27 juli 2015

Söker efter svar men näe, det är väl ingen idé

Tror att ett av de vanligaste tipsen, eller vad man ska kalla det, jag fått kring föräldraskap till småbarn av mer erfarna föräldrar är "försök inte tyda för mycket, ibland bara är det si eller så". Typ när barnet är gnälligt, inte sover eller beter sig "annorlunda". Minns en kommentar här på bloggen om någon (tror det var du Hanna?) som bara "jag har slutat försöka förstå, är det inte utvecklingsfas är det tänder eller växtvärk eller något annat". Jag fattar och håller med om att det kanske inte är det mest konstruktiva att hela tiden försöka förstå varför saker är som de är, men HERREGUD vad jag aldrig kan låta bli. Jag tror det är för att om jag fattar VAD som är problemet så kan jag också, kanske, lösa det? Eller åtminstone våga tro att det är tillfälligt. Här i Uppsala har alltså Ivan, som varit feberfri i två dagar nu och bättre i magen och humöret igen efter förra veckan, inte sovit knappt ens en halvtimme utan att vakna, eller halvvakna, och skrika i högan sky. Det är något som stör honom i sömnen och inatt då jag på riktigt inte sov mer än en halvtimme här och där (smsade min styvmor i sovrummet bredvid vid tre i desperation, då hade vi inte somnat och vid fem när hon gick upp för att jobba barnmat fortfarande vaken) kunde jag inte låta bli att ligga och försöka fatta orsaken. Hade ju så att säga en hel del ta på mig, med tanke på att skrikuppvaken duggade så tätt att det var helt kört att hinna somna emellan. Varje gång behövde jag hyssja och vyssja och lägga ned honom då han snurrade runt och vid halv fyra testade jag om han skulle sova bättre bredvid mig i min säng. Det gjorde han inte, men det var åtminstone inte lika mycket hoppa upp och ned ur sängen för mig. I alla fall. Gjorde en lista i huvudet pga kan ju för fasiken inte låta bliiiiii att söka orsaker. 

1. Resesängen? Den gnisslar och knarrar och är inte skön, han vrider sig runt runt och hittar ingen bra position och varje gång han försöker gosa in sig i ett hörn så störs han av att det inte finns de gamla vanliga spjälorna att sträcka ut en arm eller ett ben igenom. Inte helt logiskt eftersom han kan sova länge och skönt i vagnen, det borde rimligtvis vara mindre skönt än resesängen ändå? Den har ändå en extramadrass i så den borde inte vara stenhård? Plus, han sov inte bättre hos mig de sista timmarna. 

2. Annan ljudbild än den hemma? En frys som slår på och av varje halvtimme? Nej, inte det heller, uppvaken verkar helt orelaterade till just frysen. 

3. Växtvärk eller tandvärk? Han tar sig inte särskilt för munnen men det är lite hårt i luckorna mellan kindtänder och framtänder i nederkäken. Testa alvedon inatt? 

4. Fortfarande ngt tjall efter MPR? Det var två veckor sedan idag som han fick sprutan. Andra har vittnat om dålig sömn efter sprutan men BVC tror inte på detta. 

5. Ont i magen? Verkar inte ta ont när han är vaken och magen stabiliseras mer och mer för varje dag efter förra veckans feber och dåliga mage. 

6. Slut på idéer. Men är väldigt mån om att hitta en lösning för såhär kan vi inte ha det så länge till, då blir jag galen. Läggningen igår tog för övrigt 1,5 goa timmar. Ej okej. 

4 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Vi hade också en pissnatt och tror att orsaken är för mkt intryck och omflyttning av sovplatser den senaste tiden. Kan det vara ngt liknande för Ivan?

Anna W sa...

jag tror att det kan vara dels för att det är så du är som person (utan att känna dig superväl dåra), att du liksom är logisk och problemlösande och "matematisk" som jag uttryckte det nån gång (tror vissa andra föräldrar ALDRIG tänker så här) och dels för att du är ensamstående förälder. varje dag/kväll bollar jag sånt här med min partner, helt in absurdum angående isidor. typ "kan det vara att han fick för mycket socker nu?", "var detta för att det blev för mkt eller för lite stimulans med alla besök?", "är han förstoppad nu när han inte har bajsat på två dar?". om man är själv måste man ju liksom grubbla på, för det är ju ens uppgift att barnet ska må bra, plus att allt går så mkt smidigare när alla rutiner flyter. man VILL ju ha svar. min sambo och jag är sjukt olika där, jag kan gå en vecka och fundera över VARIFRÅN magsjukan kom (dagis? släkting? tog i fel handtag på ica?) medan han är mer "släpp det, det kommer vi aldrig få reda på ändå". gud, det är så svårt. själv lutar jag mer åt "intuition", så tycker jag att jag förstår mitt barn bäst. jag observerar, känner, ser och försöker tolka varför något är som det är. men ofta förblir ju vissa saker bara ett mysterium ändå. gud vilket svammel. bjuder på mer nästa vecka när ni kommer till ön! kram!

Erika L sa...

Vår son var precis som Ivan när han var mindre (nu är han 3,5 och allt är faktiskt rätt mycket lättare även om han fortfarande har en vilja av stål och vi måste anpassa väldigt mycket för att han ska kunna sova eller få lagom mycket stimulans. Hans temperament och personlighet kräver massor av rätt stimulans och t ex vara ute mycket men han blir lätt överstimulerad). Jag har funderat väldigt mycket - och gör det fortfarande - dels för att jag är sån som person och dels för att sonen inte passar in i mallen. Det finns nästan inga böcker om barn och utveckling som han passar in i, utan det mesta måste vi komma på själva. Råd som funkar på andra barn funkar aldrig på honom, och det gör att jag tänker mycket dels för vår egen skull och dels för att andra människor ofta vill ge råd eller kritik.
Har du läst om "High need bebis"? Kanske hittar du nåt där? Det var en aha-upplevelse och lättnad för oss. Jag grät första gången jag läste. Annat vi blivit hjälpta av är boken "Raising your spirited child" och kapitlet om "extra krävande barn" i Trotsboken av Malin Alfven.
Jag är så jäkla imponerad av dig! Det kanske är en liten tröst just nu men det blir bättre. Heja dig!

Schmarro sa...

Åh, tack för alla kommentarer. Ni är bäst. Jag hittade ju två nya tänder igår kväll och efter att ha fått en Ipren sov han sen hela natten. Bliss. Läste high need babies när Ivan var liten och kände igen en hel del!