30 augusti 2010

Feministisk mötesplats

Se här, det finns mycket intressant att välja på.

Stilkris och pengabrist

Insikt som kom med gårdagens städ och rens: jag har verkligen helt slut på kläder. Det mesta jag har passar inte ihop med varandra, jag har akut brist på skor, jag har inga kläder att bära under arbetsdagar då man pga möten och representationer vill vara "lite fin", jag är fast mellan stilar som samtliga tillhör det förgångna, jag känner mig inte hemma i klackar till vardags och gamla indiestilen är inte bra den heller, allt är bara mittemellan på ett högst ocharmigt sätt. Detta är inte bra, inte bra alls, superdåligt rent av med tanke på att jag inte heller har några pengar och inte verkar få det någon gång någonsin i framtiden. Skulle behöva tiotusen och en personal shopper som bara fixar till min grundgarderob. Tjugo kanske. Så det blir lite skor också. Förresten vill jag ha några hundra tusen också så jag kan köpa loss en häst jag älskar och inte vill ska vistas i ridskolemiljö speciellt länge till. Hmm. Trisslotter, var köper man såna? *lunchuppdrag*

29 augusti 2010

Duktig flicka

När andra har sportat Popagandafestival har jag själv kört en präktighetsfestival utan dess like i helgen. I fredags hade vi kickoff med jobbet och jag var hemma klockan tjugoett noll noll. Trött i rumpa och huvud efter en lång rad helt fantastiska föreläsningar, en förlust i boulle och massor av mat och kaffe. I lördags var det rida som gällde, och finaste fina följde med till stallet. Efteråt gick vi till Gateau på Sockenplan och fikade, mina två ridkompisar, jag och min kille. Därefter promenad till söder, däcka en stund, träffa Wille och äta pizza och dricka vin, gå ned till Trädgården vid elva och möta ett stort och härligt gäng. Dricka försiktigt pga ny ridning idag, komma på sig själv med att köpa en whiskey klockan halvett och inse misstaget lagom tills första smuttandet. Lämna den odrucken i baren. Kräks lite på min egen duktighet redan nu och värre kommer det bli. Söndag. Vaknar, möter Lina i ridgruppen, promenerar till stallet, rider, schamponerar en häst, fikar i solen utanför stallet för att en tjej i ridgruppen fyller år, promenera hem, möta min älskade kille som står och städar mitt äckliga kök, helt oombedd. Går upp på vinden, bär ner hela vindsförrådet till källaren eftersom vi har sålt vinden i mitt hus, bär en stor sopsäck med kläder jag inte längre använder till Röda Korset, pantar burkar och flaskar, bär ner ytterligare en laddning grejer till vindsförrådet, slänga saker i container, sortera i lådan bland sladdar och göra i ordning inför elskrotsdagen (om två veckor), gå och handla 1,1 kg kyckling, laga stor gryta och påbörja tvättiden som pågår kvällen ut.

Jag känner att jag måste knarka för att väga upp det här. Skolka från jobbet. Pierca tungan. Men orkar inte och dessutom har jag en gryta på spisen att attend to. Adjö.

26 augusti 2010

Skräcken

Åh, jag har sån telefonskräck ibland. Jag blir helt paralyserad av att behöva ringa upp människor som inte vill bli ringda av mig, som är i position att säga NEJ till mig, att avvisa mig, att tycka det jag kommer med inte är något att HA, jag hatar det. Jag undviker i största möjliga mån att ringa. Jag mailar och formulerar mig bra, men när jag ringer är jag en underlägsen tönt. Jag är icke en säljare. Ville bara berätta det.

För övrigt så kommer jag, för första gången in like... forever, att missa Popaganda i år. Missa är egentligen fel uttryck men jag kommer inte vara där, det har inte blivit av att lösa det, jag har andra saker att göra, jag är trött, har tappat bort mig bland de sociala aktiviteterna, känner ingen gängkänsla längre, inte som förra året eller året innan det. Allt är så splittrat nu. Äsch. Jag vet inte.

Hur som helst. Här sitter jag och försöker få slippa ringa läskiga telefonsamtal där folk kan säga nej till mig i luren. Gotta stop it. Hej.

det verkar ligga en matta över hela skanstull

och på tal om skanstull så funkar det inte med tunnelbanan längre. man blir galen. för full. får ingen luft. idag testar jag en buss som tar svinlång tid men bara är halvfull. gillar hittills. radio och halstabletter till frukost.
Published with Blogger-droid v1.5.5.2

25 augusti 2010

Livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda (-K. Lugn)

Lite bilder från idag. Har lyssnat på fyra författare berätta för cirka sjuttio journalister om deras kommande böcker, samtliga inom psykologi. Älskar, älskar, älskar det här. Blev otroligt kär i Barbro Lenéer Axelson och längtar innerligt tills hennes bok om förluster kommer ut i september. Hon ba: jag är så innerligt trött på lycka och att tänka positivt hela tiden, hallå sluta blunda, ALLA KÄNSLOR FINNS. Typ. Man skrattade ihjäl sig på henne. Trots temat. Hon var så fin. Och skitrolig.



Kungsgatan 08.23

Ny dag, åter på kontoret, har ont i exakt hela kroppen (med fokus på nacke, de där musklerna som går liksom ovanpå axlarna ut från halsen och de där som sitter på insida lår och rumpan) och känner mig håglös. Idag är en stor dag på kontoret, det kommer 70 personer på lunch och ska lyssna till några författare berätta om sina kommande böcker. Sämsta grejen med att vara trettio-plus förresten: ansiktet skvallrar när man är trött och/eller håglös. Förut kunde man ljuga och le och så syntes det inte, nu börjar kommentarerna hagla redan vid kaffemaskinen innan dagen ens börjat. Är du trött? Hur är det MEEEED dig? Man ba: ja. Trött. Varje dag när jag ser mig i spegeln innan jag går till jobbet tänker jag att jag MÅSTE ta tag i situationen där. Jag kan inte gå och se ut såhär. Orangeaktigt hår, med platt lugg, så jävla osnygg. Och sen varje dag efter jobbet är det tolvhundra saker att fixa, möten, saker man lovat, saker man måste göra, och när man inte måste göra dem köper man inte hårfärg eller bokar klipptid, det är ett som är säkert.

Igår köpte jag lunch för rikskuponger. För exakt första gången i hela mitt snart 32-åriga liv. Det var... stort. På många sätt känns det som jag går bakåt i tiden nu, alltså kroppen och fejjan går framåt men det som finns omkring mig går bakåt. Som att jag åker och rider och tar hand om en häst varje dag den här veckan, direkt efter jobbet, som slukar all fritid: hej högstadietiden! Det var ju så det var då. Och kändes. Eller att handla med rikskuponger: hej mammas plånbok när man var åtta och rotade efter en tia (sedel, obs) till glass eller godis. Och så vidare.

Nu i alla fall. Måste jag gå. Packa goodiebags. Här är kungsgatan klockan 08.23 på m morgonen.

Published with Blogger-droid v1.5.5.2

24 augusti 2010

Amenååååhghhghrhrrrr

Alltså. Ilskan. 1. Mina kläder är slut, eller alltså min garderob är fortfarande överfull av kläder, men fula sådana, inget passar ihop, allt är från förrförrförra säsongen och jag sitter nu i VÄRLDENS fulaste kläder på jobbet. 2. Tunnelbanan sade fel, kom inte, gick fel, var full. Hallå om det står Ropsten på skylten får den liksom inte gå till Mörby Centrum, vi har inte TID med sånt, inte TID att komma fel, inte ORK att stå inklämda i varandras knän för att sedan hamna fel. 3. Min tvättid ikväll, liksom fritid imorgonkväll, liksom Razziafesten på torsdag, verkar ställas in pga missförstånd med ridlärare om enveckaskurs på Enskede vilket innebär ridning ALLA kvällar, vilket egentligen borde vara kul men jag HINNER inte hallå? Jag red IGÅR? Jag ska rida på SÖNDAG? Måste jag nu alltså rida tisdag, onsdag, torsdag och lördag uppå detta? Ja men vafan det verkar inte bättre. 4. Stövlarna på. Så jävla varma. Regnet: bortblåst. HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ.

23 augusti 2010

back in the game

den märkliga attacksjukan är nu officiellt över och jag mår prima igen. har jobbat som en gnu, varit på en bokrelease på strand, haft totalt fyra möten, är nu hos min kille och byter om och äter lasagne, beger mig snart mot ryttis. den här veckan innehåller totalt noll oplanerade stunder. känns rätt fint, såhär med energin återfunnen och allt.
Published with Blogger-droid v1.5.2

22 augusti 2010

Hundra korta

Vaknade. Läste ut Kvinnor. Hemsk bok. Tortyrbok. Men bra. Läskig. Gick ut. Testade Brofästets frukost i Horan. Otroligt oimponerad. Råkade dricka fyra koppar kaffe. Blev stissig. Och illamående. Promenerade hem till Skanstull. Det luktade apa. Note to self: lämna inte salladsrester i diskhon när du ska vara borta 3 dygn efteråt. Notering 2: har doftsinne igen. For better or worse. Satte mig vid datorn. Blev rastlös. Och lite nedstämd. Känner sån enorm opepp att göra i ordning lägenheten. Känner att jag inte får plats i den längre. Packade upp böcker, fick inte plats i bokhyllan. Kände behov av att gå ut, komma bort. Mötte Emelie. Gick förbi Frejson med lånad väska. Gick till Louie-Louie och tittade till ombyggnaden och nyöppningen. Åt en sallad. Började må illa. Gick till Goodstore och köpte Yogiteer. Snubblade in i Qne. Gick med honom till Nytan och gungade Hanna. Överfölls av gigantisk trötthet. Träffade Ruben. Kramade alla. Sade hejdå och gick hem. Kände fortfarande hopplös känsla inför lägenheten. Som att livet har fryst och fastnat. Tittade på dokumentär om fin man med Alzheimers. Grät en skvätt. Började titta på en ny, en om transvestiter i Båstad. Blev rastlös. Började chatta. Nu ligger jag här, klockan är snart sju. Vet inte vad jag vill med kvällen. Att den ska gå och nästa vecka ska börja kanske. Vill att det ska hända något. Vill att livet ska röra sig framåt nu. Längtar till jobbet lite. Samt lön. Är nästan helt pank. Nu slutar jag. Hej.

hihi

Published with Blogger-droid v1.5.2

Men tjena världen

Feberdrömmar, det får bli sammanfattningen av mitt förra dygn som till 65% spenderades sovande, 20% tittandes på tv och film (The Happening) och 15% ätandes (tacos, godis). Har drömt att jag sett min pappa dö i en flygkrasch, att jag missat bussen till ett ridläger jag anmält mig till, att jag tvingats hålla föredrag för rum fyllt av människor, om ämne jag inte kunnat, att det funnits en orm mellan mig och Aksel, i sängen, i mörkret, och mycket mer. Dessa drömmar alltså. Så himla levande. Från i fredags klockan 23, till igår klockan 17.30, så sov jag bara. Så himla sjuk känsla. Jag sover ALDRIG sådär mycket. Och så kommer söndagen och jag vaknar och mår... precis som vanligt. Lite snorig och nysig fortfarande, men liksom med fungerande huvud. Öppnar fönstrena mot Långholmsgatan och tittar på fräscha tjejer som är ute och power-walkar, en och annan walk of shame, någon människa med resväska och nästan inget mer. Det ser ut att vara en fin dag. Och jag har energi igen. Har redan hällt i mig två enorma koppar kaffe. Undrar om jag ska göra något idag. Undrar om jag ska väcka min man. Min kille. Whatever. Undrar.

21 augusti 2010

sjuk sjuk sjuk

igår vaknade jag barnförkyld. tog mig igenom dagen, till och med red på kvällen, åt middag hos frida och nik, kom hem, somnade elva. sedan dess har jag sovit. och sovit och sovit och frusit och svettats om vartannat. så himla förkyld. den här helgen blir horisontal. aja.
Published with Blogger-droid v1.5.2

20 augusti 2010

Utvärdering om Pilates

Statisk träning, eller liksom... långsam. Med SMÅ rörelser. Och otroligt lite action. Och kroppen som egen tyngd. Och andas in och andas ut på speciella ställen. Hatar när folk berättar för mig när jag ska andas in och ut, alla andas så himla FORT ju. Jag vill andas i min takt men då missar jag övningarna. Om vi säger såhär: jag hann bli uttråkad en, två och tre gånger. Idag har jag träningsvärk i triceps (eh, använder jag inte dem i ridningen?) och nackspärr. Kommer jag att ge Pilates en chans till? Oklart. Men kanske!

19 augusti 2010

Ny Säkert-låt!

Här, här, här!

Och nu...

Går jag ned i källaren på jobbet och är med på årets (livets) första pass av Pilates. Har aldrig provat. Är hungrig. Tänker att det är som yoga. Min mage kommer kurra. Gah.

Glöm ej aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta

Oj, it's been a while. Och jag vet inte riktigt vad jag ska berätta. Varje morgon vaknar jag till Tro och tvivel, som är mitt alarm, och varje morgon i duschen står jag och sjunger och vi såg på dom unga och glömska, i båtar och i varandras armar och tänkte "skuld och lidande väntar på er fortfarande" och vet inte om jag ska skratta eller gråta och vet inte heller om det är dumt eller okej att jag har världens bästa låt som väckningssignal för om jag går och sjunger på den hela tiden varje dag så kanske jag tröttnar på den till slut, det brukar väl fungera så, men jag vet inte, jag kan inte ta bort den. Det är den finaste gladledsna låt jag vet.

16 augusti 2010

hästterminen 2010

den börjar nu. from nu rider jag måndagar, fredagar och ibland på söndagar. herregud. knasiga tider och dagar men what are you gonna do. börjar nio ikväll, innan dess ska jag få lyxa med emelie-middag.

förresten. en lägenhet jag blivit kär i, trodde liksom den var min smak och ingen annans. ska på visning imorgon men redan nu rasar budgivningen framåt för de som tittade i söndags. känner mig bitter och stressad över detta. i övrigt mår jag helt vanligt bra. fick sittplats på tunnelbanan hem mitt i rusningstrafik *glad över det lilla*
Published with Blogger-droid v1.5.2

15 augusti 2010

Magiskt brus brus tragiskt osv

Okej, sak jag fick veta exakt nu: min mobilkameras ljudupptagning är hemsk. Men iaf. Såhär såg det ut igår dårå. Massa glada fölk. Osv.

ansiktsblinds minne från igår

person kommer fram till mig, ser ut att vilja hälsa, jag tänker snabbt och ger personen innerlig, lång kram och säger heeeej, hur är det med diiiiig, för att köpa tid. kramen besvaras bara tveksamt och person säger, rakt i mitt öra pga kramposition, vi har aldrig träffats, jag får panik men lokaliserar i sista sekund persons dialekt och gissar att det är en fd jobbkontakt som jag ändå talat en del med i telefon. säger trevande persons namn och han säger ja visst, och jag hävdar att så mycket som jobbat ihop var en ordentlig hälsning på sin plats, person verkar hålla med, kramen avslutas, liksom samtalet, jag går därifrån med puuuuuh written all over my not so pokerish face. end od minne.
Published with Blogger-droid v1.5.2

Arboga


om du vill ha mig

okej, det här med håkans konsert igår dårå. visst var den fantastisk och visst förtjänar han sina femmor i betyg, men själv kände jag ändå någonstans ett... jaha... när lår efter låt passerade och han gjorde dem helt makalöst och fläckfritt och polerat och fint. typ som att inte ens det här, en sån här grej, kan ta oss ifrån det faktum att vi är stora nu och det skenar liksom inte längre, det vi kan göra som mest är härma oss själva från åren när vi skenade och det, det fick mig lite... jaha. hade väl helt enkelt tänkt att känna mer.
Published with Blogger-droid v1.5.2

testar

en annan blogklient bara (samt försöker hålla mig vaken på tåget, nu i töreboda)
Published with Blogger-droid v1.5.2

homebound

det är lite av en chansning att blogga via mobilens program, ibland liksom bara skiter den i att publicera. så man får inte skriva något viktigt eller särskilt bra här. gott så. nu sitter jag på ett evighetståg från göteborg, min fina man sover sott mittemot. jag, som inte riktigt jobbar med sova, underhåller mig med diverse tidningar och magasin. längtar hem. men det är okej.


way out west tvåtusentio: bra, men som vanligt gick det för fort och listan över alla man inte pratade med är längre än dess motsats. det blev en wille-helg, vi satt på ett ställe vid vattnet på backstage mest hela tiden. folk kom och gick till vår bas, många kom inte alls, vissa såg jag inte röken av. hängde lite i slottskogen och med älgarna på dagen igår. hade stövlar på mig exakt hela helgen. det regnade: knappt en droppe. aja.


12 augusti 2010

Ladida

Jag pratar med Emelie minst fyra gånger om dagen nu för tiden. Varje gång det ringer på min nya telefon, mitt nya nummer, är det Emelie. Jag skojar inte. Jag tror att under de 10 dagar jag haft den, har min kille ringt en gång, Elias ringt en gång, och Emelie kanske hundra. Det är fint att vi är nära igen. Det har vi alltid varit, eller lögn; det har vi varit sedan typ 1999, men i perioder mer i känslan än praktiken. Nu ringer hon morgon middag kväll och hon upprörs hårt över det faktum att jag inte kan eller hinner prata i telefon på nya jobbet, inte ens på luncherna då jag äter med nya kollegor och försöker *smälta in*. Klockan halvsex sharp ringer det igen. Vi berättar alla hemlisar för varann. Ältar saker. Skrattar åt saker, försöker reda ut saker. Saker, saker, saker. Hon är så HIMLA fin, Emelie, och det verkar det vara många som inser genom hennes blogg. Ibland läser jag alla hennes kommentarer och blir så glad, ända in i hjärtat. Hundratals ställföreträdande vänner finns där och peppar och tröstar och tipsar och gullar. Fina värld, fina folk.

Jaha vad mer. Jo det här med insomnian som jag har just nu, den som inte ger med sig och som inte bara gör att jag ligger vaken utan också, sisådär vid två tre på natten, får enorma ilske- och ångestattacker pga det faktum att jag inte KAN acceptera att jag inte kan sova, den håller i sig. Varannan natt sover jag från tio, varannan inte alls. Det är utmattande och jag vågar och orkar inte göra planer för kvällarna eftersom jag allt som oftast är helt slutkörd och med detta inte bara fysiskt trött utan dessutom psykiskt. Arg, förbannad, ryckig, nervös, ilsken, känsla av kontrollförlust, självförakt, allt sånt härligt smått och gott lever i mig nu. Vet att det går över, det gör det alltid, men minns inte hur det går över och upprörs så otroligt hårt över att "det" kommer tillbaka, att "det" inte bara kan vara färdigt för gott någon himla gång, att JAG ska behöva ligga där (hej självömkan, länge sen, läget?). Förutom det så älskar jag jobbet. Älskar. Är så glad att komma hit på morgnarna och dagarna går fort. I eftermiddag rider jag, utomhus i (antagligen) ösregn och imorgon bär det av mot Göteborg. Andra vändan den här hösten och fler tillkommer (bokmässan HURRA!). Funderar på det här med regnrock och att jag borde köpa en. Men var finns dom? Det är säkert slut i hela staden just nu. Och jag har exakt 40 minuter på mig på lunchen. Sportaffärer? Hmm.

Läser förresten så många böcker nu (och antagligen för en lång tid framöver) att det snurrar i min skalle och jag funderar på att börja skriva om dem, antingen här eller på särskild blogg à la hästbloggen. Minnesanteckna lite. Just nu: den här. Men snart ska jag ge Anna Kåver en ärlig chans.

[edit: glömde publicera imorse. har nu köpt svinfult regn/vindställ, ser ut som en hundmänniska/förälder på stan/käck person i det, tänk joggingdress i prasselmaterial, och det kostade femhundra pix men jag kommer vara torr och det får vara bra så. har även noterat att det är strålande solsken därute och jag kommer således svettas my ass off on the hästrygg senare idag. emelie har dagen till ära ringt exakt noll gånger och svarar inte på sms så tja, vi kanske inte är bästisar dårå. närå.]

10 augusti 2010

I can't get no - sleep (åh, minns åren då jag älskade Faithless)

Hej sömnbloggen, idag kan jag berätta att jag igår (häng med nu i alla tempus), som kompensation för förra nattens (förrgårs) bara 1 timmes sömn, lade mig klockan tio, efter att ha sett två dokumentärer på SVT Play*; och sov till halvåtta i morse. Det blir många timmars sömn det. Känner mig ändå lite *hispig* i nerverna. Tare lungan med kaffet och sådär. Idag vill jag: tona håret och färga ögonbryna. Har så sjukt perfekt längd på luggen nu, måste ta kort och minnas och visa Ida när det är dags för klippning igen.

* en dokumentär om CIA och någon psykologisk profil de (eller deras föregångare) lär ha gjort på Hitler. Den var fruktansvärt spekulativ och det värsta med den var att man liksom iscensatt dåliga skådisar och typ gult ljus, för att visa att det var 40-tal och de satt där med sina cigarrer och Freud-böcker och ba hmm one can guess that Hitler's mom was very noga with the potträning so probably he blev en anal personlighet och yada yada. Samt en dokumentär som hette sämre än djur och handlade om hederskultur och HBT - den ska ni se allihopa. Right here, right now.

9 augusti 2010

Men gud

Jahaja. tyckte väl att jag var lite för lugn förra måndagen. det var ju idag allt det riktigt läskiga börjar. det firade jag igår med att lägga mig elva; alltså innan winnerbäcks fyrverkerier ens börjat smälla över långholmen, men inte kunna somna förrän... ja; alls. vid fyra bytte jag plats till soffan i fåfäng förhoppning att det var där sömnen gömde sig. vid fem slumrade jag faktiskt till. vid tjugo över ringde mitt alarm - trodde min hjärna, som klev upp och stängde av ett icke ringade alarm eftersom klockan var nollfem tjugo och inte nollsju trettio. allafall. somnade aldrig om sen. gotta älsk mina sömnproblem anno 1995, det var då de på allvar kom och sen dess hälsar de på ibland med spridda och allt längre mellanrum. nu är jag på väg till jobbet med ryckigt rörelsemönster och enorma påsar under ögonen. alltså cirka icakassar. for reals. älskar mig själv, att bli äldre, min nervöst ladga hjärna samt mina genetiska förutsättningar kring ögompåsfrågan. wish me luck. heh.

ps. winnerbäcks fyrverkerier igår: jättehöga, och nära vårt hustak. *blev rädd*

8 augusti 2010

Suburbia

När vi hade flyttat Frida och Niklas igår blev vi kvar hos dem till tio, då tyckte Wille och Niklas att det var en toppenidé att sticka på fest i Midsommarkransen hos en Hanna jag aldrig träffat mig veterligen. En promenad i ösregnet, varför inte, hur långt kan det vara. Tänkte vi, och gick i 50 minuter och regn. Väl framme fanns en etta, massor av folk, svinhög volym, en spotifylista där alla fuskade med play queuen och jag dessvärre blev påkommen det första som hände. Hade smugit upp en låt och ned en annan och en tjej hugger mig i axeln med orden DU VÅGAR INTE FLYTTA NED JOSEF K! När jag skamset och snabbt flyttade upp denne Josef K som jag för övrigt aldrig hört talas om, så hade hon redan vänt sig till sitt gäng och jag hörde henne säga "hon FLYTTADE NER JOSEF K!" i ett inte ironiskt tonfall. Man ba jahapp. Making friends. Hur som helst. Vi dansade och drack vin och det ösregnade och blixtrade och åskade utanför och plötsligt var klockan två och vi tog en taxi hem. Idag möttes jag och Wille tidigt och handlade frukostgrejer, väckte min kille med en enorm brunch och Lillis kom över. Åt, åt och åt lite mer. Tittade på lägenhetsannonser i FÖRORTEN och missade samtliga visningar eftersom tiden i soffan vid brunchen blev längre än tänkt. Till slut tog vi oss ändå ut och till den påtänkta förorten, vi gick gatorna upp och ned och kände på känslan. Och, kors i taket, känslan var jättebra, för båda två! Det var så fina gator och fina hus och gröna träd och ett litet torg och ett 7-eleven och inte alls långt att promenera dit och hem. Spännande framtid coming up alltså. Idag är jag nervös för imorgon är alla jag inte träffat under min första vecka på jobbet, tillbaka. De hade semester förra veckan så jag gosade ju mest runt med mig själv. Läste manuskript och tittade på system och sådär. Imorgon börjar allt praktiskt och jag får veta vad det egentligen är jag ska jobba med. Jag som är så ansiktsblind. Imorrn kommer där vara en avdelning om 30 personer, varav jag träffat 3 innan. Gah. Ih. Åh.



7 augusti 2010

shake yr ass








gomorrn bloggy. igår hade jag så fula kläder att jag tänkte stanna hemma i rent självförakt / lathet men efter ett snabbt lån av för stora pojkvänsjeans började jag plötsligt känna mig typ 'gullig' och gick därefter ut. lina hade styrt upp tema ta med en hemlig gäst till babylon och det slutade med att vi, ovh alla våra hemliga gäster, fyllde upp i princip hela stället. jag satt först med en teaterman, sedan med en journalistman, därefter med min egen man, och till sist lite med willemannen. min hemliga gäst var hjortsberg plus två, som kommit upp för en svensexa idag och gjorde ett guest appearance som hemliga gäster. mycket lyckat.


vi gick hem halvett. gowallade som en jävla tok hela kvällen. lite för hysterisk över min telefon och allt den gör och kan och inte kan. på gott och ont. tex batterierna, vad FORT de dör. inte ens en hel dag!


nu: flytta ett hem åt frida och nik!


flyttar frida och niklas


5 augusti 2010

take me home, sl-roads

alltså, tröttheten. monumental. idag har jag för tredje dagen denna vecka hängt på trebutiken på kungsgatan, den här telefonen är, to say the least, inte helt enkel. plötsligt idag hade alla kontakter försvunnit och detta, fick jag berättat för mig av trekillen, för att jag tagit bort ett gmailkonto från den. den synkar nämligen kontakterna mot gmail serru sörru. man ba jaha men hej totalt ologiskt eftersom jag inte använder gmail och är etthundra procent ointresserad av att ha kontakter från 2004, året då jag lämnade gmail, i den men nej det måste man visst. eh. it's gonna be two long years kan jag tänka mig. med min lilla dumma xperia x10 mini pro. aja.


idag har jag läst ut en biografi om tjechov och börjat på en av en österrikisk soldat under andra världskriget. igår läste jag ut en av cesar milan. i bästa fall håller jag på att bli allmänbildad i detta nu. kanske är det därför jag är så trött. igår när jag red fick jag kramp i vaderna hela tiden. annars är allt bra. jag lever och andas och läser och myser. hihi.


Höstlängtan

Vad betyder det om man älskar hösten, älskar när sommaren liksom avtar och semestern är över (för alla andra ink en själv) och det blir väder för mer kläder och mörkare om kvällarna? Det känns lite gnagande någonstans som att det borde betyda att jag är en pessimist, en mörkrets människa som hatar att fira och leva det goda livet och älskar Luther, arbete, kläder som täcker kroppen och liksom... det trista. Men so be it i så fall, because I do. Nu när jag går till jobbet om morgnarna ser jag folk som har arbetskläder på sig igen, det är mycket knälånga byxor (gärna i vitt eller ljusa stretchjeans) och KNULP-skor och en fladdrig blus i singoallasnitt. Jag ser killar med portföljer och utbytesstudenter med kartor som pekar mot KTH. Det luktar gott på Stadions tunnelbana och i Humlegården leker barn. Alltså ursäkta mina *levande beskrivningar* men jag försöker förmedla känslan av... skolstart. Höstbörjan. Och säga att jag verkligen, verkligen gillar hösten, kanske mer än alla årstider. Jag blir trygg på hösten. Samt fyller år på hösten. Heh. Och obs obs obs på hösten börjar ENSAM MAMMA SÖKER! ÄLSKAR ENSAM MAMMA SÖKER! Ankan säger det så bra här, skriver under på alt ink rubriken.

3 augusti 2010

This and that

Jahapp. Dag två till ända. (Ände?)

På lunchen gick jag tillbaka till Tre-butiken eftersom jag igår bestört noterade att minneskortet, som det stod i manualen till nytelefonen att man skulle sätta i strax efter sim-kortet, inte låg i lådan. För övrigt ägnade jag exakt och utan avbrott igår kväll sex hela timmar åt att försöka förstå den nya telefonen, kände mig gammal och dum och tänkte att nej, nu klarar jag inte mer funktioner. Jag ville ha en Nokia 3210, mindes tiden när alla liksom tyckte att de var bäst. Hur som helst. Klockan ett stupade jag i säng, aningen klokare kring telefonens funktioner (men fortfarande är det saker jag inte fattar, som gör mig stressad, vad betyder egentligen symbolerna högst upp och vad händer om jag stänger av det där som det står si eller så på) men lite för upprymd/uppspelt/rädd för en flygande spindel som tagit sig in genom vidöppet fönster för att kunna somna.

Ny dag. Idag. Förmiddag. Samlade mod och barskhet under förmiddagen idag för att ta telefonen tillbaka till Trebutiken på Kungsgatan, väl där var det 40 minuters kö och samtliga i kön innan mig ville köpa iPhone men fick beskedet att de måste vänta 2 eller 3 veckor men det är MYCKET bättre att beställa den på en gång för annars vet man inte HUR lång väntan blir. Till slut blev det min tur. Jag pekade på tjejen som sålt telefonen till mig igår och undrade om det verkligen var meningen att inget minneskort skulle följa med i lådan. Hur menar du då, svarade säljaren urtrevligt och öppnade skalet och pekade på facket för minneskort där det satt ett, just precis, minneskort. Jag hade liksom tagit för givet att inget sådant fanns av den enkla anledningen att jag själv inte fick stoppa in det. Där ser man, sade jag och försökte hitta på några andra kluriga frågor av bara farten, min väntan på 40 minuter kändes med ens så lång. Han kunde inte svaret på mina frågor eftersom han, just precis, hade en iPhone. Men vi snackades en stund och skildes som vänner tror jag.

På jobbet är det alldeles fantastiskt fortfarande, men liksom lite på låtsas eftersom det jag sitter och försöker lära mig nu inte kommer att användas förrän tidigast nästa vecka. Det kopplas inga samtal till mig och min chef är på semester. Alla är supertrevliga och jag försöker ihärdigt, min ansiktsblindhet till trots, lära mig människors namn och ansikten. Skriver ned saker som "anders, lockigt hår, hörnrummet" i ett anteckningsblock för att ge mig själv en välbehövlig hjälp på traven. Nu ska jag klippa luggen. Lite onödigt eftersom jag gjorde det förrförra veckan i Göteborg, kan tyckas, men har man nio veckors kö till sin frisör så har man. Då utnyttjar man banne mig tiderna man får. Skäms en aning för det gråråttiga i utväxten men what are you gonna do.

anledningar att lyckorysa mitt på blanka dan:


min bokhylla på kontoret. igår fick jag tår i ögonvrån av hysteriskt lyckorus. idag sneglar jag dit och ler fånigt. älskar.


Oh jisses amalia!

det går ju lysande! jag är så lycklig nu men samtidigt uratrött. idag har jag alltså jobbat första dagen på mitt nya jobb och sedan har jag köpt en mobil som jag får surfa exakt hur mycket jag vill på. imorgon ska jag berätta mer om både det ena och det andra men nu: sömnen. den måste gå först. puzz från en tröttgla.


testar mera


och om detta funkar kan jag äntligen blogga från min nya superballa mobiiiiil.


1 augusti 2010

Yesterday's got nothing for me, old pictures that I'll always see

Hej vanliga vär(l)den, jag är tillbaka. Och ganska övertygad om att jag på allvar lider av det här, det känns ganska ruttet. Det fanns sexton symptom, jag ringar in 14. Alla minus sömnen och maten. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta, alternativen känns nästan lika ruttna som själva problemet. Men hur som helst. Jag är tillbaka igen, kan man säga, med en vecka sprängfylld av skrik och gråt och totalt irrationella konfrontationer och värdelöshetsfeelings och o-ork och isolering. Det blev sommarens semester, perfa. Hur som helst. Igår kväll var det dags att fira Frida som är med barn och ska flytta till förorten och dessutom fyller år i veckan. På hennes bakgård på Kocksgatan samlades vi en sista gång, med oss hade vi blommor/plantor som skulle planteras i deras nya kolonilott som ingick i förortsläggan, samt kräftor. Jag hade ett eget paket med mig, tyckte det kändes lika bra eftersom jag till Fridas förtret enbart äter klor och stjärt. Huvud och innanmäte i övrigt lämnar jag till... Frida, som tömmer dem på det sista ätbara. Vi var sisådär en tjugo personer, vi drack vin och vodka och begav oss efter kräftorna till Kåken, där emelie spelade skivor. Roliga moment på kvällen var 1. att Wille ÄNTLIGEN är tillbaka från himla USA och 2. att min kusin var med och 3. att jag var normal igen. All in all en lyckad, fin kväll. Idag är det sista dagen innan nya jobbet och den spenderar jag och min kille liggandes omväxlande i soffa och säng. Jag tvättar. Det blåser utanför. Vi gör inte många knop. Till skillnad från igår.