22 december 2015

Intensivan is back

Elfte dagen i rad med Ivan, det är som att vara föräldraledig igen och jobbet ter sig allt mer som ett minne blott. Ett lite stressande minne, ska erkännas, gud vad jag hade behövt ta mig in och jobba undan åtminstone lite av allt jag har på mitt bord innan jul. Men det blev inte så. Det får vi lösa efter jul eller efter nyår om det vill sig riktigt illa.

Ivan är i alla fall piggare. Och med piggare menar jag HELT JÄVLA GALET PIGG. Sedan han tillfrisknade (dvs: fick aptit och energi igen) framåt lördagen har han liksom skytt sömnen som om den skulle ta livet av honom om den kom och hälsade på. Vi snackar två- till tretimmarsläggningar. Ett barn som somnar runt halv elva i stället för åtta, en dålig kväll halv nio. Han har röjt och röjt och röjt och inte ens vagnpromenader nedbäddad i mörkret har fungerat, igår var vi ute i två timmar mellan åtta och tio men icke. Ingen sömn att hämta där, inte. Idag skippade vi dagvilan helt, den tycktes överflödig och visade sig också vara det när klockan blev åtta och han strålade som en sol efter sin tredje middag (ja han äter som en häst just nu - blir aldrig mätt och det kanske är lika bra med tanke på att han gått ned massor i vikt, av hans blöjstorlek och utstickande revben att döma). När jag tvingade in oss i sovrummet vid åtta, då hade han ändå varit vaken tolv timmar i sträck, grät han hejdlöst och jag hade svårt att tyda om det var övertrött eller om han verkligen var pigg fortfarande. Har ni varit med om detta? Ett barn som varit sjukt länge, blivit friskt, och plötsligt har så otroligt mycket överskottsenergi? Det känns logiskt på något sätt. Men ändå märkligt. Man kan väl inte spara sömn?

Oavsett vad, han somnade efter lite hysterisk gråt, några rymningsförsök ur sängen (varpå jag bar tillbaka honom och han sade INTE SLÅSS MAMMA vilket fick mig att få hjärtknip - han håller just på att lära sig att vi inte slåss och inte sparkas här hemma och verkar inte helt ha klart för sig vad slåss är eftersom det i princip används varje gång jag behöver bära honom till vagnen, sängen eller dylikt, usch) och lite långsamma klappar över huvudet från min sida. Lilla pigga barn. Vad din mamma får slita.

Nu är det dan före dan före dan. Jag har inte ätit middag idag men orkar inte göra det heller. Känns som det var veckor sedan jag hade "egentid" och vill hellre ligga kvar här i soffan och titta på tv (snart börjar kobra, veckans höjdpunkt) och sedan gå och däcka själv. Imorgon kommer Ivans efterlängtade morbror. Sedan kan julen få börja tycker jag.


3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Har samma erfarenhet. Vi har kopplat det med att dels massa energi som han inte är van att ha, att han är glad att orka/vilja leka samtidigt som den vanliga stimulansen (typ förskola) inte finns. Vi har haft det lite lätt jobbigt vissa dagar nu når han varit hemma i sex veckor (!) från förskolan. Att orka stimulera liksom. Mycket mycket mycket iPad. Och tv.

Anonym sa...

Men vad musikalisk han är, helt otroligt! Spelar ju dessutom i takt! :)

Anonym sa...

Jag har en flicka i Ivans ålder och är också ensamstående (men självvalt - stor skillnad!). Min flicka har visserligen inte varit sjuk, men den senaste veckan har även hon blivit allt piggare om kvällarna. Någon dag hoppade hon på eget initiativ över dagvilan och somnade 20.40, andra dagar har hon sovit allt mellan en kvart och en halvtimme och har då somnat vid 22-22.30. På förskolan vill hon fortfarande gärna sova 2-2,5 timmar på dagen men då somnar hon inte förrän 22.30-23.30! Känner att vi just nu står i något slags vägskäl och jag provar mig fram med hur vi ska göra med dagsömnen. De flesta kvällar har vi också långa läggningar. Flera timmar, med många rymningar och svårigheter att ens få henne att ligga ned i sängen (hon vet att hon riskerar att somna då och det vill hon till varje pris inte). Men det är verkligen tärande att vara ensam om det i längden så jag har faktiskt alltmer låtit henne vara uppe tills jag märker att hon börjar bli trött. Att försöka lägga ett barn som inte är trött är en kamp som jag inte orkar ta vareviga kväll! Försöker istället fundera över varför hon inte är trött sent på kvällen och åtgärda det. Utan att ha några som helst svar på dina undringar vill jag således bara säga att du inte är ensam!