15 december 2015

Det bara pågår.

Det slutar inte. Hela natten kom det kräks. Morgonen också. Han kan inte sova för han mår illa och kan inte vara vaken utan att gnälla gråta gnälla gråta. Jag är som ett spöke. Har inte sovit på snart tre dygn och försöker varva momenten trösta barn, bära barn, ge vätskeersättning till barn de de stunder han har aptit, tvätta nedkräkta kläder, tvätta nedkräkta golv, alltså jag orkar inte. Verkligen inte. Så hemskt att detta mina mardrömmars sjukdom på riktigt ÄR så vidrig som i mina fantasier. Inget "ett dygn och så var det över" här inte. Inget "en spya så var det klart". Inne på tredje dygnet nu och inatt och i morse var värst hittills. 

Fan i helvetes helveten. 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Har själv stor ångest för kräksjuka och tvingar mig själv att läsa dina inlägg. Men varför slutar det inte? Han kan ju inte ha kvar sjukan hur länge som helst! Tänker att han kräks nu för att magen är helt i obalans. Vet att Semper magdroppar återställer magens bakterieflora, kan vara värt att testa.
En riktig supermamma är du nu, tänk på det! Verkar ha ett grymt immunförsvar, du skulle ju ha kräkts själv, för länge sedan om denna vidriga sjukdom bitit på dig!
Många kramar!

egoistiska egon sa...

Som du får kämpa. Finns det någon som kan avlasta dig inatt så du får sova? hoppas att detta nu varit sista kräksen och att allt blir bättre. Kram.

Anonym sa...

Hej
Jag har en dotter som är 2 år och är precis som du fruktansvärt rädd för att kräkas. Tills i våras hade jag inte kräkts på 100 år och jag hoppades att rädslan skulle minska om jag eller min dotter faktiskt blev sjuka. Sen när det väl hände upplevde jag precis som du att det var precis lika hemskt som jag hade föreställt mig - nästan ännu värre och jag oroar mig mer nu än innan. Så jag ställer mig väldigt tveksam till en KBT-behandling och situationen känns ganska hopplöst.
Hur du tänker kring det?

Förlåt om detta inte var en speciellt uppmuntrande kommentar. Jag lider med dig och håller alla tummar jag har för att Ivan ska bli frisk.
Kram

Josefine sa...

Detta är omänskligt och skoningslöst.

Anonym sa...

All sympati! Jag lider av samma fobi och vår 4-åring har just avslutat en veckas magsjuka. Hade jag varit ensam om att hantera det vet jag inte riktigt vad jag gjort. Märkligt nog upphörde min vanliga ångest efter de första dygnen och övergick i vanlig mammaoro över att eländet aldrig slutade.

Teskedsvis matande med vätskeersättning är ett hett tips. Till slut grät ungen när han hörde äggklockan ringa var 5:e minut och det känns rätt vidrigt att tvinga honom men det hjälpte. Han blev aldrig uttorkad.

Schmarro sa...

Ivan gillar märkligt nog vätskeersättning i sån där pipett när han är uttorkad. Det är en blessing. Men hu en vecka. Dör.