13 december 2015

Anteckning Ivan, 22 månader

Dags igen! Månaderna passerar snabbare och snabbare ju mer livet tuffar på märker jag. Eller, jag förstår givetivs att månaderna rör sig lika snabbt hela tiden, men för mig går det snabbare. Det var över en månad sedan vi drog till Umeå, ser jag från förra månadens anteckningar. Jahopp, känns som förra helgen. Snart fyller Ivan två och då skippar vi månadsanteckningar och kör halvårsvis tror jag. Blir nog mer lagom. Eller kvartal. Hmm, får fundera på den. Nåväl, här är pauserna (fortfarande) få och korta och nu vilar han middag på sitt (dvs mitt) rum så det bara bara att ge to it, så att säga. Ivan 22 månader. 

Sömn

Inte mycket nytt under solen men vi ska inte glömma att hylla och tacka tiden som gått för det faktum att det sällan längre krävs speciellt mycket jobb om nätterna från min sida. Läggningar som är hetsiga och utdragna rätt ofta, men när han väl sover så sover han rätt bra. Om han inte hostar. Faktum är att jag inte minns att jag varit uppe och krishanterat om nätterna på rätt länge nu, och med länge menar jag kanske en dryg vecka. Ändå festligt! Ändå mycket bra! Hurra på dig, Ivan, för att du äntligen vet hur man sover! Tog bara nästan två år.

Sömnen i siffror:

  • En genomsnittlig läggning från att lampan släcks och det "är godnatt": 35 minuter. Ibland 60. Ibland 80. Ibland 20. Aldrig under kvarten.
  • En genomsnittlig natt: ca 11 timmar. Halv nio till sju, halv åtta är lite av en standard. En bra natt blir det åtta till sju, men det är en riktigt bra läggning det.
  • En genomsnittlig dagvila: på förskolan ca 1 timme, hemma ca 1,5 (upplever honom som rätt trött på helgen och ser ett - evt inbillat - behov att sova ikapp. Eventuellt är det mer jag som tycker det är så himla skönt att stöka runt själv, vilket såklart kan ha effekt på när han är trött om kvällen, men so be it. Så ser det ut.)
  • Genomsnittligt antal uppvak per natt: typ... ett?

En sak som oroar mig lite kring sömnen är att han likt en mullvad hela tiden gräver ned sig under saker när han ska vila. Ibland hittar jag honom under en stor kudde och då är han helt dyngsur av svett därunder. Det funkar inte riktigt att ta bort alla kuddar i sängen, dels eftersom vi delar säng och dels eftersom vi har en liten glipa mellan vägg och säng där det ligger kuddar som ett slags bumpskydd. Bör jag vara orolig att han kan kvävas under en kudde? Bör jag hålla mer koll på honom under nattens gång? Någon annan därute med mullvadsbarn nattetid?



Mat

Ptjaaaa. Olika, olika dagar. Just nu tycker jag han äter rätt dåligt med mig men alla barnvakter vittnar om att han äter sååå mycket när de serverar maten hemma. På förskolan tror jag han äter mest som alla andra. Vägrar använda bestick dock. Kan ta första tuggan med sked eller gaffel, men väljer snabbt sedan det enklare sättet att äta: med händerna. Ja, även med soppa och yoghurt. Ja, det blir kladdigt. Försöker uppmuntra till bestickanvändning men det går trögt. 

Lek

Kojor är den här månadens nya melodi. Det ska byggas kojor både hemma och på förskolan. Där ritar de och leker och bygger julgranar och pysslar och klipper cirklar och målar pinnar och jag vet inte allt. Hemma ägnar vi oss mest åt att rita och ibland köra med leksaksbilar. Själv tycker jag att det är både svårt och tråkigt att "leka" för att vara helt ärlig. Kanske är det därför som också Ivan verkar tycka att det är rätt tråkigt att leka med mig? 

Den här månaden har iPaden slagit igenom på riktigt. Och inte nog med att den är förtrollande rolig och kan sluka timmar av hans tid och uppmärksamhet om jag inte stoppar honom, han har dessutom orden för att lägga beställningar efter den. Eller, ska vi säga krav? BAKA TÅRTA säger han bestämt och letar i rummen efter iPaden, på vilken det finns en app som heter Radioapan där man kan baka en tårta eller blåsa en ballong. TELEBABBIS, säger han och syftar på Teletubbies, han vill titta på det. BLÅSA BALLONGER! KÖRA BUSSEN! TÅGET! Osv osv in i oändligheten. Om jag säger att nej, nu är iPaden borta eller nu ska vi göra något annat, nöjer han sig inte (som förr - åh ljuva dagar) med det svaret och att vi kan hitta på något annat, då blir han vansinnig och börjar gorma och gråta och skrika och kan i ilskan börja kasta saker hejvilt omkring sig. Denna nya ilska är jag fortfarande nybörjare på. Hur gör man när ens barn är envist och råförbannat och inte alls ledsen, vad det verkar, utan sjukt jävla arg? För oss slutar det oftast med att vi inte kan vara inne - det blir för mycket bråk efter iPad eller "titta film" och jag väljer att gå ut i parkerna (i kylan och slasket och mörkret) och fördriva tiden. Men jag önskar att vi kunde hitta ett sätt att vara inomhus och då inte bara tjata om iPaden. Har testat det mesta utom att låta honom leka sig trött med den, det tycks nämligen aldrig ske. Härom morgonen provade jag och han höll i i 1,5 timme och fick stooooort utbrott då jag avbröt. 

Hur gör ni andra? Känns detta igen?   

Konflikter

Ja, nu hann jag ju in på den här rubriken redan innan men som sagt: det är ett viljestarkt barn jag har som just nu verkar känna en hel del frustration i relation till att inte kunna bestämma allt. Jag försöker välja mina strider, men KAN inte låta honom bestämma allt hemma. Jag måste få en sekund att göra i ordning mig på toaletten (med öppen dörr) innan vi kan gå ut och han kan få små utbrott över att jag inte gör exakt det han vill att jag ska göra. Han kan bli rasande när han inte får se på film eller leka med iPaden. När jag säger att tuschpennorna får man bara rita med på papper och inte på leksaker. Jag är ganska slapp kring regler tror jag, kan lätt låta honom käka lite varstans i lägenheten, men vissa saker går ju bara inte för sig. Och det blir konflikter. Igår var en sådan dag, en lördag utan planer eller sällskap och efter ett långt gnällmaraton gav jag upp om drömmarna om en förmiddag inne, klädde på oss och gick ut. Det var okej och han somnade tidigt, utan att ha ätit just någon lunch. Vaknade och var fortfarande på ett dåligt humör. Det eskalerade. Samma grej igen, gick ut (han KRÄVDE att vi skulle ta resevagnen och inte den stora, sköna och jag orkade inte bråka så den gick vi omkring med hela eftermiddagen). När farmor, som skulle vara barnvakt, kom vid fem var det så HIMLA skönt för mig att dra hemifrån och bara tänka på annat ett tag. Var på teater medan Ivan och farmor tydligen haft så himla roligt, och inte hade Ivan gnällt eller gråtit eller fått utbrott en enda gång. Hela vägen in i läggningen hade de mysigt. Han kunde till och med roa sig själv. Jag FATTAR verkligen att det är min lott som förälder att han testar sina känslor och utbrott och var gränsen går på mig och jag är glad att han har så mysigt med sina barnvakter och farmor, men ändå. Lite tröttsamt? Pyttelite så att en undrar varför det måste vara så himla... intensivt exakt hela tiden.

Språk och sång

Ny fras han säger varje gång det är lite mycket omkring honom: "ingen fara alls". Tror han säger detta säkert trettio fyrtio gånger om dagen. När något låter högt i närheten, när ett barn ramlar och börjar gråta i parken, när det händer något han inte är beredd på. Ingen fara alls. Imorse väckte han mig vid kvart över sju med en alldeles klar stämma i det mörka sovrummet, jag trodde han sov, men så kom det "Nu är det dags för välling". Jodå, snacket flyter på. Sångerna med. Den här månaden har det på förekommen anledning varit ganska många julsånger. Gärna i badkaret om kvällarna. Jag har filmat massor men det känns inte bra att lägga ut nakenfilmer på mitt barn, så ni får fantisera ihop hur det låter. Det är urgulligt. Räknar till tolv nästan utan misstag. Sen kommer tydligen nitton, i hans värld. Whatever. 



 
Kroppen 

Tja, lilla kroppen. Den jobbar på. Lång och smal och alltid på språng. En febersläng denna månad fick vi, jag vabbade en dag totalt (med farmors och mormors hjälp). Hittills ingen magsjuka. Fortfarande livrädd morsa.





Tidigare månadsanteckningar:

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ipaden hmm. Först klyschan: Det blir bättre. Sonen är nu 2,5 och vi kan vara inne på förmiddagen utan iPad och film aka han leker (typ själv!!!) med duplo och tåg och sånt. Annars sånt som funkar med min son: Alltid alltid förvarna innan man tar ipaden, typ "nu får du baka en tårta till eller se en film till". Försöka erbjuda alternativ sysselsättning vid nekande typ "nej men vi kan läsa bok" eller "nej men vi kan bygga koja". Bestäm regler för dig själv som du kan följa, som hur länge han får spela och vilka tider och så. Kanske testa att ställa äggklocka? Trösta och bekräfta vid besvikelse men ge inte efter. Avgifta ibland, typ bestäm att det inte ska spelas ALLS på en vecka. Vi är mycket mer generösa på helger, spelar inget på vardagar. OBS: Göm den. Mycket viktigt.

Colombialiv sa...

Hehe ipaden... Alla 2000-talsföräldrars eviga dilemma. Nu är ju Gael lite större än Ivan men jag tycker att det brukar funka (bättre) att vara helt övertydlig om gränsen redan innan. Alltså typ "Nu får du ha ipaden i 10 minuter, när 10 minuter har gått ska vi lägga bort den" etc etc. Supertydligt och typ ställa klockan på telefonen och förklara att när den ringer är det slut. Och sen förvarna lite under användandets gång också "nu är det fem minuter kvar, nu är det en minut kvar" etc. Då brukar han kunna hantera att lägga ifrån sig ipaden. Bara "nu är det dags att sluta" brukar sluta i katastrof.

sedermera sa...

Ipaden ja, det är svårt. Min unge (som är några månader äldre än Ivan) har varit helt obsessed det senaste halvåret eller så (tjat om ipad cirka hela tiden inomhus och speciellt när han är trött), så precis som du har jag känt att det har varit enklast att hålla sig utomhus så mycket som möjligt. Men nu börjar det faktiskt släppa och det är mycket lättare att få honom att leka med annat och han är oftast med på att lägga den ifrån sig efter en stund (jag brukade säga att den behöver sova så nu säger han det också när jag tar bort den - jag brukar också förvarna lite innan). Ibland kör jag en fuling och säger att den har slut på batteri även om det inte är sant. Dock är den fortfarande i stort sett det enda sättet att få honom att vara stilla en stund och varva ner lite, samt att sitta och äta i mer än två minuter, så den kommer nog inte att försvinna helt från repertoaren här.

Karin sa...

Vi har ingen iPad och vi kollar aldrig på TV när vår son är vaken så det problemet har aldrig uppstått för oss (än så länge, det kommer säkert!). SÅ, jag ska kanske inte ge råd om nåt jag inte vet nåt om men jag tänker att kanske gå helt cold turkey vore lättast? Att typ ta bort den helt? Troligast är väl att Ivan kommer glömma bort den? Fast jag fattar att den är smidig för att kunna få grejer gjorda hemma (det är nåt jag verkligen kämpar med, helt omöjligt att laga mat ibland..). Hmm svårt det där...

Viv sa...

Ang ipad-tid. Nu har vi en lite mer speciell situation hemma då femåringen är autistisk. Men tänker att mitt tips nog är applicerbart på de flesta barn. Tydliggör tiden, visuellt alltså så blir det mer greppbart. Vi har ett hjälpmedel, en slags klocka med lampor som lyser eller skivor ("tårtbitar") som blir färre i antal alltefter tiden går. Man kan t ex ställa in en klockan på 20 minuter så släcks en lampa för varje minut som går, och när tiden är slut så piper den och alla lampor blinkar. Finns säkert alternativ som app men hos oss funkar det bäst med en sak. Äggklocka kanske också kan gå? Till en början får man ta striden att "när klockan ringer är det paus" men det ger sig snabbt och när det väl är inarbetat extremt smidigt och väldigt "fair play" tycker jag i frågan om förälder vs barn. :D