28 december 2015

Dags för läggningsakuten. Igen.

Nej nu blir jag nästan galen igen. Det har gått troll i sömnen hos Ivan, han får banne mig panik bara jag börjar släcka och göra i ordning för läggning. INTE SOVA INTE SOVA INTE SOVA ropar han och det hörs att han liksom blir orolig, inte bara sur. När jag bär in honom i sovrummet efter att ha försökt diskutera saken en liten stund gråter han helt hjärtskärande. Försöker rymma från sängen. Låter sig till slut läggas ned och lyssnar på sagor. Så fort vi ens närmar oss slutet på en ropar han EN TILL EN TILL EN TILL. När jag läst tre eller fyra kortare sagor säger jag att nu är det faktiskt dags att sova. Enter hjärtskärande gråt igen. Försöker krama och klappa och känner hur hans hjärta tickar fort, fort, fort. När han lugnat ned sig från gråten vrider och vänder han på sig i en evighet. Kliar sig under blöjan. Säger att han har bajsat. Säger att han har ont i magen (jag TROR inte att han har det, han är liksom helt återställd från magsjukan och har normala blöjor och äter med god aptit och är på supergott humör nästan hela dagarna). Jag vet inte vad jag ska tro om detta. Igår kväll pågick läggningen i två timmar. Elva däckade han. Efter ett antal gråtsessioner då vi tänt för att kolla om han bajsat, för att kolla om det var något som kliade under blöjan, smort in lilla rumpan, försökt igen och igen. När han väl somnade - elva - var jag så utmattad att jag helt och hållet sket i resten av kvällens göromål och bara däckade jag med. Vid åtta vaknade han. Sur och trött. Rusade ut ur sovrummet och hängde i vardagsrummet i stället. Var märkbart trött, kinkig, men när vi gick ut med vagnen vid elva och jag såg hur han gäspade och var supertrött och fällde ned vagnens ryggstöd, kom det igen. INTE SOVAAAAA och så gråt.

Nu till min fråga, kanske har någon varit med om detta: vadan detta plötsliga hemska i att sova? Tror ni det har med att han mådde som värst då han sov vid magsjukan (det var bara på nätterna i fyra nätter som han kräktes, till exempel) eller är det här ett klassiskt snart-två-års-beteende? Det känns liksom inte som att han bara "trotsar" utan att han faktiskt blir orolig och rädd. Vi har testat nattlampa på och av - ingen skillnad - tror inte det är mörkret utan att "stänga av" som är haken. När han väl ligger så kan han ligga och sprattla med händerna eller fötterna eller dunka huvudet (försiktigt) i väggen, det är som att han gör ALLT för att inte somna. Har sömnen blivit förknippad med något hemskt för honom nu? Och hur blir vi av med det? Tips tips tipsa loss, om ni varit med om detta. Vet inte hur många tvåtimmarsläggningar jag har kvar i mig, helt ärligt. (Ps: har redan testat vagnen, en gång gick jag mellan 20 och 22 och barnet var vaken, vaken och ännu mera vaken).

13 kommentarer:

Anonym sa...

Ojoj... Det låter ju hemskt. Stackars er! :/
Låter som det blivit nån sorts fix ide för honom, typ panikångest.
Skulle man kunna pröva att skita helt i läggningsrutiner några kvällar/nån vecka för att bryta lite? Låt han vara uppe tills han stupar bokstavligt talat. Sitt uppe till 02 om ni så måste, han kanske kan somna i soffan??
Det känns nästan som han måste själv få inse att det inte är något farligt att somna?
Ta fram täcken och kuddar vid midnatt om han fortfarande är uppe. Lägg dig mitt på vardagsrumsgolvet och släck ner lite lagom. Kanske säga lite lugnt att nu är det natt och mamma tänker sova, du får gärna lägga dig här bredvid om du är trött. Låt han trotsa och säga nej tusen gånger. Ligg kvar och upprepa... Låt han leka. Ligg sjäv kvar. Kanske tillslut kommer han bli så trött så han lägger sig på ett hörn och somnar?

Schmarro sa...

Jag har testat detta i light-form men tror inte det är hans grej, han däckar liksom aldrig. Blir bara tröttare och gnälligare och mer intensiv. Plus att han behöver orka med förskolan, som ju börjar 8-9 när jag jobbar. Eventuellt får vi försöka med mer vagnpromenader, han är inte lika hetsig där. När han väl somnat sover han gott under natten. Det är liksom läggningen som triggar nåt.

Anonym sa...

Går det att ha honom i bärsele (nån ergonomisk variant) på ryggen och låta honom somna där? Närheten till dig kanske kan verka lugnande inför sömnen?

Cattis sa...

Alltså, jag har inget bra förslag på ändring av ev rutiner men vet att om de har springmask så kryper de fram och kliar på kvällen. Vet att min bonusson har haft det och inte kunnat sova pga av det. Och han har alltid somnat som en klubbad.

Ida sa...

Hej
Jag har varit med om många hemska läggningar med barn som aldrig däckade och vet inte om jag har så mycket bra råd förutom "jag vet hur det är" och "det blir bättre" och "du är fantastisk".

Jag tänker att situationen har blivit väldigt laddad för er båda. Vår underbara bup-person gav oss lite tips på hur man ska hantera sånna situationer och jag tror att anonym ovan är något på spåren.

Gör någonting som är annorlunda och ovant. Bryt det laddade. Bygg en koja under bordet och sov där, sov med huvudet vid fotändan, han får lägga dig istället för du lägger honom. Kör bak och fram taktiken- han får absoluuuuut inte gå och lägga sig i sängen medan du borstar dina tänder. Han får absolut inte ligga kvar helt stilla medan du rättar till alla nallar i rummet. etc....

Om inget annat funkar. Andas, upprepa att det bara är en fas och att den kommer att gå över och att du är fantastisk!

Kram

Ida

Anonym sa...

Vi hade lite liknande för något halvår sedan där det blev sjukt mycket protester särskilt när jag sa att vi skulle sluta läsa och släcka. Då försökte jag bryta mönstret genom att säga att jag skulle berätta en saga istället och att dottern fick välja vad den skulle handla om. Så hittade jag på en saga som var enformig och sövande och då accepterade hon att ligga kvar. Annars tror jag också på att du verkligen måste visa att du "bestämmer" och inte ge med dig för prat om mage, bajs, törst osv. Utan lugnt säga att "Det är ingen fara med magen. Nu sover vi". Hoppas det ger sig. Uh, vet hur jobbigt det är.

Ida sa...

P.S
Nuförtiden somnar mina barn vid 19.00 ungefär. En heeeeeeelt nyyyyy värld!

Det blir bättre!

/Ida

Erika L sa...

Jag känner igen det där jätteväl - man blir tokig. Och Ivan påminner mycket om min son. Vi hade tur och det sammanföll rätt bra med att vår son slutade sova dagtid, så ett tag (några månader) låtsades vi inte om att det var sovdags utan sa bara "nu borstar vi tänderna allihopa efter kvällsmaten" och sen hade vi lamporna på, nämnde inte ordet pyjamas (antingen fick han somna i det han hade på sig eller så sa vi bara att han skulle få byta till myskläder) och sen satt vi i soffan och tittade på barnprogram tills han somnade och vi kunde bära honom till sängen. Eftersom han hade slutat sova dagtid somnade han fort och han blev liksom inte uppjagad av att somna. Alla försök till "normala" sömnrutiner stressade honom bara, men det här gjorde honom lugn. Efter några månader kunde vi natta honom i sängen igen. Vet inte om det skulle vara värt att prova? Ellerr det för tidigt att sluta sova på dagen? Det går ju över men det är så jäkla jobbigt när man är mitt uppe i det. Hoppas ni hittar nåt sätt som funkar!

Erika sa...

Jag vet inget om sånt här egentligen, och har ju dåligt med erfarenheter. Men de gånger Alva inte vill sova har jag tolkat det som 1) hon vill inte att den roliga dagen ska vara slut 2) hon vill inte bli ensam. Att somna är ju att bli helt själv. Ivan kanske inte vill det just nu? Av nån anledning? Hälsar hobbypsykologen. Hoppas det vänder snart!

Anonym sa...

Om han aldrig däckar & är en person som behöver hjälp att reglera pauser & intryck tror jag du måste köra på med rutinerna bara. Att han testar, testar, testar om det går att rucka, rucka, rucka om en har bajsat/protesterar/gråter/verkar pigg etc. Alltså naturligtvis inte medvetet & beräknande utan att han är en person som behöver prova detta väldigt intensivt just nu, och att det säkert hänger ihop med att sömnen blev nåt jobbigt när han var sjuk. Och att du då behöver vara det där stabila planket som finns där & fångar upp, visar att jo, det är läggdags nu, och ja, det är helt okej att det känns jobbigt men det kommer gå bra att somna ändå och somna är det du ska göra nu. Tydlighet, inte många alternativ. Tråkigt men barn som Ivan (de allra flesta barn, eller eg alla barn) mår så sjukt bra av tydliga vuxna som inte förhandlar/backar om sånt som inte är förhandlingsbart. Det är inte sannolikt att han minskat sitt sömnbehov jättedrastiskt plötsligt ju, han behöver sova & kommer behöva lära om att det inte är farligt att somna. Om du tvivlar tvivlar han. Jag vet, jättelätt att skriva, inte lika lätt att genomföra. Kämpa, det kommer vända, allt vänder! /Sara

åsa sa...

Fy så jobbigt! Nån klok sa att en del barn har väldigt svårt satt "släppa taget" och somna eftersom det helt enkelt skrämmer dem. Som att de är rädda för att inte vakna igen (fast de kanske inte formulerar det så). Min sömnvägrare blir mycket mer svårsövd i perioder då han går igenom nån fas. Jag har inga tips tyvärr. Jag testar allt möjligt när en sån period kommer men är osäker på om något verkligen hjälpt. Kanske gick fasen bara över. Sen kommer det nya faser men tack och lov alltmer sällan. Min trouble-maker är 32 månader och igår nynnade jag entonigt till han slutligen släppte taget och somnade. Det tog en timme. 😟

erika sa...

Ring hon barnpsykologen som är med i Pampers barnvagnspromenader-podden? Har ofta så jävla svårt för den personen men det är i vissa typer av frågor, typ skillnad mellan mammor och pappor, vikten av amning och annat väääldigt mycket skuldbeläggande. Men dock, i många mer praktiska frågor tycker jag hon ofta har kloka svar. A ja, många här har ju skrivit mycket mera klokt och insiktsfullt än jag så jag skickar bara med ännu ett hoppas snart det vänder!

egoistiska egon sa...

Här kommer ett tips från en som inte har de problemen riktigt och inte heller har testat tipset, men du får mer än gärna bara ignorera. Hört mycket gott om den här boken just vid läggdags: http://www.adlibris.com/se/bok/kaninen-som-sa-garna-ville-somna-en-annorlunda-godnattsaga-9789186749002