4 november 2015

Orkar ej sjukdom

Det vore i och för sig orimligt att jag aldrig någonsin skulle smittas av alla dessa nya  förskolebakterier som florerar i mitt liv nu för tiden, men nog har jag hoppats. Idag verkar det dock tufft. Näsa tjock, fryser och huvudvärk. Vi får se vartåt det barkar.

I morse på förskolan blev jag för övrigt ombedd att testa att väcka Ivan lite tidigare på morgnarna. Han hade tagit en timme på sig att somna på vilan igår, vilket innebar att han somnade cirka en minut innan det första barnet vaknade. Han hinner inte bli trött till tolv när han vaknar sju eller halv åtta. Så imorgon är det slut på morgonvilan och vi går upp 06.30 som vilken annan småbarnsfamilj som helst. Hoppas det funkar. Han behöver fortfarande vila någon gång under dagen, är både min och förskolans analys.

Förutom att jag surar över att jag börjar bli sjuk (hoppas inte!) surar jag även över hur jobbigt det är att behöva åka till Polishuset igen. Mitt nya pass verkar vara klart. Och när har en någonsin vägarna förbi Polishuset på Kungsholmen egentligen? Svar aldrig.

Surarn sursson. Med nyklippt lugg i alla fall, det är alltid något. Den här gången satt också Ivan stila under hela klippningen vilket nu medför att han är mycket fin och mycket välklippt.


Förresten kunde jag verkligen inte bestämma mig för huruvida jag ville vaccinera Ivan mot vattkoppor eller inte, det kändes plötsligt så OERHÖRT jobbigt att utsätta honom för ett levande vaccin med tanke på hur krasslig han blev av MPR i somras. Så jag bokade av. Kanske bättre att bara ta vattkoppesmällen när den dyker upp?

2 kommentarer:

SARA sa...

Jag jobbar där ju! Som våra vägar korsas hela tiden, men mötas gör vi visst aldrig.

SARA sa...

Med kommunikation alltså. I huset. Ej just på pass.