31 maj 2010

Oj jag råkade kolla lite här *grinar på jobbet*

Här alltså. På han Ringo som jag personligen har absolut noll relation till. Gah. Dör.

Vägen till dippan

Dippan


Det är ofattbart att jag inte har tänkt på det förrän nu. Att jag allt som oftast på luncherna går och sätter mig på en torr innergård och läser. Varför har jag missat att jag jobbar max fyra minuters promenad från diplomatstaden? Det är ju helt galet fint där. Det kluckar om vattnet och husen är vansinnigt stora och mystiska och det kryllar av bänkar men ingen sitter ned, alla bara joggar. Där kan man läsa. Där kan man sitta hela lunchen. Det gick jättebra.

Generation pre-mail

Grej som skiljer yngre mot äldre generation på arbetsplatsen: somliga ur den äldre skickar ett mail och kommer därefter in ens rum för att prata om mailet. Såg du mailet jag skickade, säger den Äldre Generationen och vill alltså följa upp det face to face. Vilket leder till att man säger antingen ja, och jag svarade nyss, och såhär skrev jag: (läser upp). Eller: nej, jag har inte hunnit än, vad skrev du, och Äldre Generationen börjar berätta vad det står i mailet. Det är ganska gulligt, men liksom, lite kontraproduktivt på något sätt.

Brian och axlarna

Jag insåg nyss att genom mina tre år på mitt jobb är bandet jag sett flest gånger, och jobbat mest med, inga mindre än AC/DC. Who would have known? Minns att första gången så hade jag knappt hört en enda låt, trodde det var riktigt... dåligt. Sedan såg jag dem i Globen en januarikväll (?) förra året och blev kär i sångaren Brian Johnson, sättet han guppar med axlarna och ser så genuint lycklig ut när han dansar fram och tillbaka över scenen, och sedan var jag såld. Och sen kom de tillbaka, igen och igen. Och på torsdag igen. På den här bilden är han mitt inne i ett lyckogupp med axlarna, det ser man tydligt.

30 maj 2010

Solong suckers

Vi satt ute igår. På Trädgården alltså, mellan halvsju och ett på natten. I åtta grader. I fuktiga soffor. Förstår inte hur vi tänkte där, eller rättare sagt det var för många på samma ställe och för stor maskin att flytta på hela sällskapet (speciellt eftersom delar av det spelade skivor på stället) så vi blev bara kvar. Jag körde lugna gatan och frös antagligen ännu mer av den orsaken. När vi lade oss vid halvtvå var det så att huden på benen liksom inte gick att värma upp. Två kalla lår som tryckte sig mot två andra lika kalla. Isbitar till fötter som orsakade IIIH-skrik om de kom åt den andres vad. Alltså, gud. Kroppen minns det än, fast det är ny dag och solen verkar skina utanför. Och jag känner en lätt touch av förkylning, må den vara inbillad please.

Ny dag sa vi ja. Nio noll sju säger klockan och jag ska snart promenera med Lina från min ridgrupp, och hennes hund som heter Chans, över Skanstullsbron och till stallet. Först ska vi rida, sen ska vi fika, sen ska jag på något som heter Clinic (varför heter det så, vad är det för fel på ordet "kurs" egentligen) med en kvinna som heter Elisabeth Lundholm - förbundskapten i dressyr. Rätt ballt + spännande. Solong!

29 maj 2010

Lördag

Det ösregnar, det är lördag, klockan är tjugo över fem och jag är bakis. Igår sade vi hejdå till Wille, älskade Wille som plötsligt blev ryckt ifrån oss och flugen till Los Angeles, där han ska jobba hela sommaren. Bara sådär. Hejdå planer på mysiga sommaren med Wille i mitten, hejdå Dalhalla-resan med Wille, hej nostalgi och sentimentalitet. Vi sade först hejdå hos Frida och Niklas, det grillades på deras balkong och vi lekte olika introlekar och tävlingar som jag förlorade. Stort. Därefter tog vi taxi till Trädgården och drack vin. Därefter tog vi fyrans buss till Hornstull, och Strand, där vi drack mera vin. Efter detta gick jag hem. Och idag är jag alltså bakis och har en förbluffande flottig kalufs. Har ätit frukost på Sodom med pojkvän, och fikat på Gildas med Lina och Lillis och Lisa. Och kommit hem. I detta nu tittar min barndomsbästis och Emelies barndomsbästis på Mia Skäringers föreställning på Södra Teatern. När de är färdiga med det ska vi mötas upp. Äta middag och prata om gamla och nya tider. Åh det skulle kunna bli så toppen, men det vore mysigare om det inte ösregnade. Eftersom Trädgården är den officiella planen. En annan plan är att ta det extremt stillsamt pga ridning och sitsclinic imorgon på Enskede. Vi får se hur det går med den saken. Nu: vila och titta på ÄLSKADE Celebrity Rehab. Gary Busey (stavning?) är så galen. Så himla skogstokig. Slut på rapport.

28 maj 2010

*gör nya saker*

Harriet och övningarna

Idag har jag träffat Harriet, den snälla sjukgymnasten. Hon kunde inte dölja hur upprörd hon blev när jag berättade att efter den Stora Frakturen i årsskiftet 2008/2009 så fick jag ingen rehabilitering förutom ett A4 med typ fem olika övningar på. Vilka jag följde tills jag kunde röra mig, enligt mig, obehindrat och sedan glömde bort. Ja men kära nån, sade Harriet, det kunde ju inte DU veta om du inte fick instruktioooner. Efter detta talade Harriet till mig som om jag var en liten liten flicka, och hon sade JÄTTEBRA med uppmuntrande röst, när jag vickade på tårna det allra minsta. Det blev liksom lite fånigt, men hon menade väl. Hon ställde mig vid en ribbstol och bad mig sträcka lite på fötterna, stå på ett ben försiktigt och göra så enkla saker att jag kände mig nödgad att berätta att jag går 1,2 mil om dagen och rider 2 timmar i veckan. Det struntade hon blankt i, för nu skulle vi börja från början. Jag fick dribbla försiktigt med en boll (liten) och sitta på en annan (stor) och gunga sakta och när vi kom till balansplattan var jag strängt tvungen att hålla i mig hårt i ribbstolen fastän jag försäkrade att det inte gjorde det allra minsta ont. Hur som helst. Det var liksom inte över när det var över, det hade man ju kunnat räkna ut. Utan vi har nya tider, tre stycken inom en vecka och jag ska dit och göra mitt "träningsprogram" med stora bollen, lilla bollen och balansplattan. Sedan ska jag om två veckor träffa någon specialist som ska försöka känna varför jag är starkt begränsad i rörensen som innebär att vinkla högerfoten rakt utåt, där tar det stopp i själva knölen (den opererade) och det kan tydligen hjälpas med stretching (som jag ABSOLUT inte får påbörja själv utan jag ska vänta på specialist-Jan såklart) och något slags ytterligare balansövningar.

Jag vet att det här är bra, och jag inser att jag borde ha fattat att allt med brutna foten inte var över bara för att jag kunde börja gå, men jag känner ändå såhär: SUPERMYCKET SNARK och hejdå timmar att aldrig få tillbaka. Det var så fruktansvärt jättetråkigt. There, I said it.

27 maj 2010

Fan

Kom på att vi har lunchmöte imorgon och jag således inte behöver en matlåda. Och sen är det helg. Gud vad onödigt med all den här maten.

Sak jag inte lärt mig ännu: laga mat för 1-2 personer. Sak jag alltid gör: lagar för ett helt kalas och äter sedan upp det. Alltihopa. Själv.

Eh. Ja?

Imorse, eller i eftermiddags om man ska vara noga, anklagades jag för att ha blivit en gammal tant. Som valde att lämna personalfesten halvelva igår till förmån för att åka hem och sova. Jag hade inte så mycket att tillägga till det som var menat som ett retsamt hån, jag ÄR liksom snart en tant. Det finns inget att bråka om. Jag = en wannabe kulturtant som hittar nya tanttecken varje månad och liksom på ett plan också gillar det. Jag vill flytta till en förort för att ha råd med en större lägenhet och en bil. Jag har börjat föra bankbok, urtantigt. Och laga matlådor. Eller lukta på naturen. Eller stanna hemma en lördag för att man ska rida en söndag. Eller gå hem halvelva från en personalfest för att man inte orkar med tanken att vara bakis dagen efter. Eller fundera på det här med vivokort, det verkar bra? Ni fattar va. Det var som ett skott rakt in i ett öppet mål. Idag har jag dock tagit priset och jag smäller liksom nästan av här i min ensamhet. Jag har bakat! Bröd! Okej inte skitsvårt när det var som en påse man blandade med vatten men obs: jäsa två halvtimmar! Knåda! Koka rödbetor och quinoua samtidigt. Göra en fetakräm! Ha mjölfläckar på tröjan! Ha ett kök som doftar jäst och nybakt och rödbeta och god knows, liksom fräscht och gosigt. Smäller utav.

Gomourning

Som synes nedan (?) spelades det brännboll igår. Det var jättemysigt att sitta bredvid och titta på. Det kändes som den rätta platsen för mig. Man såg sin chef springa fort, men såg en kollega man bara sett i korridorer snubbla, man hörde olika sportsliga tillrop och jag kände att det var mycket spännande, det hela. En persons lårmuskel gick typ av. Det smällde i hans lår när han sprang och sedan fanns där inget att gå på. Där andra benet hade en muskel satt nu en mjuk massa. Det var så läskigt. Jag undrar vad doktorn kommer säga om det där. Kryckor bör vara på sin plats.

Sedan åt vi middag på Djurgårdsbrunn och jag satt bredvid min älskechef som berättade mycket och inlevelsefullt om viner för mig. Gud vad jag tror att jag skulle kunna börja intressera mig för vin. Ha 200 flarror i nån vinkällare någonstans. Vrida försiktigt på dem en gång i halvåret osv. Men det är mycket viktigt att jag inte gör det, börjar fixera mig vid viner, eftersom jag vare sig har tiden eller ekonomin fört. Så vi bestämde att jag inte alls ska go there.

Förutom han med muskeln så fick minst tre andra (män) sträckningar och haltade omkring under middagen. Vid halvelva åkte tant schmarro hem. Med taxi. Somliga gick till Tyrol där Dinosaur Jr och Built To Spill (ÄLSK) hade spelat. Men vetskapen att jag missat gjorde att jag kände mig osugen att åka dit.

Och nu ba: gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch. Osv.

26 maj 2010

Sjukgymnast: bokad

Åh varför känns det så jävla tråkigt med stabiliserande rehabilitering av distorsion i fotled? Eller okej, dum fråga, det hörs liksom hur tråkigt det är. Man vet ju hur det kommer bli. Böja lyfta bända tåsnurr osv osv. Kvart i åtta en måndagmorgon dessutom. Stackars mig. Men ändå: hoppas på snabb återhämtning. Vill så himla gärna inte ha ont.

- Fysisk aktivitet på recept
Fysisk aktivitet på recept innebär att man ordinerar fysisk aktivitet på motsvarande sätt som ett läkemedel. Fysisk aktivitet på recept kan användas både i förebyggande och behandlande syfte. Receptet ska vara individuellt anpassat avseende dosering (intensitet, behandlingsperiodens längd och frekvens) och typ av aktivitet. Fysisk aktivitet på recept är ett komplement till eller ersättning för läkemedel.

Lassie osv #2


Ponnyakutentjejen med skäcken som inte kunde lastas var på min grannridskola förra tisdagen. Klart fedt.

Lassie osv


Okej, glömde berätta det här skrytet: igår hälsade jag på Jemaine. For reals. Han ba: bye guys. Jag ba: byeeeee..... Han ba: see you.... Jag ba: yeah see you.

Detta var ett löfte. Vi ska alltså SES igen. Fatta fedt.

25 maj 2010

I'm gonna be perfect from now on

Det är mycket möjligt att jag är den enda jag känner till som tycker om att betala räkningar. Men jag blir lugn av det på något vis. Att logga in på internetbanken och bara, jaha csn, vad vill ni ha den här månaden av mig då? (svar: 4149 spänn, inte alls lika rogivande). Det är inte sällan som jag betalar räkningar innan jobbet, morgonen då lönen kommit den 25:e. Med detta sagt: jag ligger i min säng och jag har just betalat räkningar. Min fot har varit ett helvete idag, det kanske är en tisdagsgrej den gör med tanke på att det var prick en vecka sedan jag var inne på akuten och röntgade och fick beskedet att alla ben och alla skruvar mår bra. Trots detta: sån jävla smärta runt knölen på insidan, den som var bruten en gång, den som har de längsta skruvarna i sig, den som jag INTE vrickade då för 2 veckor sedan utan liksom den andra, innersidan. Fattar inte vad som har hänt men imorgon är det jag som tar tag i det här med att ringa sjukgymnast. SÅ himla bittert. Men såhär kan man ju inte ha det heller. Smärta, så ovärt. Så himla stämningssänkande.

Imorgon har vi vårfest med mitt jobb. De ska spela brännboll men det ska uppenbarligen inte jag (se ovan). Jag ska sitta i gräset och titta på. Just like the good old days när man hade mens fyra veckor i månaden för att det inte var så intressant med gymnastik. Eller där ljög jag förresten. Jag var okej med gymnastiken i skolan, bara inte alla dessa bollsporter. Tror jag hade fyra i gympa när jag gick ut, detta på grund av att jag fick göra ett "examensprov" som gick ut på att orientera i salas lilla stadsskog. Jag är bra på orientering.

Det var flera veckor sedan jag hade en obokad kväll. Jag har gjort saker precis varje dag i hur länge som helst nu. Jag längtar till på torsdag, då är det jag och hemmet och disken och tvätten. Eh. Okej sen längtar jag till helgen, då tänker jag inte boka en enda grej. Fast det är så många jag saknar och inte hunnit med samtidigt. Oh well. Det kommer komma bättre tider snart. Snart ska allt bli annorlunda.

innan flight åt vi sånt här

flight of the neverending conchords

Igår spelade flight of the conchords, som förvisso var urroliga, i 2 timmar och 45 minuter. Det är inte okej i min bok. Det är inte okej en vardag. Hos mig alltså. Dom bara: låt efter låt efter prat efter låt efter låt efter prat osv osv. Over and over again. Kom inte därifrån förrän efter tolv och då höll jag på att somna i taxin hem. Här är lite kollegor.

23 maj 2010

Sen blev det söndag och då gjorde vi utflykter i förorten

Imorse vaknade jag nio och det regnade fortfarande. Jag åkte, i ett mycket trött tillstånd, till stallet och när det stod klart att jag skulle rida Rishi var humöret på topp trots tröttman. En underbar timme följde, varav den sista kvarten beskådades av ett litet gäng på läktaren bestående av min kille, min Lillis, min Wille och min Lisa. Nu skrev jag "min" inför varje eftersom det är söndag kväll och jag är på ett mycket sentimentalt humör, har redan grinat två gånger ikväll över sakers tillstånd, att Wille verkar flytta från landet en stund, att saker eventuellt står i begrepp att förändras rent allmänt, åååh. Men i alla fall. Vi klappade på lite hästar och sprang sedan i ösregnet till lite olika färdmedel (tvärbana, buss) som tog oss till Årsta torg (aldrig varit där, allmänt första intryck är att Årsta är överskattat som närförort) där det finns ett café i Folkets Hus som har sconesbuffé. Så himla underbar buffé, massor av scones och grönsaker och frukt och ostar, de flesta av mina scones bestod av philadelphia, cheddar och lite brie. Kanske en klick marmelad men osten, den är viktigast. Åt oss äckligt mätta och fortsatte sedan med olika färdmedel (buss, tunnelbana) till Konstfack och deras utställningar. Där hittade vi mina (japp) skåningar och några till, och där fikade vi. Sedan hade vi exakt 13 minuter på oss innan Konstfack stängde så det blev en snabb scanning av elevernas slutprojekt. Hittade inget direkt som föll mig i smaken men det handlar mer om mig än dem. Åkte hem och duschade av mig hästdoften och sedan åt vi indisk middag på Indian Garden på Heleneborgsgatan som, sedan jag bodde där för 3 år sedan, har byggt om och dragit upp sina priser en del. Jag har så ont i plånboken den här månaden att det är helt löjligt. Har lånat 6000 (!!!! INTE OKEJ !!!!) från mitt bokonto, dvs där det ska sitta pengar för att mina lån dras oregelbundet men blir en viss summa i månaden. Ångest över detta. Ångest över annat. Liksom när det är så fint kan jag få ångest över att det ska ta slut. Årstiden till exempel, nu är det snart vanlig sommar och inte försommar. Och jag älskar försommaren, så himla mycket älskar jag den.

såhär var det igår och ps jag gjorde livsdebut med röda naglar (känns sådär)

Sen blev det grill och vänner

Sedan blev det världens varmaste lördag och vi bilade tillbaka till Stockholm. Klockan fyra var jag hemma, klockan halv sex satt jag på Bjurholmsplan med ett glatt och otroligt fint gäng, grillgrejer och öl och vin och framförallt två underbara skåningar som rest upp för Flight Of The Conchords på Cirkus på måndag. Vi pratade och hängde, gick till trädgården, gick hem. En fin kväll var det och en aning knäckande att Monkan, en av skåningarna, som är gravid i typ åttonde månaden var piggare än jag och stannade till stängning på Trädgården. It's official: jag är en trött mänska. Trött tant. Men fint var det och under natten vaknade jag hundra gånger för att det regnade helt hysteriskt mycket utanför.

Say hi to daddy


På hemvägen åkte vi genom Sala och tittade till graven. Det kändes lite sorgligt eftersom den var så... risig. Liksom ensam och inte iordninggjord. Fick snörp i hjärtat. Frida tog kommandot och hällde vatten över stenen så att barren och smutsen rann undan, sen började hon resolut att rycka i busken och knipsa av de döda kvistarna och löven som låg där och såg skräpiga ut. Då snörpte det i hjärtat igen, fast av en annan och mycket varmare orsak.

Let's spa-rty (copyright: Johan)

Jo, så i fredags bar det av på spa. Jag hade fått låna en bil av Lillis rätt så jäkla underbart generösa syster Anna, och den stod på Lilla Essingen. Jag skulle möta honom vid Lilla Essingen klockan tre. Jag skulle köra bilen till en mack vid Fridhemsplan, dit skulle Frida och Niklas som av en slump dyka upp klockan halvfyra när vi tankade. De skulle säga "men HEJ, får man hänga på eller?" och Aksel skulle först inte fatta någonting, sedan skulle han bli jätteglad. Sedan skulle vi ha en härlig biltur och komma fram tid halv sex. Vi skulle bada lite bubbelbad och dricka lite bubbel och det skulle vara alldeles stilla därute i skogen och tyst och grönt och alla träd och buskar skulle lukta gott. Vi skulle äta en underbar middag och sedan sova gott och länge, sedan göra något fräscht typ gå i skogen runt ett eljusspår innan den stora frukostbuffén i solen. Så var det tänkt. Och faktiskt, med några smärre avvikelser så blev det exakt så. Den här årstiden kanske kan göra det mesta magiskt, men alltså allvarligt. Det kunde inte vara finare därute. Stället heter Sätra Brunn, det ligger utanför Sala, och jag rekommenderar det varmt. Om man vill sticka bort en stund.











21 maj 2010

let's spa!

