12 oktober 2015

Anteckning Ivan, 20 månader

Sammanfattningsvis är det en otroligt glad och härlig period för Ivan just nu. Han strålar och verkar njuta av det allra mesta: sina vänner på förskolan, allt han lär sig där, att umgås med mig, sin farmor och farfar, sina barnvakter, att leka med mina kompisars barn, han skrattar mycket och verkar så himla tillfreds med livet och i fas med allt omkring honom. Tror mycket av det är för att orden lossnat så bra, han kan berätta vad han vill och tänker på och det gör honom så tillfredställd när han får respons och blir förstådd. Ikväll när vi lade oss låg han och bet på naglarna (jo, han gör det fortfarande, mest vid läggning) så att det kom saliv på kudden och då hörde jag honom plötsligt i mörkret sätta sig  upp och säga "kudden blöt", varpå jag vände på den och sade "så, nu kan du lägga dig igen", varpå han gjorde det och sade "så, torr". Det måste vara så härligt för honom. Jag tror han längtat efter det här länge och nu lossnar allt mer och mer för varje dag.



Sömn

För en gångs skull håller jag det kort under denna älskade hatade rubrik. Peppar och peppar och allt det där men: rätt softa nätter nu alltså? Sedan förra månadens anteckningar har vi genomlidit en sjukdom och då var det ganska vidrigt (för mig) eftersom han hade över fyrtio graders feber och jag nojade halvt ihjäl mig, men till och med då var nätterna relativt lugna. Innan och efter: också soft. Han lägger sig runt halv åtta och somnar mellan åtta och halv nio kanske. Vi brukar inleda läggningen i min säng där jag sjunger några väl valda låtar i mörkret för honom. Det funderar jag förresten på att lägga av med eftersom sångstunderna, som jag tänkt skulle vara lugnande och lite sövande mest verkar ge Ivan energi och han har tyvärr missuppfattat upplägget och mer och mer börjat använda mig som nån gammal jukebox där i mörkret. BUSSEN! - säger han uppfordrande och jag börjar sjunga Hjulen på bussen så sömnigt och mysigt jag kan. Men innan jag ens hunnit till andra raden kommer ett nytt kommando: TRAKTORN! Så jag byter vers och nu är det hjulen på traktorn som går runt, runt, runt, men innan de ens hunnit göra det klart är det BLÅ! som gäller och då ska jag sjunga Blå blå blå-låten och sådär fortsätter det. Så rastlös unge alltså. När jag kämpat på i mörkret med olika låtar (favoriter just nu: tipp-tapp-låten, blå-blå-blå-låten och En liten båt-låten) och han bara går mer och mer upp i varv med sina kommandon, får jag avbryta och inse mig besegrad: det där var ingen bra sövningsteknik. Men det är ganska roligt.

Jo, och så har vi börjat samsova också. Mer eller mindre konstant de senaste veckorna. Ett tag ville han somna hos sig men vaknade vid tio eller elva och skrek mhaaamhaaaaa och ville komma upp till min säng, men nu visar han redan från början att det är mycket trevligare i min säng. Jag tror eventuellt att han i sitt huvud gjort den till sin. Och jag tycker det är helt fine, faktiskt så sover jag bättre när han är nära för då är han inom armlängds avstånd om jag behöver lägga ned honom när han halvvaknar och snurrar runt.

Just nu sover han nästan aldrig kortare än till sju, halv åtta. I söndags fick jag sovmorgon till åtta. Det var väldigt generöst med tanke på att jag varit på middag kvällen innan och druckit ett par goda glas vin.

Så, ja, sömn: helt okej nu! 

Mat 

Samma som förra månaden: helt okej aptit. Är oftast hungrig vid hämtning och vill ha mellis i vagnen hem, sedan fyller vi på allt eftersom. Pasta och köttbullar och korv och ris och kycklinggryta och, tja, ni vet, sånt där som barn älskar. Det älskar Ivan också. Riskakor har vi plockat bort ur skåpen och han verkar bara sakna det litegrann. Det blir smörgåsrån i stället. Har inget spännande att tillägga på matfronten. Jo förresten: han ger order om välling allt som oftast hemma. MALLING! säger han och går gärna och hämtar en flaska om jag inte lyder. När han var sjuk fick han "malling" lite när han ville, men nu är det strikt morgon och kväll som gäller igen. Men gud vad han älskar sin välling.

Lek

På förskolan leker de mycket med vatten och det har ju gett viss effekt på lekandet hemma också, kan man säga. I handfatet ska diverse saker bada, allt som oftast. Han vill också vandra runt i alla andras skor utom sina egna, om någon gäst kommer på besök kan denne ge sig fan på att hens skor kommer att användas av min unge förr eller senare. Han spelar fotboll och springer snabbt som vinden (gärna inomhus) och tycker om att rita och en nyhet sedan sist är att han ibland fastnar i små rollekar med sina gosedjur. De pussas, och han matar dem med "malling" och bär omkring på dem som små bebisar. Han namnger allt han ser i olika färger just nu, sätter blått och orange helt klockrent men blandar ihop grönt och rött ibland. Han sjunger och spelar alla instrument han kommer över, härom dagen när vi var hemma hos Lisa och Ruben och Bill lämnade han vardagsrummet där vi alla satt för att smyga in i Bills rum, sätta sig med en gitarr i knät, plinka på den i sin ensamhet och sjunga lite olika sånger. Det var bland det sötaste jag hört.





Tidigare månadsanteckningar:

Inga kommentarer: