13 juni 2015

Dag i bilder

Jahapp, dagen inleddes alltså med en snabb kopp kaffe (eller snabb flaska välling beroende på vem i mitt hushåll du råkar vara) och så up, up and away. Vi hade en färja att passa. Ivan fick springa av sig lite i Bofills båge och där luktade det hultsfredscamping dag 4 kan jag tala om. Ugh. 


Efter en frukost på McDonalds Slussen (living the dream) åkte vi, och hundra andra som skulle gifta sig eller vara gäster när andra gifte sig på Skansen, båt till Djurgården. Köade från halv tio till tio och kom sedan in. Det var hett, jag var svettig, Ivan var gnällig. Men på miniskansen blev det lite roligare en stund. Sedan väntade vi bland alla andra bröllopspar i cirka två timmar och så till slut var det min systers tur. Det var fint men gick fort, poff så var det över och de var gifta. 



Därefter var det dags för picknick men även Ivans sömn, vilket krockade lite eftersom Ivan nu för tiden mest sover i lugna miljöer och i rullande vagn. Men vi turades om, jag brände axlarna, Ivan sov bara en dryg timme till min frustration, men så blev det och det var just inget att göra åt. 

Sedan full svettig buss till östra station och så svettig bana till Täby kyrkby och barnen fick klä av sig och hänga vid en vattenspridare. Mycket populärt. 


Vi hann umgås lite men framåt sex var Ivan trött och gnällig och jag åkte hem lagom till att middagen dukades upp och de ansta skulle sätta sig till bords på den soliga altanen. Hemresan tog en timme och en kvart och när vi kom hem skyndade jag att lägga Ivan som då var så trött att han knappt fungerade alls. 

Och, inte för att verka gnällig, men jag är så LESS just nu på att aldrig kunna vara med på något efter klockan sju. Att alltid missa allt som händer sen, alla kvällsaktiviteter. Jag vet inte om jag är helt anal kring ivans sömn men hans nattskräck som uppstår när vi kör för hårt på dagen, och hur många timmar av en natt den tar över i ren och skär ångest, den liksom bara pågår och pågår och det är högintensivt och tröstlöst och så sjukt tungt. Och hur jag knappt orkar deala med det när det händer och så kommer en morgondag och jag har morgonpass och lunchpass och eftermiddagspass och kvällspass och nattpass igen. Jag har typ inte marginalerna för det? 

Samtidigt som jag är så urbota trött och uttråkad på det här jäkla askungelivet också. Att alltid gå hem sju. Alltid sitta här lagom till åttaprogrammen börjar på tv och försöka att inte tänka på det där som jag INTE är med på. Till exempel min systers bröllopsmiddag. *sorglig fiolmusik nu* 

Jaja. Vad är väl en bal på slottet osv. 


2 kommentarer:

CECILIA sa...

Hej! Ville bara säga att jag verkligen fattar känslan av att vara låst vid rutiner och läggning vid 19 etc, ibland blir det bara för mycket. Och såklart fattar jag att det kanske mest är pga du är ensamstående, men vi är två föräldrar med två barn, och jag känner ändå så ofta. MEN, det är tack vare våra strikta rutiner som båda våra barn (5år och 16 månader) alltid sovit så bra på nätterna och varit så o-gnälliga. Så jag tröstar mig själv med att dagarna blir så mycket mer uthärdliga när man har dessa rutiner och barnen är glada och pigga. Och jag tycker att du får se till att bjuda hem folk till DIG, sitta på balkongen och mysa i kvällssolen när Ivan sover. Det är det bästa jag vet när barnfria kompisar är bjussiga och kommer hit på kvällarna så att vi slipper rucka på barnens rutiner.

Erika sa...

Det är såklart jättetråkigt men jag tycker inte du är anal. Jag är likadan - fast att jag har vad som klassas som lätt barn. Stöka runt med Alvas sovtider, nej! Mattider? Sovstunder på dagen? Nej! Ibland måste Jag men så blir det ej toppen då heller. Men visst, jag vet, vi är ju två. Men eftersom jag inte får lyfta/kan vara själv m A nån lång stund har Jens det typ som du. Kanske han som borde skrivit detta. Jag är såklart friare.