My adventurous so called life

Idag fyller min man år. Jag säger min man, eftersom vi gifte oss igår. Närå. Jag säger min man för att det låter fint. Hur som helst, han fyller år idag. Och jag ska kidnappa honom till hemlig ort, det har jag gjort jävligt klart för honom och han väntar sig väl antagligen nu värsta upplevelsen. Vilket är lite synd, för så speciellt är det inte. Vi ska bara sticka från stan över kvällen. Sova på ett annat ställe än det vanliga. Åka lite bil. Äta lite saker. Typ så. Jag är så himla sugen att prata om det med honom men det ska jag inte göra, inte förrän vid tre när bilen rullar ut från Lilla Essingen och vi är på väg ska han få veta.

Igår tittade jag på en häst som jag inte vet om jag kommer titta på igen. Hon var mycket vacker och hennes ägare gillade jag skarpt, men sedan har vi det här med hästar som går framåt v/s bakåt i drivningen. Jag gillar den första typen, den här hästen var eventuellt av den andra typen. Men kanske kommer vi träffas igen och då kanske saker känns annorlunda. Man får se. Efter hästen igår, så åkte jag in till stan och på Trädgården under bron hade alla vänner samlats för Novellfest. Alla hade något stort att berätta, till exempel ska en av oss kanske flytta till USA typ redan nästa vecka (STORT), en annan hade namnsdag (JAG) och en tredje hade vunnit andra pris på "bästa fakturering" på sitt jobb (HAHA) och en fjärde skulle till att fylla trettio. Osv. Så vi firade lite allt möjligt och sedan gick vi en kort stund till Snotty och firade en stund till. Imorse handlade jag frukost på Seven (flott skareva) som min man inte var pigg nog att uppskatta men guldstjärna till mig for the effort, visst?

Imorrn är vi tillbaka i stan. Då fortsätter äventyren. Haha äventyren, som att jag lever ett äventyrligt liv. Det var att twista sanningen en aning.

20 maj 2010

Pingst

Åh, det händer så himla mycket nu och allt som händer är bra och roligt och mysig och så, och foten mår bättre i sin lilla linda och solen skiner utanför och jobbet är hetsigt och ikväll ska jag till Novells vårfest Under bron och sedan hem och sova för imorgon ska jag åka bort till en hemlig grej och sedan kommer jag tillbaka på lördag och då är finbesök från Skåne redan i sthlm och väntar på mig och sen på söndag är det konstfack och promme och ridning och på måndag är det Flight of the Conchords och ja, det rullar på. Och hela tiden: den finaste årstiden. Älskar sönder.

hej torsdag

19 maj 2010

Åh kolla

Den är för stor att bädda in men jag började morgonen med lite tappa haka bara.

18 maj 2010

Happy ending

Idag följde Lillis med mig och red, det var mycket roligt. Hon är nämligen hemskt duktig på det här med hästar och ridning, Lillis, så att ha henne på läktaren när jag red en trög gammal polsk ponny var spännnande. Och när den tröga polska ponnyn inte ville göra skänkelvikningar utan började rygga helt sonika, då skämdes jag lite inför Lillis som är så duktig. Det slutade bra i alla fall, hon sade att jag hade "fin känsla" och sedan gick vi och drack oss en liten thailändsk öl och åt mat i en park för andra dagen i rad. Det är bliss att ha grannar så nära inpå, man blir så himla oensam. Undrar hur det ska gå och kännas när jag flyttar över bron sen i höst. Kommer jag bli ensam? Det är mycket oklart. Anywas. Mycket fin avslutning på en lite skakig dag. Foten ligger nu nedbäddad i sängen, lindad hårt enligt anvisningar från snäll sköterska på sös-akuten. Köpte fotgrejer för 250 spänn och det, tillsammans med taxin för samma summa och en sallad till lunch och en thaifood till middag, ger en dagens spenderade summa på 680 kronor. Inte helt värt. Men men. Man lever ju och har hälsan. Sort of.

lilltisdag!