4 december 2015

Hemma igen! Det är härligt.

Okej, nu har två extremt intensiva dygn i London passerat och såhär nyss hemkommen kan jag tänka att jag ändå kunde unnat mig en timme på stan åtminstone en av dagarna, eller tid för en liten liten promenad och känna in att jag var någon annanstans, men nej. Här var det raka vägen in i jobbdimma och raka vägen hem igen i morse, så jag har inte sett något alls av London förutom tunnelbanan mellan Heathrow och King's Cross, och några kvarter runt ovan nämnda Cross, och så flygplatsen. Men skitsamma. Det var ändå jättehärligt. Härligt att lämna en nyligen vabbad men nu frisk Ivan med sin älskade, ofta saknade mormor, han vinkade glatt av mig på flygplatsen och jag kände mig trygg och lugn i att de skulle ha det toppen (till skillnad från när jag satte mig på planet till New York och i princip fick äta lugnande för att jag var ett sådant vrak i att lämna honom mitt i inskolningen och för första gången osv). Härligt att komma fram och äta en middag som var god och serverades med rätt mycket gott vin tillsammans med min chef och en branschkollega i onsdags kväll. Härligt (nåja, inte superhärligt men helt okej) att vakna fem dagen därpå och känna mig peppad att gå på konferensen. Härligt att vara där (förutom att stolarna var gjorda av typ... betong?) och att suga in så mycket information och inspiration jag bara kunde under nio timmar i sträck. Härlig bonus att min gamla studievän Anders som bor i Nottingham råkade passera London precis när jag var färdig på mässan och var på väg hem till hotellet, så att vi kunde äta middag och prata intensivt i två timmar innan han behövde åka vidare. Härligt att gå runt på Boots klockan tio på kvällen igår kväll och leta efter konstiga krämer och köpa ett orange nagellack som jag målade på hotellet, inte för att det var snyggt utan för att mitt barn älskar orange och jag skulle få träffa honom dagen därpå. Härligt att vakna imorse (också klockan fem, alltså vad är det MED mig) och veta att nu jäklar drar jag hem igen. Och härligt att komma hem till världens gladaste och underbaraste lilla person som blev så lycklig att se mig och mina orangea naglar att hela hjärtat rann ut över hallgolvet. 

Nu sover han och jag har jobbat ikapp allt jag inte hunnit med de senaste dagarna och nu ska jag gå och lägga mig. Pust. Avslutar med tre "HÄRLIGA" selfies från London. 




1 kommentar:

Anonym sa...

Vad fint det där med nagellacket! Din omtanke och hans reaktion. Jag blev glad av att läsa det.

/Maria