5 augusti 2015

Du, du du

Det här vet ni redan om ni har förlorat någon nära, men alltså sorg, den är så jäkla random efter ett tag. Du kan sitta och vara helt tillfreds och så boom: en tanke du inte var beredd på, eller en händelse du inte alls hade räknat med skulle göra ont, och allt blir nattsvart för en liten stund. En känsla som ett knytnävsslag i magen, eller jag gissar bara för jag har aldrig fått ett knytnävsslag i magen, men den här känslan har jag drabbats av många gånger det sista halvåret. Den vardagliga och plötsliga saknaden. Kommer utan förvarning. För att sedan blekna, och sakta återvänder färger, och jag fungerar igen. 

Imorgon ska vi åka till en kamelfarm och gubben som har den var med i bonde söker fru för några år sedan och han uttalade en av sina damers namn, nämligen Harriet, på ett melodiöst och väldigt härligt sätt som vi brukade härma dag ut och dag in en period i vår historia. Idag kände jag sorg över att inte kunna dela det med dig. Inte ens få skicka ett ynka sms med HARRIET i versaler och veta att du och bara du skulle fattat.

I övrigt har vi det fint. Skulle vilja dela en bild från dagens strandhäng men det är för naket för bloggen. Bjuder i stället på detta, en sovande unge på en underbar strand. 


3 kommentarer:

Arne sa...

Åh ja. Jag har förstått att jag alltid kommer att bära sorg. Till jag dör, men jag fungerar ändå, jag kan skratta ändå och känna glädje, men sorgen finns alltid i mitt hjärta. Ibland när jag säger så till människor blir de rädda, det märker jag. Men det är sant och det har jag landat i.
kramar till dig.

Linda sa...

Jag minns kamelbonden och hans HARRIET så väl. Kram

Colombialiv sa...

Åh. Du skriver rakt in i hjärtat. <3