14 december 2015

KBT i dess bästa form: livet

Jag hatar att läsa bloggar om andras magsjuka så ni som också gör det kan sluta här. 

Triggervarning. 

För er som fortfarande är kvar kan vi väl alltså konstatera att Ivans dåliga aptit och usla humör hela helgen framåt söndagskvällen eskalerade i magsjuka. Två kräks har det blivit hittills. En liten en vid tio på kvällen (hade lagt ut ett överkast över heltäckningsmattan och där kom pyttelite och lite mer på golvet på väg till toan). Efter detta somnade han om och sov stilla. Själv gick jag och lade mig vid elva i så stor förskräckelse att hela jag skakade. Mina knän, mina tänder hackade, mina händer kunde inte skriva sms på telefonen. Jag satt och halvlåg mig igenom hela natten och ingenting hände. Förrän vid sex då helvetet brakade lös. Den här gången hann jag till badrummet där jag stod med honom i famnen när han tömde sin magsäck i mörkret och snyftade mellan hulkningarna. Tror jag lyckades få ur mig ett "såja gubben det blir snart bättre" men typ ALL annan energi gick åt till att inte svimma / fall ihop själv eller att börja panikgråta jag också. När han var färdig blev han på supergott humör direkt. Berättade för mormor, som sovit här eftersom planen var att gå på förskolans lucia-fika, att han hade hostat och att "nu är det bättre". Lekte och såg på film och åt en halv isglass och bröt bara ihop några få gånger med hänvisning till "ont i magen" eller "ont i munnen". Antar att fet kniper? Men inget mer kräks. 

Han har varit pigg och rätt glad hela dagen. Totalt utom aptit men tyckt att det varit mysigt att strosa årstaviken fran och titta på ankor. Till det yttre ser jag nog ut som vilken vabbande mamma som helst men inuti kaosar allt. Räknar minuter och timmar från kräkset och ber till Gud att den där i morse var sista. Att det hat vänt nu. Oroar mig för att han tackar nej till vatten och nyponsoppa och verkar äcklad av bara tanken, men tittar på hans allmäntillstånd som är gott, han är pigg. Fast nu sover han. Sitter utanför som på nålar. Vad ska hända nu? När är det över? Åh herre. Är ej gjord för denna delen av föräldraskapet alltså. Mår så hemskt dåligt. 

4 kommentarer:

Colombialiv sa...

Åh fy fan. Det verkar vara så otroligt jobbigt för dig. Hoppas att det finns någon som kan bara gå in och ta hand om allt (vänner, familj?), du ska ju inte behöva plågas sådär. Hoppas hoppas hoppas att det var sista kräkset i morse.

Schmarro sa...

Tack. Farmor kommer snart. <3

tanya sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
tanya sa...

<3 mena ja! håller tummarna här för att det är slut kräkt nu