4 oktober 2015

Ord och absolut inga visor

Klungan var underbara, som alltid. Gud vad jag älskar den humorn / konsten / grejen de gör. För mig är det sällan HAHAHA-skratt i salongen men ofta ett fniss i strupen (eh, äcklig bild?) och många tankar efteråt. Jag vet inte. Kanske analyserar mer än vad som behövs. 

På kvällen åt jag middag med Ivans farmor och farfar som varit med honom när jag var på teater. Och imorse, efter en vihihiiiiiidrigt lång natt med cirka 32.000 uppvak med hosta och svårt att komma till ro och kanske aldrig mer än en timmes sammanhållen sömn på hela natten, drog vi till dem, alltså farföräldrarna, igen. Det är så fint för oss att de finns. Att de finns, bor på bussavstånd, är omåttligt förtjusta i Ivan och han i dem. Han var nämligen på ett alldeles rasande humör hela dagen, vaknade ursinnig (på mig) och varje liten motgång blev sammanbrott i stil med dunka skallen i golvet och skrika i falsett så människor på gator och torg vänder sig om. Jag tror han fortfarande är lite medtagen efter sjukdomen, och dålig sömn på grund av hosta gör såklart inte saken lättare för honom. Klart han måste ta ut det någonstans (läs: på mig) men att umgås själva bara han och jag hela dagen som började så ursinnigt att jag i princip skippade både frukost och dusch för att minimera antalet utbrott, det var inte på kartan. Så vi åkte till farmor och farfar och farbror, som bor där tillfälligt. Och Ivan blev lite gladare. Fick åka sin "traktor" med farfar, äta god mat och sova två sköna timmar i vagnen. På kvällen var han jättetrött igen, vid sex började han kräva välling (gick och hämtade en vällingflaska och sade MALLING! MALLING! I uppfordrande ton) och jag hade inte mycket till val - välling it was. Och vid sju deklarerade han GOD NATT och vid kvart över, eller tjugo över, sov han som en klubbad säl. En bestämd, lite medtagen, för dagen rätt ilsken, klubbad säl. 

Det ska jag också göra nu. Tredagarsfeber är avklarad (prickarna försvann efter 1 dygn, dvs imorse) och jag älskar att de bara får den en enda gång och sedan har livslång immunitet. Det ska bli en härlig semester att gå tillbaka till jobbet imorgon (missförstå mig rätt) om en säger så. 

Nedan: en farmor, en farfar, en busstation, en kär liten pojke. 


Inga kommentarer: