29 juli 2012

Semestervecka 2, hejdå

Idag var det söndag och den inledde jag hos husläkaren eftersom jag inte hade urinvägsinfektion. Igen. Det blir lite för trista detaljer att gå in på men kort sammanfattat: detta är tredje gången på ett år jag trott att jag haft det men inte haft det. Måste kanske gå till urolog och utreda rören, så att säga. Hur som helst. På Gullmarsplan mötte Emelie, iklädd en fantastisk kjol, och Hanna, upp mig och vi åkte och badade i Hellasgården. Jag har länge tänkt testa den där himla gården och idag fick jag äntligen göra det. Vattnet var varmt, till och med Emelie doppade sig (nästan) och Hanna hade the time of her life vad det verkade. När Emelie postade en av bilderna nedan tänkte jag en stund att jag skulle skämmas för in artonårspresent till mig själv (tatuering med eeeeh ett tecken på) men sen ba nä. Det får vara nog av den himla varan (skam) i livet from now on. När vi badat färdigt åkte vi till Sickla för att jag ville ha en juice från Naked Juice Bar men ÅÅÅH de hade stängt för renovering. Ville dö. Gick till el-giganten. Ville dö ännu lite mer. Emelie och Hanna provade massagestolar. Ja, det var väl ungefär det som fanns att berätta om den här dagen. Helt okej söndag om jag får säga det själv. Imorgon sticker jag norrut. Hej då! 






And then came Saturday...

... och vi åkte till Gudö där hallonen blommar (eller vänta, man säger växer va?) för fullt. Min killes pappa (och mamma, men pappan är så att säga projektledare) har alltså helt SJUKT mycket hallon. Jag tror vi snackar... 80 meter hallonbuskar, fördelade över fyra dubbelsidiga, sjukt täta, rader med buskar på minst tio meter styck. Skitsamma, det är detaljer, men det är mycket. Hallon. Man äter hallon varje dag till frukost (och pannkakor) och lunch (till pannkakor) i det där hemmet. Min kille fick pannkakor och hallon till frukost under hela sin uppväxt. Inklusive tonår. Jag firade jul där en gång och vad åt man till frukost på självaste julafton? Pannkakor och hallon såklart. De räcker hela året. Så himla fina är de också (även om undertecknad är liiiite för spindelrädd för att stå alltför länge i landen). 




Ja. Så vi tog seden dit vi kom och åt pannkakor till lunch, förstås. Familjen har även ett eget sätt att äta pannkakor på, har jag noterat. Man får ingen kniv till sin pannkakstallrik där, nämligen. Man ska liksom snurra ihop den med gaffeln, och sedan äta rullen (med hallon i- OBS man måste ha plockat dem själv i landet innan) i cirka tre till fyra stora tuggor. Utan att spilla. Första gången bad jag om en kniv och fick lite av en utskrattning. Igår körde jag så som traditionen bjöd och det gick helt okej. Spillde lite. Hoppas ni noterar denna viktiga information, liksom nästa (som är vad jag gjorde på eftermiddagen). 

På eftermiddagen tvättade jag den bil vi fått låna över semestern. Det var SVINJOBBIGT och idag har jag träningsvärk i armarna, båda två men mest höger. 



Sibille igen

I fredags såg vi alltså Sibille Attar igen. Orkar inte berätta hur mycket jag älskar hennes nya låtar och hur perfekt himla fantastisk hon är på scen samt sjunger och melodierna och guuuud. Att jag inte grät den här gången också var enbart för att humöret var på topp och Frida frågade cirka varannan minut "när var det du grät", som att jag skulle veta prick i vilken låt det hände sist. Aja. Det var så sjukt bra och jag längtar IHJÄL mig efter skivan. Slut på fredagsrapport.




27 juli 2012

Semestervecka 2: tors, fre

Igår var det torsdag och då var jag hos mamma i Uppsala, därefter grillade jag med lillebror och svägerska. Idag var det fredag och då gick jag 1,5 mil med Pär i Tyresta Nationalpark. Evt hette den Tyringe? Hur som. Det gjorde jag. Och badade någonstans på vägen. Nu åker jag på middag i "stan" och ser sedan Sibille på Lydmars terrass. Detta är bara minnesanteckningar för mig själv, inget att lägga vikt vid. Hej!

25 juli 2012

Halvlek: In My Garden och Mariefred (och Gripsholm)

Idag nådde min semester halvtid och precis som i i vilken match som helst innebär det en... paus. Eh, är tydligen så dålig på sport att jag inte vet om det heter paus eller något annat, det där man tar mellan halvlek ett och halvlek två ni vet? Men en sådan tog vi oss. En paus. Denna paus innebar 45 minuters bilresa till Mariefred, där det UNDERBARA pensionatet In My Garden tog emot oss. In My Garden har fyra rum, alla lika himmelskt fina, och när vi kom fick vi välja mellan The Garden Cottage och The Suite. Pga att The Suite hade en stor balkong valde vi denna. Plus att det var himla spännande inrett, tycker jag. Efter att ha gått omkring där några varv insåg jag att jag inte har någon utsmyckning alls hemma hos mig. Inga detaljer. Det finns inget att liksom titta på, inte i hyllorna och inte på väggarna. Jag insåg också att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna bli en sådan som har det sådär, men det var hur som helst alldeles underbart. Familjen som driver pensionatet hade en söt collie som man hängde med i trädgården om man ville. Jag ville. 








Efter att vi checkat in var det dags för en slottsvandring på Gripsholms slott. Jag har under det senaste året gått på två, förutom Gripsholms även Rånäs Slotts vandring. Om jag måste rangordna (och det måste jag naturligtvis inte men gör ändå) så var Rånäs mycket bättre. Det slottet har en historia av privatägare, mentalsjukhus och bårhus i byggnaderna. Det slottet har även, enligt sägnen, spöken. På Gripsholm var det mest kungar och tavlor av olika slag. Någon kul anekdot här och där men liksom.. lite andefattigt. Det fanns till exempel ett lejon som man gärna hade hört historien kring, men aldrig fick. (Historien är att någon tagit ett lejon till Stockholm och det hade dött, kanske av vårt kalla klimat eller att den inte hade något att äta eller vad vet jag, och någon fick i uppdrag att stoppa upp lejonet. Enda problemet var att denne någon som skulle stoppa upp lejonet aldrig sett ett lejon i sitt liv och ja, då blev det lite... fult. Kan man tycka). 



Jaha. Därefter var det dags för en sväng i pyttelilla Mariefred, denna sväng tog exakt en kvart och då hade man liksom sett allt. Två glas vin och fyra MIG-spel senare (jag förlorade alla fyra, som alltid) var det middagsdags. Även detta utbud (av restauranger) var enormt skralt pga att Mariefred liksom är en mini-by, men det blev bakfickan på Gripsholms Värdshus. När vi ätit klart var klockan tio och det var totalt dött överallt, så vi gick hem. Läste lite, såg ett avsnitt Idiot Abroad på iPaden och somnade tidigt. I den enorma (och lite för mjuka) sängen. På bordet bredvid fanns bilder av hunden som hörde till gården. Älskade denna detalj. 





Ny dag, frukostdags. ALLTSÅ DENNA FRUKOST VAR SÅ FIN. Även i lilla matsalen var varenda detalj totalt genomtänkt. Pratade en del med mannen som har pensionatet tillsammans med sin fru. Det ska bli ett bröllop där på fredag. Det kommer folk hela somrarna och ofta på helgerna på vintrarna också. De flyttade dit för drygt tio år sedan, lämnade sin våning i stan och bara: här ska vi bo. Vi ska ha ett bed & breakfast. Och det har de alltså. Så himla, himla fint. 



Checkade ut vid elva. Fick vägbeskrivning till en insjö, dit vi åkte och badade. Säkert 19-20 grader i vattnet och helt ostört. Tog sedan resten av hemvägen i ett nafs. Nu är vi hemma igen. Andra halvlek kan börja (och det gör den imorgon, med besök hos mamma i Uppsala). End of paus-story. 


23 juli 2012

On a cloudy day - sing a song

Måndag. Regn och blåst och inga riktiga planer. Sånt som gör mig lite tokig av rastlöshet i semestertider. En dag hemma, på bakgården med bok till exempel, fungerar. Men nalkas en till likadan får jag panik. Tänker på livet (och kanske ännu mer: semestern) som rinner förbi och allt jag inte gör. Om jag hade varit tonåring idag hade jag eventuellt beskrivit mig själv med ord som damp (har förstått att man pratar så nuförtiden) men jag vet inte. Jag tror jag bara är rastlös. Och lider av helt vanlig fear of missin out. Hur som helst. Efter att ha bjudit Frida och Frans på lunch (tillhörande dem själva eftersom de förvararar all sin kyl- och frysmat i vårt kök då de befinner sig "mellan bostäder") och druckit cirka tio koppar kaffe och surfat över hela internet och tittat ut på blåsiga svajande träd och regndroppar på fönstret utanför tvingade till slut Wille ut mig på en promenad. Jag tänkte att vi kunde ju lika gärna köra bil någonstans, men nej. Vi skulle gå ut och gå. Och när vi hade gått klart skulle Wille vidare ut i Skärgården, så han var liksom redan från början lite skärgårdsklädd (dvs stövlar och ryggsäck och sovsäck osv, kanske inte exakt "skärgårdsklädd" när man tänker närmare på saken men ni fattar). And off we went. 

Promenaden innefattade klättrande upp på självaste Hammarbykullen/backen där jag många gånger tänkt att jag ska åka lite slalom på vintern men aldrig riktigt tagit tag i. Det var fint däruppe. Brant liksom. Vi hittade även en park med indiantema. Wille gav mig smeknamnet Sjungande Molnet, troligtvis för att jag sjöng Hey Jude hela himla tiden. Hatar när låtar man inte ens gillar fastnar på hjärnan. Till slut kom vi fram till Sickla Köpkvarter och då var promenaden slut och vi åt en bit och skildes åt. Åh hejdå himla semesterdag 2 på semestervecka 2. Har PANIK för allt går så fort nu. 

Här tog vi en paus. Pratade om näckrosor lite. Och det faktum att de är lite som sälar eller grodor, blir till under vatten men vill andas i luften så att säga. 

Nu är vi i mitten av Hammarbybacken. Stockholms svar på Hollywoodskylten deklarerar SKISTAR.COM bakom mitt huvud. 

Dit ner ska vi! Sickla heter det. 

Åh, äntligen lite hästar. Här illusterar jag lite klassiska voltigetricks jag kunde när jag var liten. Numera vet jag inte om balansen skulle klara det. Gissar på nej. 

Vila lite efter en tung första tredjedel av promenaden.

Leka lite efter en tung första tredjedel av promenaden. 

Såhär mörkt var det inte. Vet inte vad Wille använde för Instagrameffekt här men det blev ju ganska fint och lite dramatiskt sådär. 

Lyssna, speja, trippa fram på tårna. (fraaam pååå tåååårna)

Slut! Nu är jag hemma igen och ska tydligen äta "ribs" till middag. Varför vi inte kan kalla det för helt vanliga revbensspjäll fattar jag inte riktigt, men det heter tydligen ribs i det här hemmet från och med nu.

(all my friends are) Alcoholics

Kommer ni ihåg när jag såg Sibille Attar i våras någon gång och berättade att jag började gråta för att det liksom var så BRA och det är så SÄLLAN jag känner så för musik på scen nu för tiden och speciellt sådan musik jag inte kan utantill sedan innan? Nåväl. Skivan är ju inte ute ännu, men en av låtarna finns på Spotify och ja. Ni vill nog lyssna tror jag. Älska Sibille Attar.


22 juli 2012

Lördag på Adelsö

Igår tog jag och Wille bilen och körde ut till Adelsö, där hästarna från ridskolan går på sommarbete och som av en händelse, där en av mina äldsta vänner (och en gång cirka före kristi födelse även min pojkvän) har sitt sommarställe. Det var underbart. När vi närmade oss hagen började jag klappa i händer och pipa som en upphetsad flickunge. Gud vad jag saknat dem, de små (stora) liven. Efter klappa mule och gosa med hästarna fikade vi på vännens och hans fästmös terrass, rakt ut mot vattnet. Det var soligt och vi pratade om spöken och mörkrädsla. Bland annat. Sedan åkte vi hem. Slut på dagutflykt och nu, faktiskt, också slut på semestervecka nummer 1. Hejdå. 







20 juli 2012

Åter från tre dagar på sjön











Varsågod. Ett gäng bilder som får duga i brist på beskrivande ord kring mina senaste tre dagar. Utan betänketid bestämde vi oss i början av veckan för att hoppa på vår väns trimaran (visste ej vad det var innan pga oerhört mkt landkrabba, men det är alltså en sådan båt som bilderna illustrerar) och segla några dagar. Det var kul, spännande och härligt. Och inte alls speciellt lätt. Många olika rep att hålla ordning på, minst sagt. Vi smorde in oss som idioter (faktor: 50, ändå: bränd) eftersom solen tydligen alltid skiner till sjöss. Man lär sig nya saker varje dag. Nu är jag hur som helst hemma igen. Det gungar fortfarande. Sjöben, kallas det. Tydligen. Oh well. Mer text en annan dag.