14 september 2015

Acceptans och IQ

Fem minuter innan skärm-curfew, gäller att skynda. Finns iofs inte jättemycket att säga om denna dag. Emellanåt var jag så trött så jag mådde illa. En gång tappade jag en gaffel i golvet på lunchrestaurangen, böjde mig för att hämta den och slog då huvudet i bordet bredvid så i pannan har jag nu en tjusig bula. Trötthet och sakerna det gör med ens huvud och kropp alltså. Kanske var det inte bästa dagen att göra mensas korta test idag, men jag kände att jag måste, dels eftersom min kollega är med och dels eftersom samma kollega antydde att jag eventuellt inte var så smart efter gaffel-incidenten. Nåväl. Lyckligtvis är jag ändå inte helt IQ-befriad, visade det sig och revanschen var min. Skulle dock kunna skriva ett och annat om det här med IQ om jag orkade. Alltså, att IQ ens finns? Som accepterat begrepp och mätning? Man är bra på att se mönster och tänka logiskt och så bara JAPP, du är snart? Så konstigt. I alla fall. 

Efter jobbet hämtade jag en glad Ivan och vi gick hem till Ika och henens två barn på lek och middag. Rullade hem vid halv sju, vanliga kvällsproceduren, jag hann sjunga sov du lilla videung cirka tre gånger innan Ivan skrek TYST. 

Angående samtalet med vår terapeut imorse sade hon att såhär som vi har det, med sömnen, kommer det säkert vara i perioder tills Ivan är flera år äldre än nu. Jag måste försöka sluta felsöka och hitta ett gillande (eller okej, accepterande) av läget: han är en pys med mardrömmar och nattskräck och dålig sömn ibland. Han bearbetar på nätterna men tar inte skada. Han äter och växer och utvecklas och mår bra. Jag måste hitta ett sätt att orka och att inte tänka att bara om strul-nätterna upphör så fungerar livet. Sånt pratade vi om idag. Det får fungera ändå på något sätt. Och jag ska försöka. Men tills ljusning sker fortsätter jag lägga mig nio om kvällarna, det går liksom inte annars. Skit i egentid, skit i privatliv, skit i socialt, jag måste försöka få vila när tillfälle erbjuds. Trist, men så får det vara då. 

2 kommentarer:

Hanna sa...

Ja men kanske bästa rådet någonsin. Min livskvalité höjdes med ca 500% när jag slutade felsöka. Men såklart jättesvårt.

Schmarro sa...

Jag har fått det rådet från typ alla "erfarna" samt psykologen sedan dag ett men det verkar inte ligga i min natur riktigt. Kämpar på.