31 juli 2007

Hej stan!

Nu är jag tillbaka där jag hör hemma. Dvs hemma. Och i min väska har jag en sprillans ny antibiotikakur mot de tre bokstäverna jag beskrev nedan. Det var inte igår jag knaprade penicillin, det känns bra och lite spännande av någon outgrundlig anledning.

Ikväll leker vi med Bögjävlarna, hör ni det? Alla får vara med.

30 juli 2007

Hejdå landet!

Hej. Det är jag igen. Jag har nu ätit marulk och tonfisk och lax och smörfisk på ett spett. Till detta har jag ätit ärtor/ärter, i slidor, hehe, och en chiliaioli. Och baguetter med världens godaste ost, gorgonzola blandat med mascarpone. Samt en sallad med fetaost och avocado. Det här skriver jag inte vanligtvis om, men det är inte heller varje dag jag i smyg försöker gå in i min mors huvud, så please bear with me. Jag har även gått på hundpromenad i en fårhage, och tittat på/pratat om tyger och kuddar samt ett tv-program där en man tämjer olydiga hundar. Inser att det är första gången på hela sommaren jag tittat på tv.

Jag tror inte att jag vill bo på landet. Jag har vuxit upp på landet, det innebar väldigt många sjukilometers cykelfärder över ett stort och blåsigt fält. Ibland fyra gånger om dagen. Lägg en eller två timmars ridtur på detta och ni förstår vad som byggt denna fantastiska kropp. Hur som helst, det är nu dags att lämna landet och återvända till sofo. Jag har ett doktorsbesök att tänka på, vilket inte är huvudorsaken. Det finns nämligen ett besök som är långt mycket roligare att tänka på.

Chris och Erik är här! Hela vägen från New York har de rest, inte för min skull men för sina andra Stockholmsvänners skull. Och för Prides skull. Mig ska de få låna lägenhet av, och när vi ändå är igång kan vi lika gärna ställa till med kalas för de vackra vännerna som av någon orsak fått för sig att Frida och jag är ett par.

Jag tänker mat på golv. Vitt vin i bibar. Roliga vänner och en hel massa sluddrig engelska. Sedan vidare till Bögjävlarnas fest på debaser. Sen vet man ingentig. Visst låter det fint? Visst vill du också vara med? Hör av dig i så fall.

Allra sist vill jag hävda att det är orättvist att jag har mycket större ansikte än min mor. Kanske är det därför jag har svårt att sätta mig in i hennes huvud. Vem vet sånt. Vi kan väl låtsas att jag är närmare kameran.





Nu minns jag hur man längtar!



Köpfeber

Jag har ett längre tag lekt med tanken på mig själv iklädd ett par klassiska jodpurs. Jag tänker mig tighta jeans, alternativt någon form av tights, och jodpursen på utsidan. Idag hittade jag ett par skor som inte alls är ett par jodpurs men som på vissa sätt påminner om ett par. Därför köpte jag dem. Precis efteråt sade en kvinna på radion "klockan är ett och Ingmar Bergman är död".



Tre är ett magiskt nummer

Det finns tre bokstäver som tillsammans utgör en förkortning av något jag ogillar skarpt och just nu finner mig vara utsatt för. Vilket är orsaken att jag imorgon måste träffa min doktor och yadayadayada. UVI mina vänner. UVI.

I dream my days away

Nattens drömmar:

1. Kräftskiva med Elias vänner. Jag stoppar min nakna fot i en stort fat med majs. Vet inte varför jag gör det, bara känner att jag måste. Skäms lite efteråt då jag inser att det kan tyckas äckligt att stoppa foten i maten.

2. Elias ropar "tupprace" och fem tuppar kommer rusande från en åker mot en liten damm där de slänger sig ned och börjar jaga en groda som de biter i rumpan tills han spricker och det rinner ut brungrön vätska i dammens vatten.

3. Pappa dör. Igen. Han sitter i en slags ställning på en spis och jag säger hej och han svarar. Jag frågar om han är död och han säger ja. Jag frågar om jag längtar tillbaka och han hinner inte svara för att alla begravningsgäster kommer. De går ut på en balkong och röker och skrattar och jag blir arg på min kusin av någon anledning. En annan kusin ska trösta mig och ger mig ett presentkort på en danskurs.

På landet intet nytt

Jag har inatt sovit med en tjock katt utsträckt över låret. Man kan tro att det är en trevlig känsla och det är det också. I en kvart. Sedan blir det varmt och det kliar av katthår i näsan och man är begränsad att röra på sig för att inte förnärma den fete rackarn. Efter en halvtimme fick jag nog.

Idag har jag en plan. Jag ska vara min mamma. Jag är duschad och insmord i diverse mammakrämer, jag tänker låna lite mammakläder, jag tänker ta mig in till stadens lilla centrum och bara... vara min mamma. En dag. Jag ska försöka tänka på sånt hon gillar att tänka på, det kommer inte bli en lätt match ety det handlar om tyger och matlagning, men jag ska göra det. Kanske tittar jag in på Myrornas och provar ett tjusigt plagg eller två.

Igår frågade jag varför jag inte blev ammad när jag var liten, då sade hon "för att det inte funkade". Då frågade jag om det kanske rent av var för att de ville ha ett mer jämställt förhållande, hon och pappa, då sade hon "nej men i praktiken blev det ju så".

29 juli 2007

Slick

Igår var det Slickfest. Sommarens bästa natt, brukade jag tycka. Det där dansgolvet man längtar tillbaka till i månader efteråt, när alla svettas och ler och hånglar och studsar upp upp upp ner som om ingen morgondag fanns i sikte. Så brukade jag tycka. När det låg på Kägelbanan. Den här gången, på Debaser Medis, kändes det inte så längre. Inte alls. Jag vet inte vilka som var där; för den saken får jag skylla mig själv. Jag vet inte vilken musik som spelades, för jag hängde mest i yttre baren. Men alltså, jag vet verkligen inte vilka som var där, var höll ni hus alla jag hade tänkt träffa? Och er som jag träffade: vad pratade vi om? Vad GJORDE vi? Eller vänta förresten. Jag kanske inte vill veta. Här och här hittar jag bilder, det ser onekligen trevligt ut.

Jag behövde komma bort lite

Så jag stack till skogs.




28 juli 2007

Bibliotekarien som kom och förändrade världen

Det är väldigt roligt, tycker jag, att lyssna på musik man gillade innan man kunde engelska. Nu till exempel Liberian Girl. Jag tror att jag tänkte att det betydde bibliotekarietjejen. Och det där hon säger i början, "nakopekopeiah". Jag kunde sjunga med än idag. Trots tio eller femton års lyssningsglapp.

while listening to Kim

Carolyna säger:
kändis man helst vill ligga med?
Carolyna säger:
eminem !
Anastelle säger:
hassen khemiri
Anastelle säger:
hahaha
Anastelle säger:
ja kanske
Anastelle säger:
om jag får en pistol i munnen under penetrationen
Carolyna säger:
mmm
Anastelle säger:
inte av hassen khemiri alltså
Anastelle säger:
gud vad oväntat

Typisk otur

Wille sade att man borstar tänderna extra bra om man gör det till Västerbron så jag testade och det funkade. Nu glimrar tänderna i vitaste vitt men på insidan är det not so shiny. Detta på grund av att Lina just rabblade upp en lång lista på personer hon saknar och som skulle göra henne till Lina 2.0 om hon fick träffa och vara med just nu etc. Listan innehöll ungefär tio namn. Jag tänkte snabbt slänga ihop en likadan men insåg att jag inte kan. Det går inte! Jag har ingen saknalista! Jag saknar ingen! Hjälp! Man hör ju hur stört det låter.

Excuse me, can you play something by Linkin Park?

Om gårdagen kan till exempel följande berättas:

* Debaser Medis har sommaren till ära satt upp något slags segelduk i taket, palmer utmed väggarna och små sittöar här och där vid dansgolvet. Det var hemskt mysigt och en helt annan känsla än den gamla vanliga skolaulan. Alltså kommer det bli roligt som satan på Slickfesten ikväll. Enkel logik.

* Stockholm är fullt av turister. Turister som ber om konstiga låtar och vill kolla igenom ens skivcase från start till slut medan man står och spelar bredvid. Många är tyska men vissa är även indiska affärsmän. Den senare kategorin dansade inte alls lika glatt till Man in the mirror som jag hade tänkt mig.

* Jag och Kristina är så enormt bra.

* Pipettesmannen är så enormt dålig. Han ska föreställa lite av en engelsk gentleman som ändå är quirky och lustig och gör lite ELEKTRONISK musik sådär, tänk Adam Green som korsas med... Billy Bragg. Jag lovar att det är så han tror han låter. Men gud. Ta bort honom från alla scener now and forever. Han kan inte sjunga, han kan inte stämma sin gitarr, när han slänger in det elektroniska låter det som att blanda explosiva element och på detta lägga en pubertetsstämma som ylar platityder som "I want you" eller "I miss you".










27 juli 2007

Nu är det bra igen

Sådär. Då har man sovit två timmar och saker och ting är inte alls nedriga längre. Jippi.

Jag springer omkring hemma, väntar på Kristina i mitt allra slampigaste smink + kläder. Kollar lite på grannarna som har tantrasex och lyssnar på den här godbiten som Elias laddade hem sist han var här, och som jag av en händelse tänker avsluta natten på Medis med. Det där med att jag bara skulle spela skitmusik var förstås på skoj. Det hör ni själva här:

Wu Tang Clan Aint Nothin To Fuck With - Bird Peterson Remix

Om man vill ha lista ikväll går det bra att smsa förresten. Men jag fattar verkligen om man gör annat. Spelar på teaterfestivaler i Kärrtorp till exempel. Eller hänger på en båt på Södermälarstrand.

Kyss!


Nedrigt överallt

Fortfarande på uselt humör. Nyss återkommen efter två möten på stan. Träffade mitt ex i tunneln under centralen. Han ba hej. Jag ba hej. Tystnad. Jag ba hur var semestern? Han ba bra. Kort berättelse om semestern. Jag ba när kom du tillbaka till stan då. Han ba i måndags. Jag ba nä. Han ba gjorde jag inte? Jag ba nä. Han ba i söndags då? Jag ba nä, i lördags kom du. Han ba just fan, det gjorde jag. Detta, trots att vi typ aldrig någonsin hörs längre, är en typisk konversation mellan mig och mitt ex. Inte ens det gjorde mig på bättre humör. Jävlarns.

Ikväll på Medis ska jag spela skitdålig musik. Kom inte dit.

Käften

Jag är på uselt humör och det mesta av det handlar om mina grannar som haft efterfest mellan klockan ett och klockan sex den här morgonen. De har inte spelat hög musik men de har pratat och sjungit ut genom fönstret som vätter mot den ganska trånga gård som även jag bor mot. Det har varit omöjligt att sova och jag har vridit mig i våndor värre än de vanliga gryningsvåndorna. Klassiskt dilemma: Jag vill inte vara en sådan som säger till om någon har en ynka efterfest mitt i semestern när livet känns carefree och spontant. Jag vill själv bli förlåten om det råkar hända en gång. Men jävlar. Vad irriterande det är. Att ha en ofrivillig efterfest i öronen när man för en gångs skull lagt sig tidigt, tänkte sova ut, tänkte vakna utvilad till en diger samvetslista av saker som måste, bara måste, göras. Sakerna måste fortfarande göras. Förstås. Men jag, jag är sur och trött och det regnar och jag har inte ens en gnutta kaffe hemma. Sämsta dagen någonsin.

26 juli 2007

A terrass with a view!








Hejdå torsdag

Saker jag inte gör på min semester: smarta saker jag skjutit upp.
Saker jag gör: ser hur dagarna går. Skitsnabbt.
Nu ska här grillas på glashustaket vid slussen. Önskar att jag var lite mer engagerad i detta som andra verkar gilla, som kallas för matlagning.
Förresten, den här ungen vid namn Hanna. Vilken stjärna.









Listdags

Åh nej. Det snurrar små illvilliga plikter i mitt huvud i gryningarna. Mellan fem och sju ungefär. Vakna - tänka på födelsedagspresenter till vännen och broden. Somna om. Vakna - tänka på räkningarna och att inte glömma att ringa doktorn. Somna om. Vakna - tänka på att köpa soffbord och på att olja golvet. Somna om. Och så vidare.

Idag är det jag som går och köper ett nytt anteckningsblock. Där ska jag skriva en lista. Verkligen jätteanalt. Men det är för mycket nu, petitessjävlarna tar över. Och så kan vi ju inte ha det på semestern.

råttan i drömmen

Inatt drömde jag att vi släppte ihop två gigantiska råttor i en bur. De började genast slåss till tonerna av Just another summer med Moneybrother. Min styvmor lyckades separera dem med en stekspade. Jag tänkte att hon minsann har bra hand med djur.

Många petitesser små

Jag får påminnelsebrev från Vägverket. De säger Hej, du har inte skickat in någon ny bild till ditt körkort som du förlustanmälde för nästan två år sedan. Är inte det lite konstigt, skriver Vägverket surt. Vill du inte ha ett nytt körkört kanske, undrar de förnärmat. Och jag svarar, på det telepatiska planet, att jo jag vill gärna behålla mitt körkort. Jag har bara inte hunnit ta den jävla bilden. Har inte lyckats ta mig till en fotoautomat. På två år. Och nu ska jag tydligen, mitt under pågående semester, behöva tänka på denna petitess.

Jag hatar att tänka på petitesser. Det finns så många av dem. Och de tar så mycket tid. Jag anser att tvätten är en petitess ända fram till den dagen då allt rent är slut och jag tvingas gå runt i exets herrkalsonger. Jag anser även att det faktum att jag inte äger en dammsugare är en petitess. Man kan ju sopa, tänker jag och blundar för det faktum att det är ganska... äckligt att inte äga en dammsugare.


Dance me to the end of love

Leonard Cohen gör sig verkligen bäst i mörker.

Men det var inte det jag skulle säga. Jag skulle säga att jag och Kryckan spelar skivor på Debaser Medis på fredag, Klubb Spark, tror nån av Pipettesbrudarna spelar live. Och sen spelar jag med Terry på Falling and Laughing på Debaser Slussen nästa torsdag, den 2 augusti.

Välkomna.