17 oktober 2015

Host host hej

Länge sen nu! Eller ja, allt är relativt men länge för att vara jag. Orsaken stavas väl typ livet, jobbet, Ivans hosta, och egentligen inte så mycket mer än så. När han hostar som värst blir det liksom inte mycket annat för mig att göra av kvällarna än att springa in och klappa och vända på en som vaknar och gråter för att hostan stör sömnen. Och när jag väl lägger mig får jag inte sova, av samma anledning. Fattar inte hur HAN orkar men barn alltså, de verkar ju lyckas få vila igenom de sjukaste av störningsmoment? Oavsett. Jag lever, jag mår fint, jag är lite (läs: mycket) trött, jag kämpar väl på då. Som vanligt. 

Nu ska jag se om Ivans dagvila även kan tänkas erbjuda en paus till mig, och sen ska vi på tvåårskalas. Det blir säkert bra. 

Inga kommentarer: