16 september 2015

Fin dag till ända, kliver på nattskiftet

Pga ännu en strulig natt sovs det till 7.30 i vårt hem idag vilket å ena sidan var härligt, å andra sidan stressigt eftersom jag skulle vara på ett frukostseminarium bara 45 minuter senare. Men det gick bra. Tror nyckeln i våra snabba morgnar är att vi inte äter frukost, Ivan har sedan länge bara ätit välling på morgonen (och en riskaka och frukt i vagnen på väg till förskolan, där de sedan fikar 09.30 igen) och själv kan jag lika gärna äta macka och ett ägg för 15 kr på jobbet, tänker jag. Så vi körde en snabb morgon och idag lämnade jag för andra gången i rad utan tårar. UNDERBARA TIDER.

Frukostseminariet handlade om Content marketing och det ska jag inte tråka ut er med men det var bra i alla fall. Om en jobbar med sånt jag gör. Sedan raka vägen till jobbet, kort dag eftersom det var onsdag, så hetsade ur mig texter och skickade ut och härjade i timmarna fyra eller om det blev fem. Trivs så bra med att jobba nu alltså! Det är en kick att göra annat än att umgås med mitt barn ska jag villigt erkänna. Hjärnan älskar det. 

Sprang iväg redan två, så härligt att jobba deltid ändå? Mötte Frida i en park och hämtade Ivan och gick hem till oss och ammade (Frida) och åt mellis (Ivan) och så fick Frida låna vår dusch pga hon stank. OBS skämt, pga att deras varmvatten var avstängt hemma. Under tiden bar jag runt lilla treveckorsbebisen Inez som somnade under tiden. Så fjäskig stil, fattar ju att hon försökte impa på en vars unge aldrig direkt beskrivits med adjektivet "soft" eller "gosig". Det funkade alltså, blev impad plus lite kär. Och sugen på att skaffa en ny bebis NÄRÅ Gud vad jag inte är det. Nåväl mullig och gullig bebis med lugnt sinnelag, den där Inez. Ivans stil däremot var ganska, hmm, ska vi säga SKITIG? Eller färggrann? Efter målarworkshop på förskolan idag, de har vattentema denna vecka och idag målade de tydligen stränder. Och varandra. Ivan och hans favoritperson på dagis, Alice. 


Frida och inez gick hem, jag fixade vegobiffar (halvfabrikat såklart, vem tror ni att jag är?) och så kom Ruben och Bill över på middag och lek. Bill och Ivan trivs jättebra i varandras sällskap, de är liksom rätt lugna och inte så röjiga och ingen skräms eller provoceras av varandra. I början när de började leka/hänga för något halvår sedan så hade ju Ivan lite mer av en intensivan-period men trots dessa lite då ojämna temperament så gick det alltid rätt bra. Tror det är för att Ivan samtidigt är så försiktig. Han är lite av en smygare även när han springer, trippar på tå snarare än klampar, och gör inte så mycket plötsliga ljud (även om munnen går i ett på honom, nu och förr). I alla fall. Vi åt mat, vi åt glass, vi läste sagor och lekte med olika gosedjur. När klockan var strax efter sju gick Ruben och Bill hem och en halvtimme senare sov Ivan. För första gången någonsin somnade han hållandes i min hand. Åh hjärtat mitt, det klarar inte såhär mycket gull. 

Ptjaaa. Vad mer kan jag säga? Det känns fint och bra allting nu. Utom nätterna då. Om man ska klaga. Och det ska man ju inte. Men ni fattar. 


Inga kommentarer: