14 augusti 2015

Anteckning Ivan, 18 månader

Sömn

Om juni och juli var härliga sovmånader i Ivans liv, så var augusti tung igen. Tandrelaterat, tror jag, för det har studsat fram lite nya tänder (mer om det nedan) den sista tiden och jag tycker han verkar lida något alldeles oerhört av de här hörntänderna alltså. Nu är det åter vanligt med jobbiga nätter, men inte av nattskräck utan av plötsliga och täta halv-uppvak med skrin som låter som att någon stuckit en kniv rakt i magen på honom. Det går oftast att lägga ned honom snabbt men han kommer inte till ro och allt som oftast dröjer det bara minuter, snarare än timmar, innan ett nytt skri. Det har varit sjukt jobbigt de sista veckorna, jag har njutit väldigt mycket av våra "nya" lugna nätter och att gå tillbaka till den här känslan av att det är lika bra att gå och lägga sig klockan nio för att en inte vet vilken natt som väntar, eller känslan av att vara så trött så att en mår illa, ja det var ju kanske inte på topp ett av det jag behövde precis just nu. Men men. Om det är tänderna, vilket jag tror, så ska det väl gå över snart det här också. Det är vitt och svullet i de två nedre hörnen och han kliar sig där och gnäller hela dagarna. Varje morgon kollar jag om det var just i natt de dök upp, men hittills inte. Tyvärr. Sömnen är alltså åter sådär, och det är vi inte glada för någon av oss. Även om Ivan verkar piggare om dagarna än jag, hur nu det går till.

Sover på dagen gör han fortfarande, någonstans mellan tolv och två, någonstans mellan en dryg timme och två (vid undantagsfall).

Mat 

Detta har ju  dryftats i de föregående två tre inläggen, men som sagt: han väger inte elva kilo ännu och äter som en riktig liten kratta. Till och med de tidigare säkra korten (falukorv, köttbullar, hamburgare) har slutat fungera för det mesta, och vissa dagar är det inte mycket mer än en flaska välling på morgonen, en på kvällen och en klämpåse gröt eller två som går ned. En bra dag äter han också lite av den mat jag serverar, men jag tycker det verkar som han bestämt sig för att äta är en riktigt tråkig grej. Ska försöka att inte stressa runt maten men fortsätta erbjuda den, men testa om det kan vara så att han kanske äter bättre om jag inte tittar (har fått för mig att han hellre äter själv, om jag till exempel lägger fram lite macka på soffbordet, slår på Bolibompa på iPaden och går och tar en dusch tycker jag mig ana att mer slinker ned än vid matbordet, till exempel) eller om det ändras när de sista onda tänderna är uppe. Eller om det ändras vid förskolan, han börjar ju på måndag.

Motorik


Vet inte riktigt om den här rubriken är speciellt relevant längre? Han springer och kryper och snurrar och dansar och tja, det verkar gå framåt och hans kropp hänger med så att säga. Staplar och river och leker med bilar och bläddrar i böcker och är nästan aldrig stilla en enda sekund. Samtidigt som han verkar ha mer och mer ro i kroppen, det spritter inte lika vilt längre utan han kan verkligen fastna i en egen lek och måste inte springa precis hela tiden.

Språk

Pratglädjen består. Han har ett riktigt smort munläder, denne unge. Förutom att snacka om alla fordon vi ser dagarna i ända (lastbil brandbil ambulans polisbil dumper traktor vanlig bil cykel osv) kan han nu namnge många djur, klädesplagg, maträtter och frukter. Även sångglädjen består och nu går det bra att säga "ska du inte sjunga bä bä vita lamm" åt honom, och så kommer den sången som på beställning. Eller Lilla snigel, men där brukar han oftare cut to the chase och gå raka vägen in på "atta-de atta-deeee"

Humör 

Vaknar glad, fortsätter att vara glad under större delen av dagen. Men humörsvängningar har vi fått smaka på den här senaste månaden och det är mer och mer ilska som visas när han till exempel snubblar eller saker inte går hans väg. Då kan han snabbt hämta upp något från golvet och kasta iväg det långt och hårt, som att det var prylens fel att han snubblade. Han kan också få små utbrott då han slänger sig på marken och låtsas ramla, men han är inte så smidig ännu eftersom han tar rätt lång tid på sig att välja ut en mjuk plats att låtsas ramla på, så det ser inte helt spontant ut. Ett visst och plötsligt motstånd mot tidigare helt okomplicerade saker, som att bli nedsatt i vagnen eller bli bytt blöja på, har uppstått de senaste veckorna, men han är ändå ganska medgörlig. Jag tänker att det är bra att han övar på att visa vad han vill och vad han inte vill, att han så att säga får en tydligare bild av att han är en egen person med egen vilja. Det kan vara lite tråkigt, men vi har hittills inga större konflikter utan håller sams för det allra mesta. Och som sagt, allra oftast är han taggad och glad.



Övrigt

Förra månaden var inga kindtänder uppe och nu är två framme, två på gång. Efter detta tror jag att vi har en lugn period för om jag förstått saken rätt är det tjugo totalt och han har då sexton, och de fyra bakre kindtänderna brukar "smyga" upp enligt BVC, lagom till två- eller treårskontrollen. Minns inte exakt. Orkar knappt tänka längre fram än att de här två sista kindtänderna ska upp. Inte så förvånande i och för sig, att Ivan skulle reagera hårt på tänderna, han har ju varit lite av en känslig blomma för både vaccin och tandsprickning.

Vad mer borde jag nämna? Han, som förut hatade både bil och vagn älskar nu framförallt att åka bil mer än det mesta. På Öland om han vaknade på dåligt humör kunde jag säga "men Ivan, ska vi gå ut och åka bil" så flög han upp ur sängen som en himla soldat i givakt och sken som en sol och skrek ATTA BIL ATTA BIL (dvs "åka bil" på Ivanspråk). En annan grej han älskar är att köra vagnen, alltså barnvagnen, "själv".



Socialt med andra barn är det också spännande tider just nu. Han har för första gången börjat uppskatta andra barns närvaro, liksom mer än vuxna, och vi ser hur de skapar sig en egen relation. En av Ivans bästisar heter Bill och är mina vänner Lisa och Rubens barn. Han är fyra månader äldre än Ivan och jätteduktig på att sparka boll. Har ett helt annat temperament än Ivan, om Ivan är som en fluga som surrar runt runt runt så är Bill mer en stadig och eftertänksam liten filur, men de verkar uppskatta varandras personligheter och är helt gulliga med varann i parkerna. Delar med sig av leksaker och liksom samexisterar utan konflikter. Det är så rart tycker jag.


Nu avslutar vi den här månadsanteckningen och konstaterar att idag, då Ivan är 18 månader och en dag, gjorde jag min allra sista dag som föräldraledig och på måndag börjar ett nytt kapitel i mitt och Ivans liv. Inskolning på förskola, återgång till arbete, resa till New York och fem dagar ifrån varandra. Ja, det blir spännande. Men nu ska jag vila lite. God natt! 

Tidigare månadsanteckningar:

Inga kommentarer: