29 april 2012

Nytt koncept som jag kommit på och kallar "varannan gång"

Okej. Här och ungefär nu föds en ny filmklubb. Eller okej, det kanske inte är en klubb så mycket som ett system. Eller en struktur.

Såhär: jag och min kille kan inte hyra film tillsammans. Det är som att på en skala från svart till vitt vill jag ha alla svarta och möjligtvis mörkgrå, och han vill ha de vita eller möjligtvis ljusbeiga. Eller, om man ska skippa färgmetaforen: min kille vill hyra thrillers eller skräck eller action eller filmer som han blir underhållen av och inte behöver tänka alltför mycket till. Jag, å min sida, vill hyra klassiska filmfestivalsfilmer. Och absolut INTE skräck. Jag vill de de norska, grekiska, brittiska, iofs också amerikanska (då är det oftast indie men mainstreamindie går jättebra) filmerna jag hört talas om men inte hunnit se på filmfestivalen. Eller de jag läser om från Sundance eller Cannes eller Toronto eller ja. Ni fattar.  Det får gärna vara drama, gärna liksom... lite att bita i, om man säger. Jag kan sträcka mig till en komedi här och där. Det kan min kille också. Men då slutar det alltid med att ingen är riktigt glad. Så nu gör vi såhär (och ursäkta om jag låter som jag tror att jag är världens smartaste typ KREATÖR som kommit på detta, jag menar inte så): vi väljer varannan gång. Utan restriktioner. (eller vänta, borde vi ha restriktioner? veto, så att säga?). En väljer, den betalar, den andre protesterar inte. Nästa gång tvärtom.

Pga att jag är snäll person (men ÅH vad jag hade velat se den där Oslo 31 augusti eller vad den hette, eller Stockholms Östra) alternativt otålig person så fick min kille välja och nu ska vi se Contagion. Är rätt peppad ändå ska jag erkänna. SLUT PÅ INTRESSANT INLÄGG FRÅN INTRESSANT VARDAG HEJDÅ.

Gick ut och gick lite

Enskedehelg

Den här helgen. En sådan jäkla Enskedehelg. Från sekunden då jag igår vaknade hemma (till fågelkvitter obs) till nu, söndag kväll, har jag inte lämnat hoodsen alls. Ändå har följande hunnits med:

* Frida och Frans kom på frika (frukost + fika)
* Vi gick på loppis i Enskede skola och Svedmyraplan
* Stor-Frida och Lill-Frida följde med mig till stallet
* Jag red en privatlektion, hoppning
* Jag, Storis och Lillis lagade fisksoppa hemma hos mig (samt åt denna soppa)
* Wille kom över (från porten bredvid) på te och matrester
* Frans kom över, mest för att hämta hem Lillis
* Jag red ännu en gång, denna gång utomhus i solsken iklädd t-shirt (vilket kändes helt himla fantastiskt)
* Jag promenerade runt lite
* Jag och min kille och Wille gick till Mekonomen samt återvinningsstationen samt Globen City
* Vi lagade mat
* Vi åt mat
* Min kille somnade på soffan
* Jag sitter här nu. Undrar om jag ska ta ett varv runt Skogskyrkogården innan jag hyr en film och köper godis och avslutar denna lilla helg.

Empas fest / pappas kofta

I fredags hade Emelie födelsedagsfest. Det var kul. Jag hade pappas gamla hemmastickade kofta på mig. Den gör sådan succé vartän den får följa med ut att det är helt bisarrt. Synd att han aldrig fick leva för att höra talas om det. Hade han gjort det, förresten, är det mycket tveksamt om jag hade tagit den. Hur som helst. Emelie berättar mer om själva kvällen här.


27 april 2012

50 shades of grey

Jag läser ju 50 Shades of Grey just nu, och någon frågade om den är läsvärd. Det ska jag snart diskutera med en bokklubb nära mig, och jag ska erkänna att jag de senaste dagarna inte hunnit tänka igenom detta, men jag ska prova att skriva några ord om saken. Eftersom jag faktiskt tagit mig tid att läsa den. Flera kvällar i rad. Och på ett flygplan. Vilket kändes märkligt, att sitta bredvid kollegor och läsa ingående beskrivningar av BDSM-sex, men aja. Så kan det vara.

Hur som helst. Boken handlar om en 22-årig oskuld som är klassisk "duktig flicka" och pluggar för att få jobb på publishing house och är supersmart och, men det inser hon såklart inte själv, supervacker. Hon heter Ana. En dag när hennes roomie (utåtriktad, lite mer världsvan, journalist) blir sjuk tvingas Ana åka och intervjua en av landets rikaste och mäktigaste män, Christian Grey. Hon gör en klassisk Ugly Betty-entre och snubblar in i hans gigantiska kontor, flirtkänsla uppstår, historien tar sin början. Det hela bygger ganska mycket på att han är mäktig, rik, överlägsen henne både ekonomiskt, status, världsvan, och hon tycker typ HOLY SHIT HE'S SO HOT och de sugs in i varandras värld. Han i hennes oskuldsfullhet, hon i hans makt(spel). Han visar sig söka en relation med starka S/M-inslag, hon får ett kontrakt att skriva under, boken utspelar sig under hennes tvekan kring om hon ska skriva under detta kontrakt - en tid då de trots hennes tvekan inleder en passionerad sexuell (och känslomässig, kanske, oklart) relation där he's got the power och she's got the wit och beauty.

Som ni hör är detta en klyscha. Från start till, gissar jag, slut, trots att jag inte kommit dit än. I början skrattade jag högt åt detta. Undrade exakt när jag skulle få nog och lägga ifrån mig boken. Sedan blev det liksom så att jag läste vidare. Och vidare. Och någonstans började jag intressera mig för deras historia. Maktbalansen. Det som sker dem emellan. Att försöka förstå var han kommer ifrån, om hon är utnyttjad eller inte. Kommer på mig själv med att vilja psykogolisera det hela. Hitta ett "fel" hos honom som behöver dominera den han ska älska. Vid ett tillfälle säger han att den typen av kärlek är den enda han, sedan han var ung, funnit "acceptabel". Och jag drar paralleller till vad jag själv, vad mina vänner, vad vi alla definierar som "acceptabel" kärlek. I teorin, men ännu mer i praktiken.

Det är alltså lite svårt att beskriva varför, men jag är ganska hooked på den här boken trots allt. Den handlar om begär och sexualitet och makt och, antar jag, kärlek. Sexbeskrivningarna är sjukt många och ganska ingående och jag skulle inte rekommendera boken för den pryde, eller den som äcklas/upprörs av rollspelssex. Annars blir nog fan min rekommendation: läs.

25 april 2012

Du är den sortens flicka jag gillar för du är tom och jag är to-om


06.30: försöker förklara för min kille vad en petapåmakare är. Han har inte hört talas om saken. Hinner inte googla.


09.10: Sitter mirakulöst nog på ett flygplan mot Norge och Oslo. Detta efter att taxi från Slussen fastnat i bilköer i 30 minuter för att komma utanför tullarna, 30 minuter som var ungefär den tid jag hade på mig att ta mig fram. Väl på Arlanda ropas våra namn upp men hey, det fungerar. Planet har wifi också. Är egentligen emot wifi på plan men det får gå. Läser lite i min tantporriga bok 50 shades of Grey och kollar jobbmail. Samtidigt.


10.20: landar och konstaterar att vi skär oss, mitt resesällskap och jag (och våra väskor). 


10.30: checkar in på hotellet. Utanför hotellet håller denna staty på och impar med sin vighet. Där heter även en affär som säljer Apple-produkter för Epplehuset. Det tycker jag är rart. 


Detta är min kollegas rum. Porrpalatset kallar jag det, eventuellt lite färgad av boken jag läst på vägen till Oslo. Mitt rum har ingen röd soffa, i övrigt liknar de varandra. 


13.30: framme på Gulltaggen (som ligger 3 steg från hotellet) där Berghs vd Camilla Wallander håller en presentation om The Future Creative Team.


13.45: Jag har dagen till ära satt på mig en damsjal. Inköpt i Japan. På UniQlo. Designad av Laura Ashley. Det är så mycket i detta inköp/klädsel jag inte förstår att jag inte vet var jag ska börja. Konstig ser jag ut på bilden också. Men supergullig kollega, visst?


16.30: summerar dagens föreläsningar på en uteservering som heter Politiker'n.


17.15: tid för snabbt ombyte på hotellet. Noterar detta, ovanför min bokhylla. GULLIGT.


19.30: kliver in på kvällens festlokal, Folkteatern. Rosa ljus och pepp inför en utlovad illusionist.


21.30: post-illusionist samt australiensisk dudig ståuppare samt komiker som pratar om varför humor är viktig på en arbetsplats. Drabbades av denna insikt: göteborgshumor kommer egentligen från Norge? Tyckte därmed att gubben var superrolig. Han med humor på arbetsplatsen. Han föreslog olika aktiviteter som skulle generera mer skratt på arbetsplatsen varav mina två favoriter var att skaffa en guldfisk i en kupa/skål som skulle vandra runt mellan de anställda och att man vecka för vecka hade olika personer som ansvarade för denne fisk. En annan var att alla skulle lägga sig i blött hår kvällen innan jobbet och sedan komma utan att fixa det på morgonen. Okej det lät ju skittråkigt nu i efterhand men you had to be there, ok.


22.00: Nu vill jag gå hem. Vill lägga mig i hotellsängen och läsa och sova och bara liksom njuta av det här med att bo på hotell och sova i lyxlakan. Mina kollegor verkar pigga. Jag undrar hur jag ska göra diskret sorti. Går och fotar lite i något slags ljusgård så länge. Rosa rosa.


23.00: Har gått hem. Fick med mig två av tre kollegor på köpet (alltså inte in på hotellrummet) och ligger och tittar på mina fina får, som givetvis är självlysande. GUD vad jag är trött. Gonatt.


23 april 2012

Jag minns alla gånger jag lade mig i konflikter och hur det fortfarande brukar ta på mig ibland

Jag är så oerhört konflikträdd. På många plan tycker jag att jag utvecklas, blir mindre neurotisk och sådär. Men när det kommer till att stå på mig i konflikter och att tro att jag har rätt fast någon annan är av en diametralt motsatt åsikt, där är det svårare. Hemskt mycket svårare. Man kan till exempel titta på situationen nedan. Går runt och är oerhört nervös och känner skam (!?) över att vidhålla att jag bör bli kompenserad när de bygger och borrar så takfärgen spricker ovanpå min nya lägenhet. Får hjärtflimmer varje gång ett mejl kommer för att jag är rädd att de, helt enkelt, ska bli arga på mig. Eller använda sin makt i förhållande till mig och bara be mig dra åt helvete. Då kommer jag ju känna mig trampad på och bli ledsen. Och det går inte för sig. Så kan vi inte ha det.

Så blir jag i många konflikter. Ger mig tidigare än jag egentligen vill för att risken finns att någon som jag anser är större än jag kan bli arg på mig. Be mig dra åt helvete. Säga att jag är dum. Kanske högt, så några andra hör och man får stå där. Med skammen.

Vem har lärt mig att det är skamligt att vara oöverens? Vem har lärt mig att min åsikt är mindre värd än de andras? Vem har sagt att det värsta man kan vara, är till besvär/ivägen/påflugen/jobbig? Oklart. Jag tycker det passar ganska dåligt in i min personlighet i övrigt.

Hur som helst. När jag ska "stå på mig" och försöka rida ut en konflikt hela vägen, dvs utan att ge mig för tidigt, brukar jag tänka på några av mina vänner. Hur skulle Frida/Erika/whoever gjort nu, tänker jag och vet att hen aldrig någonsin hade känt ens en gnutta skam över att vara "jobbig" och "till besvär". Sedan försöker jag vara lite som hen. Köra på, plattan i mattan hela vägen till... ja vadå?

Nu ska jag åka hem från jobbet. Det har varit några så himla intensiva dagar här kan jag berätta. Man kissar hårt och andas lätt för att hinna med allt. Uppå detta beger jag mig i ottan imorgon till Norge och Oslo. Åter på torsdag kväll. Hej för nu!

22 april 2012

Före + efter latte

Amen puuuuuh

Och inatt förresten, när de borrat loss hela dagen, vaknade vi klockan två av VÄRLDENS jävla basgång, från lägenheten två (!) trappor nedanför oss. De hade inflyttningsfest. Efter att ha försökt sova trots galen basgång klev min kille upp vid tre, gick ned och ringde på. Bad dem sänka, de sa javisst, det blev tyst. Fem minuter. Därefter: ännu högre basgång. Lite skrik på det. Väggar skallrade. Fick panik. Väntade tjugo minuter, sedan gick han ned igen. Då hann han bli raggad på av full tjej på festen i väntan på att lägenhetsägaren skulle komma till dörren. Sedan sänkte de. Då var klockan fyra. Imorse började man borra klockan nio igen. När ska jag få himla vila nån endaste himla gång? Det undrar man.

I övrigt har jag idag ridit, fått finbesök av Carolina, tittat på hoppningen på tv, lagat en kycklinggryta, mött Lillis vid en mack, åkt lastbil till söder och plockat upp en soffa som person på Blocket sålde för 1000 kronor, burit upp den till mig, tagit emot lillebror + svägerska och bjudit på middag (kycklinggryta), tittat på bilder från Japan och sett slutet på Big Brother.

Nu är jag så slut att ja. Klockorna stannar. Eller nåt. Och i vardagsrummet står nu en lattefärgad (!) soffa. Helt vanligt.

En ilsken helg (kul)

Åh jag är så arg. De bygger en vindslägenhet ovanpå min lägenhet. Min nya, fantastiska lägenhet, i vilken jag inget hellre vill än att vara hemma och liksom pilla och dona och inreda och mysa. Men det går inte, inte ens på helgerna, för man bygger alltså en vindslägenhet ovanpå. Vilket innebär att det borras och bultar och bankar så att man blir direkt tokig. På helgerna från nio på morgonen till sex på kvällen. Jag blir galen, på riktigt galen, av det. Och känner mig som värsta hysteriska personen som inte kan bara chilla och liksom vara där trots banket och bullret. När mitt brandlarm i hallen för andra gången i rad ramlade ner när det bankades något helt vansinnigt precis ovanpå, och när en spricka i färgen i mitt nymålade kökstak sakta börjar sprida sig genom rummet, fick jag igår panik. Mejlade byggbolaget, som är samma som jag köpte min av, och skrev med en så formell ton jag förmådde att det här inte fungerar längre. De måste ge mig en tidsplan på hur länge de ska bygga, de måste ersätta mig med reducerad hyra under tiden byggnationen pågår och de måste måla om mitt kök i taket när de är färdiga. GUD vilken ångest jag fick av att skicka detta brev. Jag har fortfarande panik på tanken av hur min kontaktperson kommer till jobbet på måndag, öppnar sin jobbmejl och hittar... det där. Jag HATAR att vara en jobbig gnällig person. Och det är ju byggbolaget som jag betalar min hyra till (innan vår nya förening kommit igång osv). Tänk om de börjar hata mig. Tänk om deras enda svar på mina klagomål är fuck off? Vad gör jag dåååå. Åh hjelp.

Aja. Nu byggs det som i helvetet ovanpå. Vi äter frukost och snart ska jag - tack och lov - åka till stallet och rida lite. Senare idag köper vi en soffa. På blocket. Hittade den en halvtimme efter att den lades ut och liksom bara högg. Hoppas den är kvar när vi ska hämta den klockan sex idag. Håll tummarna.

Annars väntar jag mest på det här:


20 april 2012

Visit Japan / Gulltaggen

Nästa vecka ska jag på en mässa i Oslo. Gulltaggen (The Nordic Premier Digital Marketing Conference) heter den. Mässa, eller tävling, eller konferens, eller tja, jag vet egentligen inte vad det kallas. Men det handlar om digital kommunikation och jag åker med jobbet och bland alla nominerade bidrag som tävlar så hejar jag på detta. Dels för att jag upplevt precis detta för bara några dagar sedan, dels för att bidraget är gjort av studenter på skolan jag jobbar på och dels för att det är himla smart, tycker jag, rent allmänt.

19 april 2012

Åh nej

Idag har jag sådan jetlag att jag inte vet vad jag heter. Spiller saker och skakar. Känner mig ömsom så trött att jag tror jag skulle kunna somna stående och ömsom oerhört speedad. Vet inte om sömntabletten jag tog igår kväll har med saken att göra? Och så detta: jag får inte äta något idag! Jag ska på värsta hälsoundersökningen genom jobbet, på Sophiahemmet, och de ska ta blodprover och alla möjliga prover och jag ska cykla på en motionscykel och tänk om jag har SKYHÖGT blodtryck eller visar typ negativa resultat på cirka lever (efter förra veckans fester i Japan) eller eeeeeh droger för sömntabletten igår? Gud så jobbigt allt känns just nu.

18 april 2012

Baby I'm back

Nu ni, nu är jag verkligen hemma igen. Och det är så skönt. Nu ska jag snart sluta skriva om Japan och med snart menar jag i princip NU. I'm so over Tokyo alltså. Det var helt himla fantastiskt att vara där och jag föll för staden på både ett och två sätt men sen sitter man där på en tjugo timmar lång resa och inse hur mycket man LÄNGTAR hem igen och ja, så är det med det. Borta bra osv.

Nu har jag klarat av den första arbetsdagen. Inledde den med att spilla kaffe över hela skrivbordet inklusive alla papper som låg där. Därefter skrev jag en "att göra i veckan-lista" som blev 24 punkter lång och de flesta punkterna innehöll att författa texter i form av intervjuer (som måste styras upp), nyhetsbrevsutskick och annat smått och gott som antagligen inte går att få ihop på 3 arbetsdagar men man kan ju alltid försöka, right.

Sedan blev klockan halv sex och jag fick åka heeeeeeem. Älskar hem! Är pojkvänsfri ikväll och firar detta med att äta sådant som han vägrar, aka fisk. Har tydligen gått på den här reklamen om barnen som önskar att få äta lax VARJE KVÄLL, för jag köpte en sådan påse ni vet? Som man häller över fyra laxbitar. Känner mig både pinsam och stolt över att jag i detta nu har lax i ugnen och ris i riskokaren och broccoli på väg ner i ett kokande vatten.

I övrigt vill jag bara säga att jag hatar banker och önskar att jag inte hade behövt ha med dem att göra alls. Till exempel detta: man förhandlar med en bank och kommer fram till en ränta man typ tycker är okej. Sedan går tre veckor till inflytt och inte förrän då förs ju pengarna man lånat över till den man köpt av. Därefter går någon vecka till och det kommer ett brev som berättar villkoren i lånet. Ja, men vad har hänt då om inte räntorna har GÅTT UPP 0.15% och man därmed inte alls tycker de är så bra (som andra erbjöd)? Så man ringer banken som ba nehedduuu så här fungerar det inte, du får räntor och rabatter och sedan gäller den dagens räntor för då pengarna för över, fattaruväl. Rabatterna har du kvar men det var högre räntor den dagen. Och ÄNNU EN GÅNG sitter man där i luren och bara vet inte om det de säger stämmer och om det finns någonstans att göra av all sin himla frustration och utsatthet över alltings jävlighet. Aja. Det är "bara pengar". Eller nåt. Men gud vad jag hatar bankerna och hur de liksom har makten att köra över en vanlig himla dödlig som inte riktigt vet hur det går till och i vars personlighet det kanske inte ligger klockrent perfekt att hålla på och bråka och pruta och förhandla.

Ja, det var bara det. Tack för ordet.

17 april 2012

Hemma! Snart!

Jaha nu sitter jag alltså på planet hem igen. Den här resan var jag vaken. Liksom natten till den här dagen. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, tror att vi kanske kommer landa på hmm 24 timmar vaken på ett dygn nu, men så blev det. Och jag är inte trött. Vad jag gjort på planet:

1. Lyssna på Filosofiska Rummet om Liberalismen och psykiatrins historia.

2. Börja och avsluta Keplers bok Eldvittnet. Gud så snabblästa 550 sidor alltså.

3. Äta två måltider, båda för små.

4. Lusläsa gårdagens Svenska Dagbladet och New York Times.

5. Dricka 3 koppar kaffe.

That's about it. Snart landar vi i Finland där vi stannar exakt 35 minuter. Om några timmar landar jag i Enskede. Åh hemmet. Det nya. Känner mig nästan blyg för det. Men skönt ska det bli. Att komma hem.

16 april 2012

Hey please baby come back, there'll be no more loving attack

Nu åker vi hem. Vet inte om det är för att vi är här, men jag har tänkt så himla mycket på Nina Persson i veckan. Och sjungit på Cardigans (tex på diverse karaokeställen hehe). Jag har tänkt på dokumentären Jag är min egen Dolly Parton. Och så har jag tänkt lite mer på Nina. Att jag tycker hon verkar vara en så himla fin människa. En som får vara lite blyg och ha lite integritet men ändå make it big. Och man vet inte riktigt vad som händer därborta hos henne. Igår blev jag typ tårögd för att jag stod vid ett övergångsställe och tänkte på dokumentären. Ja, hmm, vad vill jag ha sagt? Oklart. Har sovit cirka två timmar och nu checkar vi ut och åker mot Sverige igen. Vi ses på andra sidan. xox


Tokyos arkitektur

Nu ska jag alldeles snart åka hem, vi ska lämna hotellet vid 06.30 imorgon bitti och klockan närmar sig elva på kvällen här i Tokyo. En sak jag verkligen kommer sakna är känslan av att gå på gator där husen är så totalt olika varandra. Det händer hela tiden här. Åh vilka fina byggnader vi har sett. 















Kvällen jag köpte karaoke för 5000 yen

En kväll, när vi varit på Advocates och ätit god middag och var glada och pigga osv osv osv, tänkte vi att det var dags, nu eller aldrig, för karaoke. Hittade ett ställe med nio våningar karaokerum och fick i kassan veta att det kostade 1000 yen per person per timme (ungefär 85 kronor). Visst, bra, en timme sade vi. Åkte upp till vårt rum på sjunde våningen, började sjunga. Och sedan föll det sig som så att en viss person älskade det hela så mycket att det blev en timme till. Och sedan en timme till. GUD vad jag sjöng. Hur det lät? Urbra, tyckte jag då. Saninngen? Vill ej veta. Men obs att det var en av de roligaste nätter jag haft på månader och kanske år. 









Sista dagen i Tokyo - and people

Anton, som är en ganska bestämd figur, hade gjort klart för oss redan igår att på den sista dagen får alla göra vad de vill. Det visade sig att alla ville ungefär samma, lyckligtvis. Strosa runt i kvarteren, titta i lite affärer, promenera till Harajuku och därefter Shibuya. Kanske shoppa något om andan föll på. Eller bara äta, äta lite till och fika. Precis det gjorde vi. 

Dagen toppades då vi på en bakgata i Shibuya hittade det finaste caféet vi sett. Oklart om namnet var "and people" - det låter lite skumt - men såhär såg det i alla fall ut. FINT VA.