17 september 2015

För minnet bara:

En bra natt kom efter typ 5 dåliga i rad. När en minst anar det så händer det. Ju. 

Tredje ogråtiga lämningen i rad (yey) och åker till jobbet i regnkläder, beredd på stormen. Idag hämtar farmor och farfar och Ivan verkar mycket sugen på detta. Gick och sade "pamo-pappar" hela morgonen vilket är hans version av farmor och farfar. Tycker det exploderat språkmässigt nu så gjorde en tavla imorse, här kan jag skriva upp nya ord som dyker upp allteftersom de kommer. Tänkte jag. 


Jag jobbar ju två långa dagar i veckan och det är egentligen bara dessa två som jag tar lunch, annars äter jag oftast en låda från Urban Deli vid datorn eller en snabbis i jobbets kök. Nu funderar jag mycket på om jag skulle börja lunchträna de två dagarna jag har längre lunch. Detta vore skönt för kroppen och jag har ju inte exakt tid eller möjlighet att träna efter jobbet, men å andra sidan är det så himla härligt att också kunna ta lunch? Träffa en kompis osv. Kryllar ju inte av sådana tillfällen i livet heller. Men kroppen håller på att säcka ihop och jag känner mig seg och slapp. Kanske en dag träning, en dag lunch? Sånt jag funderar på på vägen till jobbet.  

6 kommentarer:

Moa sa...

Kan du springa till/från jobbet? Då kan du ju äta lunch också.

Schmarro sa...

Jag skulle nog kunna, men det är ganska kort (typ en kvart skulle jag gissa, kanske 20-25 minuter i min takt) och då förlorar jag jobbtid på att duscha och byta om. Har ett ganska "på-minuten"-schema där jag alltid jobbar 5,5 timmar mån ons fre och 8 timmar tis tors, så känns lite som att slösa jobbtid som jag sedan blir skyldig. Eventuellt. Men kanske måste tänka om.

Hanna sa...

Ät lunch med en kompis. Alltså är ej läkare men tror inte precis din kropp behöver träning (om du inte har jätteont i rygg eller så, i det fallet skulle jag ändå hellre relommendera en massage), du promenerar så mycket och om du inte tycker det är ROLIGARE att träna än att äta lunch så tycker jag nej.

Schmarro sa...

Åh men det är ju det som är grejen: jag promenerar inte alls. Inte ett endaste steg. Behöver komma snabbt till och från jobb/förskola och sen blir det inga promenader. Jag saknar känslan av att lägga sig med en kropp som åtminstone gjort lite litegrann.

Sandra sa...

Träning!
Träningsendorfiner är guld värt för det psykiska måendet (iaf mitt). Älskar skivstångspass!
Dessutom kan du ju variera dig lite, vissa veckor kanske du är mer pepp på att träna medan du andra inte alls är sugen och kan passa på att luncha istället.
Tycker du verkar ha ett rikt socialt liv (dock med Ivan inkluderad) så röstar nog ändå på åtminstone en dag träning :)
Kanske kan kombinera de två genom att träna med en kompis?

/Sandra

Hanna sa...

Åh sorry, trodde du och Ivan var ute rätt mycket fortfarande.