28 juni 2012

Dagens lästips: Nina Åkestam

Tipsar vidare om andra personer som säger saker jag håller med om. Trevligt va? Den här gången blir det Nina Åkestam, en person vars blogg jag verkligen gillar. Hon verkar vara en person som liknar mig och  mina kompisar. Jobbar i reklambranschen i New York, med allt vad det livet innebar, och funderar samtidigt över... konsumtion och miljö och jämställdhet och sånt. Idag handlar det om kommentarsfält till bilder på dagens outfit-bilder. Eller, för den delen, any random bild som lockar bekräftelse över utseende/kläder/kropp/you name it. Jag har också tänkt mycket på allt detta. All denna välmenande GUD VAD SNYGG DU ÄR-pepp. Vad gör den med oss. Vad tar den ifrån oss. Lite så. Läs här.

27 juni 2012

Go Lisa Magnusson

Herregud vad jag gillar Lisa Magnusson. Därför kommer här två lästips, närmare bestämt de två senaste från hennes blogg. Det första inlägget handlar om Anja Pärson och Ronnie Sandahls krönika. Det andra om tv-serien Girls. Jag önskar att jag själv hann lägga ut texten, men then again not. Det hade ändå sett ut ungefär som Lisas.

26 juni 2012

Idag säger vi hejdå till den här gullhönan :(


Collage

Jag är helt hopplöst sen med detta men måste få veta. Ni som har fina appar som gör balla collage av bilder, vad använder ni? Minns att jag fick ett tips här en gång men när jag provade det blev det urfult samt hade en stämpel över varje bild. Jag inbillar mig att det är en helt vanlig app till iPhonen jag suktar efter. Så... tips?

Nike minus

Jaha. Ingen verkar vilja svara mig på frågan om Nike+ och dessutom fungerar det inte i någon av mina tre webbläsare att logga in på nätet så jag är ytterst tveksam alltså. SADE HON BITTERT.

Plus detta: trots att jag fyllt i att jag mäter min längd i centimeter, min vikt i kilo och mina avstånd i kilometer, så fortsätter den att säga att jag har sprungit si och så många miles och att jag är si och så många... feet. Eller hur man nu räknar overseas. Och hur blir man egentligen KOMPIS med sina KOMPISAR? Och även det här: När man valt en låtlista börjar den från början varje gång man börjar springa? Jag fattar faktiskt inte hypen. Jävla Nike+. Blir så sur.

25 juni 2012

Lunareclipse of the heart

Jag är fortfarande lite nykär i mina skor. Läser recensioner och googlar bilder på dem och så. Samt är så himla nöjd att Igor Sport på Götgatan sålde dem för 750 kronor i stället för 1500 som var ordinarie pris. *tips tips* 



24 juni 2012

Runkeeper eller Nike+ ?

Helvete, jag kan inte bestämma mig för Nike+ eller Runkeeper. Det är skitjobbigt, på riktigt. Okej inte på riktigt som i att jag gråter över hur jobbigt det är, men alltså hur välja? Jag har kört med Runkeeper i ett år (och säg nu inget om att förra året sprang jag exakt fyra gånger för det spelar liksom ingen roll) och där kan man ju lägga i lite olika aktiviteter typ simma, cykla osv, som det ändå händer att man utsätter sig för. På så sätt ger ju det en bra helhetsbild över hur man motionerar, kan jag tycka, och de har också träningsprogram och målbilder och community och playlistfunktion och så. Men så ska alla nu, bara för att Nike och Stefan Olander och teknologiparningen mellan Apple och Nike är så JÄVLA HIPPT, propagera för Nike + och vi kan ju säga såhär: jag är inte opåverkad. Men lite förvirrad. Idag sprang jag med båda, det kändes lite onödigt att höra en stämma berätta två gånger i rad exakt hur långt jag sprungit samt hur fort det gått, men jag kunde inte bestämma mig. Och när jag tittar igenom statsen efter springturen ser det hela ganska likt ut. Okej Nike + är lite snyggare i gränssnittet får man väl ändå erkänna. Men också lite rörigare? Eller är det bara för att det var första gången? Åh jag vet inte. Vad tycker ni? Vad använder ni? Kan man lägga in andra aktiviteter än just springa i Nike +? Kan man följa sina vänners motionerande där (och inte hela världens, utan just en utvald grupp)? Jag vill liksom se hur det går för de jag är närmast (och visa för dem när jag är hurtig nog att gå ut och jogga) men helst inte visa hela världen.

Hjälp mig, ni som är fräscha samt har en åsikt. Berätta vad jag ska behålla och vad jag ska kasta.

23 juni 2012

Free falling

Här kommer lite blandade bilder från en extremt opretentiös och oerhört mysig midsommarafton, firad på ängen bakom vårt hus. Satt ute från tolv på dagen till tolv på natten, som man gör. Nu är det regn och alla i hemmet (läs: pojkvän + katt) sover och jag sätter mig i mammas bil och åker till ett stall och rider lite. Ikväll äter vi rester från igår med lillebror och svägerska. Så då vet ni. 

Ps. Hörde ni Anja Pärsons sommarprat? Jag grinade ca 1974638375 gånger. Ds 







22 juni 2012

Katt + Enskede

Vi lyckades ta oss hem med bilen. Vägarna var totalt öde, och jag hittade en väg (läs: rätt väg) som gjorde att jag hamnade på Essingeleden och sedan i en tunnel som i princip gick hela vägen fram till mitt hus. Så himla perfekt. Och orsaken är ren och skär slump, för skyltarna vid Solna/Haga berättade då verkligen inte vart vi skulle hamna. Hur som helst. Katten pep i bilen, små tysta pip som signalerade... otrygghet men inte panik, i min tolkning. Och efter att ha tryckt under soffan någon halvtimme skulle jag nu vilja påstå att hon är installerad och trygg. Nu har midsommar börjat, klockan är tjugo över tolv, det sover en person bredvid mig och jag ska titta på den här norska serien som började på SVT igår kväll. Taxi, nånting? Hörs imorgon!

21 juni 2012

Mammas nya katt

Har jag berättat historien om min mammas nya katt? Okej,  jag inser att "mammas nya katt" inte låter så rafflande men hallå. Det är dagen före midsommar och jag har inget annat att berätta så håll till godo. I alla fall. Ibland när jag går in i livsledadepressioner (har hänt rätt ofta på sistone) börjar jag surfa på blocket. Antat att blocket för mig ger ett vagt löfte, eller ska vi säga vision, om ett "annat liv" och i detta "andra liv" tänker jag mig tydligen ett husdjur. Egentligen vill jag ha häst och hund men eftersom jag inte är beredd att lägga ALL fritid på häst (samt pengar) och inte riktigt tycker det är bra att skaffa typ en hundvalp och direkt slänga in den på hunddagis, så är det här mest fantasier. Är ju per se ingen kattmänniska så som vi känner dem, men har heller inget emot katter. Således är mina sökningar på blocket följande, i tider av livsleda:

* Omplacering
* Fodervärd
* Medryttare
* Burma / Occicat / Abessinier / Bengal / Devon Rex

Kattraserna längst ned har jag helt enkelt valt ut för att de

1. Inte är långhåriga (är ej förtjust i långhåriga katter), samt
2. Beskrivs vara "hundlika" i sina temperament och i brist på hund osv osv ja ni fattar

Hur som helst. En kväll för några veckor (månad?) sedan  hittade jag en annons om en liten silverbengalkatt i Uppsala. Det var en tillgiven liten sak, som var innekatt och vars ägare utvecklat allergi. Annonsen var mycket kärleksfullt skriven och kattens personlighet lät så himla... rar. Detta, plus att min kära mor just separerat och numera inte bor i skogen utan i en lägenhet i Uppsala utan djur och natur som hon levt med de senaste tretton åren, gjorde att jag skickade annonsen till mamma. Utan att tro att hon skulle nappa. Hon skrev, precis som jag förväntade mig, att katten var jättesöt men att hon inte tyckte att man skulle ha innekatter i stan. Då glömde jag frågan för några timmar och gick ut och drack vin. Vid nio samma kväll fick jag ett sms från mamma som skrev "vad har du nu ställt till med", samt att hon skulle titta på katten nästkommande dag eftersom hon inte kunnat släppa tanken på den. Enter tid och ja, här är vi nu. Mamma äger katten, är kär i katten, har satt upp hönsnät runt sin balkong och livet leker för samtliga.

Men så var det det här med att hon planerat en resa till Köpenhamn över midsommar. Min mamma alltså, inte katten. Hur skulle det sett ut. Och, i alla fall, jag erbjöd mig att ta hand om den över helgen. Vilket uppskattades enormt. Så idag, i trafiken dagen före midsommar, ska jag åka till Uppsala, stoppa in den lilla blocket-katten i en bur, köra den till Stockholm och Enskede, för att sedan ta hand om den över helgen.

Slut på historia. 

20 juni 2012

I ran so far away

Ikväll hände det - jag sprang! Eller okej, joggade om man ska vara nogräknad. Långsamt. Jättelångsamt. Men tre kilometer i ett spår i Nackareservatet klarade jag av och jag gick faktiskt inte en endaste gång.

Anledningen till detta joggande var att jag fikade med David häromdagen och nämnde då att jag inte visste vad jag skulle ta mig till nu när hästarna är på bete och jag inte kan rida. Jag sade, inte helt allvarligt eftersom jag cirka HATAR att svettas, att jag övervägde att köpa ett par löparskor (heter det så?) och börja springa. Då sade David, som också hatar att svettas, att han tänkt på samma. Om sig själv alltså. Vi började fundera lite och tänkte att hmm, om vi gör det lite var för sig men i lagkänsla i sommar, ja då kanske vi skulle kunna klara en mil innan sommaren är slut? Det lät ganska lätt när vi pratade om det. Vi pratade vidare om det igår och då hade Davids syster sagt att en mil var väldigt långt. Det räckte för att få oss att ändra oss - innan sommaren är slut skulle vi kunna springa en mil tillsammans.

Och sedan kom idag och jag åkte till Igor Sport och köpte de här snajdiga skorna för halva priset och sedan begav vi oss ut i spåret, min kille och jag. Jag stoppade både nycklar och iPhone (runkeeper is a must) och kontokort (mat på hemvägen) i sport-bh:n och trots att jag knappt blev svettig (tyckte jag själv) slutade dessvärre ena högtalaren på telefonen att fungera under springturen. Asså! Vilken dålig kvalitet?

Anyways. Jag klarade det. Och på hemvägen såg jag ett så oerhört äckligt träd, helt inklätt i något slags spindelväv och tusen små larvar som klättrade utmed stammen.

Ja det var bara det. Ni kan surfa vidare någon annanstans nu. Hej då.


Övertänd på Footner pga DÖDA HUDLAGER osv

Innan jag slumrade bort på lunchen där i gräset hörde jag min kollega prata om Footner. Har ni testat det? Det vill jag prova. Man smörjer tydligen in fötterna, sätter på någon typ av socka, sitter stilla i en timme, tvättar av fötterna. Sedan går tiden. Nästa dag syns ingen skillnad, förrän framåt kvällen. Då börjar DÖDA HUDLAGER *säger detta i falsett pga upphetsad över döda hudlager* trilla av fötterna. Man får INTE PILLA (detta kommer aldrig gå för mig). Sedan fortsätter det så i några dagar till. När alla DÖDA HUDLAGER trillat av blir fötterna lena som bebisfötter. Åh jag har aldrig haft lena bebisfötter i hela mitt liv. Förmodligen hade jag inte ens lena bebisfötter när jag var en bebis. Har mycket svårt att tro det, i alla fall. Imorgon får jag lön, då ska jag unna mig en behandling med Footner. Slut på reklam.

Uppdatering: OH MY GOD hittade dessa bilder. *springer till apoteket nu* 

Face mapping

Jaha, man fick alltså vänta cirka 20 dagar på solen den här månaden men till slut kom den och då var det hög tid att testa mina nya solskydd inför semestern. Är det något jag råder min femtonåriga lillasyster att akta sig för (tatuering har hon hunnit skaffa sig så det tåget har redan gått) så är det solen. Eftersom jag VET hur sent det straffar sig att sola oskyddat och dessutom med p-piller och hormoner i kroppen under hela sin ungdom. När jag var kiddo resonerade jag såhär:

  • Brunt är snyggt. 
  • Bara om man bränner sig lätt behöver man oroa sig för cancer. 
  • Jag bränner mig inte lätt. 
  • Jag behöver inte solskydd. 
  • Jag solar hela tiden när solen är framme, eftersom (gå tillbaka till början av listan)

Slut på idiotisk ekvation. Åren gick och sen kom the big 3 och tja, där satt pigmentfläckarna i hela pannan, lite som en världskarta. Värre och värre verkar det bli med åren dessutom. I år är det alltså nolltolerans som gäller. Ej i form av sol (pga älskar tyvärr sol) men i form av solskydd. Enter testet: kan jag smörja in mig i två olika sorters solskydd (det här och det här) på vardera 30 i faktor (betyder det 60?) och ligga i solen på lunchen ca 30 minuter?

Karta eller inte karta i pannan, det är frågan. Svaret kommer ikväll.

Ps bilden är min kollegas egentligen. Och jag somnade visst. Älskar att ligga på gräs och höra andra prata om ditten och datten och liksom slumra bort. Bästa grejen med sommartid, i princip.


19 juni 2012

Sett och hört

Åh Anna

Jag har inte börjat lyssna på Anna von Hausswolff ännu. Varför i helvete inte då? Jag vet inte. Men det här lät ju mer eller mindre genialiskt.

18 juni 2012

Önskningar som slår in sker för sällan, det blir nånting mittemellan

I fredags var det glädjens dag eftersom Monkan och Andy tittade upp från Helsingborg. Vi lärde känna varandra 2000 (eller var det 1999?) då jag och Monkan pluggade i Gävle. Cirka 2002 var vi färdiga med det och hon begav sig tillbaka till sina hemtrakter i Skåne och jag lämnade och stack hit, till Stockholm. Nu är vi pga omständigheter som stavas tidspress och kids och milavstånd osv, utelämnade till att ses mellan två och fyra gånger per år. Vilket vi faktiskt lyckats upprätthålla genom åren. De kommer upp någon helg, vi åker ned någon helg, vi ses på någon festival eller konsert, och alltid är det lika himla HÄRLIGT. Hur som helst. I fredags kom de körande och kvällen bestod av fotbollstitt hos Frida och Niklas, en trött barrunda (på en bar, haha, Strands restaurang) där alla knuffade på oss och snodde våra stolar, och taxi hem. De till hotellet de bodde på, vi till härliga gamla Enskede. Det var fredagen.
 

På lördagen ösregnade det och jag sov till elva. Ny grej jag gör tydligen, sover länge på morgnarna. Himla glad över denna nya förmåga. Efter en sen frukost åkte jag ned till city där skånevännerna spatserade runt på stan, framförallt på NK som dagen till ära både hade stor rea OCH besök av Will Ferrell. Vi såg inte Will, men vi såg rean. Jag köpte inget. Däremot åkte jag ut till stallet när det var dags att vila eftermiddag för de andra. Red den här nya förmågan som ska in i verksamheten i höst. Ett oerhört fint, känsligt och vänligt sto. Sex år. Jättestor (i mina mått mätt, jag rider oftast de mindre hästarna annars). En rolig och givande privatlektion för andra dagen i rad. Utanför regnade det.


Ja men visst ja. Jag testade även att köra ridstilen på stan. Inte för att det var snyggt (fast jag tycker typ det? men är evt lite otillräknelig pga älskar ju hästmode överlag) utan praktiskt. Skulle ju sticka raka vägen till stallet sedan. Oh well. Ej superintressant fakta kanske eventuellt hehe sorry. 
 

Sedan blev det lördagskväll och vi ställde till med middag och något slags fest hemma hos oss i Enskede. Åt korvar, sallad och färskpotatis, drack det vita vinet, lyssnade på musik och liksom bara hängde. Plötsligt var klockan halv ett. Då kom en taxi och körde oss hela vägen till Häktet där vi mötte upp lite andra vänner. Ungefär här somnade jag nästan stående pga hade ej fått vila som alla andra. Åkte hem vid tre. Däckade som en stock. SNARK. 

På söndagen lämnade våra kära gäster oss vid tolv, jag klädde för tredje gången den här helgen på mig de gamla ridbyxorna, stack till stallet, red hästen för sista gången innan hon far ut på sommarbete. Tog därefter en kvällspromenad, hittade några nästan helt vita björkar, tyckte de var så fina att de förtjänade en bild (men alltså det var visst inte så jättespännande), gick hem och hyrde Tomboy i iTunes, somnade efter en halvtimme och det var alltså så att säga den här helgen. 

15 juni 2012

Goodbye horses

Igår var det dags. De älskade små (stora) djuren (hästarna) skulle få semester. Tio veckor i sjöutsikt och utan människor. Fatta härligt. Man vill ju cirka fälla en tår av lycka. Och det står nu bortom allt rimligt tvivel att mina prioriteringar förändrats rätt radikalt från för, låt oss säga, fem år sedan. Att komma hem två för att köra hästar i lastbil i nio timmar? INGA PROBLEM. Total livskvalla. 

Here we go. 


14 juni 2012

Just say no

Pga att jag är sämst på att pruta och alltid underpresterar i förhandling samt har svårt att säga nej och förhålla mig till skrikande försäljning har jag inte riktigt vågat utnyttja Hötorgets utbud. Vilket är lite synd eftersom jag jobbar bredvid Hötorget och alla säger att man kan få så mycket grönsaker för billig penning där. Lite onödigt att åka hem till dyraste ICA Sandsborg, kan tyckas, och köpa sin sparris och tomat och what not. Igår, när vi skulle bjuda på middag och middagen skulle vara en gigantisk himla sommarsallad med grillad kyckling, tänkte jag att tiden var kommen för mig att debutera på Hötorget trots allt. Skrev ned vad jag ville köpa på en hemlig lapp som jag stoppade i handflatan. Där stod bland annat 5 tomater, 1 rödlök, 1 sallad, 1 ask jordgubbar och sockerärtor.

Gick ned. Kryssade lite skeptiskt mellan de olika försäljningsstånden. Säljarna skrek att det var extrapris, att jordgubbarna bara kostade 20 kronor extra söta extra billiga osv. Tänkte att ett stånd i mitten var bra. Gick fram. Skeptisk min påslagen. Frågade vad tomaterna kostade. Minns inte ens svaret. Bad om 5 stycken. Han stoppade i 6 i min påse. Lät det passera. Bad om "lite sockerärtor". Han stoppade i två enorma nävar fulla. Tänkte att det var okej, det är ju ändå så gott. En ask jordgubbar också tack. Absolut, men ville jag inte ha två när det ändå var så billigt, frågade försäljaren. Nej tack, sade jag bestämt. Bad om en isbergssallad. Den största jag någonsin sett hamnade i påsen. So far kind of good.

Sedan kom misslyckandet. Han tjatade så oerhört ihärdigt om att jag skulle köpa lite bigarråer. Han ville liksom inte ge sig förrän jag köpt några bigarråer. Han såg att jag tvekade en sekund, inte över huruvida jag ville ha bigarråer men över vad som var jobbigast för mig: att köpa några bigarråer eller att fortsätta säga nej. Till slut sade jag okej, lägg ner några få bigarråer. Han blev ÖVERLYCKLIG. Sade att jag skulle få mer än jag betalade för. Började skopa i så många bigarråer att jag i panik pep "det räcker så, tack, det är bra" men han bara fortsatte. Och fortsatte. Och hävdade glatt att jag skulle få mer än jag betalade för. När han var färdig med sitt skopande och gav mig min grönsakspåse var den så tung att min nackspärr protesterade. Slutnota: 150 kronor. Helt okej pris, antar jag, för alla dessa bigarråer, men ändå ett FAIL med tanke på att övningen gick ut på att överkomma min fobi för prutande och skrikande försäljare.

Fan också. Måste göra om detta och träna mera.

"varken är rökfri, nykter eller besitter ett rumsrent vokabulär"

Åh den ljuva ungdomen ändå va hörni.
Ps. När jag var "ungdom" skulle jag aldrig velat bo där. Var för... kontrollerad, I guess. Ds.

12 juni 2012

Jag var först

Haha alltså folk. Ni vet när det kommer en länk, en kul artikel eller så, som sprider sig som en löpeld över tex Facebook. Och så har det gått ett halvt dygn sedan den publicerades första gången och de som postar den nu skriver något ursäktande, typ "ett dygn gammal men gud vad kul ändå", typ. Ja men då ska någon eller några DIREKT svara i stil med "jag har sett den tjugo gånger idag och skrattar så jag gråter". Fattar ni hur jag menar? Att folk är så jävla måna om att berätta att de sett den dumma länken tidigt, ja faktiskt ett halvt dygn tidigare än den som postade den? Så himla... konstigt. Man vet inte riktigt vilken typ av bekräftelse det ger, typ "jag är online jämt och såg den jätteförst har sett den tusen gånger redan". Åh jag vet inte. Lite fånigt.

Enskede växtkrönika (trodde jag skojade förra inlägget men kanske inte?) IGEN

Åh vad ni som kommenterade under förra posten är snälla. Och inte för att vilja äta hand när lillfinger erbjuds, men jag har en till fråga. Ni kanske vet. Detta upptäckte jag i morse, hål i mitten av ett blad på min paprikaplanta. Bakgrund till denna planta: den har stått i direkt sol på morgnarna och det är nog rätt varmt i det fönstret där den står. Det flyger runt ca... 4 små små blomflugor därinne i fönstret. Den har planterats om en gång och då tror jag att jag vattnade för mycket. Det tog flera veckor innan jorden var torr igen, i alla fall en. Så... tips? Ohyra? Skadedjur? Eller detta, som jag hittade på odlingsforum: "Det är ödem och det beror på odlingsklimatet. När växten avdunstar vatten så snabbt att klyvöppningarna under bladet inte hinner släppa ut vattnet i den takt växten behöver släppa ut det så sprängs växtcellerna. Åtgärden är att jämna ut klimatet ex. skugga växterna mot stark sol under dagtid alt flytta dem till ställe som inte utsätts för gassande sol. De bladen som har ödem kommer inte bli bättre utan kommer att vissna bort såsmåningom när nya fina blad växer fram. Ödem påverkar dock inte plantan nämnvärt för framtiden."


11 juni 2012

Enskede växtkrönika del 22

Jag fick gå hem till slut. Jag är förmodligen fortfarande extremt ful men vem bryr sig, här är bara jag. Och Zlatan och ett helt gäng vars efternamn slutar på -enko. Idag efter jobbet gick jag in på Weibulls för att "titta lite". Mitt egentliga syfte var att fråga hur man beskär en tomatplanta, men väl därinne så vågade jag liksom inte? Ibland är jag helt idiotiskt blyg. Så jag tog på min mest nonchalanta min och plockade på mig två små chiliplantor. Som om mitt kökfönster inte redan innan var väldigt fullt av väldigt spretiga växter? Aja. Fatta coolt om det började växa chili i mitt kök, det är ju en krydda jag äter. Till skillnad från basilika (vet aldrig riktigt NÄR) eller oregano (bara till pizza va?). Både min tomat, basilika och oregano växer som riktiga jävlar hemma just nu. Jag vet inte hur man gör när man äter/plockar dem. Klipper man med sax? Ska man välja några särskilda blad? Nu pratar jag förstås inte om tomaten för den har inga tomater, är mer som en yvig buske. Hur som helst. På hemvägen berättade min vän och kollega, som jobbat i blomaffär och som jag därför söker extremt mycket blomrelaterad bekräftelse av, detta hemska:



Så nu har jag följaktligen börjat noja över det här med att äta sina egna kryddor. Är det farligt eller? Tex om man haft lite växtnäring i självaste jorden? Hoppas inte, för nu har jag ätit både basilika och oregano. Kände ingen smak av oreganon och knappt av basilikan heller, vilket leder mig till slutsatsen att 8 små blad var för lite.

Jag är fan en disgrace i köket.

Men jag är bra på annat. Faktiskt.

Tid, gåååå.

Oj vad länge sedan jag hade en sådan här extrem fuldag. Mitt hår är flottigt, min hy är flottig samt outbreaking, jag har nackspärr och röda ögon samt påsar under dessa, jag känner mig lite kallsvettig och allmänt superäcklig. Så kan det också vara ibland. Nackspärren är ändå värst för mig. Utseendet förmodligen för mina kollegor.

Kan inte klockan bli sex snart så jag får gå hem och gömma mig?

10 juni 2012

HURRA BUHU JAG VET INTE RIKTIGT

Jaha. Då har man tydligen ridit färdigt för den här terminen. Så JÄVLA tråkigt. Enda trösten är att tänka på hur rätt det är att hästarna åker på typ 10 veckor långt sommarlov. Kul för dem, liksom. För mig: ej så kul. Vad ska jag göra nu? Ligga hemma och GLO hela himla sommaren? Om man tittar på tex Bukefalos eller Blocket går det tio pers som söker medryttarhäst på en som söker medryttare så det ser ju inte så himla ljust ut för en stackare utan bil, kan man säga. Så this is good bye. Until augusti, slutet någon gång. Gud jag kommer hata det.

Red programridning idag igen, den här gången på Hortensia, fick 61,74% vilket är det bästa jag skrapat ihop hittills under mina, eh, tre försök. (Senast var i torsdags och landade på 60,64 har jag för mig). Hur som helst. Jag är nöjd. Och lite sentimental. Eftersom jag nu har tio långa hästfria veckor framför mig. Har tvättat alla ridkläder, tömt skåpet i stallet, fått tillbaka depositionen och ja. Buhu liksom.


What else is there to tell? I fredags drack vi drinkar hos finaste Sara och Johan, därefter trädgården, råkade dricka shots och såg därmed i kors. Note to self: tål ej sprit. Borde ej dricka sprit. När människor bjuder på sprit borde jag säga nej tack. Kvällen slutade vid två och man kan säga såhär: jag orkade inte prick klä av mig innan jag somnade. Inte heller ta bort sminket eller dricka vatten. Man får gissa själv hur lördagen spenderades. I sängen. Till klockan två. Ynkligt gnyendes.

Igår kväll tvingade vi oss upp för att laga mat ty våra vänner och grannar Anna och Anna och Essi kom på middag. Det åts, pratades och gullades med bebis och hund. Nu ska jag sätta mig på tunnelbanan in till "stan". Har inte lämnat Enskede på över ett dygn. Trivs så himla bra här, dårå. Men ikväll vankas det pastamiddag hos Frida och Frans och ett sånt erbjudande kan man ju bara inte motstå.

Med vänliga hälsningar, 


Oklart humör 1978

8 juni 2012

Du nalkas ljuva sommar osv osv osv

Först och främst: jag önskar jag hade en skolavslutning att gå till idag. Fan vad jag grinar på skolavslutningar. Är de fortfarande i kyrkan förresten? Sjunger barnen Den blomstertid fortfarande? Jag har ingen aning. FÖR JAG HAR INGEN SKOLAVSLUTNING ATT GÅ TILL :(((((

Igår var det iaf terminsavslutning för en av mina två ridgrupper och vi red ett program (LB:1) för två domare och tja, fikade och åt hamburgare och fick rosetter och så. Inget speciellt att nämna kring detta förutom att jag fick se det hela på film sedan och blev oerhört glad eftersom filmen inte framkallade ångest eller skämsel utan helt vanligt "det där var rätt bra" och "det där skulle jag gjort annorlunda" osv. Aja. Skitsamma. Skittrevlig kväll i alla fall. Promenerade hem i världens snyggaste skymning (har typ blivit trött på färgen grön för ALLA mina bilder är gröngröngröna i mobilen) och låg sedan vaken till typ två eftersom jag låg och tänkte på.... wait for it: RIDNING och HÄSTAR. Gud jag är så såld.

I alla fall. Tummen läker och idag är det sol och alla på tunnelbanan har träskor och mitt hår börjar bli så slitet att det är ett skämt och nästa lediga tid hos min frisör är den 17 augusti och jag har fortfarande inte löst ackrediteringen till Peace & Love men tänker att allt ordnar sig. Man kan ha tofs. Man kan låna pengar för att köpa en biljett. Nu ska jag jobba. Med vad, undrar ni? Skriva om en, nej två, handböcker, säger jag.

Såhär såg bygget av nya Söderarenan ut igår kväll. Inte helt olikt ett UFO.


7 juni 2012

Gammal + fri

På Sveriges nationaldag 2012 hände följande två viktiga saker. 

1. Jag smashade tummen i ett hinderstöd och kan inte minnas att jag blödit/blött så mycket någonsin. 
2. Jag upptäckte att jag bor jättenära detta underbara ställe som kallas Nackareservatet. 

En bra, en dålig. I omvänd ordning. 




3 juni 2012

Två superpeppade människor och två mindre peppade hästar under den kallaste junidagen på 84 (!) år


Blomfolk

Är blomfolk lite lika hästfolk, månne? Alltså ogenerösa besserwissrar utan känsla för hur man bygger upp en nybörjares självförtroende (i motsats till att bryta ned det)? (Obs att jag känner mycket fint och bra hästfolk men har varit i stall och tävlingssammanhang nog mycket för att veta att hästvärlden liksom bubblar över av den första sorten också).

Jag har hört både en och två berättelser om personer i blomsteraffärer som liksom totalt nedlåtande skrattar ut en mindre kunnig i stället för att hjälpa till. Exempel: en kompis hade planterat en blomma direkt i en kruka som inte hade hål i botten och blev då bryskt tillsagd att gå hem och göra om och göra rätt i stället för att stå i blomsteraffären och slösa tid. Medan blomman därhemma LED. Typ.

Idag hånade en kvinna i en blomsterhandel min tomatplanta som ju fått växa lite som den velat sedan jag fick den (som pytteliten stickling) av Anna Tascha när jag flyttade in för två månader sedan. Varför? Jo jag skulle tydligen ansat den så den fått växa mer underifrån. Den där spretiga grejen är det knappt värt du binder upp, tyckte kvinnan som för övrigt knappt ville sälja tre pinnar till mig. Så jag gick hem igen. Plockade en pinne från marken på vägen. Oklart vad jag ska göra med den men rätt osugen på att be om fler blområd blev jag iaf. Här är den förresten. Min alldeles för spretiga tomatplanta.

2 juni 2012

Just checking in

Förra året köpte jag, inför sommarens festivaler, mitt första regnställ ever. Eller sedan jag blev vuxen i alla fall. Idag kom det till användning, inklusive stövlar, då jag skulle traska ca 25 minuter till stallet i dagens väder. Insikt efter denna promenad: det är ganska mysigt att vara ute i pissväder om man har regnkläder på sig. Jag hoppade lite i en stor vattenpöl till och med. När ingen såg.

Mycket mer än så finns inte att säga om denna dag. Folk som sprang maraton är i mina ögon galna. GALNA. Nu steker min kille kött i köket, jag värmer mig i soffan, väntar på en person på eBay ska skicka mina 50 dollar i voucher på Apple Store och så fort denne gör det tänker jag köpa hela första säsongen av Nurse Jackie. Varför har jag aldrig kollat på det tidigare? Verkar urbra ju. Att döma av första och andra avsnittet.

Vad mer kan jag berätta. Jo igår hade skolan jag jobbar på avskedsfest för alla examensstudenter, och jag kände mig som en förälder på stan trots att åldersskillnaden mellan mig och de flesta studenter är ungefär fem år. Men fem viktiga år, kändes det som? Jag smög mest runt som en spion och väntade på det där som folk gör på examensfester. Tänkte ett tag att jag vägrade gå hem innan något av följande bevittnats:

* Otrohetshångel (eller åtminstone: hångel)
* Kräks
* Benbrott

Jag höll ut till halv tolv och insåg mig besegrad. De är för jävla skötsamma, de där. Alterantivt allt hände när jag inte såg (vilket känns mer troligt när jag tänker närmare på saken). Åkte hem, sov som en så kallad stock, vaknade elva, vädret var kissigt, det kändes okej.

Idag red jag privat, hopplektion på den hästen jag alltmer fallit för under det senaste halvåret. Det var himmelskt. Och kul. Och bra.

Slut på ganska innehållslös bloggpost.