13 juli 2015

Anteckning Ivan, 17 månader

Okej det här får bli en riktigt kort uppdatering. Imorgon bitti sticker vi till Lisa och Rubens land, och ikväll smyger jag runt och packar samtidtigt som jag oroar mig för lite utslag / bleka prickar som finns lite här och där på Ivan idag. Tänk om det är vattkoppor? Eller bara värmeutslag? Vi får se vad det blir. Men i alla fall. 17 månader.

Sömn

Förra månaden tyckte jag att det verkade gå åt rätt håll och banne mig om det inte - verkligen - har blivit bättre. SÅ mycket bättre. Att vakna upp på morgnarna och att faktiskt ha hunnit sova längre än en timme här, en timme där, gör sådan himla stor skillnad. Mer än jag någonsin kunnat tro. Men åter till Ivan:

Hemma funkar rutinerna fint tycker jag. En typisk dag lägger sig Ivan runt åtta och behöver en halvtimme på sig att varva ned. Vissa (fantastiska) dagar går det på tio minuter och andra (mindre fantastiska) på en timme. Men det somnas efter en stund av sjunga och böka runt i spjälsängen, och den här stunden är faktiskt himla härlig. Han babblar och sjunger så fint och så mycket. Det är som att han går igenom alla nya ord och ickeord han plockat upp under dagen och kör en liten konsert för sig själv. När han är hetsig eller övertrött är det som att han inte hittar en skön ställning, så då bökas det runt i all oändlighet och han blir själv frustrerad. Men fångar jag honom i precis rätt ögonblick och han hinner med sömntåget så går det som sagt ganska smidigt.

Vaknar gör han runt sju, ibland halvåtta (då väcker jag) på morgnarna. En helt normal natt för att vara ett och ett halvt år, skulle jag säga?

Det som är nytt är alltså att han sover sig igenom nätterna och att utbrotten av nattskräck är få och milda. Det som en gång var hysteri och panik är nu lite snabb andning, några gnyenden och ibland lite utrop som jag lugnar genom att hyssja och vyssja och lägga handen på hans rumpa. För det allra mesta. Det som en gång var tio uppvak om natten är just nu nere på mellan ett och fyra, skulle jag gissa på. Jag vet inte så noga eftersom jag sover mycket mer och räknar mycket mindre. Det är helt enkelt ett otroligt mycket bättre sovklimat nu och jag vågar knappast tro att det är sant.

På dagarna sover han mellan 1,5 och 2 timmar men jag har börjat korta dagsömnen mer och mer de dagar vi inte har aktiviteter på kvällarna. Tycker nästan han verkar må bäst av mindre sömn på dagen, ur ett nattsömnsperspektiv.

Det dåliga under denna rubrik är den här gången, på tema "sommarlov", när något är på ett annat sätt än precis som vanligt. Som när vi är på resa och måste dela säng, eller han måste somna i ett rum som inte är mörkt, eller han ska sova i resesängen. Det kan ta två timmar att lägga, alltså han bara somnar inte. Gråter inte men bara vrider sig och vänder sig och hittar ingen ro. Och när han väl somna - och jag troligen är VANSINNIG och lovar mig själv att ALDRIG mer rucka på EN ENDA rutin - så sover han rätt oroligt. Detta är lyckligtvis undantagstillstånd eftersom vi oftare är hemma än på resa, men det har ju blivit en del i sommar. Och mer ska det bli, till exempel imorgon. Våndas redan, men Lisa och Ruben har varit så rara att de sett till att friggeboden vi ska sova i är riktigt mörk och vi ska få låna en "riktig" spjälsäng dessutom. Håller tummar. Men våndas lite, still. 

Mat 

Kan i princip copypasta förra månadens här, med tillägget att han väger 10870 gram just nu. Den nedre kurvan följer han, men är pigg och mår bra så det är helt okej enligt BVC.

Ivan äter välling (250 ml) innan han sover för kvällen och direkt när han vaknar på morgonen. Burkmat är tråkigt och det är fortfarande mest falukorv, köttbullar, makaroner och hamburgare som gäller. Säger som förra månaden: jag är så uttråkad på att servera det men vet inte hur jag ska gå vidare, hittar vare sig tid eller inspiration hos mig själv att testa nya rätter.

Detta är nog det tråkigaste just nu. Maten och det enformiga och inte så lustfyllda i det hela. 

Motorik

Klättrar, hoppar, springer, går i trappor både uppför och nedför, snurrar (och blir yr och ramlar), dansar, det är inte mycket Ivan inte ger sig på just nu. Kroppen samspelar allt mer med hans intention och vilja och det gör honom alldeles kollrig av lycka.

Språk

Gud så han pratar. Nu säger han god natt och god morgon och buss och bil och tåg och flygplan (ja han gillar fordon) och traktor och glass och gröt och korv och ja, han härmas dagarna i ända. Ibland får han såklart inte till alla konsonanter så då nöjer han sig med att härma ordens melodi (som tex "helikopter", där blir det mest en melodi som låter som helikopter, så att säga). Han har dessutom utvecklat ett riktigt spännande eget språk som det är lite tala i tungor-varning på, men hemskt sött.


Humör 

Strålande för det mesta. Alltid glad i grunden och när han slår sig vill han bli glad snabbt igen. Lätt att trösta. Brottas just nu med en viss förvirring och frustration i interagerandet med andra barn, när han försöker vara gullig och ändå blir stoppad / bromsad av de större blir han ledsen och ibland försöker han härma deras stil mot andra barn vilket blir lite "anfall är bästa försvar" och blir aningen otrevligt. När han vill visa tillgivenhet eller underlägsenhet lutar han sig framåt och vill vila pannan mot den andres panna, vilket jag inte riktigt fattar var han fått ifrån men det är sjukt gulligt. Och lite heartbreaking när jag ser honom göra det mot andra (större) barn som inte fattar grejen och går därifrån eller backar när han försöker luta sig fram och "gosa" med pannan. Han kan bli riktigt dramatiskt arg när han inte får som han vill eller blir tillsagd att sluta med något. Då kommer ibland en fejkad ramling och han låtsas slå huvudet i golvet (men är så försiktig att det tar alldeles för lång tid för huvudet att ens nudda golvet för att det ska bli trovärdigt) och skriker argt/ledset en stund. Men som sagt. Nästan alltid strålande glad. Så tacksam för detta grund-humör.

Övrigt

Alla kindtänder uppe, inga hörntänder (men det klias frenetiskt så de är nog på väg). Sjunger dagarna i ända men viss del av sången har bytts ut mot ett evigt babblande.

Hinner just nu inte fundera ut mer kring honom eftersom jag måste packa och sova. Imorgon är det dags för resa igen, puh.



Tidigare månadsanteckningar:

2 kommentarer:

Lisa sa...

Kommer ihåg det där roliga nonsensspråket. Det lät som min son pratade indiska :)

Suss sa...

Har likadan bok hemma som min 1,5 åring också älskar. Samt en sån där grävmaskin. Såg ut som hemma hos mig först när jag tittade snabbt :)
Dock har batterierna i boken börjat ge med sig så melodierna är lite svajiga och låter rätt roliga nu. Hehe.