30 oktober 2015

Min allé

Jag bor i en tårtbitsformad lägenhet mot en allé som binder samman Medborgarplatsen med Tantolunden, kan man säga. Formen på lägenheten gör att alla fönster fötter mot allén, dvs norr (vilket är något jag älskar pga HATAR att svettas, men det är en annan historia). I området runt mig är många hus byggda mellan 80 och 90, och merparten av boende skulle jag gissa är småbarnsfamiljer. Med anledning av husen, tänk lågt i tak men mycket funktionellt, är det inte speciellt "hett" här, inte som sekelskifteshusen på andra sidan allén (tänk Mariatorget) eller funkishusen något kvarter söderut (tänk Skånegläntan, skrapan osv). Jag älskar min allé. Jag älskar mitt hus. Jag älskar våra grannar. 

En grej jag älskar men som jag kanske inte borde älska är ljudbilden från vårt sovrum. Där hör vi: 

- barn och ungdomar som spelar basket och fotboll, med anledning av stor lekpark med rund fotbollsplan cirka rakt utanför. Hur länge kidsen spelar dietbok om kvällarna, undrade ni nu? Tja men till tio-elva kanske? På somrarna. Så himla sent ändå! Att barn får vara ute så länge alltså. Men ändå mysigt. För den som ligger och lyssnar. Faktiskt. 

- ljud från en uteservering till familjevänlig husmans-restaurang som heter Stekpannan. När jag flyttade in tänkte jag att det var ett bajenhak, men det var det inte. Kanske för att en varmrätt kostar över 200 spänn. Sorl och skratt och prat alltså. 

- hundar som skäller. Folk går med hundar i denna allé. Dygnet runt typ? Men mest runt 20-21 och 06-08. Av förklarliga skäl. 

- folk som spelar boule. Det är en liten grusplan under min balkong. Hade inte fattat vad den var bra för förrän folk började spela boule där under varma kvällar. Dessa är LITE irriterande ibland. Det skriks när man ska diskutera vem som var närmast "lillen" osv. 

- barn som leker, skriker, gråter. På grund av stor park. 

- ambulanser i fjärran, vi bor rätt nära SÖS och ja, dit far ju ambulanser.

- Flygplan som ska landa på Bromma inom några minuter. Rakt över köksfönstret, genom parken, vidare mot Bromma. Typiskt kul för snart två-åring. 

- par som ligger (står?) med varandra på småtimmarna. Vet inte om detta kommer den balkong eller känsla av att man är ensam i Allén på natten, men det har alltså förekommit. Fler än en gång. 

- Par som går hem från krogen och har sitt sedvanliga bråk / tjafs / diskussion (ämne för annat inlägg: hur jävla SKÖNT det är att inte vara ihop just nu, alltså älskar det bortom rimlighetens gränsrnixh är typ inte avundsjuk på ett enda par i världen) i slutet av kvällen. Tema är ofta svartsjuka och alkoholbeteenden. Ja men ni vet väl själva. 

- ljudet av rullande resväska mot gatstenar. Samt skateboards. Mysigt. Den förstnämnda ofta i gryningen, den sistnämnda mer på em/kväll. 

- traktorer och sopbilar som fixar till i allén, imorse tex: blåser löv. 

Ja, lite så. Märkte ni hur en sak fattades, trots att jag kanske bor så centralt en kan bo på söder (2 min till Medis, 4 till Mariatorget, 1 till södra station)? Just det: bilar. Taxi. Bussar. Inget sånt hörs där jag bor. 

Åh din gamle allé. Jag är så förtjust i dig.

 

Inga kommentarer: