25 augusti 2015

Fråga riktad till er som skolat in tidigare, från en nybörjare

Okej, nu måste jag fråga er erfarna själar därute. Har ni erfarenhet av att era barn liksom blir lite som förbytta den första tiden efter förskolestart, och med lite menar jag ganska mycket? Till exempel att barnet blir väldigt klängigt och oroligt men samtidigt verkar väldigt arg på er? Till exempel att barnet får nya typer av utbrott som kan komma helt plötsligt då barnet till exempel bara lägger sig ned i något som ser ut att vara ett försök att krypa ur sitt eget skinn, och liksom skiter i att det är mitt på gatan eller hårda kanter omkring, och bara gråter? Eller att barnet inte verkar hitta ro vare sig en endaste millimeter ifrån er, men heller inte hos er? Som att det finns två osynliga gummiband där det ena hela tiden vill skjuta bort er och det andra vara hos er, och just ingenting blir kul eller mysigt eller harmoniskt om dagarna längre? Och att läggningarna som tidigare varit lugna och harmoniska plötsligt blir kaos och det förekommer gråt och brottningsförsök med dig, sängkanten, kudden, allt är liksom fel? Har ni då tänkt men hjälp, har du ont någonstans lilla vän? Eller gör det såhär ont inuti dig, det här som håller på att förändras nu? Har ni tänkt hur ska du någonsin kunna lita på mig igen, är allt förstört nu?

Har ni känt ungefär såhär under inskolningen eller är det bara jag? Jag är nämligen förvånad. Naiv, säkert. Men trodde liksom att det bara skulle gälla att tanka kärlek och närhet som plåster på såren kring den plötsliga separationen, men mitt barn vill just nu vad det verkar inte ha så mycket närhet. Han verkar inte veta vad han vill alls. Det verkar skava i honom. 

Har ni varit med om ungefär något sånt här, och i så fall: hur länge pågick det? På ett ungefär? En vecka, en månad, en termin? Eller blev det aldrig bra igen? 

10 kommentarer:

Maija sa...

Absolut. Även, som nu, när han är tillbaka efter en lång ledighet. Vår inskolning i vintras pågick i tre veckor (Montessori), men när den var över var han verkligen inskolad liksom. Efter det var han sig själv igen, med bra lämningar etc. Så typ tre veckor?

My sa...

Åh, svårt att säga. Min 4-åring är så otroligt känslig och mammig och han gråter ju varje lämning. Min lilla som är jämnårig med Ivan känns också mycket grinigare när hon går på förskolan nu. Tänker att jag själv är helt slut i huvudet efter en hel dag i skolan (började igår på barnmorskeprogrammet och är inte längre helt van att bara sitta och mata in info) och vill bara lägga mig på golvet och bråka när jag kommer hem. Antagligen är det så för en liten 1,5-åring också, från att bara vara med sin förälder till massa liv och aktiviteter, det måste ju vara helt utmattande och när sen föräldern hämtar bryter de ihop.
Samtidigt tycker jag ju att det är helt fantastiskt kul i skolan och det är ju inte pga att det är hemskt och tråkigt som jag är trött och grinig när jag kommer hem. Säkert lite samma för barnen, kul och mycket intryck- trött i huvudet och det tas ut på den hen känner sig närmast. Och dessutom är det ju säkert en jättegrej med all förändring. Men de är ju så himla anpassningsbara och han vet ju att det är med dig han kan vara trygg och leva ut alla jobbiga känslor med. Och såklart har du det lite extra tufft eftersom du inte har en annan förälder att bolla med, en som känner och älskar Ivan precis på samma sätt. Tycker du är helt grym som fixar det så bra själv och är så mån om att han har det fint!

Märta sa...

Åh, vad känner igen din beskrivning! Min son var precis så där när jag skolade in honom (i januari). Det varade i cirka två veckor och det var ASJOBBIGT tyckte jag (och han också säkert). Han har alltid, liksom Ivan verkat, alltid varit glad, sprallig och nyfiken. Därför var det också så jobbigt att se honom så förtvivlad. Men det gick över och han trivs idag superbra på föris. Han, och alla andra barn på hans avdelning inklusive föräldrar, var sjuk mycket i början men det verkar ju vara vanligt. Jag känner så mycket med dig nu! Känslorna är fan överallt i början och jag kan tänka mig att det blir ännu tuffare för dig som måste dra hela lasset själv. Jag tror verkligen att Ivan kommer att trivas på dagis. Han verkar vara så nyfiken, social och härlig. Jag har inte kommenterat förut men följt din blogg under en längre tid. Om du drar till New York så hoppas jag att du får en underbar resa. Det är du verkligen värd! Du är grym!! Stor kram. /Märta

Anonym sa...

Ja, jag har också varit med om detta(två barn), även nu när sommarlovet tog slut och förskolan drog igång igen. Min 3,5-åring kan fälla kommentarer som; "Mamma, jag vill inte vara med dig".
Då kan jag bara möta henne med lugn, tålamod och kanske locka med något som hon gillar extra mycket att göra.
Men visst, ibland fungerar ingenting och hon får själv samla ihop sina känslor.
Nog olika från barn till barn men minst en månad brukar det ta för henne att hitta lugn i allt nytt.

Kanske bra med en lite snabbare lämning?!
Min dotter ville alltid stå i fönstret och vinka, när hon var mindre(medan mitt hjärta gick sönder fullständigt).
Lillebror däremot passar det bättre med ett snabbt hej då och sedan få uppmärksamhet på något annat.

Så mycket känslor och funderingar en har som förälder, säkert dubbelt upp för våra små. De har dessutom kanske inte verktygen för hur de ska hantera allt nytt de känner.

Prata på med oss, vi hjälps åt!
Kram!!

Anna m Nils sa...

Ja, Nils är ömsom stissig, ömsom alldeles helt slut av trötthet. Vill minnas att de andra var likadana, kanske höll det i sig några veckor? Men sen växte de och förändrades mycket av förskolestarten, så likadana som de var innan blev de kanske aldrig igen. De blev liksom lite coolare av att inse att de faktiskt var självständiga från mamma och pappa.

Lina sa...

Min stora unge sov kasst o H var liksom arg OCH mammig på mig när han började förskolan, höll i sig två veckor. Den lilla skolas in nu, får se hur domen blir där... men sömnen påverkas i alla fall.

Katta Kvack sa...

Oh ja! De blir som förbytta. För mina har det återgått på några veckor.

Arne sa...

För mina med. typ 3-6 veckor.

Anonym sa...

Ja! Tog ca 2 v efter att förskolan börjat både efter inskolningen och efter sommaren. Helt oigenkännlig, och sedan gick det över.

Schmarro sa...

Ni anar inte hur mycket tröst jag finner i detta. Tack.