11 september 2015

Nummer 5: skratt

Glömde en femte grej som är härlig med att börja jobba, kanske den största av dem alla: att få skratta igen. Under tiden jag var borta har hela min avdelning hunnit sluta, jag jobbar under en ny chef och mina två närmaste kollegor Johan och Adam (dvs: två nyanställda smartisar) är de jag umgås med mest om dagarna. Det är ett jävla tempo på allt vi gör och i början var jag orolig att jag skulle bli stressad men nu känns det mer som att det är en bra grej, vi jobbar alla ganska snabbt och alla verkar sugna att rycka i där det behövs och sånt där föder ju liksom goda cirklar bara av sig själv, men framförallt: det är ganska skrattig stämning.

Och jag inser, när jag tänker på det såhär hemifrån, att det var rätt länge sedan jag skrattade till vardags. Visst kan Ivan får mig att skratta men det är mer ett ååååh-gullig-skratt. Inte ett skratt som kommer ur en grupp vuxna som har liknande humor, håller på att lära känna varandra och börjar bygga upp en intern jargong som är rätt så tillåtande och humoristisk. Jag tror jag älskar det? Eller så är jag bara utsvulten. Något skämt kan få oss att titta på varandra på ett möte och liksom le i samförstånd, alltså det låter ju så banalt när jag skriver det och jag inser att förr i tiden var det där förmodligen vardagsmat, men för mig har det inte varit så på länge. Och jag har saknat det, tror jag, det känns så nu i alla fall. De senaste dagarna tror jag att jag har skrattat mer än vad jag gjort på det senaste halvåret ungefär, och gud vad jag behöver det.

2 kommentarer:

Caroline sa...

Vad fint!

Arne sa...

Det är det bästa när det är så på jobbet! Härligt! :)