31 december 2013

Mitt år i 40 inte jättebra bilder

1. Åker till Zanzibar i början av året, svettas som grisar, tittar på apor, badar och solar och tar min sista festcigarett på nyårsafton. Underbar resa, uppgraderade på hemvägen till business class, fånigt starkt minne tydligen eftersom det måste nämnas här. Oh well. Afrika var härligt. Kom hem i mitten av januari någon gång om jag minns rätt. 


2. Kommer hem och hinner knappt hälsa på den här innan det är dags för att packa om väskan. 

3. Åker till Berlin med jobbet! Eller delar av jobbet. Antingen tog jag inga bilder, eller så sparade jag inga, för detta var ungefär den enda jag hittade. En helg i Berlin var det i alla fall. 

4. Kommer hem och en stor ångest måste bearbetas: kastreringen av Kattis. Min kille får själv ta henne till kliniken för jag orkar inte pga blödig. Därefter tvingas hon gå i tröja som täcker såret och gör henne totalt personlighetsförändrad (deprimerad, typ) i tio dagar. Ångest, ångest, ångest. Men sedan blev det gjort och nu slipper hon den hemska driften som var så oerhört jobbig både för henne och oss när det var löpningsdags. 

5. Vilar upp oss på ett slott en natt. Snälla broris är kattvakt, som vanligt. Hotellet heter Görväln och vi äter och går på en is och promenerar och har det ganska bra. Gissar på att detta är i mars någon gång.

6. Åker till Göteborg, hänger med finaste Mattias och Anna och dagen efter vår egen ankomst tittar Sara och Johan in som gubben i lådan. Dvs planerat av mig, men ändå. Vi går på Yakida och dricker en jäkla massa vin och promenerar i snålblåsten. Bra helg! 

7. I april köper vi vår första bil! Här kör jag hem den från Bromma, där den bodde innan, och är superdupernervös men ändå väldigt glad. Idag har vi haft Lilla Blå i åtta månader och den har passerat sin första besiktning och aldrig stannat eller varit till besvär. Joy. 

8. I april fyller Emelie år och vi ger henne Blodomloppet, som vi tillsammans med Lina och Frida sedan springer i slutet av maj. Alla var råduktiga och det var mkt härligt, alltsammans. Min tid var typ 34 minuter på fem kilometer och det kanske ni inte tycker var så duktigt men då vill jag bara säga att jag aldrig ens sprungit fem kilometer förut, och att jag är oerhört stolt och nöjd. Detta var för övrigt också sista gången jag sprang, men strunt i det nu. Såhär glad blev Empa för sin present. 

9. I april, tror jag det var, åker även mamsen in på sjukhus för att hon bränt sig på en kokande vattenkanna. Hon måste transplantera hud och ligga inne en vecka, och jag och broren tog bilen till Uppsala Akademiska över en dag. Här är vi i hissen på väg upp till henne. Allt gick bra med den historien sedan, så det finns ingen anledning att gräva djupare i de gamla såren. Pun intended. 

10. I maj gifte jag mig med David! Nej det gjorde jag inte men det såg ju onekligen ut så. Här under körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Slår vad om att jag i närheten av fototillfället yppade något i stil med "tänk ändå att förra årets körsbärsblom såg jag på plats i Tokyo" eller något annat dylikt skrytsamt. Oh well. Fin lunch, minns jag detta som. 

11. I början av maj blev det också klart att jag skulle bli medryttare på härliga hopphästen Flash. Underbart roligt att få trappa upp ridningen och inte enbart hänga på ridskolan. Dock lite knasigt vid mitt första tillfälle ensam i stallet, eftersom jag inte fattade åt vilket håll den jäkla sadeljorden skulle sitta. Fattar ej heller om det stavas sadeljord eller sadelgjord men det vet bergis ni. Hur som helst. Fick skicka bilder till ägaren som hjälpte mig allra vänligast. Därefter gick det mesta som en dans förutom att hon stegrade sig igenom en hel uteritt för att se om hon kunde få av mig mitt i skogen. Det var verkligheten som hälsade på, det. 

12. Här har jag blivit gravid men det vet jag inte ännu. Således dricker jag glatt och bekymmersfritt rosébubbel på Gärdet, där det hölls hästkapplöpningar och cirka tiotusen stockholmare samlades för att picknicka och titta på hästar samt en hattparad som Tony Irving skulle vara domare i. Jag har på min solhatt och den fick jag inte precis skitmånga priser för, men det var en oerhört trevlig dag. Typ trettio grader. Nationaldagen är det också. Avslutades med grillning på vår bakgård i Enskede. Snipan ser ovanligt osnipig ut. 

13. Rider på i godan ro. Flashan är gullig och jag är glad, som jag minns det. Tar lektionen varannan måndag för att få lite bukt med hennes ena sida samt min egen obalans. Finns inte så mycket mer att säga om detta. 

14. Här är det den elfte juni och jag får alltså det här beskedet på en sticka, vilket förvånar mig mycket eftersom jag en vecka tidigare utfört samma procedur och inte fått den där extra randen som betyder gravid. Det var en ganska jobbig dag faktiskt, omtumlande och överväldigande och ja, den skyfflar jag gärna bort lite längre bak i minnets vrår. Men här står det i alla fall klart att jag är på smällen och att jag tänker behålla barnet om barnet vill behållas i mig vet jag redan på en gång. 

15. Midsommar! På vår bakgård i Enskede med bror, svägerska, Sara och Johan. Och kubb. Jag tror vi spelade typ 6 eller 8 gånger. Jag var, min vana trogen, ganska duktig i början men så fort tävlingsmomentet gjorde sig påmint blev jag sämre och sämre och till slut backade jag ur rummet (gräsmattan) pga det var "inget roligt längre". Plus att jag tror att jag mådde lite illa här, det var ju den tiden så att säga. 

16. Semester! Inleder denna med att stuka foten, typ andra dagen, och behöva åka till akuten för det går verkligen inte över och vi vill titta på om skruvarna sedan frakturen 2008 har blivit ruckade i stukningen. De har de inte, lyckligtvis, men gud vilken tråkig början på sommaren. 

17. Början av juli: går på kryckor ett tag. Ganska glad ser det ut som? Rastlös som ett as, bergis. 

18. Slutet på juli och dags för Sverigesemester, en ny grej för mig. Vi åker till Österlen, bor på ett helt underbart pensionat, promenerar (för min fot är back in biz) och tittar på höjder, får och vatten. Badar ej pga vattnet är SVINKALLT därnere. Vi snackar kanske 16 grader.  Här hänger jag med ett får på Ale Stenar, eventuellt. Vackra, vackra Österlen.

19. Okej jag erkänner, denna bild finns enbart för att en viss sångare i ett visst skåneband jag AVGUDAR står bakom och leker med sin son. Jag gick förbi en gång för mycket, det erkänner jag också. Började sjunga på "nu eller aldrig" och andra härliga dängor. Min kille tyckte jag var oerhört pinsam och bisarr och själv blev jag också en smula förvånad över denna starstruckma, men men. Så var det. 

20. Efter Österlen --> Helsingborg! Och häng med denna härliga familj. På bilden i Helsingör. På kvällen här såg vi Känn ingen sorg och gick på uteservering och jag var uppe till två på natten och tyckte att det var värsta bedriften, minns jag. Nykter, preggers and all. 

21. Kom hem, packade om, tog med oss Kattis och for till huset vi hyrt på Färingsö. Ännu mer Sverigesemester skulle det bli. 

22. Något av det härligaste med dessa tio dagar var att bevittna the joy som den här katten fick ut av att först försiktigt, sedan allt vildare, ge sig hän i klättringens ädla konst. Så happy cat alltså. 

23. Vi fick också EXTREMT mycket besök. Snittade nog på två eller tre gäster om dagen, under veckans alla tio dagar. Hur orkar ni, sade folk i efterhand, själva tror jag mest vi tyckte det var ganska mysigt? Kanske lite väl mycket den där dagen då alla svärföräldrar kom ut samtidigt. I övrigt mycket mysigt. Spelade spel, badade, läste, såg på Borgen, åt godis. Snipp snapp snut så hade tio dagar gått och jag skulle åka hem pga hade läkartid. 

24. Gjorde KUB-test på bebis. Gick bra. Fick även en ultraljudsbild jag tyckte var gullig pga munnen såg så glad ut! Tittade på den ca 2000 gånger de första dagarna, sedan fanns inte mycket mer att uttyda och den åkte in i en dagbok. 

25. Ridskoleterminen satte igång igen. Red och förälskade mig i King, en stor svart sak. Underbar häst. Tendenser att bocka i galoppfattningarna, dock, gjorde att jag i samband med långsamt växande mage (tror jag var i v 16-18 här någonting) fick lite kalla fötter och bad om lugnare hästar efter den här första igångsättningsveckan. Kände mig som en tönt men fick förståelse från ridvänner och lärare. 

26. September och jag köper mina första, och enda, gravidbrallor. Minns att jag tyckte jag hade värdlens mage här. Det hade jag inte, ser jag nu. 320 kr på HM får en väl ändå säga var ett jäkla klipp? 

27.  Börjar så smått runda av ridningen på Flashan också. Bestämmer att jag kör på till oktober, då är jag lite drygt halvvägs. Det har börjat kännas obehagligt att sitta ned i traven och konditionen är märkbart påverkad. Orkar inte riktigt vinna över henne då hon bråkar med mig. Lusten falnar sakta men säkert. Dock fortfarande oerhört mysig grej. Kommer sakna det direkt när jag slutar. 

28. Åker till Amsterdam med jobbet! Delar rum och helg med den här härliga människan. Passar också på att fylla år, 35, den 27 september. Glad stämning. 

29. Tog med oss de här två på en båttur genom Amsterdam sista dagen. 

30. Vi var också med på båten. Jag är SÅ KISSNÖDIG på denna bild. 

31. Nu är det oktober och jag rider mitt sista pass, fyra månader innan beräknad förlossning. Känns lagom. Sorgligt dock att smörja och packa ihop ridkläderna, gud vad ridningen ändå är och blivit mycket av min vuxna identitet. Oh well. A woman's gotta do what a woman's gotta do som dom säger. 

32. Fast nä, kunde inte hålla mig? Åkte dit ändå och promenerade med hästen, Frida och Wille en vacker höstdag.  Och tvättade lite. Och såg en orm.
 33. Jahopp, november kommer och jag börjar äntligen få lite mer mage. Denna jäkla mage har verkligen dröjt in i det sista med att ge sig tillkänna under graviditeten. Barnmorskan säger att det är för att jag har lång överkropp.

34. Slutet på november: min kille och svärfar drar på sig arbetarkläderna och byter till vinterdäck på Lilla Blå. Så tacksam för detta gäng och denna bil alltså. Hjärt. 

35. Sakta men säkert står det allt tydligare: det bor nån därinne. 

36. Början av december och en efterlängtad middag i Linas nya lägenhet med Erika och Emelie och Frida går av stapeln. Jag har börjat använda de amningströjor jag fått låna av Digge, som synes. De är liksom de enda som numera täcker hela min långa överkropp ned till byxlinning?

37. Lördagen innan jul och mamma kommer till Enskede och lagar tillsammans med min bror ej jäkla massa matlådor åt mig att stoppa i frysen inför kommande första period med bebisen då jag, enligt mångas utsago, inte kommer "ha tid att laga mat". Vi chillade väldigt mycket detta dygn, som synes. Så fortsatte även min jul, mer eller mindre. 

38. Mamma passade även på att mysa till det i barnvagnen som vi köpt från Kronan. Kattis provade, vill vara med på allt, beter sig faktiskt ganska svartsjukt och klängigt. Undrar om hon fattar? 

39. Mellandagar, fikar med vänner, rör mig knappt alls, myser och myser och äter och vilar. Sover allt sämre. Snart börjar 2014 och jag välkomnar det pga börjar bli trött på att vara så tung och icke-aktiv, så att säga. Även om denna dag på Louie Louie var nästintill magiskt härlig. 
40. Jo men som sagt. Svartsjuk, eventuellt? 

Ja, och med dessa bilder får jag nog avsluta den här sammanfattningen pga jag måste kliva upp ur sängen, ta en dusch och inse att om bara några timmar kommer Sara och Johan hit för att fira nyår, mitt första nyktra sedan Sundsvall brann om vi ska vara helt ärliga. Jag skulle vilja sammanfatta 2013 som ett ganska lugnt år, även om det innehållit en del känslomässiga förändringar och smärre stormar. Jag har varit väldigt stilla i båten, stilla i livet också för den delen, ser nu fram emot ett lite mer händelserikt 2014. Hoppas det blir kul. 

Gott nytt år alla fina därute!

Snipp snapp snut

Mellandagarna flyter ihop och jag vet inte exakt vad jag har gjort. Fikat med vänner, hos vänner, hos mig. Sovit middag både en och två gånger. Hälsat på släkt och svärsläkt. Sett Gloria och Hundraåringen på bio (den första +++++ och den andre +++). Sett massor av avsnitt av One Born Every Minute (misstänker att det inte är 100% bra för mig, kan inte sluta). Ätit middagar hos vänner, med vänner, hos mig. Haft en långfika på Louie Louie. Blivit avporträtterad av genibarnet Hanna.

Imorgon är den här. Årets sista dag. 2013, du var allt en rätt så speciell tid i mitt liv. Landade från Zanzibar med den tydliga känslan av att nej, nu vill jag ha barn banne mig. Tre månader senare: på smällen. Det har såklart speglat mitt år på många sätt. Jag har till exempel varit väldigt, väldigt nykter. Ridit oerhört lite för att vara jag (buu). Imorgon ska jag försöka göra en liten sammanfattning av det hela. Är, sedan gammalt, inte jättebra på nyårslöften (vare sig att "hålla" dem eller "lova" dem) så det skippar jag nog. Men en sammanfattning och framåtblick kan aldrig skada, tänker jag.

Nu smäller det här utanför och under mitt täcke ligger en katt och värmer tassarna mot mitt lår. God natt värld!

29 december 2013

Hakuna Matata

En vän jag träffade igår åker till Kenya idag. Insåg då att det ju var prick ett år sedan vi landade på Zanzibar och en fick anledning att lära sig den här glada melodin. SÅ HÄRLIG ju.


28 december 2013

Oerhört rimligt ändå

Ligger på sängen och surar för den mest obetydliga grejen universum någonsin presenterat: min kille gör pyttipanna på "fel" sätt. Märk väl att han handlat (potatis, prinskorv, köttbullar?) och gör det mesta av lagningen, medan jag legat på soffan och tagit igen mig efter slitig dag med bio och fika på stan (stackars mig va), ändå surade jag alltså nyss för att han 1. Steker de olika sakerna i olika pannor så att fettet från tex korven inte blandas med o-fettet från potatisen, som därmed fastnar i "sin panna" samt 2. Har way too much smör i potatispannan. Herregud, en får skämmas. Nu ska jag gå ut och smöra loss (ej bokstavligen). Förlåt, världen. Är hemsk. 

26 december 2013

Bonjour tristesse

Mycket kan en ju säga om julledigheten (eller, förresten, kan en det?) men snabbt går inte tiden direkt. Tycker jag. Sitter nu hemma vid frukostbordet med följande dilemma: 
 
Har inga planer förrän framåt tre-fyra idag.
Mitt lediga tidsspann känns för kort för att göra planer. 
Vill ej gå på stan pga människor och mellandagsrea, huuu. 
Vill ej gå på bio pga ska göra det några andra gånger den närmaste veckan 

----> sitter som ett ufo och stirrar ut i lgh och undrar, återigen, hur det var man roade sig själv nu igen. 

Aja. Ett kärt besvär skulle man kunna säga. Kanske ska en gå ut med återvinningen eller nåt. 

24 december 2013

God jul! Och lite om förlossningar!

Nu är det jul! Här i vårt hus! Julen är kommen hopptralalala! Jag är tydligen vaken fortfarande, halv ett på natten, som ett annat ivrigt barn? Eventuellt har det mer att göra med att min kille alltså är borta och att jag känner mig lite som en tonåring vars förälder är bortrest. Snart tar jag väl en smygcigg i fönstret också. Obs det kommer jag ej göra. Är mycket nöjd också för att 1. katten har somnat och 2. jag åt så jefla goda äggmackor för en stund sedan.

Idag var jag och hälsade på min kompis Anna som fått en liten bebis, för tre veckor sedan. Han var MINIMAL, kan jag berätta för er. Nyfödda är tydligen det? Vid två tillfällen försökte jag, stelt och nervöst och med värsta svettningarna, hålla i det lilla underverket och vid samma två tillfällen började det lilla underverket först rynka på ögonbrynen, sedan gapa, sedan skrika. Så fort han kom till någon av sina två mammor tystnade han. Oh well. Jag tänker att när det är dags för mig så får jag öva ifred och kanske blir jag till slut bra på det där läskiga hållandet av spädbarn jag också.

På förekommen anledning har jag tänkt en del på förlossningar på sistone. Och på hur alla är olika, uppenbarligen, när det kommer till informationsinhämtning och sådär. Jag tillhör, ej förvånande för cirka någon som pratat med mig en minut eller mer, kategorin som vill veta. Allt. Gärna se det också. Inklusive förlossningar. Jag har gått i världens grymmaste, bästa, aurorasamtal inför förlossningen och det har i princip fått mig att gå från "nej jag vill inte jag tänker nog inte" till "det här ska bli spännande". Jag har också tittat på filmer och serier med förlossningar från både Sverige, England och USA. Jag liksom vill se det blodiga, skrikiga, läskiga också. Jag håller lite andan ibland när jag tittar på det och tänker hjälp, vad har jag gett mig in i, men jag ser det och sedan blir jag tårögd och rörd när allt är över och ut kommer en liten bebis som verkar må bra och överleva. Jag gick - såklart - på den långa varianten av förlossningskurs som erbjöds på Danderyd. Sju timmar. Tog anteckningar hela tiden, ställde skitmånga frågor. Skrev rent mina anteckningar i word, jo det är sant.

Alla hanterar ju oro på lite olika sätt. Jag gör lite såhär. Och följdaktligen ligger jag vid halv ett på julafton och betar av några avsnitt av One Born Every Minute (samt kan inte förstå min lycka - det finns typ 40 avsnitt att titta på?). I det första avsnittet föddes - med akut snitt - en liten bebis som hade tarmarna på utsidan av kroppen. Tänk att sådant, och en hel massa annat, sker dagligen och att läkarna kan fixa till det allra mesta. Det är så stort, bra och betryggande.

Nä men om en skulle låta julen starta med lite sömn också kanske? Eller ett avsnitt till? 

23 december 2013

Och när vi ändå snackar julklappar

Alla säger ju det här, men jag har aldrig riktigt tänkt på det förrän det drabbade mig själv i samband med att jag blev på smällen, men alla har ju goda råd, tips och ännu mer råd att komma med i relation till graviditet, amning och barn. Alla! Känns det som alltså. Och dessa goda, välmenande råd kommer som ett jäkla ösregn och liknar ingenting du någonsin varit med om tidigare. Ibland vill du inte höra råden, men du får göra det ändå. Ibland är de precis vad du är ute efter (oftast när du frågat om dem själv, men det är en annan femma) och du suger åt dig som en svamp. Jag har ett komplicerat förhållande till alla råd, framförallt när det kommer till förlossning, graviditet och amning. Å ena sidan nyfiken/tacksam. Å andra sidan motvalls och vill ej behöva tolka in/förhålla mig till vad andra anser är "bäst". Förmodligen kommer detta utvecklas även till uppfostran. Men vi låter det bli ett annat inlägg. Det jag ville säga var egentligen att ett av råden som förekommit nästan allra mest frekvent sedan i början är följande: gör matlådor månaden innan bebisen kommer, för du kommer inte ha tid eller ork eller lust att laga mat i ditt "nya liv". Inte i början i alla fall.

Och nu låg ju julen så pass lämpligt till, tidmässigt, att det handlar om en dryg månad innan bebis tittar ut. Plus att jag avskyr att laga mat. Plus att min mamma älskar detsamma. Lösningen var given: detta var den perfekta julklappen från henne till mig. Hon kommer till Enskede, vi åker och handlar tillsammans, sedan lagar hon mat under en hel dag och jag är behjälplig såklart, som sällskap och den som hackar löken/river osten, osv, men hon är liksom the boss. Så smart idé ju.

Detta skedde i lördags. Vi började mitt på dagen och avslutade matlagningen med en pulled pork-gryta vid halv elva på kvällen. Saker som tillagades var paj (grönkål), lasagne (vegetarisk, spenat), grytor och hmm ja sedan fick det nog inte plats med mer i frysen. I mitten av detta åt vi även middag tillsammans, min bror var förresten med, och sedan sov mamma kvar. En jäkla mysig julklapp faktiskt.


Två julklappar jag fått

En är från jobbet och en är från min kille. Gissa vilken som kommer från vem? Oavsett: är peppad på båda!


Dan före dan: uppesittarkväll i Enskede

Deltagare: 35-årig människa och 1,5-årig katt.

Väder: blåsigt, rätt varmt, höststämning. 

Aktiviteter på schemat: titta på tv, leka med olika små saker som kan kastas till rastlös katt, äta apelsiner, vara iklädd mjukiskläder, läsa bok.

Resultat kl 22.00: katten kräktes upp middagen på duschgolvet, blev rädd för sin egen spya och rusade ut ur rummet med uppspärrade/förnärmade ögon. Människan städade duschrumsgolv,  åt därefter tre apelsiner i rad och tvingade i sig ytterligare en järntablett. Katten lade sig och sov 1,5 timme. Människan försökte titta på Pluras och Måns uppesittarkväll, gick mycket dåligt pga blev irriterad. Mansfeststämningen och ryggdunksatmosfären var kvävande (och jo, det fanns några kvinnor där men de kändes mest som alibin för att killgänget skulle kunna festa fritt och okritiserat). Katten vaknade, traskade runt i lägenheten och ylade missnöjt, letade efter den andre människan som brukar bo i lgh men som nu är hos sina föräldrar och firar jul några dagar. YYYYYYYL, säger katten. I en dryg timme, utan avbrott. Människan försöker leka med katten, som inte tycker människans lekar är roliga pga människan är tjock och kan inte springa/hoppa upp och ned som den andre människan som brukar bo där.

Sammanfattningsvis: inte mycket julstämning på Nynäsvägen i Enskede om en säger. Plus fascinerande hur dålig jag är på att liksom göra ingenting? Trots att jag är alleles för lat/trött för att göra någonting. Till exempel orkade jag inte åka 15 min för att hälsa på min kille hos hans föräldrar. Orkade inte heller åka in 4 stationer och 10 minuter för att delta vid Digges eller Emelies uppesittarkvällar. Är lite fast i limboland mellan ork och rastlöshet och lathet och vilja osv. Aja. Imorgon är det julafton, då kommer mamma, vi åker och plockar upp mormor på hemmet, åker till moster, firar jul med hela kusingänget över en lunch/em. På kvällen åker vi tillbaka hit, till Enskede, och äter skinka och dricker julmust. Så passerar en jul snart från mitt liv och aldrig kommer den åter. Och inte för att låta gnällig eller ynklig eller så, det är absolut inte så jag känner, men liksom: det känns som det kvittar?

Kanske får jag tillbaka julstämning framöver när jag har eget barn? Man får se. På tal om hela den här grejen och lite till vill jag varmt rekommendera Linas senaste krönika i Fokus. Den handlar om julklappar, konsumtion, stress, samvetskval och är briljant och här läser du den. God jul så länge då!

19 december 2013

Fixerat huvud: check

Jag är så himla kittlig och därför har det visat sig vara en omöjlighet för min barnmorska att känna efter om bebisen har lagt huvudet nedåt, vilket är en grej man tydligen vill veta såhär i 34:e veckan. Hon , barnmorskan alltså, tar sina händer vid mina ljumskveck (MITT KITTLIGASTE STÄLLE EVER HALLÅ) och liksom trycker rakt in med händerna och ber mig slappna av. Själv skrattar jag hysteriskt och spänner alla magmuskler jag har, på ren reflex, det går inte att göra på något annat sätt hur mycket jag än skulle vilja. Därmed tyckte barnmorskan idag att det var dags att ta ett snabbt ultraljud för att se om han fixerat sig ännu, det kom sparkar lite här och lite där och det var svårt att helt få grepp om hur han låg. Så det gjorde vi. Och precis som jag trodde - han är rätt långt därnere med huvudet. Alltså man känner ju det, tror jag? För det känns som en boll är på väg ned mellan benen? Inte alls så himla skönt faktiskt. Nåväl. Nu jobbar jag en sista arbetsdag och sedan är det äntligen, äntligen ledigt. En hel vecka, nej lite till, tio elva dagar sådär? Hurra. Här är en bild på mig och min dammiga spegel som verkligen, verkligen borde göras ren snart. Men har ca 165 bilder med denna dammiga fond, så funderar på att fortsätta. I give you: en mage i profil. Samt en kattunnel med afrikanskt tyg som spännande add-on. Ett par gravidmjukisbrallor. En tv som speglas i fönstret. En vardag, helt enkelt. HEJ.

17 december 2013

Sjukdag 3 - det går framåt!

Idag är jag feberfri så jag unnar mig att jobba. Från soffan. Har aldrig varit såhär förkyld och nu överdriver jag inte ens. Men feber borta = jag uttråkad = jag jobbar. Idag kom även en leverans från Ikea, vi hade beställt en hylla ("hyllis", älskar namnet orimligt mycket) och lite bebislakan och sånt och blev en smula förvånade då vi öppnade den gigantiska kartongen och fann... en vit lampa. Oh well så kan det gå, Ikeas kundtjänst var supertrevliga och jag orkade inte ens kräva att (min sambo skulle) slippa gå tillbaka till Ica och lämna in den felaktiga leveransen. Så trevliga var de.

Nu är klockan en minut i fem och jag har dunkande huvudvärk och en hickande bebis i nedre magen. Undrar vad jag ska äta till middag. Undrar när jag ska orka mig utanför dörren första gången den här veckan. Det lär ej bli idag om vi säger så.

15 december 2013

Saturday Fun trots allt

Hehe okej jag har tydligen rätt dåligt minne, tittade ner i bloggen och såg att förra inlägget var från i torsdags och då mådde jag ju dåligt och tänkte att jag hoppades det inte var någon sjuka på gång. Plus bjussade på ÄNNU en ohärlig bild i liggande/vallikt läge. Ska genast gaska upp mig och rädda självbild.

Igår till exempel. Tog jag med mig Sara och åkte till Nacka Forum där tanken var att jag inte skulle komma hem utan att vara färdig med ALLA julklappar. Det gick tyvärr svindåligt, det enda jag kom hem med var en olja till mig själv och en beställning från mamma att handla en grej åt henne till min bror. Men gud vad vi försökte! Vi gick bannemig igenom mer än hälften av gallerians affärer och då snackar vi säkert hundra. Jag drack två powerjuices (ingefära, ingefära, ingefära) samt en grekisk yoghurt med mandlar för att hålla energinivån uppe. Det enda jag hittade var cirka fyra tröjor till mig själv. Som jag såklart inte fick köpa pga 1. kan inte konsumera åt själv av ekonomiska skäl, 2. vill inte konsumera åt själv av miljömässiga skäl, samt 3. kan inte konsumera åt själv pga har PSYKOS och vill bara äga saker som är i tältformat (lex OnePiece) och liksom gärna mjukisdressrelaterat. Hoppas vid gud att denna fas kommer gå över om sisådär *kollar appen* 53 dagar. Stod tex igår och provade en gigantisk kofta som hängde ned till vaderna ungefär, och det är ju verkligen inget fel med sådana koftor men det var något med kragen, också kragen såg ut som någon måttat efter ett A3 ark vilket gjorde att den låg där och slängde på ryggen som en mantel. Jag ba: den här var väl fin? Sara: *tittade bort*. Okej, got the message. Såhär i efterhand kan jag se att den skulle passat mycket bättre på min mamma än mig själv.

Jaha så efter 3,5 timmars slitande i galleriamiljö åkte vi hem och Aksel lagade jättegod middag åt mig, Sara och Johan. Därefter tittade vi på Så mycket bättre. Därefter spelade vi ett spel. Jag vann! Allt var svinmysigt. Katten, alltså vår katt, är så himla kär i Saras fötter förresten, är inte det konstigt? Hon beter sig som att strumporna är fyllda med kattmynta varje gång de ses, liksom rullar sig och nosar och slickar och åmar sig mot dem. Undrar vad det är. Efter att de gått hem igår så fortsatte hon (katten) att smyga runt platsen där Sara suttit och nosa på mattan. Märklig grej. Här slåss Sara och Johan och Kattis tittar på.


Åh nej, nu blir det gnälligt här

Minns inte om jag redan berättat detta men i fredags var det så att säga lite av en pärs för alla som bor utmed, eller är beroende av, gröna linjen för att ta sig till eller från jobbet/luciatåget/dagis/vart man nu skulle. Vilket betydde, för mig, att en promenad till jobbet på 1 timme och 20 minuter blev lösningen för att ta mig in. I stunden kändes det spexigt och lite roligt  att gå med hundratals, kanske tusentals, andra över tex Gullmarsbron, men framåt eftermiddagen då felet fortfarande inte var lagat (det hade brunnit i en kabel och samtliga trafikanter uppmanades ta ersättningsbussar, eller alternativa resvägar) fortfarande kvarstod: mindre kul. Jag var så himla trött. Och att ta sig hemåt tog totalt 2 timmar och då ingick tex 25 minuters väntan tillsammans med flera hundra andra på en busshållplats där en enda buss skulle försöka fylla sig med så många av oss som möjligt, varpå de andra skulle få vänta ytterligare 25 minuter, alltså det funkade SÅ dåligt. Även en taxiresa en bit av vägen ingick. Hur som helst. Kom hem och var så slut/utmattad att jag inte kunde resa mig från soffan på resten av kvällen.

Och igår kom en förkylning från helvetet på besök. Ni vet när man först känner bihålorna tryckas igen, en huvudvärk som liknar baksmälla, mer och mer behov av att gå och snyta sig och så till slut den där härliga sömnlösheten som kommer med att inte kunna andas genom näsan. Där befinner jag mig nu. Huvudvärk, trött så att jag tittar i kors, men kan inte sova. Söndagens alla planer ställs härmed in. Jag måste kolla upp om någon nässpray är okej som höggravid. Hmm, hoppas?


12 december 2013

Lilla blå - succé

Ligger i soffan och orkar inte röra en muskel. Kanske blev jag just höggravid här hemma på torsdagskvällen? Eller så är det någon sjuka på gång *hoppas inte* vilket vore dumt med tanke på att jag är vaccinerad mot influensa och då återstår väl typ bara den där jag vägrar få som börjar med "vinter". Aja. Den som lever får se. Det var inte det jag skulle säga ens.

Jag skulle säga att bilen gick igenom besiktningen, hurraaaa. Snälla killen tyckte Lilla Blå var riktigt fin och välskött och klagade inte ens på tröga kopplingen som dumma verkstaden sade i somras (och jag inte höll med om). Däremot slocknade en framlampa MEDAN han besiktigade, hur oturligt? Orkar inte. Så det slutade med en anmärkning - alltså den - men det är sånt som händer. Vi är fria i ett år till. Hurra igen! 


Jahopp. Vad mer kan jag säga om denna dag? Var på Aurorasamtal på SÖS på lunchen och det var fantastiskt. Vi har gjort en helt himla utmärkt förlossningsplan och jag är nästintill peppad (samt ännu en gång - SÅ tacksam för hur svensk vård och stat och lagstiftning ändå behandlar föräldrar, iaf i frågor som "arbetsrätt" och "förlossning" och "mödravård" osv). Ska passa på att skänka lite extra till musikhjälpen ikväll förresten. Safe pregnancies to the world. 

Jag borde äta något tror jag. Men orkar verkligen verkligen inte gå upp ut soffan. Katten lade sig nyligen med kroppen (sin) mot mina (numera ganska omfångsrika) lår och ehe "bakdel" (läs: röv) och där ligger hon och trycker och ger extra värme och jag får absolut ingen motivation att kliva upp. Till middag idag: vörtbröd och avocado och groddar. Gott ändå. Hoppas jag inte har magsjuka. 


Imorgon är det lucia. Grattis på dagen, eller vad man säger. Hej. 

Heja lilla blå nurrå

Håll tummarna för min lilla blå idag. Livets första besiktning, gaaaaah (för mig, ej bilen) jag är så nervös. I morse (bra tidsmarginal) tittade vi till den, att samtliga ljus verkade fungera (och det gjorde de). I eftermiddag ska jag ge den en tvätt. Dammsuga inuti hinner jag inte, de får stå ut med lite stallkänsla och hö och så. En varningstriangel finns redo i baksätet. Jag har lärt mig att anmärkningar som måste åtgärdas kallas "tvåor" och att det finns vissa verkstäder som har auktoritet att "släcka tvåor" vilket betyder att en inte behöver åka tillbaka för återkontroll. Åh, vuxenlivet. 

11 december 2013

These are the days

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag kommer verkligen, verkligen, VERKLIGEN att sakna att gå till "min" barnmorska varannan onsdag morgon innan jobbet och bli klappad och klämd på. Naturligtvis hade situationen varit en annan om inte dessa onsdagsmorgnar innebär så himla mycket pepp och beröm, men nu är det lite så. Och det är så härligt. Känner mig som stolt himla skolunge som slänger fram kisstickan, långfingret och överarmen och SKINER av stolthet när jag får veta att värdena är normala, typ. Vi mäter alltså blodsocker (4.2 idag), blodtryck (130/70 idag), järn/hb-värde (116 idag) samt bebisens hjärtljud (130 bpm idag) och måtten på min mage (30 cm idag - följer en rak linje precis ovanför kurvan). Går därifrån som någon typ av superhjälte varje gång. Fick även veta, vilket känns betryggande, att om barnmorskan är det allra minsta osäker på huruvida bebis lagt sig "rätt" vid vecka 36 (dvs om tre veckor ca, eller hmm det blir precis efter nyår i så fall) kommer hon kolla med ultraljud så att vi inte har med en liten dold sätesbjudning att göra. Känns mycket bra.

Det är lite illavarslande hur mycket jag gillar mina besök. Ser framför mig ett tidsklipp och så swish, jag är 65 och ensamstående och ungen har flyttat ut och själv sitter jag i väntrummet på cirka Carema Gulllmarsplan varje morgon till dropintiden, kan alla sjuksystrars namn och alla i receptionen suckar när jag kommer. Kanske har jag termos med mig också. Oh well, det blir som det blir.

10 december 2013

Snel meniska

Idag skriver Hanna om att vara snäll mot sig själv. Eller, för att vara exakt, hon skriver om Isabelle McAllister och Charlotte Perelli och om att vara snäll mot sig själv och så delar hon lite tankar kring föräldraledighet. Och det är ju ett ämne som kommit en smula på tapeten, om en säger. På sistone.

För egen del vill jag bara säga att jag tycker det är helt fantastiskt hur vi har det i Sverige. Att jag, som förälder, har rätt att jobba i princip hur lite jag vill/passar min familj (från 25% och uppåt tror jag, men det kan också vara 12.5%, allt förutsatt att jag tar föräldradagar den övriga tiden) under barnets 18 första månader är för mig helt mindblowing. Tänk att bo i ett land som liksom byggt lagar (!) för att föräldrar ska ha det så flexibelt som möjligt. Det är så fint. Och när jag insåg det kände jag värsta skammen gentemot mitt jobb eftersom jag genast insåg att just en sådan lösning var vad som skulle passa min familj bäst. Att först vara hemma på heltid, sedan på halvtid.

Eftersom min kille aldrig riktigt kan ta 100% föräldraledighet iom att han är är egen företagare, eller konsult som har kunder som inte riktigt går att "pausa" (eller de kan ju pausa, men de kommer då att behöva ersätta honom och det vore oerhört dumt) så är lösningen som passar bäst för just min familj ("min familj" - hallå hur sjukt!) att jag går tillbaka och jobbar halvtid från den 1 september 2014. Det blir ju ganska prick 7 månader efter att bebis föds, om bebis föds i tid vill säga. Från och med september delar vi på veckorna rakt av helt enkelt. Till exempel genom en lösning där jag jobbar förmiddagar och han eftermiddagar. En sak som känns härlig är att min kille ju jobbar ganska mycket hemifrån i veckorna. Under de första 6 månaderna kommer vi, med andra ord, ofta vara två som är hemma även om jag är den som tar ut mestadels av föräldrapenningen. Jag tror det blir bra. Eller, hur fan ska man veta? Så overkliga grejer att planera för, något en har noll aning om hur det är eller känns i verkligheten. Men vi gör så gott vi kan och det är arbetsplanen just nu.

På tal om att vara snäll mot sig själv, tänkte jag.  

9 december 2013

Top Man hallå

Okej men kan vi PRATA lite om hur härliga Erik Rappiga tröjor som Top Shop har just nu? Jag är kär. Vill så gärna köpa en till min kille men han skulle tyvärr spärra upp ögonen i förskräckelse, be om kvittot och lämna tillbaka dem på en gång. Själv är jag för... Äsch, vet inte, typ osugen på annat material än stickat eller min onepiece, hehe. Men tips iaf, kolla. Den tröjan som jag har på mig köpte jag också där, på top man, för den var på halva priset och kändes så himla jaaaaaaag.