29 februari 2012

Instavårkänsa

Jag älskar Instagram. Genom detta kunde jag igår ta denna bild utanför jobbet. Himla härligt med vårvarningen på stan nu hörni. Visst.

B-fore sunlight

Jag ska testa en ny grej den här månaden. Vet inte om jag sagt det, men jag ska alltså skriva ned vad jag vill köpa och köpa det omkring den 15:e, om det finns pengar kvar på kontot då alltså. Med andra ord kan jag gå här och avsky hela garderobens utbud av gamla fula byxor (idag svart ASUGLY jeansbyxa som är lite för stor och har typ mittemellanhög midja - varför har jag köpt dem? Varför har jag på mig dem?) i konstig passform i två veckor till. Och om - men bara om - jag har pengar kvar då så köper jag. Annars inte. Undrar om det kommer göra skillnad.

Nu är det bara en dryg månad tills vi åker till Japan förresten. Gah.

28 februari 2012

På tal om god

Så hade jag inga hål i tänderna i år heller. Good on me.

Och på tal om äta

Så var min middag igår så OERHÖRT god.

På tal om terapi

Att äta granatäpple med fingrarna är bättre än pussel.

Såhär tänker jag om psykologer när de pratar om tex film

Igår analyserade jag mera. Eller okej, jag gick på filmkväll på Bio Rio där Psykoanalytiska Föreningen hade efterföljande samtal om filmen, som just igår var Polanskis nya film Carnage. Handlingen är enkel, två föräldrapar samlas för att diskutera åtgärder då det ena parets son slagit det andra parets son i ett gräl i en park. Svenska Dagbladet beskriver det ganska bra med orden "Carnage handlar om när de allra bästa intentioner övergår i fullständig katastrof eller ”blodbad” som filmens titel lyder, ett verbalt sådant får man tillägga." Hur som helst. Filmen i sig finns det en del att säga om men det gör nog andra bättre än jag. Formatet med just ett gäng psykoanalytiker, terapeuter och psykologer i en biosalong som i efterhand diskuterar filmen däremot, vill jag säga några ord om. De första orden är ej otippade: jag ÄLSKAR det. Det är så härligt att sitta där, se en film, veta att snart kommer alla de här damerna och herrarna och psykologistudenterna dela med sig av sina tankar kring den. Mysfaktor: max. Även om jag hittills aldrig vågat ta micken och säga några ord själv, trots att det alldeles säkert vore välkommet. Det finns liksom inga "fel", man har sina tankar och någon annan kanske fyller i eller utvecklar.

Och här, i listform, mina tankar/känslor kring psykologer som tittar på film och de samtal som föds ur detta:

1. Psykologer är inte rädda för "obekväma" tystnader. Det ingår i deras vardag, de är vana, ingen panik. Så när ordet ska vandra fritt mellan publiken och det ibland blir tyst får inte psykologer panik. Till skillnad från mig. Jag kryper ned i stolen och tänker "men SÄG något, någon, vad som helst". Psykologerna däremot, vana från vardagen tänker jag mig, sitter där och funderar stillsamt, betraktar de andra, tills någon vill dryfta en fundering och tar ordet. Säger sin piece. Jag älskar psykologernas tystnad och orädsla för den. Och hatar/fruktar själva tystnaden. Samtidigt.

2. När psykologer tolkar och pratar (om tex en film) finns inga tydliga rätt eller fel. Det är olika tolkningar bara. Någon säger en sak, de andra nickar, tänker efter, fyller i eller drar in på ett annat spår. Det blir liksom inga tydliga motsättningar för taket är högt och alla tolkningar är rätt tolkningar, typ.

3. När psykologerna pratar om filmen kommer jag på mig själv med att inombords bedöma/fundera kring vilka av dem jag skulle vilja gå i terapi hos. Jag tänker på vad de säger om filmen, hur de tänkt kring den, hur de pratar och huruvida jag skulle känna tillit och förtroende för dem i en terapisituation. Lite av ett sidospår but I can't help it.

4. När psykologerna pratar om filmen och sättet de pratar om karaktärerna känner jag ett stort lugn. Sak jag upplevde i terapi tydligt som jag glömmer bort när jag inte är i terapi: att det är okej med gråskalor. Nyanser. Att saker kan ta tid och förändring inte behöver ske på sekunden. Att man växer och förändras genom hela sitt liv. Att en personlighetstyp inte är 100% rätt och en annan 100% fel. Jag ÄLSKAR deras förhållningssätt som speglas så tydligt i hur de pratar kring film och filmens karaktärer.

5. Jag vill gå tillbaka i terapi. Någon gång. Vet bara inte hur, var, vilken form, vem, när. Men någon gång kommer det ske.

27 februari 2012

Analysera mera!

Älskar filmkvällar av detta slaget. Man ser en film, sedan stannar man kvar och lyssnar på samtal mellan psykoterapeuter om filmen. Älskar även att detta upplägg har flyttat till Bio Rio. Ikväll gör vi det här. Ps hur uttalar man Carnage?

Letar väntar

Googlar nervöst efter bilder från Stockholmspriset i lördag men hittar bara... mig själv. Från 2007 - fem år sedan. Tydligen var min bror med på efterfesten då? Och Elias (såklart!) och Al Fakir spelade och ja, hade i princip glömt hela skiten. Hur som helst. Nu tackar vi förra helgen - en helt vidrig och hemsk sådan - och går framåt i livet och våren och allt det där. Tjena nya veckan!

24 februari 2012

Den här:

Linnea Olsson - Dinosaur from Control Freak Kitten Records on Vimeo.

The horse yeller

I förrgår hade jag min sämsta ridlektion någonsin. Igår hade jag en bra dito. Det är så märkligt (samt 50% frustrerande 50% roligt) det där. Att det aldrig någonsin bara handlar om ens egen dagsform, humör och styrka osv, utan lika mycket hur det sammanfogas med ytterligare en varelses. I onsdags var jag på trött/dåligt humör och hästen var RÅFÖRBANNAD från start till slut. Vad jag än bad om blev vi mer och mer osams. Totalt åstadkom vi absolut ingenting förutom ännu sämre stämning. Tänk er ett gräl som låser sig. Man blir argare och argare och avslutar i ett fejkat "okej lets agree to disagree" fast egentligen hatar man varandra. Och så igår. Helt givande och trivsamt och harmoniskt och bra och kommunikativt. Kanalerna var öppna igen. Vad vill jag ha sagt med detta? Äsch, vet inte. Jo att jag är kvinnan som kan tala med hästar. Not.

23 februari 2012

Nu kommer ett tips: pixlr

Oj, nu har Pixlr börjat med sån här Instagram/Hipstamatic-effekter fast man kan göra't på datorn! Det tycker jag är kul. Kolla här till exempel, vilket gammalt sönderrepat kort på mig man kan låtsas att man hittade på en trottoar i morse! Eller den bär bilden på ett badrumsskåp från förr i tin'n! Okej kanske inte SUPERKUL när jag tänker efter. Men man får roa sig så gott man kan.


22 februari 2012

Okej, blev så upprörd över förra att jag gjorde om och blev... ENFJ!

ENFJ - "Persuader". Outstanding leader of groups. Can be aggressive at helping others to be the best that they can be. 2.5% of total population.
Free Jung Word Choice Test (similar to MBTI)
personality tests by similarminds.com
Extroverted (E) 66.67% Introverted (I) 33.33%
Intuitive (N) 54.17% Sensing (S) 45.83%
Feeling (F) 58.33% Thinking (T) 41.67%
Judging (J) 62.5% Perceiving (P) 37.5%

Jaha men så trevligt. Det här kändes lite bättre. Är jag på ett annat humör ikväll än igår? Tror jag helt annorlunda om mig själv ikväll än igår? Blev jag bara svinsur på föregående resultat? Borde jag sluta bry mig om fåniga internettest om personlighetstyper? Ja, ja, ja och ja. I guess. Men ERKÄNN att den här personen verkar lite roligare att ha att göra med:

outgoing, social, attention seeking, emotional, loving, organized, comfortable around others, involved, open, hyperactive, complimentary, punctual, considerate, altruistic, easily hurt, religious, neat, content, positive, affectionate, image conscious, good at getting people to have fun, easily excited, perfectionist, assertive, ambitious, leader, hard working, seductive, touchy, group oriented, anti-tattoos

Det fanns ju mer att säga om min personlighetstyp (enligt Jung)

disorganized, timid, prone to discouragement, socially uncomfortable, does not like leadership, suggestible, not self confident, not aggressive, lower energy, fearful, anxious, easily distracted, prone to discontentment, guarded, not confrontational, prone to longing for a stabilizing relationship, can be overwhelmed by unpleasant feelings, easily disturbed, fears drawing attention to self, prone to confusion, private, second guesses self, prone to quitting, underachiever, fears rejection in relationships, emotionally moody, prone to sadness, dislikes change, indecisive, modest, doubting, prone to laziness

MEN ALLTSÅ HAR NI NÅGONSIN HÖRT TALAS OM EN SÅ DEPPIG JÄVLA PERSON? 

Att jag inte bröt fötterna av mig idag: hurra

Är ju hälsan själv HALLÅ

Nu har jag varit hos doktorn. Hatar att gå till doktorn för diffusa symptom, känner mig så HIMLA hypokondrisk och som en sån som tar tid från människor som har mycket viktigare ärenden att attenda to. Detta i kombination att jag blir ganska lätt nervös när jag är (även diffust) i dåligt skick gör mig till, tja, ångestbenägen när jag känner mig sjuk. Undrar vad det här kommer ifrån? Förutom att jag i min familj möjligtvis gjorts narr över pga "känslig" och "orolig själ" och "dramatisk" (jämfört med DOM, balanserade/stela jävlarna), har jag liksom träffat läkare som hånat mig för besök hos dem? Jo men lite. En del som inte tyckt jag haft så mycket där att göra, absolut. Som en, när jag hade två knölar i bröstet (som senare, via annan läkare undersöktes och visade sig vara vätskefyllda cystor som tömdes), som sade att jag skulle gå hem och läsa på om PMS. Eller en annan som väntade i sex veckor med att ta prover på om jag hade Mykoplasma (vilket jag hade) och bara skrev ut hostmedicin gång på gång. Aja. Hur som helst. Var hos doktorn imorse! Men dessa diffusa larvsymptom:

* Är aldrig pigg, vill sova eller ligga ned nästan jämt
* Är håglös och orkar inte göra saker
* Undviker vardagsmotion
* Somnar nästan stående/sittande på eftermiddagarna
* Sjukligt puffy eyes (evt pga ålder men ändå)
* Ej feber, ej förkyld

Bonusinformation som skulle kunna ha med evt sköldkörtelknas att göra:

* Monstruös PMS sista året (hormontjall?)
* Autoimmuna sjukdomar i närmaste familjen

Jaha. Jag vet inte hur ni räknar på saken men själv tänker jag att det potentiellt skulle kunna vara något med sköldkörteln. Eller så är det bara såhär att bli gammal/äldre/vuxen/jag vet inte? Att man måste avvika från nattliga trevligheter redan före midnatt för att man helt enkelt inte kan vara vaken längre. Eller att man sover direkt efter jobbet trots att arbetsdagen inte ens varit speciellt ansträngande och man sovit mycket natten innan. Det kanske bara är hej, välkommen till livet efter trettio? Men det låter så TRÅKIGT. Och jag tycker inte det låter som andra är såhär... utmattade. Man har ju för övrigt också hört talas om det här med "infektion i kroppen", det kanske jag har fast den inte yttrar sig på annat sätt? Annan trist grej: jag hade högt blodtryck? Varför har jag DET egentligen?

Okej men i alla fall. Fyra rör med blod fraktas i detta nu (tror jag) till Karolinska. Om några dagar får jag svar. Slut på hälsorapportering.

21 februari 2012

Älskar denna pojk

Hypotyreos?

Jaha nej men vad synd att jag inte kunde låta bli att googla och nu är TOTALT övertygad om att jag har Hypotyreos pga har typ alla symptom och dessutom både struma och dibban (läs: diabetes) i nära släkten. Imorgon ringer jag doktorn och berättar detta för denne samt ber om provtagning. Mvh / hypokondrisk allra minst.

Jung personality test

ISFP - "Artist". Interested in the fine arts. Expression primarily through action or art form. The senses are keener than in other types. 8.8% of total population.
Take Free Jung Personality Test
Personality Test by SimilarMinds.com


Introverted (I) 55.88% Extroverted (E) 44.12%
Sensing (S) 58.33% Intuitive (N) 41.67%
Feeling (F) 64.71% Thinking (T) 35.29%
Perceiving (P) 50% Judging (J) 50%

Sakers tillstånd (anteckna ej)

Jag säger det här en gång till, sedan inte igen. Men 30 grader i februari. På SVT Play. Se den. Se den. Så himla, himla bra. Jag tror ni har till maj på er, så det är ingen brådska.

Själv mår jag sådär. Är så trött och liksom urholkad att jag undrar om det inte börjar bli dags för att gå och ta sådana där prover igen? Eller är det bara vintern? På jobbet är precis ALLA sjuka just nu. Förra veckan satt jag ensam i kontorslandskapet pga influensor all over the place. För mig kommer ingen influensa, men jag är så trött. Kan nästan somna sittande eller stående. Känner ingen ork, ingen lust, till just någonting alls. Plus ser MYCKET... fatigue ut. Ärligt talat.

Nu ska jag snart packa ihop mig och dra mig ut mot Stockholmsmässan i Älvsjö. Därifrån jobbar jag hela eftermiddagen. Jag och trettontusen gymnasister, muuuuums. Eh.

18 februari 2012

5 + 7 = 12

Igår hade jag en så kallad helkväll (okej den slutade tolv och det kan man ju tycka vad man vill om men OBS att den började fem så ändå bra jobbat visst) med Frida, min gamla Frida. Jag har en ung också, men skitsamma, nu handlade det mer om igårkvällen. Vi sågs på Köttbaren klockan 17:23 och stället var i princip proppfullt. Det betyder alltså att stället fyllts på 23 minuter om jag räknade rätt? Vi får ett pyttehörn av ett bord och beställer en flarra vin, pratar och skvallrar och äter och går därifrån och träffar en hundvalp och pratar med dess ägare och går till KB och träffar ett nypensionerat par från Kristianstad och pratar med dem (ALLA deras fem barn bodde kvar i skåne, vilket tanten tyckte var trist eftersom hon aldrig fick åka och hälsa på någon, men å andra sidan bra att ha alla tolv barnbarn nära) och går därifrån och tar en buss till Slussen och möter sedan Emelie och Wille på Babylon och hänger med dem och sedan är jag urtrött och måste gå hem. Frida, starka kvinna, fortsatte natten lång om jag tolkar Instamgram rätt.

Nu ska jag gå över Västerbron. Gröt i mage: check. Pojkvän i dusch: check. Underställ på: check. Hej för nu.

16 februari 2012

Jag har faktiskt min lilla stubb häruppe hurså

Hej här kommer ett jättelångt inlägg om min nya frisyr.

Från att ha varit en person med diverse mer eller mindre märkliga (inte sällan hjälmlika, inte att förväxla med jämlika) frisyrer som den här, den här, den här, den här (!), den här eller något så enkelt som den här, har jag ju de senaste åren mer och mer gått över till en lite mer... hur ska vi säga. Vanlig frisyr. Den skarpa luggen är borta till förmån för något lite längre, lite mer urklippt och "flytande" ut mot sidorna. De korta snäva linjerna är helt borta, nu är det mest långt. Den svarta färgen är borta den också, det tog fyra timmar och ett år av fruktansvärd kvalitet på håret att hämta sig från den urfärgningen. Vet egentligen inte varför jag gått åt det här hållet, kanske har jag bara tröttnat på alla jävla skarpa linjer till slut? Ändå är det något som skaver. Vilket jag förklarade för min frisör igår, att jag saknar liksom en känsla av egen identitet nu när håret är snällt och långt och typ "kvinnligt" eller nåt. Jag har aldrig riktigt identifierat mig med snäll och mjuk och kvinnlig och nu när håret gått den vägen känner jag mig inte helt sällan som en som bara försvann och liksom... klär ut sig. Lite.

Det dumma här är att jag inte vill bli svarthårig med skarp lugg igen heller. Det känns som en yngre version av jag själv, på något sätt. Och nu har jag ju sparat och väntat och tja, att börja om från början fast fyra år äldre känns också trist på något vis. I detta oklara, missnöjda utgångsläge (utan egna förslag på lösningar) satte jag mig alltså i frisörstolen igår. Vi pratade lite om vad man skulle kunna hitta på och Ida berättade att förra året verkligen var frisyrernas år. Alla ville vara en September eller Robyn. Hon tyckte man kunde chilla lite med den grejen och kanske utforska andra sätt att uttrycka individualitet. Med färg till exempel. Eller stil. Eller jag vet inte.

Hur som helst, medan vi liksom pratade och funderade så blev det lite så att hon klippte en trekantig stubb framme vid benan. Det var inte som en överrasknings-stubb, inte heller en misstags-stubb, den var förankrad hos båda parter och planerad men det liksom kom ur en "gör vad du vill"-känsla. Vad är då tanken med denna stubb, kan man fråga sig (och frågade jag mig under klippningens gång). I sig är den ju inte så himla snygg om vi ska vara ärliga. Även om jag direkt började kalla mig Sinead o'Connor och sjunga på Nothing Compares To You efteråt. Jo, jag tror tanken är dels att "höja och bredda" själva benan och därigenom också känslan av huvudform som stor mörk unhappening yta. Dels tror jag det är tänkt att vara en psykologisk grej, för mig, typ "jag har faktiskt min lilla stubb häruppe hurså". HAHA okej det lät urfånigt. Men grejen är att det inte syns så mycket egentligen. Till exempel nu, har varit på jobbet i en dryg timme och ingen har sagt något? (De kanske har sett men tänkt att jag begått ett fruktansvärt misstag med saxen och håller tyst?).

Med andra ord: bredda/lyfta benan, minska känsla av platt huvud samt få mig att känna att jag har min "egen grej" och inte bara är en snäll kvinnlig varelse. Det tror jag är poängen med stubben.

På bilden här nedan har vi ganska nyligen klippt den och Ida konsulterar någon annan i bakgrunden. Jag är lätt oroad över hur "boffig" den är på bilden men tänker samtidigt what the jävla hell spela roll it's just hair. 


Sedan kom jag hem och tog två bilder i badrummet. Lekte med tanken att färga lite mörkare trots allt. Så himla rävig jävla orangeton i det hela. Ungefär här började jag sjunga Nothing Compares To You.

Sen kom jag till jobbet och detta är alltså nyss. Ingen har hittills kommenterat den, stubben. Jag tittar ut i solskenet och begrundar detta faktum. Slut på inlägg om min stubb 2012.

15 februari 2012

Reklam. Eller om reklam. Eller om kvinnan i reklam. Eller äsch, SE DETTA bara



Reklam: Bäverblues (andra chansen)

Bäverblues kommer tillbaka till Stockholm och ni kan själva se det på Södra Teatern den 22 och 23 februari klockan 19.00. Här läser ni mer samt köper biljetter. Lo Kauppi är samtalspartner förresten - bara det! Själv skrev jag såhär om saken en gång i tiden.

Bäverblues är ett resultat av samtal med unga kvinnor om sexuella fantasier och hur man hanterar alla regler kring sex och relationer som finns idag. Varje föreställning följs av ett samtal mellan publik och ensemble där vi försöker skapa en debatt som sällan får utrymme - en debatt där det personliga räknas som argument.

14 februari 2012

Ibland vill jag döpa ALLA inlägg till "Ditten, datten" men hur skulle det se ut egentligen?

Igår åt jag middag hos Lillis och Frans, fast Frans var i USA så det var ju lite onödigt att jag ens nämnde honom, men skitsamma, to the point, moving on. I Frans portuppgång finns en så himla fin boksamling, som på ett hotell ni vet, där man kan lämna en bok och plocka en bok. De som bor där verkar älska att ge bort böcker, för samlingen bara växer och växer. Nu är den fyra rader och två våningar, så mycket böcker att man inte kan se alla om står där. Och igår kunde jag inte låta bli och slog till på de här tre böckerna samt en Gentlemen (Klas Östergren). Varför hittar man Gentlemen i ALLA begagnade bokhögar, förresten? Den är ju så bra! Den borde man vilja behålla. Men jag vet inte hur många gånger jag hittat (och köpt) den för typ tio kronor på Myrornas för att sedan ge bort den till ungefär alla jag kommer på. Så även igår. Nåväl, det var det, om Frans portuppgång. Jag tycker det är ett himla bra och fint och smart alternativ.


När jag kommit hem, bläddrat och läst lite i böckerna, tog jag ett kort i mitt badrumsskåp. Varsågod, här är mina favoritmärken på doft och hud. Dermalogica är hudvårdens Macar, once you go Derma/Mac you never go back som man brukar säga. Och Biotherms citrondofter är det absolut bästa jag vet. Synd att min kille verkar vara allergisk (?) mot den. Han får liksom lite hosta. Aja. Man får ha dem på sig när man just ska gå till jobbet i alla fall.


Ja, nä, det var alltså inget mer. Move on, nothing to see here. Herrå!

Jo förresten en grej bara: jag önskar jag kunde vara med på Grammisgalan ikväll. Nätter som dessa saknar jag alltid musikbranschen lite extra. Slut på info.

Okej en grej till: är så inihelvete sugen att se Vi måste prata om Kevin och Wuthering Heights. NU vill jag se dem. Men det går ju inte pga premiärshelveten osv.

Alla de hjärtanas heliga dag

Jaha, alla hjärtans dag och jag kunde cirka inte bry mig så mycket mindre? Är tydligen extremt oromantisk. Obs att detta inte hänger ihop med att jag är "okej" med att inte firas på födelsedagar, då grinar jag om man glömmer mig, men alltså att fira alla hjärtans dag med några rosor eller en present: ej viktigt. Därmed inte sagt att jag inte, klockan 00:01 inatt, kastade mig över min kille med några presenter. För det gjorde jag. Och de kom liksom mitt i en rätt hetsig diskussion då jag tänt till gällande löneskillnader män/kvinnor samt ledningsgrupper bla bla bla. Så resultatet blev att min kille trodde jag skulle slå honom (wtf?) och liksom duckade under täcket i något slags värjargest. Hallå! Det var ju presenter!

Hur som helst. Förutom detta lilla moment kl 00:01 idag är allting precis som vanligt. Känner mig varken mer eller mindre kärleksfull än annars.

Jag har försökt gå tillbaka till min gamla vana att promenera till jobbet igen. Förr om åren, när jag jobbade på Live Nation och Lillis var min granne och kollega, gjorde vi det mellan två och tre dagar i veckan. Nästan sex himla kilometer. Nu för tiden, när jag inte jobbar på Live Nation, blir det inte riktigt av längre. Det blir så tråkigt ensam. Och har inte hittat någon bra vana med vare sig kollegor eller grannar som vill gå. Grannarna vill gärna gå så tidigt som 08:00 och det vill inte jag. Jag vill gå närmare halv nio och ja, då får man kanske gå ensam. Och då kanske man skiter i det. Resultatet är att när man nu försöker göra det igen blir man helt andfådd och svettig redan efter två kvarter. Aningen ofräscht men what to do.

13 februari 2012

4 bakåt, 3 framåt

1. Drack fredagsöl med jobbet och hamnade på detta exotiska ställe, M5, på Malmskillnadsplan. Där kostade ett glas vin 39 kronor och det är ungefär vad man behöver veta om stället. Efter detta glas vin drog jag mig mot Hornstull och restaurangen V4 där det åts hamburgare i goda grannars lag.


2. Trots att jag inte red i söndags åkte jag ändå till stallet. Tittade på "min" grupp och fikade med dem efteråt. Fick en söt liten hund i knät. Den var väldigt intresserad av hästarna. Efter detta promenerade vi i solsken till Globen City och besökte en leksaksaffär. Kanske den sämsta typen av affär i mina ögon.


3. Anledningen att jag besökte en leksaksaffär var att Hanna fyllde år. Här firar jag henne och skelar lite, samtidigt (multitaskar). I bagrunden gör Pelle förmodligen en snyggmin, helt i onödan.


4. Sedan blev det måndag och jag promenerade till jobbet och tog ungefär ettusen bilder på Instagram. Varning för min feed av "miljöbilder" idag alltså (men dock: heter Schmarro där, välkomna).


Nu är det slut på helg och jag har följande att se fram emot i veckan:

1. Klippning. Herregud vad jag hatar mitt hår nu. När luggen liksom bara vuxit ut känner jag mig helt personlighetslös? Som en plugghäst i mellanstadiet ungefär. Oklart varför. Ser fram emot att klippa mig, hur som helst.

2. Ridning, både onsdag, torsdag och söndag samt gå på årsmöte för ridskolan ink efterfest. Kul för mig!

3. Träffa Lillis, Emelie och Frugan Färlin och i samband med detta förtära fisksoppa, Gossip Girl och öl.

10 februari 2012

På den här fronten är det mesta sig likt

Oj nu har det gått massa dagar igen. Det här är min vecka hittills:

Tisdag: premiär för Avalon, hem 20.30, Six Feet Under, somna 00.30.
Onsdag: provred en häst, på Ekerö. Hem, pasta, Six Feet Under, somna 23.00.
Torsdag: red en annan häst, på Enskede. Hem, mackor, Six Feet Under, somna 00.30

Ja men ni HÖR ju. Same old, same old.

7 februari 2012

KATASTROFCHOCK

HERREGUD stoppa pressarna! Här går jag runt och säger Nem Nem när jag menar NHU'S. Okej jag älskar Nem Nem också men det var inte den jag menade. Jag menade Nhu's och det är tydligen inte Vietnam vi snackar utan nordöstra Thailand. RIDÅ.

Exotiskt inslag i bloggen: matprat!

Min favoriträtt på min favoritbudgetrestaurang i Hornstull (Nem Nem Quan) är en jättestark sallad med strimlad biff eller kyckling med chili och koriander och vitlök coh ja, vad mer? Inte vet jag! Den verkar superavancerad och jag har ingen aning om vad det är som gör det så himla gott och starkt och härligt. Chili fattade jag. Men resten? Way too svårt för köksanalfabet som undertecknad. Hur som helst. Googlade loss igår kväll och hittade det här receptet, som lät ungefär som det jag var ute efter. Men liksom, mängden av ingredienser? Så oerhört MÅNGA.

4 strimlade kycklingfiléer
Marinad till kycklingen:
3 vitlöksklyftor
2 citrongräs (endast den vita delen)
1 msk fisksås
1 tsk farinsocker

Nudelsallad:
150 gr äggnudlar
1/2 gurka i strimlor
2 salladslökar
1/2 röd lök
1 kruka färsk mynta
1 kruka färsk koriander
100 gr cashewnötter
250 gr blandad sallad
150 gr färska böngroddar
150 gr rivna morötter

Nuoc cham-sås:
1 röd chili (kärna ut och strimla)
1 vitlöksklyfta (pressad)
5 msk strösocker
1/2 dl kokande vatten
1/2 dl fisksås
1 dl färskpressad limesaft (ca 3 lime)

Hur som helst. Jag var sugen och mitt självförtroende kring improvisation i köksmiljö är likamed noll så jag bestämde mig för att go by the book. Och en evighetsresa av shopping påbörjades. Första anhalt var den asiatiska mataffären bredvid Sawadee på Hötorget. Andra anhalten var vanligt Hemköp. Kom hem halv sju och påbörjade en evighetsprocess av matlagning. Missade detaljen att citrongräs tydligen inte är samma sak som Citronmeliss, hur skulle man veta deeeeet? I övrigt följde jag receptet till punkt och pricka. Och var till hälften förtjust, till hälften besviken när jag finally, typ åtta på kvällen, fick äta middag. Det var som att det saknades något? Det var inte som på Nem nem! Jag vet inte vad som saknades. Kanske sälta? Kanske något annat. Och blir frustrerad pga nu känns det som jag är på god väg men inte riktigt vet hur jag ska ta det här vidare.

Min fråga är nu alltså: fattar ni vad jag är ute efter och har ni i så fall något EGET recept som ni kan tipsa mig om, ifall man är ute efter sån där vietnamesisk strimlad kyckling-sallad med chili och lime och koriander? Hit me i så fall and I will be tacksam to you forever and ever amen. 

5 februari 2012

Helgen i bilder (igen)

Helgen, som jag räknar det, började i fredags strax innan det blev mörkt. "Snökanonen" hade äntligen kommit och här ser vi den från fönstret hos min bror. Eller okej, det kanske inte var så mycket kanon som vanligt snöväder om man ska vara petnoga, men det kändes ändå fint att vi fick åtminstone detta efter att ha väntat hela veckan. Jag har alltså i detta skede åkt till min bror eftersom vår mor kommit till stan för att hälsa på sin numera diabetessjuka son. Här blickar jag ut över Tessinparken. Det ser den bevandrade på Östermalm. 

Nedan ser vi något vi sett förut men med andra inblandade: broren testar blodsocker på moren. Hon hade fina värden. Det hade även jag, som nu måste lugna ner mig med detta eviga testande. Det är som ett beroende. Så fort jag träffar honom liksom kräver jag att bli stucken i fingret och blir sedan helt osoft nöjd när jag typ har sockervärde på kanske 5,4. Jag borde sluta kolla hela tiden.

När vi fikat och testat blod en stund tog vi en promenad till Starrängsringen, tror jag det heter. Där bor morbror och hans gulliga lilla hund. Här drack vi ett glas vin (okej jag drack två men bror drack noll så det blir i snitt ett var) och pratade om hästar, för min morbror har börjat rida på gamla dagar. Han passade på att visa en film på det hela när vi ändå var bänkade framför teven, så att säga. Ingen var intresserad utom jag.

Fredag kväll och dags för improvisationsteater! Improvisation & Company heter sällskapet, de håller till på Hagagatan och det vi såg hette Mys fredag och var en rad improövningar för publik. Kan man säga. Obs att det inte är särskrivning ni ser, tjejen som håller i det hela heter My och det är hennes fredag. Knixigt namn på föreställning, hur som helst. Man får lite problem att båda skriva och läsa det. Teatern var rolig och jag blev lite sugen att hoppa på en kurs (de ger sådana också). Insåg dock snabbt att jag inte har tid med ytterligare en regelbunden aktivitet. Sparar det i minnet tills vidare.

Ja men just det. Mys fredag hette föreställningen och sällskapet själva valde att jobba såhär: My's fredag. Som ni ser. Efter teatern begav vi oss till Köttbaren och åt helt fantastiskt god mat tillsammans med Snipan och Anna som redan varit på Köttbaren i fem timmar när vi kom dit. Utgång var lika med hemgång vid halv tolv och det var helt lagom. En annan skulle ju jobba dagen därpå.

Dagen därpå slet jag med mig både Snipa och Pojkvän och promenerade ner på stan i tio minusgrader. Har ingen aning om vad jag tänkte när jag tog den här bilden men tja, man ser ju väderleken i alla fall. Väl framme på jobbet var det Career Day och 180 studenter mötte 32 svenska och internationella byråer. Jag tog kort, intervjuade och skrev. Sedan åkte jag därifrån. Slutjobbat för den lördagen.

På kvällen gick jag till Snipan. Han har värdens mysigaste, och minsta, lägenhet. Taklampan gör helt magiska grejer med rummet, vars väggar säkert bär ungefär 100 tavlor i olika storlekar och stilar. Så HIMLA mysig lägga. Önskar jag hade sån... smak. Eller känsla. Och inte var, som jag är, en sån som bara okej här bor jag punkt skitsamma. 

Vi bar mjukisbrallor och tittade på Mello. Finns mycket att säga om detta program och dess innehåll men det gjorde vi ju på Twitter och jag orkar inte repetera. Men både chockad, sur och äcklad hann jag i alla fall bli. 

När jag kom hem var min kille fortfarande på någon typ av häng/fest/annanstans och jag gjorde det jag förmodar att vilken annan vanlig person som helst gör vid halv ett en lördagsnatt: satte på mig ridhjälmen och letade igenom hela SVT Play efter gårdagens hoppning, som jag tyvärr fått lov att missa eftersom Snipan hellre ville se Sherlock än hoppning. Nu kan man på bilden tro att jag blev så ledsen av att inte hitta den (ej upplagd på nätet) att jag började grina men nejdå. Det där är bara som jag ser ut utan smink och liksom insmord med fuktkräm under ögonen och ridhjälm på skallen. Efter en stund kom dock min kille hem, något förfriskad och hjälmen åkte av och jag fick gå och sova i väntan på egna stallupplevelser.

Jaha och så blev det söndag. Minus fjorton, om appen inte ljög. Jag satte på mig underställ och åkte till stallet. Väl där satte jag på mig 2 fleecejackor ovanpå varandra, en stickad tröja utanpå jackorna, en jacka utanpå det jag nyss beskrivit. Fleeceridvantar. Sockor. Långkalsonger. Ja så mycket jag bara kunde, helt enkelt. En timmes ridning stod på menyn.

Okej här måste en passus in: hallå vilken KONSTIG reklam? Den uppmanar till att man ska gå in och diskutera otrohet på Berwaldhallens hemsida. Varför skulle man göra det? Om man vill diskutera otrohet finns det väl ungefär sexton tusen andra ställen man hellre skulle vilja göra det på? Slut på passus.

Här har vi hästen jag red idag. Hon heter Violet och fick frost i skägget av kylan. I övrigt var det en oerhört rolig timme och min överdrivet försiktiga klädsel gjorde succé - jag frös nästan inte alls trots graderna. Hurra!

Här är hon igen. Hästen. Supergullig om jag får säga det själv. Kul personlighet också. Rar liksom.

Efter ridningen och den sedvanliga fikan med ridgruppen (okej två av dem för att vara exakt) fick jag åka hem och lägga mig under ett täcke med en kopp te en stund. Min kille var också hemma. Vi tittade på två avsnitt av Six Feet Under. Här har Claire det lite jobbigt eftersom den killen hon dejtar och är superkär i har flippat ur totalt. Det är knark och vapen med i bilden här. (Alltså inte bokstavligen med i bilden så börja inte leta bland skuggorna nu).

Klockan fem idag (varför berättar jag tidslaget? Spelar det någon roll? Är jag DUM I HUVUDET?) åkte jag till broren. Igen. Det blir mycket broren nu såhär i början av sjukdomen pga jag är beskyddande syster osv. Hur som helst. Jag och styvmamma hade hittat en frys på Blocket som styvis hade åkt och hämtat och nu kom och lämnade hos broren. Han ägde ju liksom ingen frys i lilla kokvrån, stackarn. Och om man ska börja laga jättemycket mat och äta tre gånger om dagen så är det himla bra med en frys, resonerade vi. Och köpte en till honom. Här har den installerats och jag kör något slags halvhångel/tangodans med styvmammans supergulliga hund. Älskar den hunden lite.

Och detta är vad broren bjöd på till middag. Broccoli är bäst av ALLT, säger hans dietist (man får en sån när man får diabetes, numera även kallad "dibban" för övrigt). Det som inte är broccoli är alltså morötter och kyckling och grädde och någon slags indisk krydda. Mikket gott.

Och ungefär där tar helgen slut. Nu ska jag leta upp Ponnyakuten på SVT Play och se senaste avsnittet. Det kommer ett varje söndag nämligen. Och det råkar vara mitt favoritprogram i hela världen nämligen. Vet inte vad det är som gör det men jag tycker typ det är så bra att jag får riktig gråt i halsen varje gång jag ser det. Antagligen det här med barn och ridläger, den känslan. Den gör något med mig. Så jag ägnar mig åt det och önskar en god natt och bra start på nästa vecka, dårå. Hej!

4 februari 2012

Spontana vinterpixxxz

OBS att jag här sa till min kille att ta kort på mig när jag kom gående lite spontant sådär. Kändes så megaspexigt med solglasögonen men alltså, nja va.


Adios amigos I'm not staying here another day

Okej hmm den här "bildutmaningen" jag lade upp häromdagen? En bild per dag under hela februari? Jag vet inte, men nu såhär två dagar efteråt känns det lite fånigt. Så jag tror jag struntar i den och därmed besparar er att behöva se mina egna hemska händer (eftersom gårdagens bild var "hands"). På tal om dem: jag biter alltså på naglarna något alldeles oerhört. Det är jättefult tycker nästan alla. Jag tycker tydligen bara att det är ganska fult, och är typ nöjd (?) med mina händer trots att jag vet att de i de flestas ögon är fula. Men jag gillar längden och tjockleken på fingrarna, jag gillar handlederna och äsch, jag gillar dem helt enkelt. Hehe nu kom jag på att första gången jag och min kille höll händer i dagsljus och han såg mina naglar sa han, försynt liksom, oj du har gitarrhänder? Man ba ja, gitarrhänder är det.

Hur som helst. Jag avbryter alltså övningen nu och beger mig från jobbet. Hade jag haft tid skulle jag berätta om improvisationsteatern jag var på igår, att jag är sugen att anmäla mig till en kurs i ovan nämnda teater, att jag ätit på Köttbaren för första gången i mitt liv (ej sista) samt att det var så himla fint att promenera i Stockholm idag. Men det får bli en annan gång. Hej så länge älskade followers whoever you are.

Vi låter kvinnokroppen vara

Läs detta så går jag och jobbar lite så länge. Äh vafan jag klipper och klistrar lite först:

Jag skulle vilja be er om några saker, med utgångspunkt i en tanke och två önskemål angående "debatten" runt en kvinnlig bloggares kropp och "den naturliga konkurrensen" mellan kvinnor.


Kan vi inte göra en gemensam ansträngning? Jag önskar mig följande:


* Vi låter kvinnokroppen vara. Strunta i att delta i diskussioner runt kvinnors fysik, oavsett om det rör sig om nedsättande omdömen eller hyllningar. Tolka inte varje avvikande från idealet som "ett ställningstagande", se inte kroppen som en kvinnas främsta kommunikationskanal. Låt det passera, ge det inte luft. Vi måste bort_från_kroppen, ta oss vidare. För allas frihet. En kvinnas kropp är inte ett alster som ska recenseras, vi fridlyser den nu, ok?


* Undvik all retorik som upprätthåller bilden av kvinnor som konkurrenter, i egenskap av att de är just kvinnor. Om du till exempel upplever att du "alltid kommit bäst överens med killar" så föreslår jag att du ser över dina egna tankemönster, istället för att döma ut alla andra kvinnor, för att de är just kvinnor. Ingen förlorar.


OCH, vi tittar fan inte på Top Model. Deal?

2 februari 2012

Bokslut över/av/från vanlig dag

Sno en av mina helgdagar och du snor hela mitt liv. Eller ja, det är lite så det känns. Jag jobbade förra lördagen och ska jobba även den kommande. Ingen big deal och jag är inte råstressad, men tiden. Den där så kallade fritiden. Den BEHÖVS ju. Hinner inte leka med pojkvän eller vänner eller tvätta eller städa eller rensa papper eller ringa samtal osv. Det bara ligger på on hold tills vidare. Jaja. Värre kunde det ju vara.

Följer brorens sockervärden som en riskkapitalist följer börsen. Vilket för övrigt var den konstigaste metaforen någonsin eftersom jag knappt vet vad en riskkapitalist är och ännu mindre om hen följer börsen, men ni fattar. Jag följer dem noggrant och för den som undrar så stabiliseras han snabbt som vinden och ögonfelet verkar redan (!) vara borta. Plus att han gått upp ett drygt kilo i vikt. Vi snackar på fyra dagar. Det tror jag vi kan vara nöjda med. Imorgon ska jag träffa honom och då ska han få en riskokare av mig. Förhoppningsvis kommer den underlätta i all ny matlagning som tar plats därhemma med tanke på att han såvitt jag vet bara har två kokplattor och en kvadratcentimeter stor kyl och frys. Hoppas.

Imorgon ska jag också göra det här udda: gå på improvisationsteater! Det kanske inte är så udda förresten, för gemene man/kvinna. Men för mig. Ja. You get it.

Jag väntade hela dagen på den där himla snökanonen det pratades så mycket om men allt som hände var att gatorna blev lite vita och så var det bra med det. Att hänga i stallet/ridhuset i tre timmar var inte precis en fröjd. Jag tror vi mätte 15 minusgrader därute i Enskede. Brrr.

Och nu: hej sömn.

Konsumtionsfri februari

Idag debuterar Lina som sidekick till Pär Lernström i PP3. Grattis P3 till så OHERHÖRT bra val av sidekicks i år (Parisa! Kakan! Lina!). Men i alla fall. Dagens ämne, initierat av Lina, är konsumtionsfri februari, Lina förespråkar och gör det bra pga är "pr-geni". Jag, inte lika stort pr-geni, tycker också att vi ska ha konsumtionsfri månad. Syfte: eftertanke och därefter: förändrad livsstil. Anna gjorde det ett år. Nina gjorde det förra månaden. Jag gör det i lightversion sedan ganska länge. Shopping är inte längre en aktivitet för mig, på riktigt inte. Jag har fallit för ett par skor (Kavaterna!) och köpt dem först efter att jag konstaterat att jag behöver ett par skor som är varma och håller vintern ut. Jag har köpt underställ till stallet och kylan. Jag har köpt grejer, visst. Men inte okynnesshoppat. Och jo, i februari kör vi alltså all in. Konsumtionsfri månad yey. Inspiration på P3 just nu. Inspiration även i Naturskyddsföreningens tråd här.

Ps. poängen är alltså inte att aldrig någonsin köpa något igen, poängen är att fundera på hur man köper, varför och vad och vad det innebär i ett större perspektiv. Ds.

2: words

(längtar till 2035)

1: Your view

(var är SNÖKANONEN?)

Okej jag försöker också ge mig på den här