18 september 2015

En lyckad kväll och en inte lika lyckad hårdag

Vissa morgnar, när vi kommer upp sent och jag har annat att fixa med som tar tid (idag: hänga en tvätt) brukar jag tänka att äsch, ingen märker väl att mitt hår är otvättat och att jag skippar duschen om jag sätter upp det i en fräsig frisyr med massor av hårspännen? Så tänkte jag imorse, och landade i en hårt uppsatt grej på skallen och ett slags flätat diademaktigt hårband. Ett par glasögon på detta, en liten kavaj och så tadaaa: helt vanlig kvinna i sina bästa år på jobbet? Tänkte jag. Tog en selfie och förfasades över att jag ser ut att ha ORIMLIGT mycket hormon-pigment-fläckar på kinden (jag har iofs rätt mycket, men trodde liksom inte att det gick hela vägen fram till munnen). När jag kommit över det såg jag även att den där fräsiga strama frisyren inte exakt såg så trevlig ut den heller. Men glasögonen sitter ju där de ska, så att säga. Den onaturliga selfieminen också.


Tog en till bild för att se håret i en annan vinkel. Nu stod det klart: det här gjorde sig SÅ MYCKET BÄTTRE i teorin och fantasin än i verkligheten. Men skitsamma. A for effort osv.


Iklädd denna inte helt lyckade business-stil tog jag mitt pick och pack och hämtade Ivan vid halv tre. Mötte upp Erika och Ayton i stormen (jo det kändes som det) på Nytorget och barnen lekte lite. Erika tjatade på att hon var så himla sugen på ett glas vin och jag sade att detta skulle hon inte inta tillsammans med mig och Ivan, ty han sitter inte stilla på lokal. Men Erika har en märklig förmåga att få som hon vill för det allra mesta och plötsligt satt vi där, på Urban Deli, och drack ett glas vin. Med våra barn, försedda med varsin riskaka, tätt klistrade vid varsin iPhone och barnkanalen rullandes lite för högt för våra bordsgannars trevnad om man ska vara nogräknad. Så vi drack vårt glas vin, var himla glada över detta utmärkta fredagsnöje, skildes sedan åt och konstaterade att det här, det var en riktigt lyckad kväll. Med de orden, exakt. Jag gick vidare hemåt, tittade på klockan och insåg att vi alldeles nyss rundat av vår kväll klockan 17.20.

Joråsåatteh. Här levs det loppan som ni förstår. En businesswoman's gotta do what en businesswoman's gotta do så att säga.


Och nu ser jag också att Urban Deli fortfarande hade sin lunchmeny framme. Ridå.

1 kommentar:

Erika sa...

Jag beundrar din energi.