31 juli 2011

En stillsam (men sträng) uppmaning

Nu gör vi såhär, allihopa. Först läser vi Jonas bloggpost om Kikki och sedan köper vi den här på iTunes. Varför? Ja men LÄS LÄNKEN DÅ!

Tänk vad fint att göra något bra såhär sista timmarna på (min) semester(n). Tack!

Ps. Man får köpa versionen utan Alban också. Ds.


30 juli 2011

Bridesmaids

När jag hade tränat idag åkte jag till Emelie och fikade med henne och Ante och Wille. De ville gå på bio mitt på blanka sommardagen och trots att det till viss del tog emot, med tanke på att jag snart sitter inomhus varje dag igen, blev jag så peppad på Bridesmaids och godis i mörker att jag hängde på. Filmen var kul. Jag skrattade flera gånger och grät en och annan också, för den delen. Det är himla träffande tema, ska jag tala om för er, det här med EH KVINNLIG VÄNSKAP och när liksom den ena går och gifter sig eller blir på smällen eller går vidare in i nya (läs: mognare) faser när man själv står där man står och kanske inte vill dit eller vill dit men har inte kommit dit ännu. Det är bitterljuvt och inte enbart skojigt, även om man såklart gläds åt den andres förändringar så blir man liksom lite kvar på stationen, om ni fattar. Vinkandes hejdå till den där man tycker att man alldeles nyss var på samma sida som och tänkte man skulle vara för evigt. Hur som helst. Det var alltså filmens tema. Två gamla vänner och den ena ska gifta sig och den andra är inne i pissig period där snubben hon ligger med inte ens låter henne sova kvar och hon fortsätter hänga med honom trots att hon hatar sig själv efteråt och hennes mamma försöker muntra upp henne och säger att man måste nå botten innan det vänder ("och jag tror att du kanske är på din botten nu, raring") och hennes bageri gick i konkurs och tja, livet känns liksom lite orättvist och ensamt där när bästisen ska byta stad och gifta sig och allt verkar gå hennes väg. Precis som jag antar att de proffsiga recensionerna berättar så handlar det alltså om vänskap snarare än om kärleksrelationer och det handlar om det här med att byta fas och lämna en bakom sig alternativt vinka hejdå till en som byter fas, kan man säga. Och hur lätt det är att virra in sig i något slags självbild att man är en sån där det aldrig kommer hända för, man är en sån som blir lämnad, osv. Jag gillade filmen mycket. Det var stor humor massor av gånger, om än ett extremt ostigt slut med allsång och bröllop och what not. En replik som fastnade i mig direkt var den här: "I don't associate with people who think the world is to blame for their problems, you know why? Because you are your problem. You are also your solution." ÅH SÅ HIMLA SMART TYCKER JAG. Kände hur jag också brukar störa mig så extremt mycket på människor som tycker det är si eller så eller den eller den eller ja, världens fel att allt skit händer "just dem", ungefär. You are your problem! Men ännu viktigare: you are your solution.

Slut på mycket märklig recension av Bridesmaids. Här har ni förresten Empas. (Hon har fel, hon var ej den enda med gråtränder).

Post-friskis

Friskis gick väl an, tycker jag. Stod en halvtimme på löpband, tio minuter på roddmaskin, fem minuter på världens tråkigaste maskin aka crosstrainer, och sedan lite... armar. En sak jag inte minns att folk höll på med back in the days, när jag tränade sist ca 2001 eller dylikt, var det här med skrikandet. Alltså männen som SKRIKER när de tar i? AAAAAAARRRGGGGGGH, skriker de och då vet man att de lyfter något tungt. Jag vågade mig förresten på en sån där halv pilatesboll. Tjuvtittade på en tjej som gjorde situps liggande på rygg över en, och när hon gick där ifrån smög jag fram och härmade. Kändes ungefär som vanliga situps? Vet inte riktigt vad den halva bollen gjorde för nytta? Det är hur som helst ganska kul med stora mjuka bollar, tycker jag, så jag blev kvar där en stund. Sedan hade en och en halv timme gått och man fick gå hem.

Semesterslutet nalkas med stormisar

Okej, jag har tydligen ångest för att gå "tillbaka" till jobbet på måndag. Mitt nya jobb alltså. Som jag inte riktigt kan ännu. Kan inte namnet på alla jag jobbar med och vet inte på pricken vad som förväntas av mig. Kanske är det därför jag har ångest. Kanske är det för att fyra veckors ledighet sprang iväg lika fort som alla säger att de gör, fast man inte tror det när man står där och det är den första juli och man checkar in på ett svindyrt hotell i Borlänge och tänker att man är ledig för evigt från och med då. Hur som helst. Av semesterns 31 dagar kommer jag att ha druckit vin ungefär 25. Tränat exakt noll gånger. Nej förresten, EN GÅNG, jag ska nämligen springa ned till Friskis i Hornstull exakt nu och se hur det är där nuförtin. Inte för att jag någonsin varit där, så jag har inget att jämföra med, men jag minns mina dagar på Friskis i Skanstull ca 2002 med... värme. Eller nåt. Okej helt ärligt kanske jag mer minns det med ångest, men skitsamma. Jag tänker mig att någon kvart på nåt löpband här och en motionscykel där och dra lite vikter hit och dit kan dämpa den här ångesten jag ändå går omkring och känner. Jag hoppas på det. Har även en annan rolig grej framför mig och det är Electrelane på Strand ikväll. Ska på konsert! Frivillig och ej inom jobb! Klubbkonsert! HUR KUL? JÄTTEKUL hoppas jag.

Igår var jag + kille på Gudö hos svärföräldrar och grillade och plockade hallon och åkte nattbuss och nattvärbana och nattunnelbana hem. Herregud i himlen vad mycket asfulla och läskiga tonåringar det var ute. Ett gäng på ca 15 killar bråkade i tvärbanan så att jag blev rädd. En kille var så full på en perrong att det såg ut som han skulle vingla ner på spåret precis innan ett tåg kom in. Ett gäng på nattbussen pratade bara om spyor pga alkohol. På 7-eleven i Hornstull låg en tjej och sov över "fikabänken" i superduperkalasfylla, och hennes kille talade om för henne att hans mamma var på väg i bil och skulle köra dem hem. Jeez.

29 juli 2011

Gröna gångar

Igår provade jag Gröna Gången på Hotell Skeppsholmen för första gången. Vi cyklade dit, jag och Lina, och det kändes himla fräscht. Väl där satt vi i solstolar och tittade på folk och drack Pimms och vin för 405 kronor flaskan, vilket jag tyckte var hutlöst med tanke på att vi kunnat sitta cirka i gräset tre meter bort och då betalat 65 för samma flaska, men aja. Vi var ju på Gröna Gången. Hur som helst. Vi cyklade därifrån vid tio när det började dofta stängning, landade på Södra Teatern för ytterligare ett glas vin och sedan råkade det bli på det sättet att min kille inte tyckte jag skulle cykla hem, så han fixade den biten och jag och Wille tog tuben. Det är så jävla varmt just nu att jag blir förbannad varje natt. Vi har 27 grader i lägenheten. Fatta förresten att det är 45 grader i New York nu. 27 är INGENTING i jämförelse. Ändå vaknar jag och vandrar runt i lägenheten varje natt i desperation och tänker det här GÅR inte det här GÅR inte det här GÅR inte.

Samtidigit i en mejlkorg nära mig



Alltså, I kid you not, cirka 100 av dessa om dagen. I skräpkorgen förvisso, men ändå. Blir irriterad. Mamma har likadant, jag misstänker att hon smittat mig för hennes kom först. Hon ringde Western Union, det tycker jag är rart, men de kunde inte riktigt göra något åt saken.

27 juli 2011

Och så lite HBG-skurar












En dag gick vi till Köpenhamns zoo









Spridda skurar från KPH




















Going back

Nu rullar vi genom Sverige igen. Planen, som ursprungligen var att efter Helsingborg åka till Göteborg och sedan Tjörn, sprack i och med att jag varit sjuk och liksom halvdäckad inte mindre än en dryg vecka nu. Extremt dålig timing. On the good side aldrig så sjuk att en dag gått förlorad helt, on the bad side tillräckligt sjuk för att jag behövt lägga mig relativt tidigt och liksom inte haft energi att, tja, ha riktigt roligt? Det var superskönt att i söndags kväll anlända till Monkan och Andreas i Helsingborg. Äta spagetti och köttfärssås och spela spel och gulla med deras barn och leva lite hemmaliv med två älskade och ofta saknade vänner. Regnet höll i sig ända till igår morse och det innebar alltså sex dagar i rad av regn på morgon, middag, kväll och natt. Vi åkte till Kullaberg (Kullavik?) en av dagarna. Fikade och tittade på båtar och stup, typ. Den andra dagen tog jag och min kille bilen och körde till Båstad, där har jag spenderat många barndomssomrar eftersom mormor och morfar hade ett stort hus där. Det var fint i Båstad nu också. Lite dyrt bara. Lunch i hamnen: 280 kr för en köttbit. Jahopp. Hur som helst. Jag rullar nu hemåt och det känns som den smartaste lösningen, även om semesterslutet på måndag känns rasande nära. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar ridningen, jag drömmer om hästar varannan natt. Hej för nu.

23 juli 2011

Ord = slut

Man blir ju lite stum, va, när en sån här sak händer. Det är så många nivåer, så många lager av information och uppå detta: reaktion, att ta in. Låg klistrad framför BBC och SVT och NRK och CNN hela eftermiddagen igår. Fortsatte imorse. Varvade detta med Twitter och nättidningar och läste bloggar och det är så himla mycket som rör sig. Plötsligt tävlar alla om att vara ledsnast och gråta mest och jag vet inte vad det gör för nytta. Plötsligt känns det där ofattbart läskiga, det som händer på ANDRA ställen i världen så himla nära. Och vi stirrar på bilderna av det där som inte ligger så långt bort och försöker fatta. Och så detta med terror/massaker och vilka som uttalar sig och vad de säger. Och att det plötsligt dyker upp en person som FÖRSTÅR motivet ("kan förstå men inte försvara"?!) i kommentarsfältet hos en "kompis" Fejjasida. Jag vet inte. Det känns som det är för mycket att ta in.

Idag regnar det i Köpenhamn. För tredje dagen i rad. Jag tappade lusten att göra ungefär allt vi hade tänkt, så jag åkte till Zoo. Tittade på aporna och de andra djuren några timmar. Nu är vi tillbaka på hotellet. Det ösregnar utanför. Samma bilder på tv om och om igen.