18 december 2015

Nu då?

Ni kanske undrar hur många magvirusvarianter det går därute just nu? Nä, ett TUSENTAL bara. I alla fall om jag hörde rätt och om Ivans läkare vet vad han talar om. Vi åkte alltså till doktorn igår efter att det börjat om och han inte fick behålla något och var håglös och trött och gnällig och det kändes helt jäkla hopplöst. Det finns ju inte så mycket läkarna kan göra mot magsjuka, jag vet, men nu tyckte de själva att han skulle komma in för en kontroll så då blev det så. Det hade ju ändå pågått i fyra dygn, med en liten paus i mitten. De kollade sänkan (fin) och febern (ingen alls) och klämde på magen. Sedan fick vi åka hem, med ordination av tålamod och en jäkla massa vätskeersättning. Jag åkte ut till farmor och farfar och bröt ihop hela eftermiddagen. Det kändes som att det aldrig skulle uppstå en lättnad och när jag hörde att Ivans dagiskompisar som fått magsjuka blivit friska på sju timmar kändes det bara så himla... orättvist. Och det är det ju. Men det finns inget som blir bättre av att jag fastnar i den känslan. En del barn får långa magsjukor (enligt doktorn) och en del magsjukor är långa av naturen. Det spelar ingen roll vilket som är fallet nu (troligen båda) utan vi får bara kämpa på.

Inatt kräktes han inte. Det var en trevlig omväxling. Däremot vaknade han fem och grät och klagade på ont i magen somnade efter en orolig halvtimme om igen. Vid åtta hände samma sak, men den här gången behövde han gå på toa. Ska ej bjuda er på detaljer nu, men kanske har det hela flyttat nedåt i tarmarna i stället. Eller så är det på övergång. Eller så är det paus.

Jag tyckte i alla fall att det var dags att ta min familj inåt stan och till vår lägenhet igen. Att väga för och nackdelar mot varann är inte alltid lätt, därute får jag sällskap om nätterna vilket är extremt avgörande för MIG just nu, men jag tror Ivan var färdig med farmor och farfar och deras hus vid det här laget. Att inte vara i hemmamiljö har ju sina begränsningar. Man hittar inte i skåpen och det där som alltid finns hemma kanske inte finns borta. Dessutom hade vi barrikaderas hela deras vardagsrum. Och Ivan ville allt oftare ta mig i handen, gå ned i hallen, försöka sätta på sig skorna och säga "vagnen! bussen!" vilket jag tolkade som att han var lite färdig med skogen och huset och verkstaden och att sova på luftmadrass.

Nu är vi hemma och jag har två fina vänner som kommer och sover med oss inatt. Håller alla tumar jag har att det vänder nu.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Antar att din läkare redan sagt det, eller så har du kanske koll själv på att kräksjuka / magsjuka smittar i ytterligare 48 timmmar efter sista kräkningen.
Jag håller tummarna för att det vänder för din lilla skrutt nu.

Schmarro sa...

Ja herregud. Han är isolerad i hemmamiljö fram till julafton.

Schmarro sa...

Är det något en emetofob har koll på så är det exakt all tillgänglig fakta runt magsjukor. Tyvärr.

sara sa...

Alltså jag är också på gränsen till paniskt rädd för att min 2-åring ska få magsjuka. Inte så mycket för själva kräkningarna utan mer för att hon redan äter oerhört selektivt när hon är frisk, vid magsjuka vägrar hon dricka något annat än vatten och efter en magsjuka är hon så mager och ovillig att börja äta igen att jag är livrädd att hon ska bli magsjuk igen (hittills 3 ggr i år). Hon går inte på dagis ännu men smittades så sent som förra veckan av magsjuka efter besök på ett lekland. Nu är vi fortfarande på stadiet "försöka få barnet att börja äta igen". Ett tips som jag ändå tycker hjälpt oss att minska varaktigheten på sjukdomen (eller så var det helt enkelt bara en lindrigare 24-timmars variant denna gång) är faktiskt sempers magdroppar som vi ger dagligen sedan typ 4-5 månader. Jag inbillar mig iaf att det ger lite mer motståndskraft mot såna där magåkommor.