21 september 2015

Måndagsbio

Idag var min läkare sjuk och det innebar att jag hade en eftermiddag "över" då jag varken behövde jobba eller gå hem, eftersom Ivan var med sin farmor och farfar. Vad jag gjorde då? Gick på Inside Out såklart. Och blev besviken. Alltså, tror den egentligen var skitbra men eftersom alla hypat den så hårt kände jag mig ändå lite tom och besviken. Så stressad över hela grejen, när känslan "joy" och "sadness" trillar ut ur huvudkontoret (aka känsloregistret) och flickan i filmen blir allt mer apatisk och arg, jag ville bara att de skulle komma hem nån himla gång så allt fick bli i sin ordning igen. Och det tog ju hela filmen.

Jag har verkligen svårt för filmer med Drömkåken-tema, om ni nu ens minns den filmen. När allt går åt skogen, först lite och sen lite mer och sen lite mer. Så fortsätter filmen så och man tänker "NEEEEEJ" tusen gånger i rad och vill bara snabbspola tills allt ordnar sig igen. Lite så kände jag inför Inside Out. Sen att den skulle ha avancerad psykologi, alltså jag vet inte? För barn, javisst, men för vuxna att räkna ut att även känslan sadness har en viktig plats i en människa och inte är dum och förkastlig... Ja men det visste vi väl? Eller kanske inte förresten. Grymt budskap till barn, oavsett. Och det var ju en barnfilm i mångt och mycket. Den får fyra snälla Schmarros av fem möjliga. Grät en skvätt i slutet såklart.

Gick även raka vägen upp i Söderhallarna och handlade middag till mig, farmorn och farfarn iklädd 3D-glasögon like a madwoman men jaja. 


Ikväll var Ivan trött redan vid sex så vi lade oss strax efter sju. Som vanligt när han är "för" trött tog det tid att varva ned men kvart i åtta sov han sött. Vi fick en urgullig present av en kollega idag förresten, helt apropå ingenting, så rart. En drömfångare. Med motivationen "jag tror att ni behöver en". Åh vänliga människor alltså, make my days. 


Den hänger nu vid fönstret i sovrummet. Håll tummarna för att den gör sitt jobb. 

För övrigt kan jag säga att jag efter en helg med lite av det forna (läs: fram till för en månad sedan) livets motion, alltså promenader, har jag nu träningsvärk. I benen och rumpan. Joråsåatteh. Här förfaller man snabbt. 

Inga kommentarer: