30 september 2009

Step by step (oh baby)

Igår tog det mig 2,5 timme att gå hem från jobbet. Det är makalöst mycket tid att sprida ut på 4,9 kilometer ska jag säga er. Detta berodde dels på att jag och Lina gick myrsteg över Strandvägen -> Skeppsbron -> Götgatan, dels på att jag fick för mig att maximal livskvalitet bäst uppnås medelst strosande i Skrapans galleria. Alltså seriöst. Jag var någon annan än mig själv. En sån som köper en stor soyalatte och går i alla, och då menar jag alla, butiker. Jag var på Björn Borg. Och Hemtex. Och Onoff. Och Bokia. Och Monki. Och Intersport. Hittade på "viktiga" ärenden precis överallt, typ hitta ryggsäck och köpa present och elektronik och you name it. När jag kom hem var det mörkt och kallt ute och jag tinade kycklingfiléer och kollade på Idol och läste ett bokmanus och väntade på han jag igår för prick fem månader sedan träffade på Livets Hårda. Så nej, yogan fick vänta. *ingen lust* *är quitter* *är ambivalent inför att vara quitter* *ärt ändå*. Käkade mat och tittade på urval av mina numera 60 tevekanaler (obs det är för många, jag hatar det, det tar en kvart att gå igenom alla och när man gått varvet runt känner man sig sviken och förvirrad), exempelvis dokumentär om ett par som opererade sina genitalier tillsammans, samtidigt. Mycket intressant. Och udda. (Tips: Läs senaste bang om detta ämne, det är faktiskt helt jävla galet).

Idag då. Ny tröja och frusna fingertoppar och lunch med Bästebjarne på Örtagården och planering inför torsdagen och textförfattande om artist vars låtidéer kommer från de små lapparna på yogi-teerna och sedan yoga (jo jag ska jag måste jag skaaaa) och sedan äntligen få träffa Emelie och Chuck och Blair. It's been too long. Way too long. Min stegräknare förresten, igår efter promenad om ca 1,2 mil: 13.700 steg. Det måste vara något fel. Jag kan inte ta en meter långa steg. Det går inte.

Och ps. imorse läste jag i senaster Filter och det var en sida om Peter Settman (<3) och Fredde Granberg och låten med Rara Söta Anna nämndes och sedan dess kan jag inte släppa den jäveln ur hjärnan. Du säger du vill ha mig. Du kan hoppa upp och ta dig. Och så vidare. För alltid.

min nya tröja. Älskarn!

29 september 2009

Festa med oss

Hörni Stockholmare som gillar Fleetwood Mac, Chapel Hill Crew, Markus Krunegård eller bara mig och de mina: kom till Hotellbaren (Malmen) på torsdag mellan sex och tio. Då spelar de där jag nämnde minus Fleetwood skivor, det lottas ut Fleetwoodbiljetter (en lott för varje drink, minst fyra ska vinna konsertbiljetter, fler vinner skivor), Lowood och Anna Maria Espinosa spelar live och vi liksom bara hänger lite med varandra. Man måste osa och man osar HÄR och man måste också vara sådär gammal man ska vara för att få köpa sprit på krogen. Do it.

Ps. Det finns lite biljetter till konserten på Globen nästa lördag kvar. Inte många men några. HÄR.

28 september 2009

Några ytligheter

Jag har efter mycket tvekan beslutat mig för att byta hårställe. Detta efter fem år på Hårgänget och en igenomplöjning av halva deras personalstyrka. Jag älskar Hårgänget och litar på de flesta där, men sedan Micke försvann är inget sig riktigt likt och om sanningen ska fram har jag varit ful i håret de senaste åren. Det kan iofs ha lika mycket med mitt egna platta livlösa förutsättningslösa hår att göra, men ändå. Who am I to inte prova något nytt, liksom. Så jag testar en ny tjej efter rekommendationer från dels en kille vars hår inte är helt olikt mitt (men snyggt) och en tjej som kanske är det vackraste jag vet (i hår och under hår) så får vi se var vi landar. Sämre kan det knappast bli, så jag känner mig lugn.

Post Dalarö, post 30

Sådär då. Då har vi genomfört den här lilla gruppresan till Dalarö som inte är en riktig ö utan en halvö, och det blev ungefär som jag hade hoppats. Det vill säga hemskt bra. Hotellet är så jävla mysigt och enligt beräkningarna var vi ensamma där, vårt nätta sällskap om 23 personer tog över de små knarriga korridorerna och stora matsalarna och på lördagens eftermiddag när vi samlades på den egna bryggan var allt så himla perfekt. Solen och utsikten och sällskapet och Johans välkomstdrinkar. Efter brygga: relaxavdelning med tillhörande spel. Efter relaxavdelning: middag. Efter middag: bluesband på lilla krogen som heter Mysingen och på vägen kunde konstateras att Anitas Hårdressing bytt namn till Anitas Hårdesign, lite av en besvikelse men jag kom över det snabbt. Klockan tolv när bluesbandet slutat spela fick jag allsång typ ja må hon leva, och en konstig drink. Klockan tio över tolv stängde Mysingen och vi hittade några artonåringar som bjöd in till efterfest, mitt i Dalarö by. Efter efterfesten var det slut på natten och igår åt vi frukost på den gigantiska altanen och jag var aningens för bakis för att uppskatta tårtorna som bars in till samma sång som natten innan. Och så var det med den födelsedagen. Anspråksfull och anspråkslös på samma gång.

Nu: tillbaka i vardagen. Snart: börja stegräknartävling. Jorå.

Nu börjar snart en tävling som känns lite töntig men ändå bra:

26 september 2009

dalarö!

Nu har jag och tjugo av mina favotimänniskor begett oss till dalarö. När jag kommer hem är jag ett år äldre än idag. Hurra!

25 september 2009

hej min barndom!

Natten

Ikväll är det natten. Natten. Punkt eu. Värmer upp med en låt:

Återberättar gårdagen för Storis:

Frida säger:
HEJ
Carolyna säger:
HEJ HJÄRTA
Frida säger:
berätta om igår
Carolyna säger:
igår: hade bestämt med berns att de skulle sätta ihop en meny åt oss för 250 per person.
Carolyna säger:
men det var så mycket mat.
Carolyna säger:
det kom in rätter efter rätter efter rätter
Carolyna säger:
konstant, i kanske två timmar
Carolyna säger:
allt var så GOOOOTT
Carolyna säger:
det gick inte att INTE äta, för man tog bara lite av varje och allt var fantastiskt
Carolyna säger:
när efterrätten var nere dog jag
Carolyna säger:
smällde fan av
Carolyna säger:
vitnade
Carolyna säger:
av mättnad
Frida säger:
ååååååååååååååh
Frida säger:
fifan vad göttigt
Carolyna säger:
ja jävlar, dog.
Carolyna säger:
gick vaggande sakta till rose
Carolyna säger:
VÄRSTA STÄLLET, kändes som the box i new york du vet, med en övervåning som var vip-vip där det var spritbås med utsikt över nedervåningen, där för övrigt tjejer stod på små stativ typ, och dansade mot pålar, och hade ögonmask och underkläder
Carolyna säger:
musiken hade du älskat, bara kelis och beyoncé och jay-z och såna monsterhiphophits
Frida säger:
men liksom. är inte rose = berns?
Carolyna säger:
nej rose är stället mellan norrmalmstorg och blomaffären, på hamngatan strax innan den möter strandvägen
Frida säger:
the box var det där vi var där alla var prinsar och det var nakenshow
Carolyna säger:
precis
Frida säger:
oh jaha DÄR
Carolyna säger:
lite sån stämning, tjejerna såg ut som man kan gissa att tjejer ska se ut på jay-z-fest, killarna gled runt med moët-hinkar
Frida säger:
men guuu
Frida säger:
hahaha
Carolyna säger:
japp, och det var så SJUKT trångt, fast uppe på vip-vipen var det mer.. glest men ändå lite äcklig känsla, jag kände typ inte för att ens ta av mig rocken, lekte att jag var lillis hemliga livvakt i fantasin för att stå ut
Carolyna säger:
hehe
Carolyna säger:
iaf
Frida säger:
hehe
Carolyna säger:
jag ville inte dricka så jag hade inget bubblande glas att klamra mig fast vid, och det var säkerhetsvakter med öronsnäckor lite överallt. alla stod och spanade nervöst, typ VAR ÄR HAN
Carolyna säger:
tjejerna såg ut som smycken
Carolyna säger:
jag tappade bort kollegorna, frida och tindra hamnade längst in i ett bås där det inte fanns mer plats, klockan var kanske elva, jag visste att snart skulle han dyka upp
Carolyna säger:
men jag... PALLADE INTE! gick hem! tog bussen och ba ÅH GUUUUD *överväldigad av myskänsla* när jag kom hem till mig
Carolyna säger:
så så var det med det
Carolyna säger:
gud vad jag är gammal och mesig

24 september 2009

jag och Jay-z: inte prick samma festsmak

Men guuuuud vad mycket och god mat jag har ätit på berns. Sist jag räknade var det tolv små rätter och en dessert på det. Och vin och bubbel och kaffe och sen fest och jag stod ut cirka 30 minuter och sen stack jag hem till min bästa plats i världen.

Credit Card Babies

Nu sticker jag snart på födelsedagsmiddag med Lillis. Hurra för Lillis idag!

Hurra även för Jiddan och hennes MEN:

Snälla kropp don't give up on me

Hörni, alla naprapater och kiropraktorer och ryggdoktorer som säkert hänger här dagligen, vad är det för FEL på min nacke? Började för två veckor sedan, dagen efter en yoga, som jag för övrigt tycker är jättejobbigt för nacken, med ett knäck när jag vred mig i min killes alldeles för mjuka säng och sedan knivhugg i varje steg, påföljande kiropraktisk behandling och nackspärr typ... två dagar. Sedan lade det sig, men fortsatte vara spänd där i högra sidan av nacke/skuldra. Tror knutpunkten sitter någonstans sisådär 10 cm söder om högra axeln, på högra sidan. Ja och sedan har jag haft varierande grader av ont sedan dess, på samma ställe, i samma läge. Titta framåt/nedåt/höger = AJ. Titta rakt upp i himlen = AJ AJ AJ. What is my problem och hur ska jag bli av med det? Sluta på yoga? Göra nackböjningarna på yoga lite mindre? Byta mus-hand? (Försöker idag, och allt går supersakta, kan inte styra den överhuvudtaget). Gå till fler doktorer? Vila?

Jag känner att jag är trött på det här med smärta nu. Känns så gjort på något sätt.

Big news

Nu ryktas det att Anna Anka kommer vara på Lillis födelsedagskalas ikväll, aka Jay-Z-festen. Tänk om det vore Maria i stället. Jag ÄLSKAR Maria. Obs inte ironi.

Hans och greta och hela min ungdom

Okej, dagens promenad down memorylane. När jag växte upp i Sala var killarna antingen musiker eller sportkillar. Jag skriver killarna för jo, det var killarna som gjorde saker under min tid, när jag var tonåring, i min lilla stad. Vi som var tjejer gick ungefär på jazzdans, vilket i princip mest var en ursäkt att ses och prata om killar i omklädninsrummet, samt kunna göra snygga moves för killar när vi dansade på discon. Tro inte att jag inte inser vad som är sorgligt i den här berättelsen, för det gör jag, men det är inte dit jag vill komma idag. Jag vill återgå till, just det, killarna.

Killarna var antingen sportkillar eller musiker. Av någon orsak verkade det i Sala i mitten av nittiotalet vara så att musikkillarna var äldre och sportkillarna var yngre. Antagligen fanns det äldre sportkillar också, men de var troligtvis stadgade sedan länge och syntes inte lika mycket på festerna på helgerna, de där jag och mina små fjortonåringa kompisar hängde på och tog INTRYCK AV LIVET så att säga. Så musikerkillar it was. För hela slanten. I rådande kristider fick petitesser som åldersskillnad inte vara ett problem så vi gjorde det snarare till något ytterst prestigefullt. Äldre kille, mognare fjortis. Eller så.

Bland musikerkillarna i Sala fanns det liksom inga riktigt framgångsrika att tala om, kent var tyvärr från Eskilstuna vilket i och för sig låg ganska nära men ändå tillräckligt långt bort för att kännas som bortom horisonten. I Sala ägnade vi oss inte åt indiepop, vi körde med den här balla musikstilen: trallpunk. Vi bjöd in band som DLK, Radioaktiva räker och Strebers till kulturföreningen Hej Babberiba om helgerna, och själva stoltserade vi med Hans och Greta, trallpunkarna med underfundiga texter om allt ifrån hur en Sibyllameny sent på natten långt överträffar dumma tjejer som nobbar, hur viktigt det är att göra någon glad varje dag, hur man vissa dagar hittar himmelriket i sin egen säng, en ironisk trudelutt om hur svårt det är att vara straight edge, en om den kvävande stämningen i hetero-medelklass-förhållanden, en om historiska män och misstag som upprepas, och mycket annat. Vitsigt, tralligt, ändå lite tufft. Gissa vilka killar vi blev kära i? Mm, precis.

Jag var ihop med han som spelade gitarr. Han var åtta år äldre och kanske en av världens finaste människor, då och idag. Jag gick i gymnasiet och lekte vuxen, han var tjugofem och behövde inte leka. På somrar och helger följde jag och ett tillhörande gäng med på spelningar. Ibland fick jag inte komma in för att jag var för ung, ibland såg man mellan fingrarna. Men jag var BANDFRU. Ihop med gitarristen i Hans & Greta. Det gav mig en identitet, det känns nästan svårt att se utifrån och femton år senare men så var det i alla fall. Jag var ihop med Hans & Greta. Och jag kunde varenda liten rad, varenda ton i varenda solo. Jag saknade dem när de var på turné och jag visste vilka band som lät som dem. Jag hängde i loger med dem och käkade te och mackor med dem (honom) när han kom hem från repningarna på vardagskvällarna. Då, på nittiotalet när killarna var antingen musiker eller sportkillar.

Sedan tog jag studenten och flyttade till London och min Hans & Greta-kille slutade vara min kille men fortsatte vara min vän och finns där än idag på så himla många fina sätt. Våra pappor ligger grannar på en kyrkogård i Sala, våra mammor bodde länge grannar i ett villaområde utanför Sala. När vi är ledsna brukar vi prata med varandra, när vi är glada brukar vi bli fulla ihop. Hans & Greta har inte funnits på mer än ett decennium.

Förutom att nu ska de spela igen. Jag vet inte riktigt varför, men imorgon står de på en scen här i Stockholm någonstans och jag tror vi kommer samlas igen. Jag och de andra fruarna (som fortfarande är ihop, kors i TAKET) och kompisarna från förr och jag är ganska säker på att det kommer bli en nostalgisk liten tillställning. Och nu när jag lyssnar på låtarna på Myspace inser jag att jag kan dem, varenda en, utantill fortfarande.



23 september 2009

älsk:

Hejdå livet

Plötsligt dök alla kanalerna upp och jag säger hejdå till stickningen och vännerna och datorn och bokmanuset jag korrar och det ynkliga spår av sociala liv jag fortfarande upprätthöll tills för några timmar sedan och yogan och mobilen och ja, nu är det tv för hela slanten. Just nu: riskförlossningar. URÄCKLITT. Och oj, nu ba: Livet på akuten. DÖÖÖÖR.

Nu ni, nu är det äntligen här

[ingenting]:s Tomhet, idel tomhet. På Spotify. Här.

Idag är det onsdag och det visste ni kanske redan. Jag är i stora ekonomiska trångmål. Drogskulder. Närå. Men alltså. Fattig. Och visste ni det här, den här årstiden kan man inte köpa sån potatis som man gör mos av, det finns bara färskpotatis och fast potatis. Som blir klister när man gör mos av det. Bebispuré liksom. Men supergott.

Lillis är sjuk för tredje dagen och det inverkar på härlighetskänslan på jobbet. Men imorgon ska hon vara frisk för då kommer självaste Jay-Z och ställer till med kalas, helt i hennes ära. Själv fyller jag skitmånga år på söndag och då kommer jag befinna mig på en ö som egentligen är en halvö.

21 september 2009

Alltså, den är så STOR. Känner mig blyg förn. Och inte ens bilden täcker upp hela ytan. Superstor tv.

Mamma skickar bilder från Sydafrika

Ser härligt ut. Något slags safari. Inga apor så vitt jag kunde se men vem vet. Snart klättrar de kanske fram. Förresten, den här filmen när Beyoncé sjunger för cancersjuk flicka. Så himla fint. Också underligt att jag såg hela utan att notera att hon var flintskallig och uppenbart cancersjuk.

Och avslutningsvis. Valda delar av min söta familj:

Sluta negga

Sa min kille till mig för en stund sen. Så himla befogad kommentar, så himla typiskt att jag ändå blev sur av att få den. Man får inte säga åt en som neggar att sluta negga. Man får inte säga åt en som inte ler att se lite glad ut. Jag kan inte förklara varför, men man får det bara inte. Det lyckas så himla sällan.

Kan själv

Köpte den jävla modulen. Femhundra spänn kostade den, det innebär att jag har 94 kronor att leva på fram till fredag och lön. Det kommer gå sådär. Det kommer gå på minus. Men nu har jag en CA-modul i alla fall, lucky me. Och nu kommer min kollega in och säger att jag får skjuts hem om jag vill, med honom, det innebär insparade stämplar på min stackars sl-remsa som nästan är slut. Katching.

Vill krypa ur skinnet men försöker låta bli

Okej, så jag gav upp hela min nya utan-tv-grej i helgen och köpte en tv. Vilket i sig var enkelt, det var bara att åka till Nacka, se min bror packa ihop en gigantisk tv, ta bussen hem och ställa den på skrivbordet, där den för övrigt passar mycket illa, och stoppa i sladden. Enter: grumlig bild och inga kanaler. Så jag tänkte att nu, nu är det ändå dags att ge upp även på den punkten, hoppa på erbjudandet om 99 kr/månad för massvis av kanaler och dessutom supersnabbt bredband. Enkelt! Ett samtal bort. Tänkte jag. Men det stämde förstås inte heller, för då ingår ingen CA-modul och CA-modul är givetvis något jag absolut inte vet vad det är och vad det gör, men något jag måste köpa på egen hand. Gud vad jag inte känner mig som en som går och köper en CA-modul på lunchen, men så får det alltså bli. Nästa måndag ska jag banne mig kunna titta på Hollywoodfruar från mitt eget jävla hem. Basta.

18 september 2009

Today is the day

Dagens lunch: promenad runt Djurgården in search of nya lunchställen. Hittade några men det var för fint ute så vi fortsatte gå i stället.
Dagens fråga: var sitter solrosfrön på solrosor?
Dagens fysik: ont i nacke x 2. Lillis pga ridskada, jag pga yoga.
Dagens kläder: för varma.
Dagens kvällsplaner: inga.
Dagens längtan: hästar.






Hej då mamma

Nu ringde mamma och sade hejdå. Nu sticker hon till Sydafrika några veckor. Åh mamma, lilla mamma, hoppas hon får det fint. Och inte blir sjuk. Och träffar nya vänner och ser roliga saker och inte får skavsår och inte blir rånad och håller sams med sin kille.

Såhär ser han ut, GULLIG:

Hemul

Idag är Anders Teglund genialisk igen. Han brukar vara det sisådär en gång i veckan, eller alltså han är det säkert fler gånger i veckan men det är inget som jag får ta del av. Jag får nöja mig med Fredagslistan och det gör jag så gärna, den räcker långt. Idag handlar listan om stress, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Vi har inte exakt samma stress, jag och Anders. Men han beskriver den bra, sin egen. På tredje plats kommer ordet hemul, som jag tills nyss var osäker på vad det betydde. Nu vet jag att det är en karaktär i Tove Janssons böcker som, enligt Wikipedia "är en skygg individ som håller sig lite för sig själv. Han bär en lila klänning som han ärvt av sin faster. Hemuler är samlare, de tycker om att samla på olika saker. I boken Sent i november spelar Hemulen en viktig roll, där han symboliserar motsättningen mellan trygghet och äventyr." Jag börjar mer och mer inse att jag måste kolla upp den här Tove Jansson närmare. Mina föräldrar kan knappast ha varit fans av Mumintrollen. Inte mina kompisar eller min dagispersonal heller. Jag har alldeles missat henne och hennes böcker och karaktärer. Min kille gillar Tove Jansson. Min nya terra verkar gilla Tove Jansson, eftersom det ligger en bok i väntrummet som heter De Osynliga Barnen . Själv har jag alltså ingen egen relation till Tove Jansson förutom att Knyttet verkar vara en älskansvärd liten typ.

I alla fall, Fredagslistan idag. Läs den. Om stress. Punkt 3:

3. Jag är en hemul. Jag vaknar upp på morgonen och otrivs ända tills jag börjar ordna med saker. Ordna, ordna, ordna så försvinner melankolin. Jag ogillar att ta av och på mig kläder. Av och påtagandet av kläder är bara en påminnelse om att tiden går utan att något betydelsefullt händer. Bättre är det då att befinna sig i ordnandet. Deppigt? Ja, kanske, men också lite mysigt att vara en hemul. Att inse det gör ju att jag kan tänka på den riktiga Hemulen, som ju har det värre än mig på många sätt, och känna mig lite bra, i alla fall bättre än en hemul. Deppigt? Ja, men jag får ju ett och annat ordnat. Saker blir gjorda. Tiden går. Huvudsakligen är att man är nykter. Och att man blir klar i tid. Deppigt? Sluta tjata nu. Tjat finns det så gott om som det är. Tjatkärring.

17 september 2009

My revelate

Amen GUD. Såhär tolv år senare trillar den här ner i min hjärna och jag har inte tänkt på den en enda gång sedan dess, inte sedan den där natten på sommarlovet som inte kunde kallas ett sommarlov för jag hade tagit studenten och hade inga fler sommarlov i sikte och jag hade gjort slut med världens finaste människa och jag hade förlorat världens finaste pappa och var olyckligt kär i världens struligaste kille och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen och det var avskedsstämning i mitt gäng och alla skulle snart lämna Sala och jag hade inget jobb och inga pengar så jag övningskörde genom hela Sverige med de där vännerna som var äldre än jag och nästan bara killar och vi hamnade i Helsingborg och Köpenhamn och Halmstad och Varberg och ibland sov vi under bar himmel och en av nätterna fastnade Mejjan och jag i ett baksäte och han grät och vi lyssnade på den här låten hela natten igenom om och om och om igen och sen åkte vi hem under tystnad och sommaren blev höst och jag flyttade till England och allt det gamla tog slut.

Håll i hatten!

Känner mig glad + hösten är fin. Kolla Lillis på bryggis, värsta gullis. Firar med en Spottilista in the making, det var inte precis igår. Åt wallenbergare till lunch. Har träningsverk. De två föregående meningarna har inget internt samband.

Huslig

Noterar: har en helt fenomenal förmåga att stänga av ögon och öron när det handlar om matlagning på tv eller radio. Som på P1 nu: ingen ANING om vad som hänt de sista 20 minuterna trots hög volym. Något med fläskpannkaka tydligen. Eller han som dog häromdagen, kocken med vinet, aldrig hört talas om. Eller sett. Såvitt jag minns. Jag tror vi snackar filtrering på omedveten nivå.

Nu undrar jag såhär: kommer jag gilla Looking For Eric?

16 september 2009

and she returns

Nu har jag och Lillis gått med i en stegräknartävling som vi alldeles säkert och utan tvekan kommer vinna. Vi tävlar tydligen mot luger, vars anställda i snitt bor cirka fem minuters promenad från deras kontor (ok inte helt säkra uppgifter men en god gissning). Jag undrar vad man vinner. Hoppas pengar.

Tihi

Okej, nu har jag tydligen drabbats av blyghet här på bloggen. Hur som helst. Idag har jag, förutom att jobba, ätit på tok för mycket vitlök i en spenatsoppa, börjat må illa av dito, noterat att handspriten kommit tillbaka in stores eftersom det finns på varje toalett och läst den här underbara texten. Alltså inte på en toalett, om det nu lät så. Tycker att folk som läser på jobbtoaletter är aningens dumma i huvudet. Och jo, så har jag varit hos en terra, en ny och alldeles fantastisk sådan, det hela är lite för bra för att vara sant så jag berättar mer längre fram. Kanske.

I övrigt så är det mest yoga och sova som gäller, helt ospännande. Mina mammor vill att jag ska önska mig något i födelsedagspresent men jag har blivit en sådan som inte önskar sig något. Jo att en elektriker förklarar varför mina taklampor vägrar funka och att någon hjälper mig sätta upp min affisch som numera går under arbetsnamnet jävla-helvetes-skog som kostar en miljard att rama in. Förresten så lärde min kollega mig ett teckenspråkstecken idag. Det hette shocker och gick ut på något i stil med one in the pink two in the stink. Den ni. Ikväll vill en liten del av mig gå på Dag för dag på landet och jag undrar lite: När brukar band börja spela på Landet? Tidigt, väl? Känner för band men inte socialisera. Tänker solbrillor, luva och lösskägg. Blyg alltså. Minsann.

14 september 2009

Tipsar om kirro:

Världens bästa kiropraktor hette Jenny och jobbade på ett ställe som heter Under Construction på Riddargatan och mitt ryggskott / min nackspärr är nu totalt borta. Hurra för det. Tips tips.

12 september 2009

Recept mot bananflugor

För någon månad sedan var det ett jäkla hallå om hur man fick bort bananflugor på Facebook minns jag. Det var något med en skål och kanske... vinäger. Och något mer. Jag skulle gärna vilja ha det receptet nu, det är "till en kompis". Eller mamma. Okej, ge mig.

11 september 2009

Världens Finaste Läkare och En Konstnärssjäl som jag

Jag antar att det beror på mitt stora förakt för svaghet (dvs min inneboende dödsångest) att jag inte skrivit så mycket i veckan. Jag har nämligen mått ganska dåligt. Alltså fysiskt. Jag har varit trött och trots att jag har sovit över åtta timmar om nätterna, vilket är otypiskt mig, vill jag inte gå upp om morgnarna. Jag har haft ett märkligt tryck över halsen och jag har mått illa och haft svårt att äta mat. Jag har blivit så yr under yogan att jag inte kunnat resa mig upp från böjda lägen utan att det svartnat för ögonen, och jag har gått hem tidigare från jobbet flera dagar eftersom det känts som att jag haft feber (för att komma hem och upptäcka att nej, feber har jag inte). Jag har varit helt jävla risig, med andra ord. Så idag gick jag till en doktor, på Sophiahemmet som för den som undrar är VÄRLDENS bästa ställe. Där är möblerna i väntrummen antika och gulliga och byggnaden ser ut som en film och läkarna tittar en i ögonen och tycker att man är duktig som kommer dit och sjuksystrarna har jättefina klänningar och allt känns väldigt mycket som förr tiden.

I alla fall. Imorse - när jag fick jordens nackspärr när jag tittade på klockan och det sa pang och sedan kunde jag knappt gå - blev det liksom för mycket. Det kändes som jag inte skulle orka gå runt och känna mig svag och smärtande en endaste sekund till. Så jag ringde Sophiahemmet och till Sophahemmet i went. Där träffade jag Världens Finaste Läkare. Han frågade hur det stod till och jag berättade sakligt. Han var tyst en stund och sedan sa han "stress". Jag sade nej, inte speciellt, jag har varit stressad i sommar men nu har det varit som vanligt ett tag, nästan en månad, och att jag minsann tagit det väldigt lugnt på sistone. Jag skulle hellre se att han hittade något fysiskt, sade jag, varpå Världens Finaste Läkare skickade iväg mig på diverse provtagningar. Blodtryck hit och blodsocker dit, ni vet. Och struma och infektion och viruskoll och sånt. Sedan gick jag tillbaka till Världens Finaste Läkare.

Han ville fortfarande prata med mig om stress. Hur har du det i livet, frågade han. Jo tack bra, svarade jag. Varpå han, VFL som jag kallar honom från och med nu, sade att om jag varit stressad i sommar så är det mycket typiskt att det kommer över mig när jag lugnar ner mig i stället för mitt under den värsta pressen. Han sade att tryck över hals och illamående och nackspärr och yrsel samtliga är tecken på stress, eller post-stress för den delen. Jag ville börja gråta för jag tycker det är orättvist att gå och bli stressad i efterhand, kan man aldrig bara få gilla läget, undrade jag. Han sade att det är som det är med den saken och redan de gamla grekerna hade minsann beskrivit tryck över halsgropen när de var just stressade. Han tittade mig mycket snällt i ögonen och sade att jag ska fortsätta ta hand om mig så blir det nog bra. Att människan faktiskt inte var gjord för att jobba veckor i streck (sträck?) utan vilodagar däremellan. Speciellt inte konstnärssjälar, sa han., och tillade: "Ja jag vet ju inte om du är en konstnärssjäl men du ser i alla fall ut som en sån", sa VFL. Jag ville inte säga emot VFL, sådan pondus hade han, plus att jag gärna ser mig som en konstnärssjäl, så jag sade helt sonika okej, okej till att jag var en konstnärssjäl och okej till att fortsätta ta hand om mig, och sen gick därifrån. Kände mig lite misslyckad, vilket troligtvis inte gör något positivt med min påstådda stress, men vad ska man göra liksom. VFL's ord är min lag. Plus att jag inte har virus eller infektion i kroppen, inte som syns på snabbsänka i alla fall, så då är det väl något annat då.

Sedan gick jag till en fantastisk kiropraktor som knäckte ut min rygg som för övrigt hugger som knivar varje steg jag tar, och sedan tog jag tåget till skogen där mamma stod redo att ta hand om mig. Jag behöver träna på att bli omhändertagen, och dessutom åker hon till Sydafrika nästa vecka och då får jag inte prata med henne på tre veckor. Lilla mamma. Ska ut i stora världen.

Och nu sitter jag proppmätt med värkande rygg i hennes soffa och på teve pratar de om att det är den elfte september och i köket värms en hallonpaj och jag gör mitt bästa för att liksom, eh, jo men okej, ta hand om mig.

Mvh,

En konstnärssjäl

9 september 2009

RYSARVIDEO/TANKE:

Efter succén i melodifestivalen 2008 är Nordman tillbaka.

Först ut är singeln ”Om Gud var jag”, en låt som har pondus och ett driv som närmast erinrar om hårdrock! Singeln släpps 16 september och med den kommer en spektakulär rysarvideo där inspelningsplatsen än så länge är hemlig.


tävling: vilken låt spelar turisterna?

1. Losing my religion - REM
X. To be with you - Mr Big
2. More than words - Extreme

8 september 2009

vadå? Ingenting!

Bored on a bus

Jag skulle gärna gå till jobbet idag men nu förhåller det sig såhär att jag blev tvungen att äta hotellfrukost imorse, man fick bara sitta på malmen om man också åt på malmen, och vem var lilla jag att vägra detta, man följer väl reglerna va. Alltså: scrambled egg. Hej. Fyra olika nybakta bröd. Hej hej. Kanske femton skivor ost och en rejäl trekant brie. Tja. Nu kan jag inte röra mig riktigt. Tänker att jag hoppar över lunchen idag. 76:an är tom och min yogamatta har ett eget säte. Man är ju fräsch va.

Asså lova att inte säga det här till NÅN:

Ikväll spelar [ingenting] "hemligt" under Liljeholmsbron. Jag skriver hemligt som jag skriver det eftersom det möjligtvis kan vara det minst hemliga jag någonsin stött på. Hittills har jag blivit inbjuden till ett facebookevent, fått ett facebookmail, ett sms och ett vanligt mail. Undrar lite över varför ens ska kalla det hemligt men inte vet jag, det kanske hör ihop med att inte ha ett namn. Att inte ha en plats vore ballare, typ "Ikväll spelar [ingenting] klockan åtta, vi kan tyvärr inte berätta var". Hur som helst. Att kalla det hemligt är konstigt, men bandet är bra, plus att två av mina favoritpersoner bor där, under Liljeholmsbron, närå, i Hornstull, så den ena ska jag äta middag med innan och den andra ska jag äta som efterrätt efter spelningen. Obs skämt. Man får inte säga att man ska äta upp någon annan och ej heller göra det. Det ena: tacky, det andra: helt olagligt.

Jahapp men då går väl jag upp ur sängen då.

*fick skrivlust på morgonkvisten*

*har hänt förut*

*tycker det är jobbigt att duscha*

*skjuter upp*

*berättar onödiga ohemliga saker här i stället*

*ok, går nu*

*nu*

Godmorgon, vackra värld

Igår var Frida hos mig och låg på en spikmatta och åt saker och pratade om saker (inte alla tre på samma gång men nästan). Jag älskar min gamla fruga och tycker det är mycket viktigt, samt gosigt, att träffa henne nykter emellanåt. Vilket låter totalt alkoholiserat men jag hinner inte utveckla mer än såhär: mycket utgång/mingel/spelningar/folkfest/splittrade möten blir det. Och mindre tuman, om man inte bestämmer sig för det och tvingar hit henne alldeles svettig efter en yogaklass, vilket jag försöker göra på måndagar. Och igår lyckades jag. Och det var mysigt. HÖSTMYSIGT. Närå.

Nu ska jag på möte på Scandic Malmen med ett skivbolag om en artist. Helt vanligt.

7 september 2009

lyckan total: breakfast for dinner och oheta kläder

Och in treatment och salta katten och tutti frutti och ba LIVET asså. Gillart.

this email is sent from a handheld device.

Sjöstaden

Okej skjut mig men igår när vi gick en promenad och hamnade i Hammarby sjöstad och jag insåg att husen där förutom nybyggda också är totalt schizofrent olika varandra, det känns som ett projekt där man ba: VISST, vi sätter din husidé här och din här *jättenära* och den tredje här framför, och det är öppna caféer - med folk - fast det är söndagskväll och på båtbryggan stod värsta gänget och hängde och på den där bryggan som har ett runt hål i mitten lajjade en pappa med sin unge och folk var ute och rörde sig, så kände jag PYTTELITE att jag skulle kunna tänka mig att bo där. Obs sant. Alltså på det här sättet att det ju inte ALLS bara är småbarnsfamiljer som bor där utan bara... rätt unga människor? Eller jag vet inte. Jag fattar inte riktigt vad det är jag fick feeling för. Kanske att alla hus där verkar satsa på balkonger, gigantbalkonger liksom, och att det är något semesterlikt över det i mitt associastionscentrum i hjärnan? Eller så var det bara en fin känsla igår. Tror egentligen kanske inte jag passar i en sån här lägenhet, en ny med massa glas överallt och inte så mycket väggutrymme för bokhyllor, såna där som går hela vägen över dörren, såna där jag faktiskt drömmer om att få ha nån endaste gång i mitt lilla liv.

5 september 2009

Och nu: kräftskiva

18:55Carolina

hon borde veta hut.

18:55Frida

ja

veta hut = bra säg

18:55Carolina


japp, vi har vart på landet idag.

du jag orkar inte byta om

18:55Frida


nä, du var ursnygg

jag har en liten kjol, ska bara hitta nåt på överkroppen. bara bh känns lite väl hemma-aktigt.

18:56Carolina

jag vet. skit i bhn

bajsa i den alltså

18:56Frida


hett

18:56Carolina

först hett, sen lite svalare, sen helt kallt.

stopp 8: vittinge folkpark

stopp 7: titta i stort hus

stopp 7: titta på stort hus