23 juli 2015

Nails done och olustig feeling

Köpte en resa till Umeå idag, tolv dagar får de bo där ensamma och sen kommer vi, jag och Ivan, som ett (ganska långsamt) brev på posten. Mitt löfte om att aldrig mer flyga med honom (tills han är stor nog att resonera med) hade visst en undantagsklausul, ett litet force majeure så att säga. Så fredagen den 13 november sticker vi. Lika bra att flyga på en sådan härlig dag, visst? 

I övrigt är det fortsatt en dålig dag, detta. Ivans mående gör mig inte klok. Jag hatar hatar HATAR när han inte är 100% som vanligt. Han är nästan som vanligt men bara nästan. Bättre i magen idag än igår (alltså URSÄKTA detaljerna här, har helt tappat greppet om vad som är av allmänt intresse eller inte), men ingen aptit, låg feber och verkar stundvis illamående. Detta stämmer inte överens med det jag läser om biverkningarna. Och känns inte som en magsjuka heller eftersom han varit såhär i typ en vecka nu. Förvirringen är total. Ena dagen är jah övertygad om att han är toppfrisk, nästa inte alls. Ett magvirus mitt i sommaren, ett segt och lågintensivt sådant? Biverkningar av vaccin, magen är bieffekt av biverkningarna som i sin tur är bieffekt av vaccineringen för nu 10 dagar sedan? Jag har ingen aning. Och hatar så intensivt att inte kunna tolka honom och förstå vad som känns fel. 

Jag ska nog aldrig mer ha småbarn tror jag. Längtar så till tiden då vi kan prata lite mer med varandra. Denna ovisshet är tuff, åh så tuff, för en som blir helt stel av skräck av bara tanken på att det ska komma kräks ur hans eller min egen mun. Ikväll har jag ännu en gång förberett med handdukar och nya lakan bredvid hans säng. Galna jag. 

När farmor (Ivans) pga huvudvärk tvingades ställa in dagens stund med Ivan var Frans en himla pärla och var med honom 1,5 timme då jag gick och fixade naglarna. Så dum grej att jag börjat med, detta, eftersom jag egentligen kan tänka på tusen saker jag hellre skulle göra av mina ack så få timmar ensam, men nu har jag äntligen slutat bita efter 30+ år som intensiv nagelbitare och eftersom de är så svaga måste de få lite hjälp på traven i början. Blir de lite starkare och har de lite färg kan jag definitivt inte bita på dem. Så nu är det så. Men korta är ett krav. Livet med Ivan kräver fingerfärdighet och enorm snabbhet, finns inte många sekunder att spela på när det kommer till knäppa knappar och spännen och byta blöjor och sånt. 


2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Får en fråga vart du gör din naglar och vad det kostar? Tänkte ge i present till min unge som är notorisk nagelbitare... + är det sånna där gelnaglar? Hu har haft sånna en gång, nä, just det det var bara nagellacket. Gel-lack. Ett djävulstyg att få bort!

Schmarro sa...

Hej! Jag gör på Sisters i skrapan på söder men har många vänner som gör på kims nails vid Skanstull. Och andra som gör på five fine nails i gallerian eller mood. Jag har lite akryl som förstärkning och sen gellack. Vet inte exakt vad det kostar men tror jag betalar 400 för påfyllning. Kanske 600 första gången?