21 november 2015

Lägesrapport om inget speciellt

Nu går det lång tid mellan gångerna. Vet inte om det är för att jag inte hinner, inte orkar eller helt enkelt inte har något nytt att berätta. Livet rullar på och allt handlar om jobb och Ivan och en smula logistik kring att hitta på saker att göra i denna mörka årstid som är i lagom nivå med Ivans behov av rutiner. Ja men ni vet: vanligt småbarnsliv? Antar jag? 

Det tog några dagar efter resan till Umeå och sedan var jag ifatt igen. Med sömn och i bättre balans med Ivan här hemma. Mer kul och mys, bättre nätter, mindre bråk och utbrott och sånt trist. I veckan har vi ätit middag med Frida och Frida och inez en kväll, med Elias och Frida och inez en annan, vi har läst OTROLIGT många sagor om traktorer och brandbilar, vi har målat och pysslat och sjungit sånger och en kväll hann jag sno åt mig två timmar på en bar med Lisa och Enelie också. Jag har bortprioritetat att städa, att laga riktig mat från grunden, ibland att duscha (hallå handfatstvätt kommer en rätt långt med har det visat sig), och försökt att ha tid att göra saker med Ivan som han blir glad av, och att sova. 

Som ni hör: inte så mycket nytt under solen. 

Hur mycket jag än försöker så somnar han sällan före 20.30 trots att jag väcker 07.00. Tidigare än så pallar jag faktiskt inte att gå upp, har själv sisådär en livstid av sömnbrist bakom mig att ta igen. Ju. 

Jag har försökt men emellanåt misslyckats med att inte bli rädd och att inte känna obehag när jag åker tunnelbana till och från jobbet. Jag har läst DN, svd, expressen och Aftonbladet så sjukt ofta den senaste veckan. Väntat på hur saker ska utvecklats. Försökt att inte oroa mig. Det har gått sådär. Min jobbresa till England om några veckor känns plötsligt hotfull. Jag undrar vad det är för värld och samhälle min son ska växa upp i. 

Jag har fyllt på Ivans garderob med ylleunderställ och när helgen kom och det var minusgrader och sol har jag varit ute mer än på länge. Parkerna har åter fått sig besök, den här gången av en michelingubbe som knappt kan springa eftersom han varit så påbyltad. 

Jag har börjat lyssna på Lena Dunhams podd och den har gjort mig glad. 

Jag har läst ett kapitel i Fem gånger mer kärlek och försökt att applicera den här hemma. 

Ivan har nog inte badat på en vecka. Det blir dags imorgon. 

Inga kommentarer: