31 december 2015

Stilla nyår

Hej från underbara Blidö. Den här utsikten spanar jag på just nu (OBS sovande barn i vagnen) och som ni ser är det inte alls synd om någon i detta ögonblick: 


Igår morse fick vi skjuts av rara Hanna till Älta, där en bil vi fått låna stod parkerad. Redan innan vi kommit fram till Aspudden, där vi skulle hämta upp Linnea och hennes 10-månaders barn Henning, gnällde Ivan på ont i magen och snart framme och jag hade en ganska korrekt föraning om att bilresan till Blidö, på dryga två timmar, skulle bli en utmaning. Och det blev det. Med en Henning som först sov i tjugo minuter, under vilka Ivan gnällde och gnällde på ont i magen och jag tolkade det som att han behövde stanna vid en mack, få en varmkorv och testa att gå på toa, för att sedan vakna vid stoppet (då Ivan vare sig ville äta korv eller gå på toa men däremot gärna ha två isglassar i rad) och sedan skrika mestadels av återstående resa, vilket triggade gnäll-Ivan som nu också avancerat till trött-Ivan att gråta hysteriskt vid varje litet pip/skrik som Henning gjorde i baksätet. Till slut var det ohållbart. Ivan skrek i vild panik. Vi kom fram till det första av två färjelägen. Sex minuter kvar till färjan skulle gå. Jag KASTADE mig ut ur bilen med Ivan och vagnen i farten, Ivan svettades och liksom skakade av gråten, slängde ned honom i vagnen och bad Linnea att köra på båten. Då kom en buss. Det stod Blidö på den. Utan att tveka eller fundera på konsekvenserna hoppade jag på. Ringde Linnea från färjan och bestämde att hon skulle köra sista biten själv med henning så att jag kunde åka buss med Ivan, som nu lugnat sig och satt och efter-snyftade men snart skulle somna. 

Så så blev det. Ivan däckade i vagnen på bussen och jag tog mig fram med buss och Linnea körde med Henning, som snart fick möta sina pappor David och Eric här på Blidö där familjen har sitt lantställe. 

Nu är vi här alla fem, David Eric Linnea och Henning, och så jag och Ivan. Och pudeln Love. Ingen uppkoppling finns, och ingen tv, och det lyssnas på P1 och lagas mat och bakas. Ivan älskar hela gänget minus Henning, som han tycker är läskig och låter högt. Säger mest akta och "inte putta" när han närmar sig. Säger ont i magen rätt ofta fortfarande. Funderar mycket på detta. Har han ont? Varför? 

Oh well. Nu dags att väcka. Hörs sen! 

Inga kommentarer: