2 augusti 2015

Näe alltså... Nä

Hej från soffan och hej från nackspärr. Tror inte jag sovit en endaste timme inatt och då kom jag ändå hem strax efter tolv från mina eskapader* efter Ivans läggning. Alltså min rygg. Och min soffa. Så dålig kombination, skäms att jag regelbundet lägger gäster att sova här? 

* eskapader = lade Ivan som tog en timme av snurr på sig att lägga, klockan var nio, hade tappat sugen och orken att gå ut helt, Lina sade skärp dig, nu är jag ju här, ut med dig. Gick ut, väntade på båt, klockan blev typ tio innan jag kom fram, hittade Håkan och Frida på marken framme vid scenen väntandes på Thåström. Satt med dem en kvart, gick för att leta upp fler vänner jag hade hört skulle vara där, hittade.... Ingen alls. På resten av kvällen. Den ena hade valt att inte komma, den andra hade redan åkt hem, den tredje försvann någonstans mellan VIP-baren och publikhavet. Det slutade med  att jag stod och pratade med en gammal bekant i typ en halvtimme medan Thåström spelade låter jag aldrig hört och posade sig svettig på scenen. När vi klämt ur exakt varenda samtalsämne ställde jag mig helt enkelt att glo på Thåström, ensam, från ett hörn av en balkong. Insåg att klockan var tolv och att jag nog inte skulle få så mycket roligare än såhär. Messade Frida nere o publiken och frågade om hon ville ta sällskap söderut, det ville hon, skulle bara kissa. Under tiden hon köade för toa slutade Thåström spela och tusentals människor väller ut på Skeppsholmen och rör sig mot stan och grusar mina planer att få en taxi. Hittar till slut en vid Kungsträdgården, åker hem, har så ont i nacken, o-sover på soffan, slut. 

3 kommentarer:

Ida sa...

Åh påminner mig om när jag hade en 1,5-åring (och var gravid igen) och tog en kväll för att gå på propaganda. Tänkte att nu får jag träffa alla gamla vänner. Vara mitt gamla jag. Glömma jobbiga läggningar och matslabb ett litet tag. Det är ju inte allt jag är liksom.
Kom dit. Sprang på två fulls bekanta som inte verkade ha tid med nyktra mig utan bara kommenterade magen och drog vidare. Såg Belle & Sebastian ensam och mötte sen upp en kompis. Promenerade med henne till Skanstull där hon skulle möta sin pojkvän och sen gick jag hem. Det blev ju inte alls som jag hade tänkt. Och jag tror att det var där jag insåg att jag nog aldrig skulle kunna vara som jag var förut igen. Jag var nån annan nu.


Ida sa...

Men åh. Inte Propaganda. Det heter Popaganda dumma stavningsgrej på telefonen.

Maria sa...

Ville bara skriva och säga att som nybliven förvirrad mamma
läser jag din blogg och den är helande peppande lärande trygg
inspirerande fin ja fasen allt jag behöver läsa som mor.
så tack tack tack för
allt du delar med dig i föräldrarollen. /M