11 december 2015

High low osv

Visst är det råfånigt - objektivt talat - att tro på jinx och annat skrockfullt? Inte så hög status, om en säger? Ändå är jag SUPEROROLIG att jinxa saker, framförallt när det kommer till att säga positiva saker om min och Ivans hälsa eller sömn. Så jag låter bli. Men OM jag inte vore rädd för att jinxa kanske jag hade berättat att vi har sovit helt otroligt bra den sista tiden (läggningarna är ej inräknade) och att jag, en fredag strax före halv tio, ensam hemma med ett sovande barn i rummet bredvid, tycker att livet flyter på rätt fint för närvarande.

Det finns en annan anledning att inte ge sig in i positiva ordalag och den stavas schizofreni. Min egen, alltså. Igår var jag till exempel på det allra värsta av humör. Hade, efter en vecka utan andra aktiviteter än att umgås med Ivan och jobba och exakt INGEN annan stimulans, lite panik inför den helt oplanerade helgen och skickade hundra sms till vänner och familj med krokar i syfte att antingen ge mig något att hitta på och därmed börja leta barnvakt för, eller någon att besöka tillsammans med Ivan och därmed få sällskap. Kombinationen att en mormor i princip inte ville att vi skulle hälsa på (pga andra planer/behov att sova ut) och ett gäng vänner som i farten bokat en gemensam teaterupplevelse på lördag utan att inkludera mig (pga livet, omständigheter, slumpen, spontanbokning osv) gick jag till jobbet och svor i mitt inre och tänkte FUCK IT jävla helvetes värld och GUD vad vi är bortglömda och GUD vad ingen tänker på oss längre och GUD vad synd det är om mig. Surade som en citron och insåg att det eventuellt fanns 1,5 timme över mellan jobb och att Ivans barnvakt skulle sluta och beordrade min kollega att dricka öl med mig. Det ställde han så omtänksamt upp på, och av bara farten hakade fem andra kollegor med med, så klockan fem satt vi alltså på en otroooooligt sunkig bar på Sveavägen och hivade in öl för 24 kronor stycket. Och det var så GÖTT. Åldersspannet låg någonstans mellan 25 och 55 på lilla gänget, och samtalsnivån var hög och låg i dubbel bemärkelse. Klockan kvart i sju åkte jag hem och allt kändes lite bättre. Hade dessutom fått plats i teaterbokningen och sms-rett-ut min känsla av bortglömdhet med de berörda, så all was good.

Så, då sitter jag här en fredag och bara mmmm livet är ändå SÅ MYSIGT NU. Idag hämtade jag Ivan klockan fyra och fick veta att han hade haft en bra dag på förskolan och sovit mycket på vilan, så vi gick hem till Digge och hennes två kids på fredagsmys. Detta mys bestod av att äta rester från deras familjs middagar i veckan (urgoda obs), fylla på med popcorn och glass och dricka ett glas vin (ej barnen obs) och kolla på tecknad film. Eh, heter det förresten animerad nu för tiden? Undrar signatur "farmor". I alla fall, barnen skötte sig mycket fint och det var otroligt harmoniskt under omständigheterna, ända fram till klockan halv sju, då jag och Ivan rullade de cirka 300 meterna hem till oss. Nu sover Ivisen och jag kollar Skavlan och hänger tvätt.

Inga kommentarer: