26 juni 2013

Flen? Ska man?

Men det är ju helt jävla SJUKT att ett sånt här ställe har utropspris 5.3 miljoner. JAG ORKAR INTE.

24 juni 2013

Men jag har börjat fundera (det här känns nästan alldeles för bra)

Igår fyllde hon ett år. Jag tror det är detsamma som vuxen om man räknar i kattålder, men vad vet jag. Jag var aldrig en kattmänniska, är liksom inte riktigt fortfarande. Tycker det är tråkigt att man inte kan ta med henne ut på promenader i skogen. Tycker hon missförstår när jag kastar leksaker åt henne, jag vill att hon ska hämta dem och lägga vid mina fötter och inte att hon ska springa efter dem, bita på dem en gång, släppa dem och komma springande mot mig och ropa missnöjt för att leken pausat. Överlag har jag lite svårt att förstå henne då och då, min katt. Men hon är så gullig. Så jävla, jävla gullig att klockorna nästan stannar. Så egensinnig och rolig och har på riktigt så mjuk päls att jag aldrig i hela mitt liv känt något lenare. Hon sover mellan mina vader på nätterna och varje gång jag går upp och kissar mitt i natten följer hon efter. Sätter sig utanför toalettdörren och gäspar och blinkar och tittar i kors för att hon är så trött. Men hon följer med. Sedan när jag går och lägger mig springer hon snabbt och paxar sin plats, i mitten av min halva av sängen. Vid sju väcker hon mig. Det är bara mellan sju och åtta som hon är en gosig varelse egentligen. Då räcker det med att jag klappar henne lite försiktigt så slänger hon sig på mage och spinner högljutt. Resten av dagen vill hon antingen sova eller bli underhållen. Var man än befinner sig i lägenheten kan man lita på att hon är i samma rum. Det är som att hon tror att det är livets spelregler: följ med människan. Vart hon än går. Matbordet: sätt dig i köksfönstret. Vardagsrummet: sätt dig på bordet framför. Duschen: lägg dig precis utanför duschdraperiet och vänta. Dammsuger hon: följ efter på behörigt avstånd. Slappna aldrig av, då kan människan försvinna. Håll dig nära, jämt. De varma dagarna hänger vi på en filt på vår gräsmatta. Mot gäster, alla utom min bror och svägerska, är hon avmätt men artig. När vi är själva hemma är det ett jävla liv. Hon pratar och ylar och uttrycker sitt missnöje med mer än blickar om vi negligerat henne för länge. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka så himla mycket om en katt. En katt! So very o-jag. Men nu blev det i alla fall så. Kanske för att hon är så söt när hon sover.




17 juni 2013

12 juni 2013

"Nya hästen"

Det känns på något sätt lite creepy att skriva om den "nya hästen" som några av er bett mig göra - lite som att jag är en Handen som gungar vaggan-person. Jag menar, den är ju inte min. Den är någon annans att skriva om. Jag är blott en simpel medryttare som tränar dressyr för instruktör en gång varannan vecka och däremellan rider egna pass i ridhus, på utebana eller rider ut de övriga dagarna. Ägaren däremot, har all anledning att skryta om denna häst ty hon tävlar och placerar sig i hoppning upp till 1.30 och det mina vänner, är inte jättelågt om en säger. Kort om hästen är i alla fall att hon är ett sto, hon är nio år, hon är rolig och fin och duktig och ganska viljestark, jag har varit med om mina första stegringar på cirka tusen år och därigenom införskaffat en säkerhetsväst (se bild), jag tuffar ut med min lilla bil ungefär två gånger i veckan, stallet är en del av en alldeles fantastisk och stor anläggning, ägaren är både supervettig och trevlig och ja, allt är faktiskt ganska så härligt på den fronten. Förutom trafiken på Huddingevägen efter jobbet. Hallå, det är ju helt SINNESSJUKA köer? Ikväll ska jag prova om Nynäsvägen blir bättre. Over and out.



6 juni 2013

När jag ändå har er på tråden

Lite kort om kultur dårå:

1. Game of Thrones. Red Wedding. Hallå! Förtroendet brutet för evigt, tänker vägra bry mig om någon i den serien. Nuff said.

2. Läser nu: Den store Gatzby. På mobil! Går skitbra (formatmässigt) men har lite svårt att komma in i själva boken. Ska det vara så? Ska jag fortsätta?

3. Lyssnar på: Värvet och Radiopsykologen, om vartannat. Peter Wahlbeck imorse. Alltså den mannen. Det bjussades inte på många sylar till väderleken om en säger.

4. Behöver: serietips. Igen. Längtar ihjäl mig efter Downton Abbey annars.

Bryter tystnad pga hormonell

Hej jag är här men med lite (mycket) mindre skriv-feeling än vanligt bara. Ni som har mig i feeden: HEJ! Ni andra: har lämnat mig och det är rätt åt mig. Tänkte bara berätta en grej jag kom att tänka på nu när jag ska somna inför en DAG PÅ GALOPPBANAN IMORGON (ursäkta versaler men är så oerhört peppad - Gärdet i Stockholm har alltså förvandlats till en galoppbana och jag tänkte ha klänning och hatt på mig och låtsas att jag kommer från en annan tid och bor på Östermalm) och det är följande: min senaste PMS har tagit mig till helt nya höjder av speciellt mood! Jag har nämligen börjat spegelgråta! Tre gånger den senaste veckan har jag alltså börjat gråta för att andra börjat gråta, obs på jobbet! Så himla, himla olikt mig. Situation 1: person som var på gränsen till utbränd grät ut under ett möte pga press och otillräcklighet och jag skulle klappa henne lite på armen (som man gör) och när jag tittade på hennes ögon som var så ledsna började mina också rinna helt okontrollerat så att jag nästan snodde uppmärksamhet ifrån henne! Orimligt! Situation 2: person på jobbet som jag vet haft en dröm angående att komma in på en utbildning som jag hoppats mycket på, å hens vägnar, att hen skulle komma in på fick sitt antagningsbesked. Kramade hen och hen började gråta mot min axel, alltså av lättnad och glädje, och vad händer om inte jag också börjar tjuta rakt ut? Joråsåatteh. Det var helt normalt. Situation 3, min personliga favorit: idag tackade vi av en person på mitt jobb som jag haft extremt lite att göra med under årens gång. Personen skulle gå mot nya "äventyr" som man säger, och det var en frukost för att liksom säga tack för de här åren. Blommor överlämnas. Ingen gråter. UTOM JAG! Som blir rörd och får lov att bli skickad en servett för att torka alla rörda tårar som faller. Åh herregud. Inte ens personen som skulle sluta grät, nämnde jag det?

Ibland måste man ju älska sig själv på hormonkickarna. Ge sig själv en klapp på axeln och tänka: såhär hade du kunnat ha det varje dag i månaden, varje månad om året. Nu är det mer lite som ett äventyr.

Jaha och om ni vill ha en kort uppdatering på övrigt så sprang jag 5 km totalt otränad igår och klarade HELA STRÄCKAN (den var till och med 5,3!) pga det var "lopp" och jag kunde inte ge mig. Åh stoltheten alltså. Har ju aldrig sprungit fem kilometer i hela mitt liv. Har så ont i höfterna idag, haltar och vaggar.

Jag har ju köpt en liten bil och med denna lilla bil öppnades möjligheten för mig att bli medryttare på en häst i skogen och det är jag nu. En eller två gånger i veckan. Underbart (och liiiite läskigt pga det är liksom inte samma sak i verkligheten, att åka ut till ett främmande stall med främmande människor och en främmande häst med jättemycket egen vilja) är det. Här är en bild från i lördags på väg till stallet då jag och Wille prankade en som hade tvillingbil på tom parkering. Till sommaren har vi hyrt ett hus på Färingsö i tio dagar. I september, när jag ska fylla 35, åker vi till Amsterdam under helgen. Jag har lämnat hudvårdsmärket Dermalogica och bytt till fantastiska, makalösa, mirakelgörande MD. Enskede är så vansinnigt vackert just nu att jag aldrig vill lämna förorten. Ja, men det var väl ungefär det. Som ni märker händer det inte SKITMYCKET. Katten mår bra!

Hej så länge!