7 augusti 2015

Sista dagen

Ni vet sista dagen på semestern, hur den lätt kan bli en icke-semesterdag? En börjar tänka på hemresan och städning och återvinning på vägen och tja, att komma hem? Så är också stämningen här, på Öland, just nu. Bilen hemåt går imorgon bitti vid åtta och den stora nöten att knäcka idag är hur vi ska kunna städa huset redan ikväll utan att Ivan direkt ostädar det oss. Han har nämligen en överjordisk gåva inom det området. Det handlar inte bara om prylar överallt men också matrester och småsten och sand och lådor som öppnas och innehåll som slits ut och you name it. Detta barn har ju i snart 18 månaders tid arbetat upp en förfinad förmåga att tvinga sitt sällskap ut i det fria, oavsett väder eller årstid eller andra yttre faktorer. Han kan kort sagt göra sig alldeles omöjlig att ha inomhus, och det är detta vi jobbar mot i vår ambition att ikväll gå och lägga oss i ett färdigstädat hus och färdigpackade väskor (sånär som på lakan och tandborstar, typ) i bilen. Det bör bli spännande. 

Veckan på Öland har dock varit fin. Jag är glad att vi kom iväg, glad att det fungerade, den första natten var kaos men följande nätter har varit bra och lugna. Vi har lagt oss tidigt om kvällarna och nästan hela tiden hållit sams. Det är dock intressant att bo med sina föräldrar igen när en är vuxen och inte gjort det på närmare 20 år. Det är nästan imponerande att notera hur alla går in i sina gamla roller efter några dagar. En står för tjat, en står för surande, ingen är helt sugen på att kompromissa med hur en själv brukar göra och bete sig hemma. Och matinköpen ska vi inte ens gå in på. Jag, van vid mina rutiner och utgifter, förfasas till exempel över att det ska drickas flera liter läsk om dagen (de "tycker inte om vatten") och kan lätt äta två ägg till frukost och så är det bra med det. Min kära styvmor å sin sida, kan tycka att det är illa att det finns nästan en hel liter mjölk kvar i kylen sista dagen, den måste vi dricka upp. Jag är relativt säker på att hon också anser att det pjåskas för mycket med Ivan gällande mat också, han blir ju (av mig) nästan alltid serverad det han vill ha, dvs makaroner och köttbullar och korv. Kommentaren "när du bor hos oss ska du få äta den mat vi äter" har eventuellt yppats. Ivan ska bo där de fyra dagar jag är i new york i slutet på månaden. Jag är helt övertygad om att han då kommer äta det som serveras, för övrigt. Han äter ap mycket bättre när andra matar honom. Det gäller även hans barnvakter. Det är liksom som det är med den saken, orkar inte ens börja gräva i vad jag eventuellt gör fel eftersom han oftast stänger munnen hårt hårt när jag ska mata, eller för den delen borsta tänderna (också det går utmärkt med mormor). Tänker att det är en grej mellan barn och deras föräldrar. *hoppas* 

Nå nå nå. Nu ska jag lägga mig på gräsmattan och läsa klart en av veckans två böcker (Jag är så jävla easy going av Jenny Jägerfeld) och vänta på att Ivan ska vakna. Då drar vi till Borgholm en sista sväng för veckan. Hej så länge. 


5 kommentarer:

Erika sa...

Men alltså inte konstigt ju. Jag gör fortf saker mot/med mina föräldrar jag inte gör m andra. Klart han äter annat en köttbullar om inte du matar. Tycker han låter som ett helt vanligt barn. Obs, ej kritisk mot dig utan andra som nämndes i inlägget. Fö är väl köttbullar toppen, tänk om det bara var läsk han ville ha? Hehe...

Schmarro sa...

OBS att ingen här har ens antytt att det skulle vara något "jag gör" som orsakar att han inte äter så varierat när jag matar. Det handlade mer om att JAG inte orkar gräva i varför det är så, det får liksom bara vara så.

Erika sa...

Låter klokt! :)

Caroline sa...

Snart kommer väl ingen få mata honom, för på förskolan kommer han säkert att få äta själv och då kommer han tycka att han KAN SJÄLV! Också en charmig fas ;)

Colombialiv sa...

Jag tänker att barn testar de de känner sig tryggast med. De måste ju testa gränser, och det är ju säkrast att göra med den de vet älskar dem oavsett. Så jag tänker att allt trots egentligen är en kärleksförklaring :)