20 december 2015

Den här veckan var sämst 2015.

Sjunde dagen snart över, eller åttonde beroende på hur man räknar. Oavsett vad: Ivan har inte kräkts på tre nätter (eller dagar, men sånt gör ju inte han tydligen) och är pigg och äter så nu är han väl frisk då. Ska bara ordna sig i blöjan så kan jag sluta vabba (kommer bli minst nio dagar totalt med tanke på 48-timmarsregeln på förskolan vilket gör att vi måste ha läkarintyg) och börja fira jul, typ. 

Sedan vi kom hem i fredags har jag haft ett sov-besök av Emelie och ett av Frida, eftersom jag varit så rädd för nya utbrott och att hans magsjuka skulle ta nya tag. Är så orimligt tacksam att de finns och vet inte vad jag skulle vara eller hur det skulle gå utan mitt nätverk. När jag säger att jag skäms att behöva dem säger det att de vill komma. Att det är lyxig egentid att komma och hänga i mitt magsjuka hem. Fem dagar innan jul. När jag säger att jag skäms för att man faktiskt ska ha en familj till sånt här och inte belasta sina vänner (i min dumma föreställningsvärld åtminstone) säger de att de är min familj. Förstår ni hur fint? Jag gör det knappt. 

Nu ska jag i alla fall försöka våga mig på en natt ensam igen. Känner mig bränd av livet och magsjukan och är typ redo för nystart inatt. Men hoppet är det sista. Osv. 

1 kommentar:

Tove sa...

Hoppas det vänder nu! Fina vänner!! Kram