4 augusti 2015

Framme och bräcklig morsa

Framme på Öland. Här är magiskt vackert och till och med resan på totalt åtta timmar gick som en dans. Duktiga Ivan, sån glad liten kämpe. Men vi har haft tre jobbiga nätter i rad och fy fan vad det sätter sig på... Allt. Hos mig alltså. Så trött att jag liksom inte orkar se det roliga och härliga i just något alls. Inatt härjade han, skrek i sömnen med täta intervaller, mellan tolv och fyra. Vaknade för morgonen sex. Tror jag fick ihop 1,5 sammanhållen sömn typ två gånger, på hela natten. Och varje avlastningshjälp jag får känns det som jag ligger efter med praktiska saker som bädda duscha kissa osv så jag har just inte vilat ännu. Så avundsjuk på alla andra som surfar och läser och äter i lugn och ro och allt det där. Jag är verkligen mitt sämsta jag när jag är outvilad och surt avundsjuk på människor omkring mig som har tid att andas och bara vara. Det är ju inte deras ansvar, det är ju mitt barn, och så. Men ändå. Trötthet och avund kantar detta första dygn på semestern. 

Ska gaska upp mig exakt NU och ta en sväng ned till vattnet. Det är verkligen så fint här. Kolla: 



2 kommentarer:

Arne sa...

Alltså, jag får ont i magen när jag tänker på hur lite du sover. Finns det verkligen inget mer att göra? Så här ska du ju inte behöva ha det. Stora styrkekramar till dig genom etern.

Schmarro sa...

Tack för omtanke! Ja, det suger när det blir såhär. Det jag kan göra, som jag kommer på, är att sova på dagen när Ivan gör det. Som idag. 1,5 timme påfyllning och så känns livet en smula mer uthärdligt igen. Plus att han ju börjat sova rätt bra för att vara han fe sista månaderna. Med undantag för hemska tandsprickningsperioder (som iofs pågår typ jämt) dårå. Men annars. Eh.