29 juli 2009

VIP partypeople (åh, saknar dem förresten)

Joråsåatteh. En annan är numera SJ Prio-medlem. Kändes lika bra.

Idag är det sol och på Djursholm har några kids bränt ner ett hus av misstag och min telefon kommer börja ringa om tjugofem minuter och sen är det inte så mycket mer att berätta om sakers tillstånd.

[obs förtydligande: jag har inget med branden på Djursholm att göra. Det är inte därför det kommer börja ringa.]

28 juli 2009

Breathe in. Breathe out. Osv.

Jo som sagt. Det är mycket nu. Men skit i det. Idag har jag lånat fem böcker ur Fältöverstens stadsbiblioteks psykologihylla och varit en millimenter ifrån att köpa ett nytt täcke. Gick hem och tvättade mitt befintliga täcke i stället och det gick ju minsann lika bra. Känns som sprillans. Och klänning har jag fixat till bröllopet på lördag, tack vare Emelie och hennes fantastiska garderob, den är fan bättre än Narnia. Den här gången blir det mintgrönt och blankt och tyll och prickar. Återstår att ordna, dock: 1. frisyr, 2. skor, 3. tal. Men äsch. Har ju två dagar på mig.

Jo och sen ska jag inte sticka under stol med att det ska bli lite spännande att se den här spindeln till scenproduktion på fredag heller.

hälsningar från dimman

Det samlas saker på mitt skrivbord och det ringer hela tiden och hjälp vad ska jag ha på mig på bröllopet och hjälp vad ska jag säga i talet och hjälp hur ska jag ta mig till sthlm efter hbg och vänta har jag bokat resan till gbg nästa helg eller är det bara den här helgen och vänta borde jag stanna där efter madonna före way out west och åh nu ringer det igen och ja, lite så.

12 november, vem vill gå med mig?

Monsters of Folk, som består av Conor Oberst och Mike Mogis från Bright Eyes, Jim James från My Morning Jacket och singer/songwritern M. Ward, tillkännager idag sina första spelningar utanför USA, där premiären blir den 12 november i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Monsters of Folk kom till på en turné. 2004 var året då de kritikerrosade artisterna James, Oberst, Ward och Mogis gjorde sina första spelningar under namnet “An Evening With: Bright Eyes, Jim James and M. Ward”. Bland vänner och crew fick turnén snart smeknamnet ”Monsters of Folk Tour” och när turnén var klar lovade musikerna varandra att samlas igen och spela in tillsammans när tillfälle gavs.

26 juli 2009

Hejdå

Och i och med att den här helgen sätter punkt bakom sig går jag nu in i de fyra veckor jag ända sedan januari vetat kommer bli de stressigaste och tyngsta på hela mitt arbetsår. Nu blir det expresståg mellan Göteborg och Stockholm (och en snabb dygnslång avstickare till Helsingborg), nu blir det noll lediga dagar på väldigt många veckor, nu blir det Ullevi gånger fyra och ett Way Out West och därefter lite Stockholms Stadion som topping. Mig ser ni utvilad igen framåt månadsskiftet augusti september. Tills dess tar jag ett djupt andetag, håller för näsan, hoppar i och liksom bara gör det.

Idag var jag på Hölö:

Hölö är likamed Evert Taubes ö. Där ligger alltså till exempel Sjösala Äng. Där ligger även det här stället, där jag och min familj och min fasters familj och deras föräldrar och deras föräldrars föräldrar spenderat so many somrar att det knappast går att räkna. Här har vi kollat på Sommarmorgon och tältat på stranden och byggt repstegar och varit kära i våra kusiner när vi var små. Jag lärde mig mitt första uttryck på engelska här (stop it! skulle man säga till hunden Lady i stället för sluta eftersom min faster var gift med engelstalande man). Här har jag sett de största spindlarna jag någonsin sett live och kanske var det här min fobi föddes. Här finns nuförtiden en tunna och en bastu, så var inte fallet i min barndom. Här finns fortfarande min underbara faster. Och en sjujäkla utsikt.





Igår var jag på Gudö och plockade såna här och åt och drack sedan hela kvällen lång:

Orkar inte omformulera det här, men inatt var det alltså jag och Ring P1 i äktenskaplig olycka:

Carolina

inatt drömde jag att jag var gift med täppas

det var så sorgligt att inse det

11:05pmLovisa

guud

varför gjorde du det

11:05pmCarolina

visst, klok och sådär säkert, men inte så hETT

11:05pmLovisa

haha

11:05pmCarolina

jag fick läsa blindskrift förn

11:05pmLovisa

ok

är inte blindskrift liksom bara prickar

braille

11:05pmCarolina

jo han höll en dvdbox uppåner

11:05pmLovisa

hahahahahaha

dör

11:06pmCarolina

stod och läste baksidan, jag ba MEN VÄND

11:06pmLovisa

du ba men täppaaas

11:06pmCarolina


han ba nej uppåner är blindskriften

11:06pmLovisa

hahahaha

hahaaaaaaa

11:06pmCarolina

WHY lovisa

11:06pmLovisa


du ba oj då, pinigt

11:06pmCarolina

WHY did i marry TÄPPAS?

11:06pmLovisa

HAHAHAHA du gillar

1. Radjo
2. Tapas

11:07pmCarolina

var så glad en stund när jag vaknade som ogift

Lovisa

du gillar tapas så mycket att du ville gifta dig med dom

tager du denna.. du ba *drömmer dig bort till spanien** Täppas. Du ba JA

sjukt faktiskt. men liksom att du var taskig mot han när han var blind, och att du hade fel!

mkt intressant

också roligt att blindskrifter är uppåner på allt. helt sjukt kul om det vore så ju

*kollar på en grej uppåner för att jag KAN LÄSA LIXXX**

pappa och faster, modellar i en för syskon inte helt bekväm ställning:

pappa och faster i en för syskon lite mer bekväm ställning:

24 juli 2009

Slut slut slut på ord

Något ni kanske inte vet ännu

Eller så vet ni det. Men i höst kommer alltså ett svenskt album som kommer knocka oss allihopa, [ingenting] släpper äntligen det Jari-producerade Tomhet, Idel Tomhet, och jo, det kommer hyllas och vi kommer älska och slåss om kreativa superlativformuleringar och säga att något såhär stort har vi inte upplevt sedan cirka Håkan eller ja ni fattar.

Hur som helst. En av låtarna. Dina händer är fulla av blommor, en duett mellan Christopher Sander och underbaraste Sibille Attar. Lyssna. Vänta. Längtas.

23 juli 2009

En bra, en dålig

Bra: Lina är tillbaka i stan. Äntligen.

Dålig: Hon behövde genomgå en färjkrock för att detta skulle ske. Vilket var läskigt förstås, och det kan man se här om man tvivlar.

5,77 km

Jag älskar pedometer. Detta imorse:

Nu börjar det kännas

Känner mig som blandning mellan trettonåring med tillhörande gråt- ilske- och skrattattacker över allt och inget och fyllo/pundare som inte går rakt i korridorer och liksom befinner sig i fel läge vid fel tillfälle. Så är det att inte sova. Nu är planen att hålla mig vaken till klockan nio och därefter däcka. Funderar på att göra det med filmen som heter Första dagen på resten av ditt liv. Victoria. Close to home. Yäh.

Insomnia och Heberlein och lite om inget

Min faster pratar om sömntåg och att om man missar sina sömntåg så kan man inte sova på hela natten sen. Det kanske var det som hände inatt. Men klockan var två när jag började, det vill säga lade mig, och sedan blev hon tre och vid fyra gick jag upp och duschade och utan att mena det väckte jag med mitt kringtrampande han som borde sova djupt bredvid och sedan ljusnade det och sedan var klockan både fem och sex och framåt sju tror jag att jag somnade till slut. Och gick upp klockan åtta. You do the math.

Det är märkligt med sömn. Den kommer liksom aldrig helt gratis för mig. Jag har alltid varit sömnkänslig. Tror jag fick mina första sömnproblem någon gång när jag var sju år. Låg och grinade i sängen, högre än nödvändigt så att föräldrarna skulle höra och komma och rädda mig och erbjuda plats mellan dem i deras. Har haft dem i perioder sedan dess. Efter mina föräldrars skilsmässa var jag elva och somnade i min pappas säng varje kväll i flera månader. När han gick och lade sig, några timmar senare, ledde han mig in till mitt rum där jag sov vidare men därinne kunde jag aldrig somna, aldrig någonsin på flera månader fast det visste ingen av mina kompisar. När pappa var sjuk var jag arton och då började det igen, jag tror det var ungefär samtidigt som jag insåg att han faktiskt inte skulle klara sig fast det pratade vi aldrig om hemma, vi pratade alltid som att det skulle gå över och förbi. Och jag sov inte på nätterna. Sedan blev jag vuxen och sedan dess har jag sovit relativt gott. Förutom ibland, nätter som inatt, när jag lägger mig och vet att jag är trött men vet lika väl att jag inte kommer somna, inte på många många timmar, om ens alls. Jag är inte exakt ledsen eller orolig eller arg, jag bara vet att jag inte kommer sova. Det är inte så mycket att göra åt saken då. Låta natten passera och kanske följer en till på den, men sedan går det över.

Nu sitter jag vimmelkantig på jobbet. Råkade skriva "ikväll" när jag menade "igår kväll" alldeles nyss i ett email. Det känns lite så. Som att igår aldrig slutade och idag inte har börjat ännu.

Idag lyssnar jag på Ann Heberleins sommarprat. Förvånad över hennes dialekt.

22 juli 2009

Kvällens käftsmäll: I taket lyser stjärnorna

*går ut och letar vätskeersättning i medicinskåpet för nu har jag grinat fyra liter tårar och det här var bland det starkaste jag någonsin sett i filmväg på svenska amen*

Here we go

Nu har min första Facebookvän (alltså inte den första jag skaffade, den första på Facebook) fått svininfluensan. Jag har cirka 500 vänner. Fortfarande mycket liten procent, men likväl: nu börjas det. Hurr.

Det roligaste jag vet just nu:

Kjell. Eller inte exakt Kjell egentligen, men Birgitta och Peter. Kanske allra mest Birgitta. Den som inte har sett is in for a treat. Jag rekommenderar andra säsongen framför den första. Alla avsnitten, i lite rörig ordning, finns att hitta här.



Vecka 30

Jahapp. Idag åker Emelie, den sista blomman i min älsklingsbukett i Stockholm, till Ludvika och genom detta är i princip alla, alla, alla, bortresta. Erika på filmfestival och Lina på Gotland, Emelie i Dalarna och Lovisa jobbar natt, Lillis i Norrland och Frida likaså och Gagnefgänget ska vi inte ens tala om och hallå det EKAR hos mig nu faktiskt buhu (huhuhuhuhu).

Fast jag har nyss lunchat med min bror. Den där långa som jag älskar. Fan vad han är bra. Fan vilka fina gener jag går omkring och dras med.

Och med det sagt låter jag bilden av det röda trädet / blomman tala sitt tydliga språk.

Mer Sommar i P1:

Idag lyssnade jag på Linda Olsson. Hon som skrev Nu vill jag sjunga dig milda sånger som jag tydligen störde mig på, eftersom jag hittar det här från förra våren:

Jag vet inte varför jag känner mig så provocerad av det här språket, jag kanske är rädd för lyckan eller något, men när jag läser stycken av ovan slag vill jag ta fram ett stort suddgummi och sudda sudda sudda sudda bort det där man skrivit rakt över näsan på mig utan att fråga om lov. Berätta för den som idiotförklarar mig att jag är kapabel att läsa mellan rader. Så att säga.

Men det kom jag alltså inte ihåg när jag började lyssna på henne i morse. Jag tyckte mest det lät spännande / intressant med ett helt program om kärlek. I love kärlek, kanske främst i teorin (obs obs obs köp och läs en liten bok om kärlek), typ vad är kärlek vad använder vi kärlek till hur definierar vi kärlek vad tror vi att kärlek ska göra med våra liv vilken typ av räddning kan kärleken ens eventuellt vara osv osv osv. Hur som helst.

Lindas sommarprat: borde egentligen varit min kopp te. Hon vänder ut och in på ordet. Typ var kommer det ifrån och vad trodde de gamla grekerna och hur många kan man möjligen älska och kärlek kräver investering bla bla bla. Och kommer fram till att kärlek till skillnad från vänskap är något farligt och spännande och riskfyllt och uppslukande och när det blir stiltje vill "man" ut i den livsfarliga forsen igen. Och lite om kärleken till ett barn och om hur folk slänger sig med begreppet älska lite väl oförsiktigt och hennes tre älskade söners musikval och alltså visst, poängen med ett eget sommarprogram är väl att man får möjlighet att vara personlig och sitta och spekulera i saker hit och dit men det där kändes bara för... tråkigt. För lite personlig insats, för få anknytningar till Lindas eget liv och erfarenheter, för stora anspråk på att ha kommit fram till en Sanning och dessutom, on top of things, för mycket generalisering och enkla slutsatser. Ungefär.

Så. Jag vill ha tips på sommarpratare nu. Jag har lyssnat på Luuks (gillade) och Lindas (se ovan) och Hannas (älskade) och Frodes (gillade) sedan inget mer. I år alltså. Vem har varit bra? Vilka är pärlorna? Ge mig en genväg tack, jag orkar inte chansa så mycket mer.

Min favorit från förra året: Pia Johansson. Såklart.

21 juli 2009

Roligast idag

Min älskade oturskorpsvän Lovisa hade inbrott x 2 i vintras. På två olika adresser. Med typ en månads mellanrum. I det första inbrottet blev hon av med sin mac och nu, tusen veckor senare, får hon äntligen tillbaka den. Hittad i nåt lager i Tumba. Stulen av en man som förutom att porrsurfa roat sig med, tadaaa, photobooth och tagit funny pictures på sig själv i den. Som nu finns i Lovisas tillbakagivna dator. Som nu har ett alldeles eget album på Facebook. Det är det roligaste idag. Det tråkigaste idag: allt annat. Är så jävlans arg.

