29 juli 2015

Jag dömer ingen men...

Har tänkt på det där uttrycket. På att det oftast är helt falskt, en konstig flagg för att ha möjlighet att, jo men precis, döma lite till mans sådär i vardagen. Som ett "inte för att vara taskig, men" som sedan följs av en taskighet. Eller ett "inte rasist, men" för den delen. Bara för att en SÄGER "jag dömer ingen" ger det liksom inte frikort att på ett ganska tydligt sätt berätta exakt hur mycket bättre det är att göra på ens eget sätt, vare sig det handlar om läsk eller cigg eller sköljmedel eller amning eller vaginala födslar eller tja, you name it. Typ "jag dömer ingen, alla får göra som de vill, men själv skulle jag aldrig..." Fundera på det. Fundera på om det kanske inte låter LITE dömande ändå? 

1 kommentar:

SARA sa...

Eh JA, håller med så himla mycket!

(Men i den väldigt privata sfären: halloj Dömarn Dömson nr 2 aka me :((((()