31 augusti 2006

idol-anna

Nu tycker jag personligen att jag är lite för lättgenerad för mitt eget bästa, men vissa människor alltså. Some kinds of people. Som Anna på Idol igår. Det måste vara något fel. Någon gen som saknas, eller en gen för mycket.

- du har en väldigt gäll och nazal röst och du sjunger ganska falskt.
- du kan inte mena allvar... gör det här bättre själva då!
- men anna, vi söker inte jobb som popstjärnor. det gör du.
- men då tycker jag att ni ska göra det här bättre själva.
- men hänger du inte med, vi behöver inte det.
- nej, men ni kan inte sitta där och säga att jag sjunger falskt .
- du sjunger inte bra, du gör inte det.
- det gör jag visst det. det är inte dåligt.
- det är riktigt dåligt, tyvärr.
- men en sak ska ni ha riktigt klart för er. jag kommer komma tillbaka, det kan ni ge er fan på.

ÅH! det är ju helt vansinnigt. jag dör av skam och samtidigt undrar jag vad grejen är. fattar man inte, när man står där i kö i tusen timmar, att man antingen går vidare eller inte, att stämningen liksom inte är öppen för diskussion och ännu mindre för att börja bråka och HOTAS om att komma tillbaka.

två saker

1. Min hals. Vad är grejen? Jag har inte tid att vara sjuk.

2. Våra tidningar. Är på vift i Sverige utan att någon vet var. Och ikväll har vi smygläsning. Ehum.

29 augusti 2006

Tårtkalas

Min vän Tårtan AKA Tor fyllde år häromdagen, och idag var det food and coffee hemma hos honom och Anna och deras lilla valp Hector. Tänk att vi bor på samma gata och inte ses mer, det är skam på torra land. Jag minns tiden man hängde varje dag, framför korsord och kaffe och med tristess som gemensamt flaggskepp på the good old days at fina pocket shop.

Sedaris-teatern var jättebra och ännu en gång fick jag tillfället att rysa av stolthet trots att jag inte har något att vara stolt över, personligen. Det är liksom inte MIN förtjänst att Therese var så himla duktig. Det har inget med MIG att göra att hon kom på tanken att dramtisera hans texter. Det är verkligen non of my business men ändå är jag glad och stolt ikväll. Det Sista Ni Hör Från Mig rekommenderas alltså varmt av Schmarro. Yes.







En söndag, en plan.

Jag ska hänga på Copa hela hösten, det har jag bestämt. Jag ska till och med fika ensam om ingen följer med mig. Jag ska sitta där om kvällarna och läsa och skriva. Söndagen får markera början på mitt och Copabanas långa, vackra förhållande.





My Robot Friend

Jag har knåpat ihop min första elektroclashrecension. Det var svårt och tog tusen år att skriva men den kommer ligga på dagensskiva imorgon, samma dag som vi trycker tidningen och just precis nu sitter jag och väntar på att godkänna de sista tre sidorna och sen är jag KLAR, det är faktiskt helt otroligt vilket bra flyt vi har fått på produktionen, jag och hanna och alla andra, men skitsamma, nu spelar dom marit igen på radion och jag tänker på this is the year och undrar vilket år det gällde när hon sjöng just det, och snart ska jag på genrep för david sedaris dramatiserade texter och ser fram emot det för jag tycker ju väldigt mycket om just honom.

Jag tycker att alla som läser det här ska köpa eller ladda ner My Robot Friend på stubinen. Do it Do it Do it. Its worth both your time and your money.

Datum jag kan utantill (med tillhörande ljudeffekt):

27 augusti 2006

Bittert

Fick Fibes, Oh Fibes på posten häromdagen. Första genomlyssningen skedde till matlagning i mitt kök med Pär vid min sida. Utan att veta vad vi lyssnar på utbrister han spontant "vad är det här för jävla skitmusik" varpå jag håller med och stänger av. Men idag gjorde jag ett nytt försök. Fibes, Oh Fibes.

Men alltså SERIÖST! Vilken dynga! Det är precis som Eric Gadd och jag HATAR Eric Gadd. Cleant och slickt och skönt sådär, perfekt för en HÄRLIG söndag i femmiljonerslägenheten när Jespher med backslick och sex små rutor på den brunbrända magen under den vita skjortan och mörkblå pullovern lagar lite fresh rucculabaserad bönsallad att go with the oxfilé och en röd rioja och en jävla pläd från en skittråkig nen VÄLDIGT respekterad designer att värma fötterna i efter middagen som såklart smakade som himmelriket och sen ska det älskas och i bakgrunden Eric Gadd, alltid Eric Gadd. Eller förresten. I bakgrunden Fibes, Oh Fibes.

Slick

Nu är slicksommaren över. Buhu.












bajt me

This is what I do. Jag noterar hur min vän lyckas se blasé och snygg ut på bild efter bild med fingrarna i en bekväm ghettopose. Någonstans i mig gror ett frö som säger you can do it, girl. Men grejen är att NEJ DET KAN JAG JU FÖRIHELVETE INTE. Rart ändå, att jag försöker. Mina damer och herrar: den misslyckade bajtaren.






Agnes

Träffade mitt systerbarn en stund igår, blev gossjuk.


26 augusti 2006

Kräftor

Elias sade igår att han knäckt hemligheten med kräftor. Dill och jättemycket salt, så smakar allt som kräftor. Lasses och Julias bakgård var bland de mysigaste jag sett. En bra kväll.