Snaaaaaaaaaaaaart:

Haha

Det här tyckte jag var roligt.

Självplågarvecka + Woody Allen

Det är synd det där med att jag helt och hållet tycks ha slutat gilla Woody Allen. Det är oklart om det är så att jag inte gillar Woody Allens nya filmer eller om dagens jag inte gillar Woody Allen, men så är det i alla fall. Blir besviken, irriterad eller bara vanligt superuttråkad nästan varje gång. Tycker att skämten är ointelligenta, budskapen skrivs på ens näsa och karaktärerna allt annat än intressanta. Eller roliga. Tror jag borde gå tillbaka och se någon av de gamla igen och se om de fortfarande känns lika bra som jag en gång tyckte. I alla fall. Såg Whatever Works (ENSAM btw, det här är världens tråkigaste vecka när alla är bortresta och jag jobbar och deppar själv själv själv buhu) igår och gick från bion alldeles tom. Först och främst står det bortom all tvekan att Larry David spelar sig själv bättre än Woody Allen, som alltså nu uppenbarligen är fallet. Han är bättre på att vara ett slags Seinfield-grampa än en nihilistisk Woody-brotha. Vad är grejen med att han LER hela tiden när han ska vara elak? Vad är grejen med att alla gubbar måste bli ihop med barn? Vad är grejen med att cyniska akademiker alltid ska knulla sina elever? (Jo jag vet: because they can, men ändå trööööööttsamt). Vad är grejen med att en typ sjuttonårig sydstatstjej - inte bara ungdomligt naiv utan direkt förståndshandikappad, vars enda tillgång är ett sött yttre och oförmåga att förstå Larry Davids rollfigurs utläggningar om hur livet är menlöst och gud inte finns och inget betyder något och WHATEVER WORKS är allt vi har att hoppas på - ska falla för den gamle akademikern och liksom på grund av sin naivitet och infantila tro på kärleken som the great big deal nöjer sig med att agera vårdare åt gubben som får några år vid sidan av människa som på intet sätt blir någon typ av intellektuellt sällskap men oj, hon är i alla fall inte bitchig och hon är söt, säkert en sjua eller åtta. Som han upplyser sina andra post-medelålders, halvfeta akademikervänner om mellan klagosångerna om människans uselhet och livets menlöshet.

Alltså jag fattar ju grejen. Jag ska sitta där och tänka att hmm, undrar vem som är den lyckligaste ändå, den dumma som inte fattar att världen är ond och menlös eller den bildade neurotiska, och sen ska jag tralla med i slutscenen när alla har gift sig med varandras syrror och brorsor och barnbarn och ba, yäääh, whatever wööööörks, men liksom: det är så dumt på något sätt? Plus: så jävla fåniga skämt (ba: i see death by cultural shock höhöhöhö). Har Woody blivit den där plirige farfadern som senilt återberättar gamla historier om sin ungdom och överdriver allt lite för mycket och blinkar lite för övertydligt med sina rynkiga gamla gubbögon för att markera att han skojar? Har jag i så fall tröttnat på farfar? Jo men alltså, det känns så. Fast jag kanske inte fattar grejen längre. Men obs jag fattar att man ska tycka att han driver med sig själv och jag fattar att han tycker att han bjussar på att han själv blir förloraren och att snubben som säger till blåsta tjejen att hon misstar cynism för genialitet har en minst lika god poäng som gubben som gnäller och jag fattar allt det där men det känns ändå helt trött. Punkt.

Anyways. Såg en trailer att Almodóvar har en ny på gång. Det längtar jag efter. Det var in fact biokvällens behållning igår. Broken Embrace tror jag den hette. Och sedan vill jag än en gång säga att alla måste gå på Antichrist.

20 juli 2009

Jaha det var de två veckornas semester

Då går vi tillbaka till jobbet igen då. Jag gråter inombords i detta nu. Samt har tagit en sömntablett. Min kropp vill vare sig sova eller börja jobba och knappt ens det faktum att Lovisa är här på pyamasparty över natten gör mig gladare. Hur ska jag stå uuuuut?

17 juli 2009

nu på hamndisco. it's fedt!

wille och johan har hittat sig en stol

det tog en stund innan johan hittade rätt i nya stolen. detta är från serien 'innan'

lunch!

lunch!

this email is sent from a handheld device.

hotellet sett från bryggan

så himla synd att vi är här fel fredag

frukostdags

vaknar till lite och det har blitt ljust ute:

Dalarö på en ö