21 augusti 2015

Rättelse:

Han lekte inte med en balkong utan en ballong. Och jag som inte "vågade" ringa och störa gjorde just det cirka en sekund senare. Han var glad och sprang och lekte igen, berättade en av de lugna pedagogerna. Ja men dåså. Då kanske jag kan ta mig igenom den här halva arbetsdagen utan att själv sitta och hulka framför skärmen. Kanske. 

4 kommentarer:

Hanna sa...

Åh vad bra. Kram!

Anonym sa...

Du gör helt rätt och BRA att du hörde av dig och superskönt att han var lugn & igång med aktiviteter! Heja er! /Sara

Anna m Nils sa...

Nils vara likadan idag, sa Peter. Grät redan när de gick ut genom vår ytterdörr eftersom att han ju fattade var vi skulle. Grät enormt vid lämningen. Sen ringde Peter (han velade kring det där precis som du, försökte ringa mig och fråga hur han skulle göra men jag kunde inte svara men jag tycker absolut man ska ringa, tyckte jag när jag jobbade med inskolningar också - ingen tjänar på att mamma/pappa går runt och oroar sig) och då var han glad och lekte. Sen ringde de igen och han hade protesterat när han skulle somna, precis som han gör hemma, men sen somnat fint ändå. Nu ska vi snart hämta, jag längtar!

Anonym sa...

Vill bara säga att om det känns helt fel att lämna honom så ledsen så ta ett litet "extra" hej då där han får lugna ner sig. jag tyckte alltid att det kändes för sjukt att lämna en unge som vrålade efter mig i panik, okej att lämna lite ledsen det är en annan sak.