27 augusti 2013

This just in: träningsvärk!

Jag är en i grunden mycket lat människa. Det vet alla som känner mig väl, för att inte tala om lever med mig. Jag är lat och bekväm och vill gärna ha beröm om jag lyft exempelvis ett finger hemma, gått och handlat, lagat mat etc. Jag tycker mycket om att göra friskusgrejer, tänk "gå ut och gå" och "vara i stallet", vilket kan verka som att jag är allmänt hurtig och o-lat. Men nej. Lat är mitt andra namn.

Det är väl eventuellt därför jag liksom passat på att ta det rätt lugnt med ridningen sedan jag blev med barn. Alltså, jag har ridit. Men i stället för ett svettigt pass på 60 minuter varav i alla fall 45 varit mer eller mindre intensiv träning, har jag unnat mig rätt långa skrittpauser. Rätt mycket promenad, rätt lite träning. Tycker till exempel jag har kunnat unna mig att rida lätt i stället för nedsutten trav eftersom det "skakar så obehagligt i magen" (läs: alltid är lättare att rida lätt än att sitta ned och nu har jag legitim anledning).

Hur som helst. Igår var mitt första pass för instruktör sedan i slutet av juni och det var ett ringrostigt ekipage vill jag lova. Min tränare ba: okej men du säger till själv när du behöver vila. Jag ba: okej *sade aldrig till* och 35 minuter senare  var det en dyngsur tjej på en häst som såg ut som frågetecken pga fått jobba hårt för första gången på två månader under nämnda tjej som klev ut från ridhuset. Tränaren ba: jo men det gick ju bra det där fast du har allt tagit det rätt lugnt i sommar va?

Det var skönt, i alla fall. Det var det jag skulle komma fram till. OERHÖRT skönt. Efteråt. Det är synd att jag är så lat att jag behöver en personlig tränare för att arbeta ordentligt.

Men men. En har väl andra kvaliteter som människa tänker jag.


26 augusti 2013

Let's röj

Det började som en dammsugning och skurning och slutade som ett upp- och nervändande av hela lägenheten i syfte att 1. få loss förvaring och 2. få ordning på alla prylar som befinner sig exakt överallt utom i förvaringsutrymmena (av den enkla anledningen att de knappt existerar) samt 3. rensa i förrådet och göra oss av med det vi inte längre vill ha. Så det blev ett tvådagarsprojekt, hittills. Still going on. Det blev en tur till IKEA en sen lördagseftermiddag (aldrig igen). En tur till en blocketförsäljare i Farsta Strand. Återstår turer till återvinning med elskrot, till klädinsamling, till diverse ställen där någon vill ta emot överblivna möbler som helt enkelt inte ryms i förrådet längre.

Jag måste komma ihåg att om jag någon gång igen köper en lägenhet eller flyttar så MÅSTE det vara en lägenhet med förvaringsmöjligheter OCH stort förråd i källare/på vind. Inget annat. Hiss vore ju trevligt också, heh.

Ps. Vi köpte en ny matta pga den förra gröna hade gjort sitt i vardagsrummet och bor nu i extrarummet/tredje rummet/kontorsrummet/barnrummet/you name it-rummet. Den nya var beige och nästan likadan som den gröna. Men katten vägrar gå på den. Om man släpper ned henne på den hoppar hon därifrån som att det vore brännässlor. Hoppas det går över. Ds.

Ps2. Still in the middle of things här nedan. Ds2. 

23 augusti 2013

A morning in the life of E

07.00: En väckarklocka ringer. Man vaknar från klassisk position: under täcke, mellan människovader. Man har grus i ögonvrån.



07.10: Stirra intensivt på duschdraperiet och vänta på fri passage till favoritdelen av hela lägenheten: duschavloppet.


 07.20: Äta paprikaplanta för att få uppmärksamhet och provocera.



07.22: Konstatera att projekt provokation: lyckat. Riktig frukost ställdes fram. Äta den.



07.30: Efter att ha gått och skrikit missnöjt efter frukosten, inse var skon klämmer. Gå på toa.



07.35: Leka intensivt. Jaga saker. Hoppa över saker.


07.45: Stirra ut på gården en stund. 



07.50: Äta en andra frukost. Torrfoder denna gång.


07.55: Slockna vid dag-viloplatsen: handduk på badrumsgolv, stirrande på duschavloppet.

20 augusti 2013

Ny lärdom!

Igår berättade Emelie en sak för mig jag inte tänkt på men som jag från och med nu alltid kommer tänka på. När en säger till tex en kompis som har barn att barnet kanske liknar pappan mycker mer än mamman så blir mamman i fråga alltid sur innerst inne*. Pga alla VILL att ungen ska vara lik sig själv och ju mer en säger "nä jag ser BARA pappan just nu, så himla likt minspel osv osv  bla bla bla" så är man egentligen bara en douche. Bra att veta! Klart det är så. Borde fattat det själv, tycker ju jag är en himla perceptiv människa överlag.

*OBS goes both ways såklart, alltså inte bara mamman som blir sur etc. 

Eoner av tid till 6 februari

Men gud vad liten du är, när min kompis/dotter/syrra/kollega var i XX vecka var hon JÄTTESTOR, är du säker på att det finns något där, hehehehehehe? 

Välkommen till vanlig kommentar sensommaren 2013 som får min hjärna att först göra segertecken i fickan och tänka WIN, för att en stund senare börja fundera över denna graviditets ospeciella känsla (jämfört med en helt vanlig ogravid period i helt vanligt liv), för att ännu en stund senare börja klämma på magen och ba hmm, really, och slutligen, efter några dagar till en vecka resulterar i ett mail till min gulliga-gulliga-gulliga-gulliga BM på Mama Mia Södermalm där jag frågar typ MÄÄÄH NÄR FÅR JAG MAGERÅ, finns det ens något däääär, varpå hon svarar tålmodigt att jag kanske får vänta till vecka 20 och att alla växer i olika takt och magmuskler fungerar som korsett och allt är bra och normalt osv. Och så går några dagar igen och veckorna tickar på och ja, känslan är ju oerhört ogravid får man väl säga.

Symptom: andfåddhet, täta toalettbesök, tre kilo plus på vågen (men de sitter runt höft och rumpa samt liten fettkula på mage). Längtar till senare. Tror ändå det här behöver snart börja kännas verkligt ty vi har lite bearbetande/planering/fix att ta tag i.

Mvh,
Glad chey på 34 jordsnurr i gravvecka 16 som surfar flygbiljetter till New York i sen oktober samt julresa till Teneriffa över jul och nyår i stället för att fundera på att flytta till hus med hiss eller skaffa barnvagn eller tänka på namn. Men alltså DET FINNS TID, visst? 

17 augusti 2013

Följer kroppen med spänning

Kroppen, ändå. Så himla spännande. Följde fortsättningen på min stukning med stor spänning igår kväll, eftersom den skedde på den normala foten (dvs den som inte varit bruten på tre ställen och har skruvar och plattor i sig) var det spännande att kunna jämföra och se hur en "vanlig" stukning känns för folk. FAN vad ont det gjorde kring den yttre knölen! När jag låg ned i sängen och foten var i samma höjd som resten av kroppen gick det an, men varje gång jag stod upp eller haltade eller ibland satt, så började den dunka i helt hemska smärtor. Somnade efter 3 avsnitt av Orange is the New Black, vaknade kissnödig (jo men precis, en går ju upp och kissar två gånger per natt pga gravid nu för tiden), gick upp och då var det värst hittills. Alltså SÅ ont. Notering: ca 10-12 timmar efter stukning når den sitt kulmen i smärta. Fyra, fem timmar senare då det var dags igen började smärtan bli uthärdlig igen. Och nu känner jag att imorgon är den säkert mycket mindre än idag.

Nu ska jag ta med två vänner ut i bilen och... åka någonstans. Kanske fika. Äta något. Ett slott? Hoppas.

16 augusti 2013

And then wot

Dagens bästa nyhet: min medryttarhäst (och dess ägare) kom tvåa i en 1,30-klass med över åttio startande idag. SÅ HIMLA DUKTIGA.

Dagens sämsta: jag trillade i trappan från jobbet och stukade en fot. Dock ej brutna foten och det känns som att jag kommer komma över detta. Lite trist med nya lindor och hoppa på kryckor osv igen. Lite för ofta på sistone om en säger. Min kille mötte mig vid tunnelbanan med kryckorna. Tur jag inte hunnit lämna tillbaka dem sedan sist. Tror att jag eventuellt får lov att behålla dem ett tag.

Nu är det helg. Vad gör man då? Äter tacos?

15 augusti 2013

Saker får inte inte funka, det orkar jag tyvärr inte

Sorg och elände. Jämmer. Vår kökskran har börjat läcka. Det droppar från det här stället och när kranen spolar rinner det liksom ut en pöl över hela diskbänken. Jag vill ringa en VVS-person i panik och bara: laga det, kosta vad det kosta vill, gör det nu bara! Men en viss person jag delar hushåll med hävdar att det är en packning och att denna kan man byta ut själv. Är oerhört ointresserad av det här med att byta ut packning själv. Är oerhört intresserad av att någon annan ordnar det här åt mig och det ska ske nu. Jävla kran.

Edit: okej nu funkar allt igen. Det var tydligen bara att SKRUVA på själva kulan som sitter i mitten där? Skönt att vi inte hann ringa någon eheh.

Sällar mig till ledet

Jag längtar efter vin. Vitt vin. Bubbligt vin. Rosévin med is i karaff. Allt utom det röda, jag har alltid varit dålig på det röda. Försöker räkna ut när jag senast drack ett glas, och rör mig tillbaka till början av juni någon gång. Nationaldagen, när vi tittade på galoppen på Gärdet och jag hade klänning och hatt och det var så fruktansvärt varmt? Några dagar senare, då vi tittade på teater i Margaretaparken och sjöng med till Yllet och andra sjuttiotalsdängor? Oklart. Då någon gång var det i alla fall. Precis innan sommaren slog till. Det har hänt mycket sedan dess.


Jag har till exempel tagit ett positivt graviditetstest och insett att jag är på smällen och av allt att döma ska vi bli föräldrar i början av februari nästa år. Ska en tro bilden på skärmen hos Mama Mia Södermalm för några veckor sedan är det en liten apunge jag ska föda, vilket skulle passa mig ypperligt förstås, men det kan tänkas vara en människa också. Snart i alla fall. En med glad mun för övrigt.

Jag har till exempel lärt mig mer om det här med sånt man inte bör äta och inte dricka när man är, precis, med barn. Och om något som heter KUB och mäter sannolikheten för kromosomavvikelser hos foster. Jag har lärt mig att när man räknar veckor är det inte förrän i vecka 3 man ens blir med barn, så himla märkligt. Har läst på lite om föräldraförsäkring och blivit förvånad över hur lite det blir kvar, trots Sveriges generösa system.

Det och lite annat har jag satt mig in i den här sommaren, men i övrigt tror jag att det mesta är precis och exakt som förut. Minus vinet, då.

Jag tänker inte på det dygnet runt. Jag vill inte prata om det hela tiden (och absolut inte med alla). Jag vill fortsätta rida så länge det bara går. Jag är inte trött. Jag mår inte illa. Jag har inte ont. Jag har ingen mage ännu i 16:e veckan, och har väl gått upp sisådär 2 kilo hittills. Jag oroar mig inte speciellt mycket. Jag tycker fortfarande att andras barn kan vara jobbiga och/eller tråkiga. Jag känner inget större behov av att läsa trådar på nätet om det ena eller det andra. Eller bloggar. Jag har inte införskaffat några böcker om förlossning eller amning. Jag känner mig förhållandevis lugn och tänker att var sak har sin tid. Säkert för att det är så overkligt ännu. Säkert därför.

Men också: det här är mina sista månader med hästarna på ett tag. Det här är mina sista månader ensam med min kille på ett jäkla bra tag. Om vi reser någonstans i höst blir det den sista vuxenresan på länge - utan tankar och hänsyn till barnvänliga hotell och resmål. Det är sista tiden på länge, länge som jag är bara jag. Jag vill liksom stanna här lite, inte hasta fram till nästa stadie, det kommer ju så snart ändå och tids nog vet vi alla att jag kommer vara ett nervöst vrak som googlar åkommor och gråter tårar över typ... ett rossligt andetag. Sån är jag. 

Ja men det var väl ungefär det jag tänkte berätta, såhär i all enkelhet. Att jag är på smällen alltså. Och glad över detta men ovillig att reduceras till en gravid person, inte bara och inte redan, i andras ögon. Tänkte därmed inte göra gravidblogg av detta men ett eller annat inlägg om typ... vagnar? Foglossning? Eeeh vad det nu kan tänkas bli, kommer det säkert att bli då och då. Hoppas ni ursäktar. 

13 augusti 2013

Fniss

Bild tagen på Konsum i Midsommarkransen just now.


Slutet gott, osv.

Angående servicen förresten, det gick ju så himla bra alltihop. Lånebilen var förvisso stor, men härlig, och servicen kostade på kronan exakt det den snälle mannen i telefonen hade sagt att det skulle kosta (förmodligen för mkt pga var märkesverkstad men jaja) och de ringde aldrig och sade att de hade hittat några gigantiska fel som skulle kosta miljarder att lösa. Hurra! Enda grejen som fick mig att höja på ögonbrynen var:

... hade liksom inte räknat med att få anmärkningar vid en service, trodde det mer hörde till besiktningen? Hur som helst. När jag frågade lite kring dessa saker och vad jag kunde göra åt det sade gubbarna (jo men de VAR gubbar) att det inte var någon fara och att de alltid satte någon anmärkning eller fem på en gammal bil. Den är ju ändå tretton bast, lilla blå. Själv tycker jag mig aldrig någonsin hört ett oljud i växellådan och misstänker starkt att han som testade inte tryckte ned kopplingen ordentligt (kanske för den var trög hehe). Oh well. Nog om bilen.

Nu ska jag göra en omelett till Elias som kommer på middag snart. Hoppas han, liksom jag, inser att omelett är middag och inte bara frukost. Ska ha potatistärningar i för bukfyllans skull.

12 augusti 2013

Tur man är så lugn va

Om jag mår illa för att jag råkade vakna klockan halv tre och därefter inte kunde somna om? Det stämmer. Om det berodde på lätt nervositet över att åka till Kungens Kurva klockan halv sju på morgonen för att lämna in sin alldeles egna bil på dess alldeles första service (i ens ägo alltså, service har den fått förr)? Jupp. Så himla ocool person. Oroade mig för:

- att inte hitta till Kungens Kurva (har kört dit ca 100 gånger varav senast i förrgår)
- att gubbarna skulle skratta åt hur skitig min bil är pga bor under ett träd där fåglar bajsar HELA TIDEN
- att gubbarna skulle hitta okända fel som skulle göra att service inte kostar 3000 som var planen (och redan där gjorde ont i kassan) utan kanske 10.000 eller mer
- att ersättningsbilen jag skulle få låna skulle vara jättestor och svår att köra
- att jag inte skulle hitta tillbaka från Kungens Kurva till Enskede

Rimliga orsaker att vara vaken en hel natt för, visst?

Nu är jag så trött att jag mår illa, är yr, ska snart åka och hämta tillbaka bilen som tydligen är färdig redan och sedan åka till stallet och rida. I åska och ösregn. LIVET LEKER hörni. 

8 augusti 2013

Tips till platthåriga

Har jag redan tipsat om detta? Skitsamma i så fall, det tål att upprepas. Detta shampo som jag köpte på NOIR STHLM första gången för typ ett halvår sedan, är egentligen framtaget för tunt hår men fungerar precis lika bra för sådana som jag, dvs människor med många hårstrån som liksom inte har så jävla mycket äventyrslusta, om man säger så. Rakhåriga, platthåriga, tråkhåriga, prova Nioxin. Och våga inte ens tro att detta är "sponsrat" för det är det inte. Jag har bara tänkt på att jag måste komma ihåg att tipsa om det. Eftersom håret faktiskt LEVER lite mer nuförtiden.

Så, här får du. Nioxin hårserie. Inte ens dyr. Schampo, balsam, en hårbottensgrej jag inte använder, i paket för typ 250 kr. Köpes förmodligen lite här och där på nätet eller på Noir, dårå. PUSS.