29 augusti 2015

Två små nätter kvar (en på flyg)

Nej men oj vilken hemlängtan jag vaknade med idag (klockan 06.04 - uppe först i gänget since 1978) då. Nu är det helg i Uppsala och dagis hade varit aningen bättre i fredags och Ivan hade imorse svensk tid pipit länge i falsett över en traktor hans mormor köpt/lånat åt honom och såvitt jag vet leker han med den ännu: 


Åh, hur kommer han att ta emot mig på måndag morgon klockan åtta på Arlanda? Vi ska leka alla tre hela dagen så han får "välja mig" när han känner för det och inte tvingas lämna mormor direkt om han inte känner för det. Börjar bli nervös för hemkomsten, haha. Tänk att det här med föräldraskap inte känns så instinktivt och naturligt alla gånger. För alla. För mig. Bara: velar tvekar rådgör testar osv. 

1 kommentar:

Erika sa...

Menar inte att det någonsin är en nackdel att vara två föräldrar MEN - fan vad hemskt det kämns när barnet väljer pappa, inte mig! Jag har burit, fött, ammat, pajat bäcken osv för dig och du väljer HONOM (som ju varit världsbästa pappan och så mycket där hela ditt liv men ändå). Alva väljer nog oss båda lika mkt men ibland väljer hon ngn av oss mer och ibland kan inte jag göra en grej utan Jens måste (fan vad det svider) och ofta de ggrna är jag rädd att hon ska älska honom mer. Rädd att det ska bli ännu mer så när jag börjar jobba.

Iaf tror jag Ivan kommer bli sjukt glad av att se dig igen:)