18 september 2015

Bita på naglarna

En grej som jag misstänkt ett tag men nu kan konstatera är att Ivan börjat bita på naglarna. Det är oklart när det började eftersom han är i fingrarna-i-munnen-mest-hela-tiden-åldern och haft en massa tandsprickning senaste månaderna, men kanske har det tilltagit senaste två månaderna eller så. Han verkar oftast göra det när han ska sova, på dagarna ser jag honom sällan bita. Kan såklart inte säga hur det är på förskolan, men hemma gör han det mest vid läggning. Det slog mig egentligen först ikväll att jag inte använt nagelsaxen på jättelänge. Så dumt och så typiskt, nu när jag slutat efter en ca 35-årig karriär som nagelbitare. Jag har funderat lite kring om han är stressad, men tycker han verkar må himla bra och vara otroligt harmonisk just nu. Men naglar biter han på. Blev tvungen att googla och hamnade typ direkt på det här fina svaret av Malin Alfvén:

http://www.viforaldrar.se/fraga-oss/psykologi/varfor_biter_han_pa_nagla

Jaja. Det går säkert över. Senaste tre kvällarna har han somnat hållandes i min hand, som ett resultat av att jag försiktigt tagit hans lilla hand ur munnen, så det verkar gå lika bra att hålla min hand som att bita på naglarna. Plus: så himla himla mysigt att känna hans fingrar krama mina när han somnar. Hur som helst. Vet inte vad jag ville ha sagt med detta förutom att jag verkar ha en liten nagelbitare till avkomma. 

Min känsliga, underbara, älskade Ivan. 


Inga kommentarer: